Skip to main content

Full text of "Praerieblomman: Kalendar ... utgifven af vitterhetens vaenner"

See other formats


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge thafs often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non- commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world' s books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at http : //books . google . com/| 



Digiti 



ized by Google 



Digiti 



ized by Google 



Digiti 



ized by Google 



Digiti 



ized by Google 



ENVOYÉN H. L. F. LAGERCRANTZ. 



Digiti 



ized by Google 



Digiti 



ized by Google 



COPYRIGHTED. 



ROCK ISLAND, ILL. 

AUGUSTANA BOOK CONCEBN. 



Digiti 



ized by Google 



/7O0 INNEHÅLL. 



Sid. 

Titelplansch. Porträtt af envoyén H. L. F. Lagercrantz 2 

Nybyggarens pojke. Skiss af K. G. William Dahl...... 5 

Prins Wilhelms besök i Förenta Staterna. Kort redogörelse för 
de till hans ära anordnade festligheterna. Af Wilh. Berger 13 

När det blir Mars-exkursioner. Dikt af C. A. Lönnquist 33 

Reseminnen från södern. Af Birger Sandzén 37 

Svensk litteratur i engelsk öfversättning. En öfversikt af 

GUST. N. SWAN 53 

En julkväll på mon. (Motiv från Skottland.) Dikt af Ludvig 

HOLMES 69 

Musiken vid våra svensk-amerikanska läroverk. Af Hagbard 

Brase ; 73 

Rike morbror. Skiss ur verkligheten. Af Felix Vivo, (Wilh. 

Berger) 87 

Festpoem. Af Frithiof Malmquist 96 

Carl von Linné. Grunddragen af ett tvåhundraårs-minne, teck- 
nade af JoH. A. Enander 101 

Olga. In memoriam. Af Jakob Bonggren 121 

En misskänd samhällsdanare. ' Biografiskt utkast. Af Ernst 

Skarstedt 124 

Kort historik öf ver Concilium Skvallerasticum, den största klubb 

i världen. Af Aina, (Anna Olsson) 138 

Vallgossens drömmar. Dikt af Signe Ankarfelt 144 

Den nye svenske ministern till Förenta Staterna. Några an- 
teckningar af A. SCHÖN 146 

Upsala College. Kort historik af L. H. Beck 155 

Swedish- American Boys in Blue. Reminiscenses from the Civil 

War. ByNELS Nelson 170 

Till Sveriges konungapar. På Deras Majestäters guldbröllops- 
dag den 6 juni 1907. Dikt af Ernst W. Olson .....189 

De svenska församlingsskoloma i Delaware. Historiska anteck- 
ningar af A. SCHÖN 192 

En Sommarvisa. Af Wilh. Reslow 204 

I skymningsstund. Dikt af Anna Halländer 206 



Digiti 



ized by Google 



4 INNEHÅLL. 

Dödsrunor. Af A. SCHÖN. 

Andrew Palm 211 

Ernst Lundgren 218 

L. M. Noling 219 

C. O. Swanson 222 

Wilhelm Halländer 227 

Robert Lindblom 229 

Swan Swanson 234 

C. S. af Rolén : 238 

Clara Dohnea 240 

Nils Mannow 242 

Herman Anderson 245 

Gustaf Källman .249 

Andrew Ericson 252 

N. B. Nelson .' 254 

Svensk-amerikanska konstnärers arbeten : 

1. Vattenfall i Ljunga elf . Oljemålning: af Olof Orafstrdtn. 

2. Ödemarksmotiy. Kolteckning af Birger Sandzén. 

3. Linné. GipsréliBt af Christian B riceson. 

4. Den flysrande holländaren. Oljemålnine: af Charles E. Hallberg. 

5. Viking. Staty i terracotta af «7«an Z« Veau. 

6. Justice, Law and Bonda^re. Grupp i terracotta af C. J. Nilsson. 

Svensk-amerikansk byggnadskonst: 
Svenska luth. Bethlehemskyrkan i Brooklyn, N. Y.i exteriör och interiör. 



Digiti 



ized by Google 




Nybyéé^rens pojk^. 

Skiss. 
Af K. Q. Wmiam Dahl. 

M östmorgon på prärien. 
I öster en purpurröd strimma — den uppgående so- 
len; i väster en svafvelblå strimma — kullarna i 
morgontöcken ; däremellan rutor i grönt, gult, grått och svart- 
gröna rutor af frodigt präriegräs, gula rutor af bördig åker- 
teg, gråa rutor och svarta rutor — plogbillen har gjort dem 



Från träsket ha måsarna kommit upp; det börjar blifva 
ondt om småfisk och grodor därnere i gyttjepölama, och nu 
på hösten kunna de smörja kråset i hvetestackama och plocka 
maskar och larver på de nyplöjda fälten. Se, hur de flaxa! 
Hör,- hur de skria ! — ja, de ha all anledning att känna sig 
belåtna. 

Solrosornas gyllene tid är inne — har du sett solrosorna 
på prärien ? De äro mindre än annorstädes, men de äro fag- 
rare, de äro också långt flera — deras antal uppgår till mil- 
lioner. Man kallar dem "landtmannens fiender'^ — visser- 
ligen med rätta — men likväl måste de respekteras och hög- 

Prårieblomman. i. 



Digiti 



ized by Google 



6 K. G. WILLIAM DAHL. 

aktas. En fiendehär — ja, hvarför inte? — en stor, ståtlig 
fiendehär ! Lika höga, lika stora, lika klädda stå solrossolda- 
terna i täta led. Vrider en på hufvudet, så följa alla de 
andra exemplet; "rättning höger^^ eller "rättning vänster'^ — 
det gör detsamma — ; solen kommenderar, och alla solros- 
soldaterna lyda. En segrande här är en jublande här — sol- 
rosorna segra och jubla. 

Mellan nyplöjda åkrar och oplöjda solrosfält skyndar i den 
tidiga morgontimman en munter ryttare vägen fram. Han 
är ung — endast tolf år; ej ute för sitt nöjes skull — men 
glad ändå; ett hedens barn — nybyggarens pojke. Hans 
lott är ingalunda afundsvärd efter andra barns att döma, 
men han är nöjd därmed, ty han vet ej af någon bättre. På 
heden är han född, i den torftiga jordkoja, som han ännu 
kallar hem, och han är lycklig där, ty han betyder något, hans 
tjänster äro där uppskattade. 

Nybyggarens pojke — en gång för tolf år sedan, då han 
först gjorde sitt inträde i världen, blef där fröjd i den torf- 
tiga jordkojan. "Han ska' hjälpa far'', hette det — och från 
första stunden af sin tillvaro var han föräldrarnas ögonsten. 
Han var och blef deras enda barn, deras glädje, deras hopp, 
deras dagliga böneämne. 

Nybyggarens pojke blef icke något Ijushufvud — i biblis- 
ka historien hann han aldrig öfver syndafloden. Men fjärde 
budet, det kände han både till bokstaf och anda, och han 
lefde därefter. "Hjälpa far" det var hans fröjd, redan då 
han stultade omkring därhemma vid kojan — en pys knappt 
trenne år. Hans hjälp på den tiden bestod väl hufvud sakli- 
gast uti att skrämma hönsen bort från sädesbingen, men för 
hvarje år som gick blef hjälpen mer och mer oumbärlig. 

Pojken blef större, och så blefvo äfven förtroendeuppdra- 
gen. Fyraåringen bar mat till skördefolket — femåringen ren- 
sade fälten från åkersenap och vildhafre — sexåringen körde 
hölasset så bra som någon annan. Med stolthet betraktade fa- 



Digiti 



ized by Google 



NYBYGGARENS POJKE. \ 7 

dem sin ^^dräng'^ — nybyggarens pojke skulle blifva karl 
med tiden^ han skulle taga vid, när de gamles krafter tröto, 
och blifva föräldrarnas stöd på deras ålders dag. ^^Hjälpa 
far" det var hans fröjd. Ett vänligt ord var hans städjelön, 
en gillande blick var den ersättning han mest värderade. 

Så hade det gått ett dussin år — ja, nu var pojken tolf . . . 
I tvenne vintrar hade han dagar i ända hållit till nere vid 
träsket, bott i en vasshydda, som han själf byggt, och fångat 
vesslor i fällor, som han själf förfärdigat. Han hade haft 
god tur, var dessutom den ende pälsjägaren i trakten, och 
skinnpriserna voro för tillfället höga. 

Föräldrarna läto honom hållas; "arbetet vid träsket tycks 
roa pojken, fast det till intet gagnar", tänkte de. Men på 
julafton gaf pojken far sin öfver femtio dollars — han hade 
sålt de där vesselskinnen, och han hade gjort det för att 
'hjälpa far". 

Slantarna blefvo välkomna, ty det var hårda tider, så hårda 
att mången nybyggare sålde kreaturen för att skaffa penning- 
ar. "Rosten" hade förstört hvetet hösten förut, och utsädet 
måste köpas från andra håll. I sådana tider räcka femtio 
dollars långt — det visste nybyggarens pojke. 

Vår och sommar svunno hän, hösten kom och med den 
guldgula hvetefält — rikare, mäktigare än någonsin förut. 
Nybyggarens pojke hade fullt upp att göra. Nu var han sin 
faders dräng på allvar — eller kanske snarare hans kompan- 
jon. Ty hemmets väl och gårdens bestånd lågo dem båda 
lika varmt om hjärtat. 

Gubben körde själf skördemaskinen, pojken samlade de 
rika, tunga kärfvama tillhopa — men när de möttes, far och 
son, stannade de och pustade en stund. Och då talade de 
med hvarandra om mor och hemmet. 

Grödan var ju god — tjugu bushels på acren kanhända — 
mycket kunde nu anskaffas, mycket förbättras. En ny vagn 
måste köpas, stalltaket omläggas — eller åtminstone om- 



Digiti 



ized by Google 



8 K. o. WILLIAM DAHL. 

täckas — kojan utvidgas, ja, kanske en alldels ny stuga upp- 
föras. Och så fortsatte de åter sin rund, under hvilken tan- 
karna drogo ut på alla möjliga ströftåg, men likväl alltid 
hamnade i det torftiga, kära hemmet. 

Tröskningspriserna voro denna höst höga, hvarför grödan 
tills vidare stackades — på vintern brukade priserna gå ned ; 
man kunde vänta till dess och nu i stället få plöjningen un- 
danstökad. 

Så finna vi nybyggarens pojke denna sköna septembermor- 
gon på väg till de afmäjade hvetcfälten. De gamla ha just 
rest till staden — under deras frånvaro skall pojken påbörja 
plöjningen. Han följer sektionens gränslinje — fastän vä- 
gen är skral — ridande "barbacka'^ på en af hästarna, med 
tömmen liållande den andra vid sidan. Munter och glad är 
han, ty fåglarna fröjdas i rymderna, blommorna nicka vän- 
ligt sitt bifall — ja, hela naturen tycks vara i feststämning 
Mest gläder han sig likväl öfver förtroendeuppdraget — han 
skall "hjälpa far'^ — och undan skall det gå; han är ju stora 
karlen. 

Så rår han då fältet och finner den gamla rostiga plogen, 
som legat kvar där sedan föregående år. Han låter blicken 
fara ut öfver den vida guldgula ytan, som plogbillen inom 
kort skall göra svart. Mod tillfredsställelse betraktar han 
de stora, välformade hvetestackarna i fältets midt — hela 
årets skörd, betalningen för den nya stugan, för den nya 
vagnen, för stalltaket och allt det andra. 

Inga funderingar längre ; han är hitkommen för att arbeta 
— inte för att lat^ sig. Och ett drygt arbete föreligger ho- 
nom — men det skall nog ändå gå för sig. Friskt mod 
bara! 

Asch ! Där ligger den gamla halmstacken i vägen — det 
hade han inte tänkt på. Den måste bort innan plöjningen 
kan börja. Han binder hästarna vid plogen — gamla kra- 
kar skena icke så lätt — och springer bort till den förargliga 



Digiti 



ized by Google 



NYBYGÖAftfiNS t^OJ^EJ. ö 

halmstacken, som legat kvar till ingen nytta allt sedan trösk- 
ningen i fjor. Far har så ofta sagt att den skulle brännas, 
men ändå har det icke blifvit af — nu måste det emellertid 
ske. 

Snart står halmstacken i ljusan låga. Pojken betraktar 
med lust de giriga lågomas ystra lek, hur de hoppa, hur de 
dansa, hur de sluka allt i sin ostillbara hunger. Om höst- 
kvällarna har han ofta klättrat upp till toppen af vindmöllan 
hemma på gården för att betrakta de brinnande halmstac- 
karna rundt omkring. Ett underbart, sällsamt skådespel! 
Hela prärien illuminerad. Tjogtals purpurröda eldpelare 
höja sig mot det mörka himlahvalfvet. Eldtungorna slicka 
de lägsta molnen, och saffransgula ljuspunkter flyga omkring 
i luften liksom lysmaskar — ehuru mycket större; man kan 
följa dem med blicken långa, långa sträckor 

Pojken gripes plötsligt af förfäran. Vinden ? . . . Åt 
hvilket håll är vinden? — hur kunde han glömma sig så! 
Full af ångest blickar han omkring sig — solrosorna buga 
sig åt väster, manade därtill af morgonbrisen — buga sig 
vördnadsfullt för de välformade, guldgula hvetestackarna. 
Pojkens ångest väj^er för hvarje sekund; ^^stubben^^ är ju så 
torr — tänk om elden sprider sig — hur skall grödan då 
kunna räddas — allt, allt måste bli de giriga lågornas rof. 

Finnes då ingen hjälp i närheten?.... ingen människa 
synes till. Hästarna betrakta, likgiltigt det flammande bålet, 
måsarna skria och kraxa under yrande dans däromkring. 

Hvad tolfåringen i denna stund känner — hvem mäktar 
tolka det? Barnahjärtat klappar af bäfvan och ångest: skall 
hela årets gröda gå förlorad, skall han blifva orsak^till de 
gamlas ruin, han, som velat "hjälpa far'^ .... 

I ett nu blir det lif i nybyggarens pojke. Hur var det 
folket gjorde vid den sista stora präriebranden? Plöjde de 
icke fåra vid fåra för att hämma eldens spridning? Vid den 



Digiti 



ized by Google 



10 K. G. WILLIAM DAHL. 

breda svarta jordremsan dogo lågorna ut — de fingo ingen 
näring af jorden. 

Nu pyr det och jäser i halmstackens bas — snart skola 
lågorna hoppa ut på stubben — något måste göras; och poj- 
ken springer så fort han förmår tillbaks till hästarna och 
plogen. 

Det dröjer en stund, innan allt blir i ordning; "den röde 
hanen'^ vinner terräng och fladdrar med hejdlösa vingslag ut 
på den soltorkade hvetestubben. Pojken slår plogbillen i 
marken, hästarna skonas icke, och snart löper en gråsvart fåra 
mellan eldhärden och de hotade, dyrbara stackarna. 

En fåra är icke nog — fem, sex, sju äro ej för mycket. 
Pojken vänder om hästarna — för sent! lågorna ha redan hop- 
pat öfver fåran; rofgiriga och glupska krypa de närmre och 
närmre. Uppbjudande alla sina krafter släpar tolfårin^en 
den tunga plogen flera yards åt sidan — skall han kunna 
förekomma lågorna denna gång? Svetten pärlar från panna 
och händer, röken slår honom rakt i ögonen, och hästarna — 
aldrig ha de varit så tröga förut; han hojtar åt dem — det 
låter som ett ångestskri, han slår dem med tygelknutan — 
men blott för ögonblicket öka de farten. 

Ännu en gång får han upp en fåra — ja, nästan två — då 
brister den rostiga plogen ; jordskorpan var för hård efter den 
långa torkan. 

Det är bittert att uppgifva hoppet — den drunknande gri- 
per äfven efter ett halmstrå. Den brustna plogen får ligga, 
pojken rycker jackan af sig och börjar springa af och an 
längs den upplöjda fåran. Hvarhelst han ser en listig låga 
är han framme: ett häftigt slag af jackan kväfver den glups- 
ke skälmen. Utan uppehåll löper han fram och tillbaka; 
ögonen svida, lemmarna värka, det susar för öronen — och 
slutligen segnar han sanslös ned, just som lågorna, segerglada, 
eröfra det byte han så hjältemodigt sökt att undanrycka dem. 



Digiti 



ized by Google 



NYBYGGARENS POJKE. 11 

Någon ny stuga blef icke uppförd det året; stalltaket fick 
ligga kvar som förut och den gamla vagnen blef icke kasse- 
rad. Ty hela den rika grödan blef de giriga lågomas rof. 
Men nybyggarens pojke fick aldrig veta därom. Man fann 
honom sanslös, där han fallit, och sanslös förblef han in i det 
sista. Men innan han dog, fick han lätta sitt sinne och för- 
klara alltsammans. ^^Jag skulle hjälpa far^^ . . ., mumlade 

han — och detta var förklaring nog. 
* * * 

Långt ute på heden bland prunkande solrosor och guldgula 
ax står en enkel minnesvård, på hvilken läsas de orden : "Han 
skulle hjälpa far.^^ Och i ovigd jord under denna sten hvi- 
lar ett hedens batn, nybyggarens pojke. 




Digiti 



ized by Google 



PBINS WILHELM OMBOBD Å "FSTLQLA.." 



Digiti 



ized by Google 



Prins Wilhelms besök i Förenta Staterna. 

Kort redogörelse för de till hans ära anordnade festlishetema. 
Af Vllh. Berser. 

>verige var ett af de länder, som antog den inbjudning, 
Förenta statemas regering sände till så godt som alla 
sjömakter att låta sig representeras genom ett krigs- 
fartyg vid flottrevyn på Haihpton Roads i samband med ut- 
ställningen i Jamestown, Va., sommaren 1907, hvilken ut- 
ställning som bekant hölls för att hugfästa minnet af den 
första engelska koloniens grundläggning i Amerika 1607. 

Att representera gamla Sverige sände regeringen den ny- 
byggda pansarkryssaren "Fylgia^^, som byggts vid svenska 
verkstäder af uteslutande svenskt material, och som, såsom 
dess chef kommendörkapten H. F. Lindberg en gång yttrade, 
aldrig fört några andra än de rena blå-gula färgerna. "Fyl- 
gias^^ bemanning, inklusive officerare och kadetter, utgjorde 
370 man. Som löjtnant tjänstgjorde H. K. H. hertigen af 
Södermanland, prins Wilhelm, en omständighet, som i betyd- 
lig grad höjde intresset för "Fylgias'^ besök. 



Digiti 



ized by Google 



14 VILH. BEUGER. 

På begäran af "Prärieblommans^^ redaktör lämnar jag 
härmed en skildring af ^^Fylgias^^ besök och de i samband 
därmed hållna festligheterna. Det begränsade utrymmet 
nödgar mig att blott angifva de yttre dragen af besöket med 
förbigående af många intressanta enskildheter, hvilket där- 
för ej får tolkas som någon afsiktlig knapphändighet. Enär 
skildringen blir så godt som ett fortlöpande festreferat, torde 
den förefalla enformig. Detta kan jag dock ej hjälpa. 

För att undvika oupphörliga upprepningar förutskickar jag 
den upplysningen, att prins Wilhelm under sina resor och vid 
alla fester åtföljdes af envoyén Lagercrantz och sin adjutant 
kapten 6. af Klercker. 

Fotografierna från "Fylgia^^ hafva benäget ställts till mitt 
förfogande för användande i "Prärieblomman" af den kände 
marinfotografen K. G. Petersen, 539 Fulton st., Brooklyn, 
N. Y., som var den ende, som tilläts taga fotografier om- 
bord. 

Vid Hampton Roads, 

Vid middagstiden måndagen den 19 augusti samlades ett 
tiotal svenskar vid hotell Chamberlin, Old Point, Va., hvar- 
ifrån man har en charmant utsikt öfver det minnesrika 
Hampton Roads och inloppet till detsamma. I denna lilla 
samling landsmän befunuo sig envoyén H. Lagercrantz, lega- 
tionssekreteraren W. A. F. Ekengren och svenske vice kon- 
suln i Norfolk, Va., öfveringeniören vid Virgina Eailroad, 
Henning Femström. Allas blickar voro riktade utåt hafvet, 
där röken från "Fylgias^^ skorstenar börjat synas. Klockan 
var då half 1. Efter en half timme blefvo fartygets konturer 
synliga, och klockan 2 ångade "Fylgia^^ stolt in på Hampton 
Eoads och saluterade först Fort Monroe och därefter amiral 
Evans flaggskepp, hvilka genast besvarade saluten. 

Så fort "Fylgia" kastat ankar i närheten af de amerikans- 
ka krigsskeppen, flög den blågula flaggan upp och vecklade 
genast ut sina vackra färger för vinden, en anblick, som ald- 



Digiti 



ized by Google 



PBINS WILHELMS BESÖK. 15 

rig glömmes af de svenskar, som sågo den. Öfliga officiella 
visiter från fästningen och krigsskeppen gjordes genast på 
"Fylgia^^, och sedan de besvarats, togo festligheterna omedel- 
bart sin början. 

Vid 4-tiden på eftermiddagen anlände prins Wilhelm med 
sällskap till utställningen, och mottogos de af utställningens 
president Tucker m. fl. Färden styrdes till 'New York State 
Building, där president Tucker gaf lunch. Sedan följde en 



"FYLGLA." GIFVEB SALUT VID ANKOMSTEN TILL HAMPTON ROADS. 

. trupprevy för prins Wilhelm, vid h vilken prinsen lifligt hyl- 
lades af åskådarna, uppgående till ett par tusen personer. 
Efter revyn begaf prinsen sig åter ombord på "Fylgia^\ 
Under färden genom utställningen eskorterades hans vagn af 
en skvadron kavalleri. 

På kvällen samma dag gaf vice konsul H. Femström mid- 
dag för prins Wilhelm och "Fylgias" officerare på Virginia 
Club i Norfolk. I middagen del togo envoyén Lagercrantz, 
legationssekreteraren Ekengren, guvernör Swanson af Vir- 



Digiti 



ized by Google 



16 VILH. BBBGER. 

ginia, amiral Evans, borgmästare Riddich i Norfolk m, fl., 
tillsammans ett 40-tal herrar. Efter middagen begaf sällska- 
pet sig till utställningen, där ett "garden party" till prinsen» 
ära hölls på planen utanför officerarnas klubbhus. Samti- 
digt gafs bal för kadetterna på annan plats inom utställning- 
ens område. 

Följande dag besökte prins Wilhelm utställningen och del- 
tog sedan i en lunch, som gafs ombord på "Fylgia" af en- 
voyén och fm Lageferantz samt kommendörkapten Lindberg 
för ett 20-tal personer. Efter lunchen vidtog omedelbart 
mottagning ombord på "Fylgia", då ett par hundra personer, 
till största delen amerikanska officerare och deras damer, pre- 
senterades för prins Wilhelm. Under det mottagningen på- 
gick, ägde roddtäflan rum mellan svenska och amerikanska 
kadetter och matroser. Ett af prisen, en pokal skänkt af 
vice konsul Fernström, eröfrades af "Fylgias" kadetter och 
kommer att förvaras på kungl. sjökrigsskolan i Stockholm 
som minne af besöket. 

På kvällen gaf guvernör Swanson af Virginia middag å 
Hotel Chamberlin för prins Wilhelm och "Fylgias" officerare 
m. fl., tillsamman ett 90-tal damer och herrar. 

Efter middagens slut afgick "Fylgia" kl. 2 onsdagsmorgo- 
nen den 21 augusti till Newport, R. I. 

I Newport, B. 7. 

Efter 33 timmars färd ankom "Fylgia'' till Newport, R. I., 
kl. 11 f. m. torsdagen den 22 augusti, och dess ankomst gaf 
signalen till en rad af lysande fester, som den amerikanska 
penningaristokratien gaf till prins Wilhelms ära. 

I prakt och prål och i synnerhet i kostnader öfverträffade 
dessa fester vida dem, som svenskarna på olika platser sedan 
gåfvo, men man behöfde ej tränga långt bakom den skim- 
rande ytan, förr än man fann, att alla dessa fester i New- 
port voro en enda stor bubbla med granna färger, men ingen 



Digiti 



ized by Google 



PRINS WILHELMS BESÖK. 17 

kärna. Prins Wilhelms besök kom som en efterlängtad om- 
växling i enformigheten vid slutet af säsongen och skänkte 
de fruar, som lyckades få prinsen som gäst, den glädje, som 
kan ligga i att få triumfera öfver de andra mindre lyckliga, 
och gaf sedan de med ett prinsbesök hugnade osökt anledning 
att söka öfverglänsa hvarandra i fjäsk för en furste, som 
många af dem säkerligen aldrig förr hört talas om. 



ENVOYéN LAGEBCRANTZ, PBINS WILHELM, KOMMENDÖRKAPTEN 
LINDBERG M. FL. 

När besöket i Newport tog en sådan vändning, hvilket nog 
var att förvänta, hade det varit vida bättre, om den tid, prins 
Wilhelm tillbragte i Newport, i stället användts för det till- 
ämnade besöket i Chicago. 

Jag inskränker mig till att endast räkna upp festerna i 
Newport. På torsdagen: middag hos herrskapet Stuyvesant 
Fish och bal hos herrskapet Edward J. Berwind. På freda- 
gen : lunch hos senator och fru George Peabody Wetmore och 



Digiti 



ized by Google 



18 VILH. BEBGEB. 

middag hos herrsapet Ogden Mills. På lördagen : lunch hos 
herrskapet Edward J. Berwind och middag ombord på "Fyl- 
gia^^ för dem^ hos hvilka prinsen gästat. 

På fredagen gåfvo Newports svenskar fest för "Fylgias" 
kadetter och manskap, och när prins Wilhelm begaf sig från 
herrskapet Mills middag, stannade han en stund på denna 
fest, innan han begaf sig ombord på "Pylgia^'. Han hälsades 
med stormande ovationer, och sedan han en stund åsett den 
lifliga dansen, tog han själf en svängom med ett par af de 
svenska ungmöma. 

På söndagen besökte prins Wilhelm gudstjänsten i svenska 
metodistkyrkan och höll efter gudstjänstens slut ett kort tal 
till de församlade. Att han icke besökte den svenska luth. 
kyrkan i staden, berodde på att studerande H. Myreen, som 
förestår församlingen, under sommaren var så ytterst klen 
till hälsan, att han på det allra bestämdaste af läJcare afrådts 
från att anstränga sig genom att predika tills vidare. Under 
sådana omständigheter kom han aldrig att inbjuda prinsen 
till någon gudstjänst. Häraf begagnade sig metodistpastom 
C. J. Nelson och sände inbjudning till sin kyrka, h vilken af 
envoyén Lagercrantz å prinsens vägnar antogs, utan att stu- 
derande Myreen fick höra ett ord därom. 

På måndagsmorgonen den 26 augusti afgick "Fylgia^^ till 
New York. En stor mängd svenskar från skilda platser i 
Bhode Island besökte "Fylgia'^ under besöket i Newport, och 
under sina autom obilfärder i staden blef prins Wilhelm gång 
på gång föremål för hjärtliga hyllningar af sina landsmän. 
Samtliga kadetterna af reste från Newport på järnväg till 
Niagara och mötte sedan ^^Fylgia'' i New York. Denna färd, 
som de unga högligen prisade, bekostades af bankdirektör 
Wallenberg i Stockholm. 

Efter af skedslunch hos herrskapet Fish söndagen den 25 
augusti afreste prins Wilhelm på eftermiddagen till senator 



Digiti 



ized by Google 



NÅGRA AF "FYLGIAS" OFFICERARE: 

KAPTEN H. A. M. ENESTEÖM. KAPTEN A. Q. AP KLEECKER. 
KAPTEN J. A. F. EKLUND. KOM.-KAPTEN H. F. LINDBEBG. 
H. K. H. PRINS WILHELM. LÖJTNANT Q. D. W. LILLIEHÖÖK. 
INTENDENTEN E. F. LINDGREN. KAPTEN C. F. W. RIBEN. 



Digiti 



ized by Google 



/ 



20 VILH. BEBGBR. 

Aldrichs hem i Warwick, R. I., där middag gafs, och fortsatte 
sedan resan till Providence, E. I., där han tillbragte natten. 

I Worcester, Mass. 

Prins Wilhelm anlände med extratåg måndagen den 26 
augusti kl. 11:45 f. m. till Woreester, som dagen till ära 
iklädt sig en riklig flaggskrud, h var jämte en ståtlig äreport 
upprests på den väg, prinsen skulle draga fram. Han hälsa- 
des vid stationen af sång af en manskör samt mottogs af fest' 
kommittéens ordförande, ingeniör J. O. E. Trotz, guvernör 
Guild af Massachusetts m. fl., hvarjämte en ofantlig män- 
niskomassa infunnit sig. Eskorterad af Svea Cadet Band, 
35 man starkt, som utförde hornmusik, samt svenska gym- 
nastikklubben, hvars medlemmar buro sina hvita dräkter med 
blå-gula skärp, åkte prinsen i fyrspänd landa till City Hall. 
Under vägen var han föremål för stormande ovationer af den 
böljande folkmassan, som kantade den väg, han drog fram. 

Vid City Hall stodo flere hundra svenska barn, alla hvit- 
klädda och försedda med svenska och amerikanska flaggor, 
med h vilka de svängde, medan de under ledning af herr C. 
F. Hanson och med ackompanjemang af musikkåren sjöngo 
"Du gamla, du fria^^ vid prinsens ankomst. Inne i City Hall 
välkomnades prinsen af borgmästare Duggan, som presente- 
rade stadsstyrelsen. Efter ett kort besök i några ämbetsrimi 
gafs lunch för prinsen z Worcester Club, i hvilken deltogo 
guvernör Guild, vice guvernör Dräper, borgmästare Duggan 
samt ett 50-tal af stadens svenskar. Fem skåltal höUos, näm- 
ligen för president Eoosevelt af envoyén Lagercrantz, för 
•konung Oscar af guvernör Guild, för kronprins Gustaf af 
borgmästare Duggan, för prins Wilhelm af ingeniör Trotz 
samt för storfurstinnan Maria Pavlovna af vice guvernör 
Dräper. 

Kl. 2 :30 skedde uppbott från bordet, och sällskapet begaf 
sig till Mechanics Hall, där svenskarnas stora mottagning 



Digiti 



ized by Google 



GUVERNÖR CLAUDE A. SWANSON AF VIRGINIA. 



Digitized by VjOOQ IC 



/ 



Digit^ed by VjOOQ IC 



< 


1 


VH 




^ 


oo 




.»^ 


P5 






P 


M 
W 


t; 


S- 


»ö 


o 




^ 


^ 






w 


s 




j^ 


W 


c 


'm 




u 




» 


Ö 






CO 


or. 


s 


«- 




Ö 


^ 


^ 


^ 






*5 






« 




(I4 


c 


^ 


~ 


"< 





« 


i:^ 



Piäiieblomman. 2. 



Digiti 



ized by Google 



22 YILH. BEBGER. 

ägde rum. Salen var ståtligt dekorerad med svenska riks- 
vapnet, flaggor, bladväxter, blommor m. m., och under musi- 
kens toner och hälsad af handklappningar och viftningar af 
2,000 svenskar, som till sista plats fyllde salen, inträdde prin- 
sen mellan led af unga hvitklädda flickor med blå-gula skärp 
och företrädd af små flickor, som strödde blommor framför 
honom. Prinsen intog platsen på estraden, där äfven de, 
som deltagit i lunchen, sutto under högtidligheterna. 

Talens rad öppnades af ingeniör Trotz, som i högstämda 
ordalag hälsade prinsen välkommen. Efter honom frambar 
envoyén Lagercrantz en hälsning från Sverige. Nästa talare 
var prius Wilhelm, som i ett förträffligt anförande framförde 
en hälsning från konung Oscar och tackade för den hyllning, 
som ägnats honom^ samt till slut utbragte ett lefve for Sveri- 
ge, som besvarades med rungande hurrarop. Efter honom höll 
guvernör Guild ett tal, i hvilket han påminde om svenskarnas 
insatser i världshistorien. Mellan talen utförde sångarna 
under ledning af herr G. Berg flere fosterländska sånger. 

Från Mechanics Hall begaf sig prinsen till Norton Emery 
Wheel Companys verkstäder i Greendale, hvilka han tog i be- 
traktande, och där han hyllades af flere svenska arbetare med 
kraftiga hurrarop. Efter detta besök anträddes resan till 
Boston med extratåg. 

Mottagandet i Worcester blef genom de präktiga anord- 
ningarna, de storslagna dekorationerna ute och inne samt fol- 
kets entusiasm det ståtligaste, som, enligt prinsens egen ut- 
sago sedermera, kom honom till del under hela besöket i 
Amerika. 

I Boston, Mass. 
Vid framkomsten till Boston begaf prinsen sig direkt till 
Algonquin-klubben, där guvernör Guild gaf middag för ho- 
nom. I middagen deltog ett 40-tal af stadens och traktens 
svenskar. 



Digiti 



ized by Google 



PRINS WILHELMS BESÖK. 23 

Efter middagen gaf prinsen vid 10-tiden reception i Hotel 
Somerset för ett tusental svenskar, hvilka alla fingo tillfälle 
att trycka hans hand. Denna festlighet var i allo lyckad och 
stördes icke af ett enda missljud. 

För "Fylgias'^ besättning skulle samma kväll folkfest hål- 
lits i Odd Fellows Hall. Som "Fylgia^^ icke vid detta tillfälle 
kom till Boston, höll denna folkfest på att alldeles torka in, 
• men situationen räddades af prins Wilhelm, som lofvade att 
besöka festen. Detta lät guvernör Guild i tid tillkännagifva 
genom tidningarna, och följden blef, att 1,500 svenskar in- 
funno Éig. Prinsen hälsades med jubel, när han sent omsider 
anlände till salen. Pastor E. C. Bloomquist vid sv. luth. 
kyrkan i Lynn, Mass., hälsade prinsen välkommen, och tal 
höllos äfven af envoyén Lagercrantz och guvernör Guild. 
Musik utfördes af Hedmans orchester och sång af Harmoni 
och Svenska gleeklubben. 

Följande dag, tisdagen den 27 augusti, gaf Bostons borg- 
mästare frukost för prins Wilhelm, och senare på dagen del- 
tog prinsen i ett "lawn party'^, som guvernör Guild gaf till 
hans ära på sitt landtställe i Nahant, Mass. Efter detta af- 
reste prinsen till Providence, K. I. 

I Providence, R. I. 

Ankorasten till Providence skedde något efter kl. 8 på kväl- 
len. En stor svensk folkfest ägde samma kväll rum i Tn- 
fantry Hall, där omkrjng 3,000 landsmän samlats. Hallen 
var smakfullt dekorerad, och i bakgrimden på plattformen 
satt ett stort antal svenska flickor, klädda i gult och blått, 
representerande den svenska flaggan. Vid prinsens ankomst 
^ reste sig publiken och hälsade endast genom viftningar. 

Sedan prinsen med svit tagit plats på estraden, togo festlig- 
heterna sin början med sång af svenska sångföreningen Ver- 
dandi, hvarpå pastor J. E. Morton vid sv. luth. församlingen 
i Providence hälsade den höge gästen välkommen. Efter det- 



Digiti 



ized by Google 



24 VILH. BERUER. 

ta tal uppläste dr Ludvig Holmes en hyllningsdikt till prins 
Wilhelm. Nu framträdde 14 små hvitklädda flickor och 
öfverlämnade till prinsen hvar sin blombukett, hvilket gjorde 
både på honom och publiken ett särdeles angenämt intryck. 
Sedan Verdandi sjungit kungssången, höll prins Wilhelm 
ett tal, i hvilket han framförde en hälsning från konung Os- 
car och tackade för den hyllning, som ägnades honom. Flic- 
korna, som bildade den svenska flaggan, sjöngo "Du gamla, 
du fria'^, hvari publiken instämde. Tal höllos af envoyén 
Lagercrantz, guvernör Higgins af Rhode Island och borg- 
mästare McCarthy i Providence, hvarefter festen afslutades 
med fyrfaldigt hurra för stjärnbaneret och unisont afsjung- 
ande af "America". 

Efter festen gåfvo några amerikanare i staden bankett för 
prins Wilhelm, hvarefter han afreste med nattåg till New 
York. 

I New Yorh. 

"Fylgia'^ anlände till New York vid middagstiden tisdagen 
den 27 augusti och kastade ankar i North River midt eniot 
79 :de gatan. Under uppehållet i New York var "Fylgia" 
tillgänglig för besökande följande lördag och söndag, hvilket 
på begäran af svenska konsulatet tillkännagafs i "Nordstjer- 
nan". Följden blef, att en verklig folkvandring dessa dagar 
ägde rum till "Fylgia"; på söndagen besökte 6,000 svenskar 
fartyget, och tusentals vände om hem utan att hafva varit i 
tillfälle att komma ombord. 

På onsdagsmorgonen den 28 augusti kom prins Wilhelm 
med tåg från Providence. Han möttes vid stationen af t. f. 
konsuln M. Clarholm och begaf sig direkt till Hotel 'Astor, 
där han bodde under sin vistelse i New York, som räckte till 
sent på måndagskvällen den 2 september. 

Under sex dagar var han i oupphörlig rörelse från morgo- 
nen till sent på kvällen och tog under flere automobilfärder 



Digiti 



ized by Google 



PRINS WILHELMS BESÖK. 25 

stadens sevärdheter i betraktande. Det begränsade utrymmet 
tillåter mig endast att i allra största korthet omnämna de 
besök, han gjorde på olika platser. Redan samma dag, han 
anlände till New York, aflade han besök hos president Roose- 
velt å dennes sommarvilla i Oyster Bay, där presidenten gaf 
lunch. Besöket räckte blott några timmar och var helt och 
hållet af privat natur. 



BEFÄL OCH MANSKAP OMBORD Å "FYIXilA". 

Det mest intressanta besöket af alla i New York förklarade 
prinsen själf var det på den under byggnad varande Sånger 
Building i stadens affärsdistrikt. Denna byggnad är stadens 
högsta skyskrapa, och vid Ixisöket i fråga hade den upp- 
förts till 36 våningen. Prinsen gick dock ej högre än his- 
sen förde honom och golfven voro inlagda, nämligen till 30 :e 
våningen. Han stannade här en lång stund och tog den 
storslagna utsikten öfver den m.yllrande millionstaden och 



Digiti 



ized by Google 



26 VILH. BERGER. 

hamnen i betraktande. Som ciceron tjänstgjorde Svenska 
i ngeniörsf öreningens i Amerika ordförande, ingeniör N. Lo- 
rentz Malmros, superintendent för firman Ernest Flagg, bygg- 
nadens arkitekt, odi uttryckte prinsen särskildt sin glädje öf- 



PRINS WILHELM X SINGER BUILDING I NEW YORK. 

ver att en svensk tagit en så framstående del i uppförandet 
af denna storartade byggnad. 

På inbjudan af styrelsen för Källmans barnhem i Brook- 
lyn, där ett 60-tal barn vårdas på gif milda landsmäns be- 
kostnad, besökte prinsen hemmet en eftermiddag. Fastän 
hans löfte om besök gafs blott två dagar förut, hade nyheten 



Digiti 



ized by Google 



PRINS WILHELMS BESÖK. 27 

därom spridts vida omkring, så att 5,000 svenskar infunnit 
sig. Prinsen tog hemmet i noga betraktande och hälsade vän- 
ligt på de små barnen samt höll sedan ett kort tal till folket. 
Han hyllades under besöket på det hjärtligaste med viftning- 
ar och handklappningar. 

• ¥'6v att få med egna ögon se, hur arbetarebefolkningen i 
Amerika lefver, besökte prinsen en dag ett tenementhus i 
hörnet af 42:dra gatan och 10:de avenuen. Här träffade 
han två svenska familjer, med hvilka han samtalade en stund 
om arbetsförhållandena, under det han tog deras hem i be- 
traktande. 

Bland öfriga besök må nämnas ett på börsen, där börs- 
mäklarna med skrik och skrän hyllade honom, på ^^New York 
JournaF', där arbetets gång togs i betraktande, på Ellis Is- 
land, på J. Pierpont Morgans kontor, vid Granfs Tomb, där 
prinsen nedlade en krans, och på brandkårens centralstation, 
där under besöket ett falskt alarm gjordes för att visa, hur 
fort brandkåren blir färdig vid en eldsvåda. 

Söndagen den 1 septeniber hölls svensk luthersk högmässo- 
gudstjänst ombord på "Fylgia'' af sv. luth. Gustaf Adolfs- 
kyrkans i New York pastor, dr M. Stolpe. Efter hans pre- 
dikan gaf dr C. E. Lindberg vid Augustana College och teol. 
seminarium ett tänkespråk. Omedelbart efter gudstjänstens 
slut utfördes sång af svenska .sångföreningen Lyran i New 
York under ledning af professor Josef Hagström. Guds- 
tjänsten öfvervars af prins Wilhelm, envoyén Lagercrantz, 
t. f. konsul Clarholm m. fl. När prinsen efter gudstjänstens 
slut begaf sig i land, hade ett par tusen svenskar samlats vid 
mynningen af 79 :de gatan för att besöka "Fylgia'' och bragte 
där prinsen en hjärtlig hyllning. 

Fester under "Fylgias'' besök i New York var det icke ondt 
om. Torsdagen den 29 augusti gaf vice ordföranden i Svens- 
ka handelskammaren i New York, köpmannen John Aspe- 
gren, middag på Sherryns, stadens finaste restauration, för 



Digitized by VjOOQ IC 



28 VILH. BERGER. 

prins Wilhelm och "Fylgias" officerare. Följande fredags 
kväll gåfvo närmare 200 svenskar i New York och omnejd 
en storslagen middag på Hotel Astor för prins Wilhelm och 
"Fylgias'' officerare. Skålar utbragtes vid champanjen i föl- 
jande ordning: af aftonens "toastmaster"^ köpmannen John 
Aspegren, för president Eoosevelt, af envoyén H. Lagercrantz 
för konung Oscar, af t. f. konsul M. Clarholm för prins Wil- 
helm, af prins Wilhelm för Sverige, af ingeniör Emil F. 



SVENSK-AMERIKANER OMBORD PÅ '*FYLGIA" I NEW YORKS HAMN. 

Johnson för svenska flottan, af kommendörkapten H. F. 
Lindberg för värdarna och af dr M. Stolpe för storfurstinnan 
Maria Pavlovna. Dessutom frambar dr C. E. Lindberg en 
hälsning från Augustana-synoden, och dr Ludvig Holmes 
uppläste ett festpoem. Sång utfördes af en dubbelkvartett 
ur Svenska gleeklubben i Brooklyn under ledning af direktör 
Arvid Åkerlind. 



Digiti 



ized by Google 



PRINS WILHELMS BESÖK. 29 

Lördagen den 31 augnsti var den stora dagen i högtiden. 
Konsul A. E. Johnson i New York gaf då hmch för prins 
Wilhelm och "Fylgias" officerare på det natursköna Clare- 
mont-on-the-Hudson, hvarvid värdskapet i följd af konsul 
Johnsons bortovaro i Europa sköttes af t.f. konsul Clarholm. 
För kadetterna gafs samma dag af stadens svenskar fest a 
Creseent Club's klubbhus, sedan de först under en automobil- 
färd tagit stadens sevärdheter i betraktande. För "Fylgias'* 
underbefäl och manskap gafs äfven af stadens svenskar fest 
med ett trefligt underhållningsprogram och middag i Teu- 
tonia Assembly Eooms, hvars annehafvare, källarmästare 
Frithiof Anderson, gjort storartade anordningar för festen, 
som var i allo lyckad. 

På kvällen möttes de tre grupperna i Dreamland, Coney 
Island, hvars många märkvärdigheter besågos, hvarefter da- 
gen afslutades med en hyllning för prins Wilhelm i Dream- 
lands stora balsal. Omkring tolf tusen svenskar hade infun- 
nit sig till denna demonstration, hvilket gjorde, att en för- 
färlig trängsel rådde. Prinsen hälsades vid sin ankomst med 
bedöfvande jubel, och sedan började den kompakta människo- 
massan efter polisens anvisning att sätta sig i cirkulerande 
rörelse, så att alla kommo i tillfälle att marschera förbi prin- 
sen och bringa honom sin hyllning. Prinsen eskorterades 
under sitt besök i Dreamland af ''^Svenska gardet'^, komp. G. 
af 14:de milisregementet, som till största delen består af 
svenskar och norrmän. 

Följande måndag den 2 sept. kl. 2 e. m. af gick "Fylgia'^ 
från New York till Boston, och på kvällen samma dag gaf 
"Alten Studenten Verein", en förening af forna tyska studen- 
ter, bankett för prins Wilhelm. Storhertigen af Baden är 
hedersledamot i föreningen, som nu begagnade sig af tillfäl- 
let att få hylla hans dotterson. Efter den gemytliga student- 
festen afreste prins Wilhelm med nattåg till Niagara. 



Digiti 



ized by Google 



80 VILH. BERGER. 

Festligheternas afslutning. 

På vägen till Boston försenades "Fylgia'^ ansenligt af dim- 
ma och framkom ej till Boston förr än .vid middagstiden ons- 
dagen den 4 sept. Samma dags kväll gåfvo Bostons svens- 
kar den förut nämnda folkfesten för "Fylgias'^ ofiBcerare, ka- 
detter, underofficerare och manskap i den rymliga Mechanies 
Hall. I festen deltogo guvernör Guild med fru samt om- 
kring 4,000 svenskar. Välkomsttalet för gästerna hölls af 
pastor H. Jacobson vid sv. luth. församlingen i Cambridge, 
Mass., hvilket besvarades af kommendörkapten Lindberg. 
Svenska gymnastikklubben Posse höll en kort uppvisning, 
musik utfördes af Hedmans orkester och sång af Svenska 
gleeklubben och Harmoni. Efter programmet intogs supé, 
Il varpå följde dans. Den lyckade festen fortgick till kl. 2 
på morgonen. 

Prins Wilhelm anlände en stund efter midnatt på tors- 
dagsmorgonen med tåg från Niagara och begaf sig direkt om- 
}x)rd på "Fylgia", som sedan kl. 6 samma morgon, torsdagen 
den 5 sept., lättade ankar och begaf sig på hemfärd med Ply- 
mouth, England, som närmaste mål. 

På alla platser, prins Wilhelm besökte, ägnade amerika- 
nerna honom alla de hedersbetygelser, som hans kungliga 
börd kräfver. Landets regent mottog honom i sitt hem, gu- 
vernörer och borgmästare samt flere andra högre civila och 
militära funktionärer deltogo i festerna för honom. Öfver- 
allt vann den unge fursten allas beundran genom sitt enkla 
och på samma gång värdiga uppträdande och rättframma 
umgängessätt. Tidningarna innehöllo gkng på gång smick- 
rande uttalanden om honom och redogjorde mycket noga för 
festligheterna. Sverige och svensk-amerikanerna voro före- 
mål för en hedrande uppmärksamhet från amerikanernas 
sida, en omständighet, hvars värde ej må underskattas. 

Aldrig förr har en sådan rörelse försports bland våra lands- 
män i New England och New York som under dessa dagar. 



Digiti 



ized by Google 



Digiti 



ized by Google 



32 VILH. BEROER. 

Gifvet är, att många voro med endast af nyfikenhet för att "se 
på prinsen'^, men säkert är dock, att prins Wilhelm och alla 
ombord på "Fylgia'' hyllades af uppriktigaste hjärta af tio- 
tusentals svensk-amerikaner, som under dessa dagar mer än 
eljest kände, att bandet mellan dem och gamla Sverige är 
oslitligt. 

Dessa festliga dagar aro nu förbi, men "Fylgias'^ och den 
flärdfrie och hjärtevinnande "sjömansprinsehs^^ besök skall 
länge lefva i kärt minne hos oss härute vid östervåg. 




Digiti 



ized by Google 



När det blir Mars-exkursioner. 

Af c. A. Löooquist. 

Vår jord är fattig, och med nöd 
den skänker hröd och fröjd. 
Dock finnas, sägs det, bättre klot 
i aziirns hläa höjd. 
De ktinniga och lärda män 
och män med grundlig flit 
snart torde hitta på ett sätt 
att ta oss andra dit. 

Den kraft i åskans vigge hor 
skall väl 1)11 tänd. till slvt 
och bära mänskan, härskar en, 
i eterns rymder ut. 
Man får biljett och stiger så 
helt lugnt i sin kupé 
och säger ett tu tre farväl 
till jordens ack och ve. 



Digiti 



ized by Google 



♦^4? C. A. LÖNNQUIST. 

Och tåget ilar från vår jord 

i rymden som en pil, 

sen fart man fått, per timme, säg, 

en tio tusen mil, 

att, innan man vet ordet af, 

vår jord har smält ihop 

och sitter blank på himlens diik 

som bottnen af ett stop. 



Men under oss allt närmare 
' det glänser gult och blått 
och grönt och rödt och violett 
osh svart och hvitt och grått. 
Och berg med stora hål uti 
oss gapa styggt emot — 
i tidtabellen sägs, det är 
vårt gamla måneklot. 



Nu saktas fart och ges signal, 

och i kupén blir brådt, 

tills kappsäck, rock och paraply 

man har i ordning fått. 

Då ropas ut ett konstigt namn, 

som ingen själ förstår, 

och redan nästa ögonblick 

kupédörrn öppen går. 



Digiti 



ized by Google 



NÄR DET BLIB MARS-EXKURSIONER. 35 

En timme blott att skaka hand 

med månfödd dignitär, 

och sedan på en längre färd 

och längre bort det bär — 

såvidt man ej har håg och lust 

att hellre stanna kvar 

och bygga uppå månens horn 

i evigt långa dar. 



Själf skall jag köpa långbiljett 
till Mars som emigrant. 
Jag ämnar slå mig ned till ro 
på hennes rosenkant. 
Ty där inunder ljusrik sol 
lär finnas, har jag hört, 
bland andra underbara ting 
en rar och sällsam ört; 



en ört^ som läker alla sår 

och vänder ondt i godt 

och ger åt mänskan, vorden god, 

en äkta mänskolott. 

Och har jag fuskat och gjort ondt, 

men intet godt förut, 

så tror jag nog från denna dag 

det blir på fusket slut. 



Digiti 



ized by Google 



36 c. A. LÖNNQUI8T. 

Och duger jag på Ijuflig Mars 

väl ej att göra mei', 

skall jag af örten skicka allt 

jag kan till jorden ner. 

Vill någon sedan hjälpa mig 

därvid på något sätt, 

så sänder jag med första post 

från Mars en fribiljett. 




Digiti 



ized by Google 



tf 








^ 


^ 


fe 


Cj 


< 


M-^ 


H 


C 


X 


o 


m 


M-» 






1^ 


•^ 


0<j 


^ 


g 


^ 




<«a 


< 


s 
^ 


M 


;^ 


QQ 


O 


iz; 




<1 


;C 


M 


'qS 


M 




tf 


Ö 

^ 


s 


? 


;^ 


;^ 


< 


5 


ti 


•^ 


02 


Mi^ 


?5 


Ö 


» 


M-* 


> 


§ 


m 


2r 



Digiti 



ized by Google 



Digiti 



ized by Google 




w 



Reseminnen från södern. 

Af Birger Sandzen. 

et är en vacker dag i slutet på december 1905 som jag 
säger farväl till bella Napoli för att med en af Nord- 
tyska Lloyds hemvändande ostindi ef arare resa till Gi- 
braltar via Genua. Vid tretiden på eftermiddagen går jag 
till Musee Xazionale på afskedsvisit hos den grekiska och 
romerska marmorsocieteten : kejsare, högdragna senatorer, 
muskulösa atleter, visa lagstiftare, sköna gudinnor, starka 
gudar och vanliga dödliga, som alla blifvit odödliga i mar- 
mor och brons. Somliga äro rätt och slätt mina bekanta, 
men somliga äro mina intima vänner, tysta och kalla vänner 
visserligen, men pålitliga. Sådant umgänge svalkar själen, 
upplyfter och förädlar, ger en fläkt af evighetslängtan och 
ett visst förakt för all den tomma äflan och de onödiga om- 
sorger, som förbittra vårt dagsländelif. De flesta turister 
^ finna det rätt tröttsamt att gå och se på museer och göra det 
kanske endast, emedan de anse det vara sin skyldighet. Och 
tröttsamt är det i sanning, om man ej här tillräckligt med 
tid till sitt förfogande, utan försöker att sluka museets inne- 
håll så att säga i en munsbit. Man bör ej göra sig brådtom 

Prärieblomman. 8 



Digiti 



ized by Google 



38 BIRGER SANDZEN. 

vare sig man reser för att rekreera sig eller för att studera. 
Hellre resa långsamt och försöka få största möjliga behåll- 
ning af resan, äfven om den inte blir lång, än att flyga öfver 
halfva världen och icke gifva sig tid att se eller höra någon- 
ting ordentligt. Bäst är att, sedan man tagit en allmän öf- 
verbliek af ett museum och hunnit orientera sig, se litet i 
sänder under sina förnyade besök samt i lugn och ro studera, 
smälta och njuta af det sedda. Så småningom införlifvar 
man sina intr^^ck med sitt eget själslif, modellerar sitt skön- 
hetssinne, löser det ena efter det andra af det skönas svåra 
problem. Hvilka skriande kontraster: friden och stillheten 
i konstens helgedom och det jäktande, bullrande gatulifvet 
dänitanför ! Utkommen ur museet styrde jag mina steg till 
den första, bästa af de otaliga åkardroskor, som hålla ute 
på gatan, och for till det ångbåtskontor, som i Neapel repre- 
senterar Nordtyska Lloyd. På min förfrågan upplystes, att 
ångaren "Sachsen", på hvilken jag skulle fara, enligt tele- 
gram, som de nyss fått, borde vara i Neapel vid niotiden på 
kvällen. "Båten stannar inte mer än ett par timmar, så att 
det är nog säkrast att gå ombord snarast möjligt." "Tack !" 
Min kusk var en typisk neapolitanare, hälften lazaron och 
hälften gentleman, hade blank, splitterny hatt, trasig, blå 
rock, i hvilken åtskilliga af de blanka knapparna saknades, 
söndriga skor, solbrändt ansikte med eldröda kinder, som ske- 
no som färskt vin i solsken, vackra, bruna ögon och svart, po- 
maderadt hår. Droskan var snygg, men hästen en riktig Eosi- 
nante liksom de flesta neapolitanska åkarhästar, hvilka i all- 
mänhet se ut, som om de vore hopslagna af brädlappar. "Kör 
till hotell Suisse!" Hotellet låg endast fem minuters väg 
från ångbåtskontoret. Kusken såg gr}'mt besviken ut. På 
flytande franska föreställde han mig det dåraktiga i mitt be- 
slut. Stänga in mig i hotellet i detta strålande väder, då 
golfen låge så spegelblänk som aldrig tillförne, då jag kunde 
ta en åktur i den allra bekvämaste droska och efter den snab- 



Digiti 



ized by Google 



BESEMINNEN FBÅN SÖDERN. 39 

baste sprakfåle i hela Neapel cx^h med en kusk, som också 
vore den bästa ciceronen i staden, född i Pompeji af romerska 
föräldrar o. s. v. i ett halsbrytande accelerando. Jag gaf 
mig godvilligt och bad kusken tiga och köra. Hans förslag 
var ju ganska förståndigt, när jag rätt tänkte på saken. Kus- 
ken gaf Rosinante några glädjesnärtar, och så bar det i väg. 
Ibland kommenderade jag till höger, ibland till vänster^ -allt 
efter ögonblickets ingifvelse^ stundom foro vi på breda och 
ljusa, stundom på krokiga, smala och smutsiga gator, mödo- 
samt banande oss väg mellan grönsakskärror, fyrpannor, kläd- 
stånd och positiv. Då vi körde i gång eller nödgades stan- 
na, antastades vi ögonblickligen af turistemas vanliga plågo- 
andar, de otaliga månglare, som vilja pocka på en sina varor: 
vykort, af hvilka de billigaste kosta en lira (2Q cents) hund- 
radet, lavabroscher, kaméer, kanariefåglar, hundvalpar, pape- 
gojor, som gallskrika på franska, m. m., m. m. Kusken 
gjorde dock i allmänhet processen kort, i det han röt på de 
efterhängsna människorna att hålla sig på afstånd, och om 
do icke genast åtlydde befallningen, gjorde han en hotande 
sväng med piskan, hvilket alltid hade åsyftad verkan. Det 
är från konstnärlig synpunkt roligt att studera det pittoreska, 
brokiga folklifvet i Italien. Man ser då mestadels ljusa, saf- 
tiga färger, rörelse, lif och glädje öfver tillvaron. Själfva 
armodet och lasten äro måleriska, precis som på scenen, tras- 
hankarna spela sin roll utmärkt, tycker man. Men då man 
ser litet närmare på det vackra sagospelet med de vackra 
tablåerna, märker man till sin förvåning, att det är rama 
verkligheten. Många välfödda, poserande yrkestiggare kom- 
ma visserligen i ens väg, men lika ofta verklig nöd. Jag 
möttes en kväll på Corson, Roms förnämsta affärsgata, af ett 
par frodiga pojkbytingar, som hoppade på ett ben, pekade 
med sina runda pekfingrar på munnen och bådo med glädje- 
strålande ögon om en soldo att köpa bröd för, ty de hade 
intet ätit på tre dar. Parflama hade icke hunnit vidare långt 



Digiti 



ized by Google 



40 BIBGER SäND^KN. 

i förställningskonsten. Deras mor, en kraftig medelålders 
kvinna, satt vid närmsta gathörn och höll utkik. Jag afske- 
dade de små slynglama med ett argt "niente'' (ingenting), 
men stannade för ro skull ett ögonblick vid närmsta butik- 
fönster för se efter, huru de lyckades. Jo, de fingo mycket 
riktigt hvar sin soldo och dansade bort tillmor sin med rof- 
vet. Jag svängde till höger under pelarraden vid Cooks rese- 
byrå. En trasig, ung kvinna med ett barn vid barmen kommer 
emot mig och tigger blygt, nästan hviskande. Jag har varit 
i Rom länge nog att bli förhärdad och går vidare utan att 
ens se upp. Då kastar sig den unga kvinnan midt i min väg 
och ropar förtvifladt: "Signor, var barmhärtig! Jag ljuger 
inte. Vi svälta. Ack, gif oss en slant för Guds skull ! Sig- 
nor, signor!'^ Det likbleka, vackra ansiktet med de ångest- 
fullt stirrande ögonen står ännu lifslefvande för mig. Detta 
var icke en gatuaktris med en lånad barnunge, utan en för- 
tviflad mor. "Se här, stackars kvinna !" Hou fick ett hvitt 
mynt. Hvarför råder ett sådant förfärande armod så godt 
som öfverallt i Italien? Hvarför är icke detta sköna land 
med sitt begåfvade folk, sin bördiga jordmån, sina förträff- 
liga hamnar, sitt gynnsamma läge, sina stora förutsättningar 
på många områden, välmående som t. ex. Frankrike? Or- 
sakerna äro m^nga. Italien var ända till 1870 sönderstyckadt 
i småstater, som i århundraden legat i fejd med hvarandra, 
och som alla varit illa styrda samt utsugna af sin andliga 
och världsliga öfverhet. Det förenade Italiens konung och 
parlament hade i sanning många och svåra problem att lösa. 
Man har visserligen efter bästa förmåga gripit sig an med 
sina svåra uppgifter i synnerhet under sin nuvarande, rikt 
begåfvade och handlingskraftige konung, men ännu har man 
ju ej hunnit uträtta mycket af det herkuliska om- och nyda- 
ningsarbete, som förestår. Härtill fordras liksom för att 
föra krig: för det första pengar, för det andra pengar och 
för det tredje pengar. Och det är just det som fattas. För 



Digiti 



ized by Google 



RESEMINNEN FRÄN SÖDERN. 41 

att få rörelsekapital belägger maa handel och näringar med 
dryga skatter, stundom så oskäligt tilltagna, ätt de snarare 
stjälpa än hjälpa. Näringslagstiftningen är ännu famlande 
och oförnuftig. Jordbruket ligger nere, i synnerhet i södra 
Italien, jorden skötes af fattiga arrendatorer efter ungefär 
samma arbetsmetoder som på Virgilii tid eller ligger helt 
och hållet för fäfot. Den late ägaren ligger i Rom eller 
Paris och roar sig. Staten har måst sälja sina största domä- 
ner för att få kontanter. Nu försöker den att så småning- 
om återköpa dem. En mängd landtbruksskolor hafva upp- 
rättats, man anlägger depåer af moderna åkerbruksredskap, 
hvilka bonden får låna på en kortare tid för att pröfva o. s. v. 
Men landtbefolkningen är okunnig och af naturen stockkon- 
servativ, och det är därför rätt svårt att lära dem rationellt 
jordbruk. Här och där, t. ex. i trakten omkring Rom, har 
det dock vunnit fotfäste. 

Italiens skogar äro sköflade. Apenninerna äro kala och 
förbrända af solen. Staten ämnar nu så småningom köpa 
hela berglandet och beså det med skog. En förträfflig tanke, 
men hvar skola pengarna tagas? Sumptrakterna skola ut- 
dikas och trädplanteras eller delvis brukas. Men äfven detta 
kostar dryga pengar. Boskapsskötseln befinner sig på samma 
primitiva. ståndpunkt som jordbruket, men kraftåtgärder vid- 
tagas för dess uppryckande, depåer med afvelsdjur anläggas, 
bospakspremieringar hållas o. s. v. Trädgårdsskötsel och 
fruktodling kunna trots den utmärkta jordmånen och det 
gynnsamma klimatet ej mäta sig med Frankrikes och Ame- 
rikas. Amerikanerna öfverflygla italienarna på frukt- och i 
synnerhet apelsinmarknaden, emedan de förstå sig på att 
förädla fruktträden. 

Industrien torde lättare kunna upparbetas, tack vare den 
ej obetydliga tillgången på naturlig drifkraft i de många 
floderna, det ^Tivita kolef ^ som italienaren kallar det. Sten- 
kol saknas tyvärr. Den okloka lagstiftningen, hvilken ännu 



Digiti 



ized by Google 



42 BIRGER SANDZEN. 

ej lämpat sig efter landets behof, är emellertid en hämsko på 
industrien. Mången uppblomstrande fabriksrörelse kväfves 
i sin linda af de oskäliga skatterna. Detta oaktadt tyda alla 
tecken på att Italien långsamt, men säkert rycker upp i de 
stora industriländernas led, tack vare italienarens medfödda 
begåfning åt det industriella hållet. Få länder producera så 
många skickliga elektriker, uppfinnare och ingeniörer som 
Italien. Allt hittills har italienaren försummat sina hufvud- 
näringar och lefvat på sina små förvärfskällor, såsom t. ex. 
sina marmorbrott, yissa grenar af konstindustri, de utländska 
turisterna m. m., men, som sagdt, förestår en genomgripande 
förändring. Den opraktiska, bildade klassen med sin för- 
vända uppfostran och sina ståndsfördomar tvingas af den i 
snabb tillväxt stadda socialismen och anarkien med den ult- 
raradikala pressen i spetsen att på allvar besinna hvad dess 
och hela folkets frid tillhörer. Den börjar inse, att bara bok- 
vett, konst och kultursnobberi ej utgöra grundvalen för na- 
tionens lycka och välfärd, utan att hela samhället behöf ver 
byggas om ifrån grunden. Men det går icke så fort med 
reformerna i Italien. Ännu i dag får kroppsarbetaren nöja 
sig med en dagspenning på en eller högst två francs. Ännu 
är det ett omätligt svalg mellan de höga och låga i samhället. 

Att Italien alltid intagit en rangplats inom vetenskapen, 
och att det inom vissa af dess grenar är banbrytande, t. ex. i 
kriminalpsykologi och samhällslära, är ju allmänt erkändt. 
Men allt detta hör ju strängt taget icke till mina reseminnen 
och torde kanske ej roa läsaren. Låtom oss fortsätta vår åk- 
tur! 

Vi hålla ett ögonblick vid en konsthandel och taga en has- 
tig öfverblick öfver skyltfönstret: några slickade neapolitan- 
ska landskap i olja, kopior af Reni, Eibera, Titian m. fl. 
gamla mästare samt skickligt gjorda marmorkopior af antika 
statyer. Af alla främlingar äro amerikanerna de italienska 
konsthandlarnas bästa kunder. I de flesta nåoj-ot så när för- 



Digiti 



ized by Google 



RESEMINNEN FRÅN SÖDERN, 43 

mogna amerikanska hem påträffar man billiga italienska taf- 
lor. statyer och statyetter eller porträttbyster, gjorda af van- 
liga marmorhnggare. Italiens konst har varit skäligen för- 
sumpad i ett par hundra års tid, och de moderna samlingarna 
t. ex. i Eom och Florens äro endast bleka vålnader af renäs- 
sanstidehvarfvets storverk. På teknisk färdighet är det ing- 
en brist, men på anda och lif. Vid första påseendet tycker 
man, att hela den moderna konsten i Italien är liten, fattig 
och förtorkad, om man t. ex. jämför den med Sveriges full- 
lödiga, nobla konst. Men om man närmare undersöker för- 
hållandena, finner man äfven här tecken till åternppvaknan- 
de, rika framtidslöften. Vi vilja bara nämna några af den 
unga konstens bästa representanter: skulptörerna Biondi, 
Camielo, Trentacoste och Bistolfi, målarna Segantini, Sar- 
torio m. fl. 

Vi rulla vidare, ned till den vackra strandpromenaden vid 
neapolitanska golfen. Åkturen blef längre än jag hade äm- 
nat. Nu går solen ned och målar luften och det lugna vatt- 
net i lena, klara toner af kadmiumgult och smaragdgrönt med 
långa tvärstreck med renaste rosenfärg, Vesuvius skimrar i 
blårödt, långa, mjuka skuggor klättra sakta uppför husväg- 
garna där borta i staden, och ett par blida små stjärnor titta 
fram. En härlig svalka sänker sig till jorden. Jag sitter 
tyst och njuter, och kusken tiger i två minuter. Eleganta 
ekipager rulla förbi med fint folk i: distingerade herrar och 
svartögda kvinnor med dufvostämmor. Neapolitanskoma äro 
vackrare än romarinnorna, ha smalare ansiktsoval och slan- 
kare former, konstaterar jag ånyo. Kusken tror visst, att 
jag har somnat. Han vänder sig om och ser efter. Nej, det 
har jag inte. 

Vi fara tillbaka till staden och lämna det vackra skådespe- 
let bakom oss. Det är tystare på gatorna, dagens oro har 
domnat af, ljusen tändas, det börjar bli trångt i kaféerna, 
mandoliner och gitarrer ackompanjera neapolitanska folkvi- 



Digiti 



ized by Google 



44 BIB6ER SANDZBN. 

sor, uppsluppna och tokroliga eller kärleksglödande eller djupt 
vemodiga. Där borta dånar en bariton, och här i kaféet till 
vänster tremulerar en tenor. Håll! Vi skola höra på te- 
noren: ^T^ella mia, bella mia^' . . . Utmärkt röst oeJi dito 

. tonbildning. Men det är ju ingen sällsAmthet i Italien. 
Vackra röster finns det godt om, och den musikaliska instink- 
ten säger, huru de skola handteras. Nu kommer själfva slut- 
klämmen med väldig glöd. Bravo! Glädjen står högt i 
tak därinne i kaféet. Man pratar^ skriker, skrattar och kling- 
ar med höga glas, fulla af gulhvitt, gnistrande Capri-vin. 
Men ack, nu får sig stämningen en törn och är nära att 
brista: tenoren, vår charmanta tenor har fått ögonen på un- 
dertecknad därute i droskan och störtar ut med den röda mös- 
san i hand. Nåja, han är ju sin lön värd. Jag slänger tre 
soldi i mössan. "Tack, signor.^^ "Tack själf ! Ni sjunger 
som en primo amoroso på La Scala.^^ Tenoren skrattar och 
bugar sig med mössan i hand. 

Vi fara vidare. Håll ! Häx måste vi af. Vi stiga in i en 
liten kyrka. Det brinner vaxljus i koret, rökelsen doftar, 
en entonig röst läser latin, ett par kvinnor knäböja på golf- 
vet, och deras läppar framhviska böner. Där framme i half- 
dunklet blickar den heliga jungfrun på altaret mildt ned 
på de knäböjande. En fridfull, rogif vande tafla. 

Men vi få ej dröja längre. Kör på, klockan är ganska 
mycket. Snart äro vi framme vid hotellet, jag betalar det 

' öfverenskomna priset plus drickspengar. Jag träder in, och 
en bugande vaktmästare ber att få underrätta, att table d^ho- 
ten är färdig. Hotell table d^hoter äro i allmänhet stela 
och långtråldga tillställningar. De äro min fasa. Skall jag 
gå ut och äta på en restaurant, där det är litet lifligare och 
gladare omkring mig? Nej ! Jag har traskat omkring all- 
deles tillräckligt i dag. Det är väl så godt jag håller mig 
inne och afäter den långa historien. Matsalen är stor och 
hemtreflig, hållen i hvitt och guld med en fris af stiliserade 



Digitized by VjOOQ IC 



RR8EMINNEN FMÄN SÖDERN. 45 

blormnor. Jag har två pratsamma fransmän till bordskam- 
rater. Be försmå ej den italienska drufvans must, utan hälla 
i sig väldiga kvantiteter vino bianco. De uttala gång på gång 
sin förvåning öfver att få en så utsökt middag i Neapel: 
god buljong, förträfflig fisk, steken kunde man inte klaga 

på, inte legymerna heller, och fågeln var ma foi 

charmant. Precis som hemma i Paris. 

Klockan half nio telefonerade jag till ångbåtskontoret och 
fick den trefliga underrättelsen, att båten v^r försenad och 
icke att förvänta före klockan två på natten, men då ^^rde 
den vara här alldeles säkert.^' Jag uppmanades ånyo att 
icke försinka mig, ty båt-en skulle bara stanna ett par tim- 
mar. Jag beställde en droska till kl. två, gick upp på mitt 
rum och försökte sofva, men förgäfves. Tog så mitt parti 
och satte mig i fönstret och njöt af det underbart sköna skå- 
despel, som upprullade sig för mina ögon. Månen gick upp, 
blank och rund, bakom toppen på Vesuvius, som lyste som 
en jättekarbunkel i den djupblåa luften. 

Ibland känner sig . främlingen nästan frestad att instäm- 
ma i neapolitanernas : Vedi Napoli e poi mori ! Se Napoli 
och sedan dö ! Lokalpatriotismen anser, att då man sett det 
sköna Napoli, kan man gärna dö, ty sedan återstår intet, som 
är värdt att se. Men stundom är dock turisten snarare be- 
nägen att tyda det så, att sedan man någon tid vistats i den- 
na smutsiga, stinkande håla, är man färdig att dö. Man 
har också velat gifva ordspråket en ännu enklare tydning: 
Först se Napoli och sedan Mori. Mori är en liten by utanför 
Neapel. Hvilketdera nu är rättast, kan göra detsamma. Fak- 
tum är, att själfva Neapel är en ful och enformig stad, i 
hvilken de allra flesta husen äro byggda i renaste cigarrlåde- 
stil. Men stadens omgifningar och dess läge på den höga, 
terassformiga stranden, omslutande den djupt inträngande 
viken, äro synnerligen vackra. Det, som framför allt utöfvar 
en underbar trollmakt, är emellertid Vesuvius, nästan lika 



Digiti 



ized by Google 



46 BIBGEB SANDZEN. 

vackert i alla väder och belysningar. Men i alla fall kan ju 
icke Neapel rättvisligen jämföras i skönhet med t. ex. Edin- 
burgh eller ännu mindre med Sveriges bedårande hufvudstad. 
Klockan två på natten for jag ned till "Capelleria Nuova" 
på kajen, där N^ordtyska Lloyds båtar lägga till, d. v. s. fär- 
jorna, som förmedla förbindelsen mellan kajen och ångbå- 
tarna, som ligga långt ute i viken. Denna är nämligen så 
grund, att inga stora ångare kunna lägga till. En roddare 
erbjöd mig genast sina tjänster. "Vet ni hvar båten ligger?'* 
"Ja visst, Signor." "Säkert?" "Ja visst, signor, jag har gol- 
fen på mina fem fingrar.'^ Vi ge oss i väg. I den klara, 
blanka vattenspegeln plöjer vår platta, breda båt en mörk. 
gnistrande fåra. Nu styra vi rakt på en stor ångbåt. "Är 
det inte den här ?" säger roddaren. "Är ni galen, människa ? 
Kan ni inte läsa?^^ Nej, det kunde han naturligtvis inte. 
Båten var en italiensk lastångare, och namnet lyste i klara, 
förgyllda bokstäfver midt för näsan på oss. En matros står 
på akterdäck. "Vet ni, hvar ångaren Sachsen ligger?" 
"No, signor." Vi ro fram till en annan ångbåt. "Den här 
är det bestämdt", säger min roddare. "Tig, karl !" ryter jag, 
ropar an båten, frågar efter Sachsen och får samma svar 
som förut fast på franska. "Ko på!" Karlen tiger och 
arbetar. "Sachsen brukar alltid ligga här", ursäktar han sig 
ödmjukt. Min roddare är lika trasig, snäll, munter och grymt 
okunnig som alla andra neapolitanare. Om man både dem 
ro till månen, skulle de ögonblickligen svara: "Med allra 
största nöje, signor. Det blir ju en liten förtjusande ut- 
flykt. Åh, så härligt!" Det finns ju en och annan skurk 
ibland dem, men de äro jämförelsevis få. Antag emellertid, 
att min roddare är en bof, som ämnar ro mig ut på golfen, 
mörda mig, ta mina pengar, kasta mig i ! Denna tanke for 
plötsligt genom mitt hufvud. Hvad skall jag göra, om han 
anfaller mig med en "stiletto" eller med åran ? Jag har ingen 
revolver, ingen knif, icke det minsta tillhygge. Jo, jag har 



Digiti 



ized by Google 



RBBBMINNEN FRÅN SÖDERN 47 

ju min läderkappsäck, som är hård och tung som bly. Jag 
begagnar den som sköld, tar emot stöten eller slaget med den 
och lägger den sedan i skallen på karlen allt hvad tygen hålla, 
rycker till mig åran och . . . You bet ! Det skall gå som en 
dans. Ingen rädder här. Men karlen arbetar i sitt anletes 
svett, och mordplaner äro fjärran ifrån honom. Vi ro vidare. 
Där framme ligger en ståtlig engelsk passagerareångbåt, 
"Här ha vi den, signor'^, jublar den oförbätterlige. Ett par 
officerare stå vid relingen. Ändtligen får jag besked. "Sach- 
sen är försenad på grund af svår storm. Kommer i morgon 
bittida vid åtta-tiden/^ "Thank you, Sir ! Nu ro vi tillbaka. 
Skynda på V Det är en obeskrifligt vacker natt. Nu står 
månen nästan midt på himlen. Jag vräker mig på rygg i 
aktern och glömmer förtreten. Det är ju ingen skada skedd, 
när allt kommer omkring. Den trollkarlen Vesuvius för- 
häxar mig. Jag njuter i fulla drag. "Ko inte så fort, karl ! 
Hvila litet! Vi ska titta på månen och Vesuvius.^^ Jag 
minns inte hvad klockan var, då jag kom tillbaka till hotel- 
let. Det står inte i dagboken. 

Frampå förmiddagen gick jag ombord på Sachsen, och vid 
middagstiden gledo vi sakta ut på golfen i bländande sol- 
sken. Bella Napoli, den smutsiga, trasiga slinkan, är vack- 
rare än någonsin, koketterar med den allvarsamma Vesuvius, 
blickar trånadsömt på de leende, klippiga holmarna och ud- 
darna, som bada sin vana barm i det svala blå, och kastar 
slängkyssar åt Torrento och Isola di Capri, Tiberii solbe- 
glänsta, undersköna ö, som blänker där borta vid horisonten 
som en jättestor opal. 

Jag slår mig ned i en stol på akterdäck och klottrar tank- 
spridd ned den ena sidan efter den andra i min skissbok. 
Till höger om mig sitta trenne snobbiga japaner, som lägga 
ifrån sig sina tidningar och se snedt på mig. Till vänster 
sitta några tyska affärsmän och diskutera allsköns "Ge- 
schäft^^ där borta talas det engelska, två holländska plantage- 



Digiti 



ized by Google 



48 BIBGBR SANDZBN. 

ägare i hvita linnekläder promenera af och an. Den ene har 
en liten apa i blå frack på armen. En spansk präst sitter i 
soffan i skuggan af skorstenen och läser sitt testamente, som 
han håller i vänstra handen. I den högra glimmar en ciga- 
rett mellan de gulbruna fingrarna. Ett par kineser, tydligen 
tillhörande köksdepartementet, bära upp en korg full af af- 
skräde från kökstrappan i fören och vräka det öf verbord. 
Jag slår igen skissboken och betraktar denna kosmopolitiska 
samling af människor. Taflan är rätt fängslande och väl 
värd att studera. Jag satt i min stol eller promenerade på 
däck hela eftermiddagen. Italienska kusten var alltjämt in- 
om synhåll. 

Klockan åtta på kvällen gafs storartad afskedsmiddag för 
passagerama, af hvilka mer än hälften skulle landstiga i 
Genua för att därifrån på järnväg fortsätta resan åt skilda 
håll. Det var naturligtvis en icke obetydlig tidsförlust att 
medfölja ångbåten ända till dess destinationsort Bremen. 
Jag hade den turen att få trefliga bordsgrannar, till höger 
förste styrmannen, till vänster en holländsk ingeniör från 
Sumatra och midt emot mig min hyttkamrat, doktor Richards 
från Shanghai och hans döttrar. Med ackompanjemang af 
sprittande taffelmusik genomgingo vi en matsedel, som bestod 
af idel läckerheter: sköldpaddsoppa, ostron, fisk, stek, fasan, 
sparris m. m. Då vi hunnit till deserten och voro så mätta, 
snälla och belåtna, att det minsta barn i världen kunnat få 
tala vid oss, släcktes plötsligt det elektriska ljuset. Vi sutto 
i fullkomligt kolmörker. Nu skulle väl festmiddagens kli- 
max inträffa i form af någon öfverraskning. Ja, mycket 
riktigt. Dörrarna slås upp, och ett brokigt karnavalståg af 
kineser i hvita kostymer och väldiga pappershattar, japaner i 
blått och rödt siden, turkar med blixtrande guldbroderier 
och väldiga kroksablar, fjäderprydda vildar, siameser, indier, 
araber, stormoguls och preussiska husarlöjtnanter marsche- 
rade in under tonerna af en smattrande festmarsch. Somliga 



Digiti 



ized by Google 



KESEMINNBN FRÄN SÖDERN. 49 

buro kulörta lyktor, somliga jättekrokaiier och somliga glass 
på stora fat. De tågade salen mndt tre gånger och gjorde så 
höger om halt. Krokanerna och glassen sattes på borden, 
tåget gör vänster om marsch och försvinner. Styrmannen 
upplyste mig om att karnavalståget utgjordes af kökspersona- 
len med förstärkning af ett tjog matroser, och att denna upp- 
sluppna scen enligt gammal tradition ingick såsom en oum- 
bärlig faktor i denna festmiddag, som på hvarje hemresa gick 
af stapeln på kvällen före ankomsten till Genua. Ljuset 
skrufvas upp, glassen serveras och krokanerna styckas under 
muntert glam. Diverse souvenirer, t. ex. kulörta pappers- 
mössor, ligga gömda i krokanen. Dessa jämte små flaggor, 
som sitta nedstuckna i glassen, delas af bordsgästerna. De 
flesta ta på sig sina pappersmössor. Den ärevördige doktor 
Richards ser rätt festlig ut med en eldröd clownmössa på sina 
gråa lockar. Jag får en hvit mössa och en svensk flagga. 

Efter middagen sutto doktor R. och jag i vår rymliga, be- 
kväma hytt och sprakade till half tolf på natten. Samtalet 
rörde sig om politik, Amerika och Kina, hvarest doktor R. 
verkat i trettiofem års tid och i egenskap af missionär, för- 
fattare, politiker och grundläggare af Kinas största univer- 
sitet gjort sig ett aktadt och berömdt namn. Det var en utom- 
ordentligt älskvärd och intressant man. Då gubben kröp 
till kojs, tackade han mig för "detta angenäma utbyte af 
tankar^'. Jag bedyrade, att tacken helt och hållet var å min 
sida, och söfdes snart af propellerns entoniga vagg\dsa.. 

Efter något öfver ett dygns resa ångade vi in i Genuas 
väldiga, halfmånformiga hamn, mot hvilken staden sänker 
sig terassformigt likt en jättestor amfiteater. Vi lågo i 
Genua i ett dygn och hade sålunda god tid att bese oss. De 
äldre stadsdelarna äro utomordentligt pittoreska med sina 
branta, smala gator och underliga hus, de nyare kvarteren 
äro byggda i modern storstadsstil med breda raka gator. 
Stadens Campo Santo eller kyrkogård är en af de vackraste 



Digiti 



ized by Google 



50 BIRGER 8ANDZEN. 

i Italien och har att uppvisa en oändligjiet af praktfulla 
monument, statyer och grupper, till större delen hållna i en 
ytlig och föga religiös stil. Men vi få ej dröja längre i 
. Genua. 

Hisskranama ha skramlat ifrån sig, telefonskåpet på däck 
krokas af och bäres i land, däckluckan lägges på lastrum- 
met, som under dagens lopp slukat ett par hundra pack- 
lårar, besökarna troppa af, trappaa firas upp och landgång- 
en halas in. Jag står vid relingen och ser utåt hamnen. 
Det börjar bli skumt. Ett lag hamnbusar, som lastat kol 
på en ångare från Liverpool, stiga efter väl förrättadt värf, 
svarta och sotiga, ned i sin båt för att ro i land. Samtliga 
slå sig ned vid årorna, fem par vill jag minnas, utom en 
kraftig, bredaxlad karl, som står midt i båten med händerna 
i byxfickorna. Båten glider framåt helt sakta. Man har 
ju inte brådtom nu, då arbetet är slut för dagen och man 
har förtjänat en god dagspenning och känner sig väl tillfreds 
med sin tillvaro. Man kan gärna andas ut en smula, innan 
man stiger i land. Karlen med händerna i fickorna börjar 
sjunga, och laget sjunger ett dämpadt ackompanjemang. 
Båten närmar sig långsamt, och sången klingar starkare. 
Det är en af dessa melodiösa, glödande kärleksvisor, som 
man så ofta hör i Italien. Solisten vänder sig mot vår båt, 
som om han riktigt skulle visa oss, att han kan sjunga. Nu 
är han nästan midt för mig. Folk skockar sig vid relingen. 
Å, en sådan röst! En hög, mjuk och klangfull bariton af 
så sällsam skönhet och styrka, att jag sällan hört något dy- 
likt. Nu slutar sången med en hög ton och ett crescendo 
så praktfullt, att själf väste Caruso knappt skulle kunnat 
göra det bättre. Bravorop och applåder smattra på däck. 
Läsaren kanske ler och tror, att jag skär till i växten för 
att göra min anspråkslösa skildring saftigare. Ingalunda. 
Den fattige hamnarbetaren i Genua var ägaren till en af de 



Digiti 



ized by Google 



RESEMINNEN FBÅH SÖDERN. 51 

härligaste röster, jag någonsin hört. Det första och sista 
jag hörde i Italien var vacker sång. 

Men båten frustar o<ih pustar, ånghvisslan ramar, pro- 
pellern stampar. Båten vänder långsamt fören till hafs. 
Ljusen gnistra i Genua, den stora amfi teatern, och öfver oss 
hvälfver sig stjärnhimmeln. Addio, bella Italia! A rive- 
derci ! 

Här får jag också säga farväl till den kärade läsaren och 
tacka för sällskapet. Det var meningen, då jag började 
teckna dessa enkla resebilder, att färden skulle utsträckas 
till det vildt måleriska Gibraltar, det sagoomkransade Grana- 
da och det glada Sevilla, men innan jag visste ordet af, märk- 
te jag, att jag tagit min beskärda del af utrymmet i "Prärie- 
blomman". Måste därför nedlägga pennan. 

Min vän, blåkråkan, som sitter här bredvid mig i lönnen, 
har räknat arken och påstår, att jag redan skrifvit alldeles 
för långt. Hon har måhända rätt. 




Digiti 



ized by Google 



< 

OJ 









S 



O 

CQ 

O 
CQ 
OQ 






Cm 
< 

o 

:<5 



Digiti 



ized by Google 




Svensk litteratur i engelsk ötversättning. 

En öfversikt af Gust. N. Swan. 
II. 



W 



^et är nu tjugu år, sedan den i pressens tjänst grånade 
svensk-amerikanske tidningsveteranen dr Enander i 
en redaktionsartikel i '^Hemlandet" yttrade följande 
ord : "Bland våra landsmän här i landet finnas icke så få, 
h vilka äro väl bevandrade i det engelska språket och littera- 
turen samt äfven i "ärans och hjältarnas språk^^ och i de 
värderika verk, h vilka blifvit på det sistnämnda författade. 
Man kunde lätt förmoda, att någon eller några bland dessa 
med nödiga språkkunskaper och "stilistisk förmåga'^ utrus- 
tade män skulle bemöda sig om att genom grammatikalis- 
ka arbeten och genom goda öfversättningar af det bästa, vår 
svenska litteratur har att bjuda på, fästa "amerikanernas" 
uppmärksamhet dels å det sköna svenska språket och dels 
å våT litteraturs och vår ärorika historias dyrbaraste skatter. 
Men detta synes dock, beklagligt nog, icke vara händelsen. 
Så länge nationalkänslan varit "flämtande och svag^' hos 

iPrärieblomman, é 



DigitizedbyGoOglCi 



54 GU8T. N. 8WAN. 

våra landsmän, har denna fråga ådragit sig mindre upp- 
märksamhet. Men den tid nalkas med stora steg, då vår 
nationalkänsla kommer att högljudt fordra erkännande äf- 
ven å detta område, ett erkännande, som svårligen kan vin- 
nas, med mindre det bästa, som skrifvits på svenskt språk, 
öfverflyttas till engelska. Vid de svensk-amerikanska läro- 
verken finnas ju "infödda^' lärare, hvilka vi antaga icke äro 
eller i värsta fall icke länge vilja förhlifva okunniga i 
svenska språket och litteraturen; borde icke dessa män upp- 
muntras till sådant arbete som det ofvan antydda, borde 
de icke anse det för en skön och ärorik uppgift att med den 
engelsk-amerikanska litteraturen införlifva arbeten af vär- 
de, hvilka utgifvits på vårt gamla fosterlands språk? Hela 
vårt adopterade fosterland kunde däraf skörda gagn. Men 
det är icke blott några få, några professorer och ^^stilister" 
denna sak angår, den rör vår nationella ära, vårt nationella 
anseende å litteraturens område, och hvarje landsman, han 
må äga professors titel och värdighet eller ej, borde i sin 
mån bidraga till det påpekade målets uppnående.^^ 

Tyvärr förklingade dessa tänkvärda ord såväl som så 
många andra allvarsord, som dr Enander och andra tid efter 
annan uttalat i antydda riktning, och hittills ha svensk-ame- 
rikanerna och deras ättlingar öfverhufvud visat ringa in- 
tresse för spridandet af svensk litteratur i engelsk dräkt. 
Det dröjde länge, innan någonting alls gjordes i detta afse- 
ende, och först under innevarande år (detta skrifves 1907) 
har ett grammatikaliskt arbete af ofvan antydda slag ut- 
gifvits från trycket. (Swedish Grammar and Keader, By 
J. S. Carlson, Ph. D.) Det lider intet tvifvel, att vi mi- 
mera äga ej så få med stilistisk förmåga utrustade män och 
kvinnor, hvilka, jämte en af sevärd insikt i svenska språket 
och kännedom af det gamla fosterlandets rika litteratur, äro 
i besittning af grundlig kunskap i och förmåga att på ett 
ledigt och tilltalande sätt i såväl skrift som tal behandla 



Digiti 



ized by Google 



SVENSK LITTBRATaR I ENGELSK ÖFVER8ÄTTNING. 55 

adoptivlandets språk. Hvad är då månne orsaken till att 
så litet uträttats på detta område af svensk-amerikaner? 
Sannolikt ett underskattande af den svenska litteraturens 
värde och betydelse, eller ock den åsikt, att det — antingen 
icke betafex sig, eller ock att det är under ens värdighet att 
sysselsätta sig med öfversättningsarbete. Och dock — låt 
mig erinra därom! — har en Longfellow och Bryant, en 
Goethe och Schiller, en Tegnér och Geijer, för att nu icke 
nämna flera, ej aktat det för ringa att syssja med sådant. 
Fem år ha nu svunnit hän sedan jag i denna kalenders 
tredje årgång införde en öfversikt — för så vidt jag kunnat 
utröna, den första i sitt slag — rörande svensk litteratur i 
engelsk öfversättning. Att i en sådan öfversikt — en, som 
på ett strängt begränsad t -utrymme sökte redogöra för den 
svenska litteraturens alster, som öfverflyttats till engelska 
från nittonde seklets början till och med år 1902 — skulle 
förefinnas. luckor, det lär ingen, som något sysslat med biblio- 
grafi, förundra sig öfver. Det har emellertid varit min af- 
sikt att vid lämpligt tillfälle söka komplettera öfversikten 
i möjligaste måtto genom meddelande af uppgifter rörande 
arbeten och smärre alster, som jag antingen af utrymmes- 
skäl då utelämnade, eller om hvars tillvaro jag då saknade 
kännedom, samt för öfrigt att tid efter annan lämna en 
fortsättning upptagande de böcker m. m., som under tiden 
utkommit af trycket och bli f vit tillgängliga i bokhandeln. 
Ett sådant tillfälle synes mig nu vara inne. 

Under femårsperioden har ej någon större lifaktighet för- 
sports på detta område och det i trots af den omständighet, 
att på grund af de politiska förhållandena "där hemma'^ 
allmänhetens blick så ofta riktats på "det lilla Sverjge^^ och 
såväl tidskrifter af olika slag som isynnerhet dagspressen 
så mycket sysslat med det gamla fosterlandet, dess regent 
och folk. Är alltså antalet på svenska böcker af vidare om- 
fång, som under denna tid införlifvats med engelska littera- 



Digiti 



ized by Google 



56 GU8T. N. 8WAN, 

turen, ej stort, så får man dock däraf ej draga den slutsats, 
att öfversättningsverksamheten helt legat nere. Tvärtom har 
sannolikt under ingen föregående femårsperiod så många 
svenska författare blifvit presenterade för den engelsk-ameri- 
kanska publiken, många af dem visserligen endast naedelst en 
kortare berättelse, en uppsats eller ett poem, och det är för 
mig glädjande att kunna konstatera, att bland de många öf- 
versättarna — amerikaner, engelsmän, irländare, tyskar etc.^ 
träffa vi nu allt flera svensk-amerikaner. Det är att hop- 
pas, att detta tyder på ett nyvaknadt intresse för denna gren 
af vår kulturella verksamhet. 

Många af de öfversatta alstren äro helt naturligt redan 
fallna i glömska. Ofta ha de offentliggjorts i dag- eller 
veckotidningar eller i böcker, som utgifvits i små upplagor 
och ej mera äro tillgängliga. Så många som möjligt af 
dylika smärre öfversättningar har jag dock sökt rädda un- 
dan glömskan, och vänner af vår litteratur, hvilka haft kän- 
nedom om mitt intresse i detta af seende, ha också gång ef- 
ter annan oegennyttigt riktat mina samlingar med sådant, 
som annars sannolikt skulle ha undgått min uppmärksamhet. 
Att i detalj redogöra för alla smärre svenska poem, uppsat- 
ser och berättelser, som på mer eller mindre förtjänstfullt 
sätt under tiden öfversatts till engelska och offentliggjorts 
i diverse pressalster, skulle emellertid upptaga alltför stort 
utrymme, och jag får nöja mig med att denna gång göra en 
, axplockning på detta vidsträckta fält. Att i kronologisk 
ordning uppräkna öfversättningama har jag emellertid i 
denna öfversikt ej funnit lämpligt. Jag har i dess ställe 
tänkt att utan iakttagande af någon viss ordning omnämna 
hvarje författare, som härvidlag kan komma i fråga, och i 
sammanhang därmed de af hans arbeten, som blifvit öfver- 
satta, öfversättarens namn samt utgifningsort och datum, 
där sådant är kändt. För fullständighetens skull har jag 
.också tänkt, att jag möjligen nu borde något utförligare re- 



Digiti 



ized by Google 



SVENSK LITTBRATUK I ENGELSK ÖFVEBSXtTNING. 57 

dogöra för en del äldre arbeten, som jag i min förra upp- 
sats endast så att säga i förbigående omnämnde. 

Jag vill nu börja med Sveriges åldrige monark, den af- 
bållne och vördade konung Oscar II. Af hans arbeten ha 
öfversatts ett urval af hans vid olika tillfällen hållna tal 
(Some selected speeehes by H. M. the King of Sweden and 
Norway) och "Striden vid Eckernförde^^ (The battle of Ec- 
kemförde fjord between a Danish squadron and Prussian 
batteries, April 5, 1849) samt utdrag ur hans dagböcker 
(Some Passages from the traveling Diary^ of King Oscar of 
Sweden and l^orway), samtliga öfversatta af Carl Siewers 
och offentliggjorda i engelska tidskriften The National Re- 
vieWj London, 1903. Samma år infördes i Westminster Re- 
viewj London, en öfversättning af hans poem "Gammal visa 
fortsatt^^ (An old song resung. From the Swedish by Wil- 
liam Frederick Harvey.) Af hans smärre poem ha för öf- 
rigt af olika händer öfversatts: "Östersjön", "Förtalet", 
'Trastens klagan", "Flaggan opp!" "En sång", "Nyårsnatt 
ten" och "När?" 

Af våra äldre skalders dikter ha ej så få öfversatts till 
engelska, en del de senare åren, andra längre tillbaka. Bland 
Wallins smärre dikter har hans "George Washington" ypper- 
ligt tolkats af Ernst W. Olson. Flera af hans berömda psal- 
mer ha öfversatts för den af Aiigustana Book Concern på 
engelska utgifna. psalmboken "The Hymnal". Där saknas 
dock psalmen no. 262, som tolkats af en ett tjugutal år se- 
dan afliden svensk-amerikan och var införd i slutet af en 
ganska märklig och numera sällsynt volym med följande ti- 
tel: The Lord's Prayer in the Principal Languages, Dialects 
and Versions of the World. Printed in Type and Vemacu- 
lars of the Different JSTations. Compiled and Published by 
G. F. Bergholtz. Chicago, 111., 1884. En del af Wallins 
religiösa dikt "Guds lof" öfversattes af Mary Howitt. 

Af biskop Franzéns' psalmer ha också åtskilliga öfversatts 



Digiti 



ized by Google 



58 GU8T. N. 8WAN. 

för nyssnämnda psalmbok. Af hans öfriga dikter infördes 
en vacker tolkning af hans "Spring, min snälla ren!'^ (Lap- 
lander^s Song) i en i Chicago 1892 utgifven diktsamling 
(Songs of the Lowly, and Other Poems. By George Horton) . 
Samme Horton har också öfversatt Erik Sjöbergs poem "För- 
sakelse'^ (Eesignation), och af okänd person är samme skalds 
poenx "Blomsterklagan'^ (The fäte of a flower wooed by the 
Simgod) öfversatt. Af Leopolds dikter är "Sorgens son'' 
öfversatt af E. C. Johnson under titeln "Saturn's Decision'' 
och "Öfver begäret till ett odödligt namn" af anonym för- 
fattare. Ett längre utdrag ur andra akten af "Martyrerna", 
dramatisk dikt af Stagnelius, tolkades förtjänstfullt af den 
tidigt bortgångne, begåfvade studeranden O. M. Benzon (i 
Bölder, A Literary Annual. Rock Island, 111., 1891). Sam- 
me skalds "Flyttfåglarna", "Suckarnas mystér'', "Näcken", 
"Till Julia", och en del sonetter ha också af olika händer 
öfverflyttats till engelska. Tegnérs "Frithiofs saga'', som 
förut så många gånger öfversatts till engelska, har tolkats 
af tvenne personer, en på prosa, den andre i originalets vers- 
mått. Ben förra (Frithiofs Saga. By Esaias Tegnér. 
Rendered into English Prose By Jno. B. Miller. Privately 
printed) utkom från trycket i Chicago 1905; den senare, 
också öfversatt af en i Chicago bosatt person, Clement B. 
Shaw, lär komma att utgifvas från New York till julen 
1907. Af Tegnérs smärre poem ha följande de senare åren 
öfverflyttats till engelska: "Fogelleken" (Bird Wooing). 
"Fridsröster" (Chimes by J. Lekberg) "Språken" (The 
Languages by Karl Janson, and by Gustaf Wicklund) "Alex- 
ander vid Hydaspes (Alexander at the Hydaspes by C. W. 
Foss) "Mjältsjukan", "Det eviga" m. fl. ' 

Af B. E. Malmströms poem var länge "Hvi suckar det så 
tungt uti skogen?" det enda, som tolkats på engelska. Ee- 
dan 1893 öfversattes emellertid hans "Angelika" på ett lyc- 
kadt sätt af Ernst W. Olson (i The Lyceum Annual, Eock 



Digiti 



ized by Google 



SVENSK L.ITTERATUB I ENGELSK ÖPVEB8ÄTTNING. 59 

Island, 111.), och fem år senare, i en i Ishpeming, Mich., ut- 
gifven julkalender med samma namn, tolkades "Ångelika" 
af märket Jovianus. Samme person har också öfversatt 
Malmströms "Den femtonåriga'^ (Sweet Sixteen), och ofvan- 
nämnde Frithiofsöfversättare, Clement B. Shaw, har tolkat 
samme skalds "Södermanland^'. För "Prärieblomman'' 
1906 öfversatte J. Lekberg Malmströms "Stafkarlen'' (The 
Vagrant) på vacker engelska. Af Eunebergs dikter ha flera 
öfversatts de senare åren. Främst bland dessa, både hvad 
omfång och förtjänst vidkommer, torde böra nämnas hans 
"Kung Fjalar'' (King Fjalar. A Poem in five songs by Jo- 
han Ludvig Runeberg. Eendered into English from the orig- 
inal Swedish by Anna Bohnhof. Helsingfors, 1904). Det- 
ta poem har tidigare förtjänstfullt öfversatts till engelska af 
tysk-amerikanskän Anna Cordes, meri ännu ej, för så vidt jag 
kunnat utröna, blifvit till tryck befordradt. Miss Cordes, 
som länge sysslat med dylikt arbete, lär nu hafva fullbordat 
sin öfversättning af "Fänrik Ståls sägner'', och torde vi i en 
snar framtid få glädjen se äfven denna diktcykel i tryck på 
engelska. Enstaka sånger ha tidigare tolkats af A. Th. Lind- 
holm, John H. Oleen, Alfred J. Holmes, C. W. Foss, N. A. 
Carlson, A. J. Pearson m. fl. Kort efter det min förra upp- 
sats var färdigskrifven, utkom från Boston, Mass. (1902) en 
liten bok med titeln "English Lyrics of a Finnish Harp. By 
Herman Montague Donner." Denna diktsamling innehöll, 
utom ett antal originaldikter, präktiga öfversättningar af 
Runebergs "Sveaborg" m. fl. poem, fem af Topelius och två 
af Emil von Qvanten (Suomis sång etc). Åtskilliga af 
poemen i Topelius "Ljungblommor" (Vintergatan, Ljung- 
blommor in. fl.) och "Nya blad", ypperligt tolkade af of van- 
nämnda miss Cordes, offentliggjordes i tidskriften The Rubric 
i Chicago 1902. Apropos Topelius så har af hans prosaskrif- 
ter en ej obetydlig del öfverflyttats till engelska. Utom dem, 
jag i min förra uppsats omnämnde, har nu af professorn. 



Digiti 



ized by Google 



60 GU8T. N. 8WAN. 

dr G. W. Foss, som är en af våra bästa och flitigaste öfver- 
sättare, förtjänstfullt tolkats sex samlingar smärre berättel- 
ser nr Topelius "Läsning för barn^\ (Stories for Children. 
By Zach. Topelius. Translated from the Swedish by C. W. 
Foss, Rock Island, 111. I— VI, 1902—07). Dr Foss har där- 
jämte anonymt utgifvit ett urval poesi och prosa af svenska 
författare. (Masterpieces from Swedish Literature in Eng- 
lish Form. Eock Island, 111., 1906). 

Ännu ett af Viktor Rydbergs arbeten har införlifvats med 
engelska litteraturen. Det är hans "Singoalla'^, som nästan 
samtidigt utkom i tvenne öfversättningar. En svensk-ame- 
rikan utgaf den första (Singoalla. A Romance written in 
Swedish By Victor Rydberg and now translated into English 
by Axel Josephson. Illustrated. New York, 1903), en 
svensk adjunkt den andra (Singoalla: A Mediaeval Legend. 
By ViKtor Rydberg. Translated by Josef Fredbärj. Illust- 
rat^. London, 1904). En af de föreläsningar, Rydberg 
höll vid Stockholms högskola hösten 1893, öfversattes för 
tidskriften The International år 1897. Det var hans "Leo- 
nardo Da Vinci'^ (Englished by Anna von Rydingsvärd). 
Ett urval af prof. Henrik -Schiicks "Svenska Medeltidssagor'^, 
(Mediaeval Stories. By Prof. H. Schiick. Translated from 
tbe Swedish by W. F. Harvey. Illustrated.) utkom från lion- 
don och New York år 1902, och samma år utgaf s, också från 
Ix)ndon, första delen af Verner v. Heidenstams "Karoliner- 
na^^ (A King and his Campaigners. Rendered into English 
by Axel Tegnier.) Påföljande år trycktes i London öfver- 
sättningar af Gustaf Jansons "Abrahams offer^^ (Abraham'8 
Sacrifice. Authorized translation from the Swedish) och 
Selma Lagerlöfs "Jerusalem^^. (Translated from the Swedish 
by Jessie Bröchner). Af fröken Lagerlöfs senaste större ar- 
bete "Nils Holgerssons underbara resa^^ har på hösten 1907 
utkommit en engelsk öfversättning i New York (The Won- 
derful Adventures of Nils. Translated by Velma Swanston 



Digiti 



ized by Google 



SVENSK LITTERATUR I ENGELSK ÖFVBR8ÄTTNING. 61 

Howard). Af samma författarinnas smärre berättelser har 
mrs Howard öfversatt "Fågel rödbröst^^ (Robin Redbreast, 
Bookman, 19Q6), "Bethlehems barn'' (Bethlehem's Children, 
BooJcman, 1907) och "Legenden om julrosorna'' (The Le- 
gend of the Christmas Roses, Oood Housekeeping, 1907), 
Dessutom har af Grace I. Colbron till engelska öfversatts tre 
af Selma Lagerlöfs berättelser (A Christmas Guest, Hatte 
the Hermit (Legenden om fågelboet) och A Dethroned 
King). Dessa ha samtliga offentliggjorts i tidskriften Träns- 
atlantic Tales. I samma tidskrift har ofvannämnda Grace 
I. Colbron öfversatt en novelett af Anne-Charlotte Edgren- 
Tjeffler (Condemned) och en af Alfr. Hedenstjerna (The 
Course of True Tx)ve), och af sistnämnde författare har i 
sagda tidskrift införts ännu ett par berättelser (The New 
Butler och The Courtship of P. Stroembom), båda öfversatta 
af Felecia Robbins. — I detta sammanhang torde jag böra 
omnämna, att en af "Sigurds" berättelser (When Summer 
Comes) öfversattes redan 1895 af E. W. Olson (i Augustana 
Journal) och ett par af prof. P. H. Pearson för The North- 
land Magazine 1898 (Struggles och How I edited the Crab- 
ton Weekly Growler). I Augustana Journal för 1895 in- 
fördes också öfversättningar af ett par berättelser af Pehr 
Thomasson (Charles IX and Agnes the Nun, och Oscar I 
and the Keeper of the Forest), troligen öfversatta af dr C. 
W. Foss; och en berättelse af signaturen Anna A. (Herr 
Hoofman's misfortune. Translated by Ida S. Dearbom) var 
införd i tidskriften The Alumnus, Rock Island, 111., år 1892. 
— I Transatlantic Tales ha dessutom i öfversättning offent- 
liggjorts följande berättelser af svenska författare: "Gserda". 
By Hjalmar Söderberg. Txanslated by G. M. Griffith ; "The 
Little Postilion". By Sophie Elkan. Translated by Paul 
Harboe; "The Lion". By Per Hallström. Translated by 
Paul Harboe; och "The Great". By August Strindberg. 
Translated by A. J. Wolfe. 



Digiti 



ized by Google 



62 GUBT. N. 8WAN. 

Apropos Strindberg så torde han ej längre i England och 
Amerika kunna anses som en okänd storhet. Att döma af 
allt det som de senare feniton åren skri f vits om honom borde 
han vid detta lag vara väl känd. Eedan 1891 presenterade 
C. Sadakichi Hartmann honom för den amerikanska publi- 
ken i en uppsats i tidskriften Poet-Lore rörande ^^Modem 
Scandinavian Authors", bland hvilka voro två svenskar, 
Strindberg och Ola Hansson. Påföljande år innehöll den 
ansedda engelska tidskriften Fortnighily Review en uppsats 
om denne så mycket omtvistade författare af Justin Huntley 
Mc Carthy, som därtill fogade en öfversättning af senare 
delen af dramat "Fröken Julie". Samma år införde nämn- 
de författare en uppsats i Gentleman's Magazine rörande 
Strindsbergs skådespel jämte öfversättning af hans förord till 
"Fröken Julie*\ I Poet-Lore för 1894 infördes öfversättning 
af tvenne berättelser af Strindberg (The Phoenix, och Love 
and Bread, translated by H. C. P. and C. P.). Samma år 
innehöll engelska tidskriften Belgravia en uppsats rörande 
"Plays and Novels of Strindberg". År 1898 lät den tidigt 
bortgångna, högt begåfvade isländsk-amerikanskan Frida 
Stephenson Sharpe i den från New York utgifna litterära 
tidskriften The Critic införa en sympatisk uppsats om 
Strindberg, och sistnämnda år offentliggjordes i The North- 
land Magazine, Minneapolis, Minnesota, en längre, ingå- 
ende karakteristik, författad af doktor Victor Nilsson (Au- 
gust Strindberg; the SwedJsh Prometheus). Doktor Nils- 
son har öfversatt, men ej ännu i tryck utgifvit Strindbergs 
drama "Brott och brott" samt novellerna "Odlad frukt", 
"En begrafning'^ "Måste" och "Samvetskval". I The Gath- 
olic World (New York) infördes 1901 en uppsats rörande 
"Poets of the North" (by E. Brausewetter) , bland hvilka var 
Strindberg, och i New York-tidningen Evenmg Post för 
1903 offentliggjorde Edwin Björkman en längre sympatisk 
uppsats om vår författare. I sitt 1905 utgifna arbete "Ico- 



Digiti 



ized by Google 



SVENSK LITTERATUR I ENGELSK ÖPVBR8ÄTTNING. 63 

noclasts: a Book of Dramatists" ägnar författaren James 
Himeker Strindberg en längre karakteristik, och i The Book- 
man för 1906 införde den nyligen hädangångne unge dansk- 
amerikanen Paul Harboe en uppsats (Silhouettes of some 
Swedish Writers), hvari redogöres för Strindbergs litterära 
verksamhet. Samma år innehöll tidskriften PoeULore i öf- 
versättning Strindbergs smärre dramer "Den Starkare^^ (The 
Stronger, translated by Francis I. Ziegler), "Paria" (The 
Outcast>), "Samum'' (Simoom) och 'TDebet och kredit (De- 
bit and Credit), de tre sistnämnda öfversatta (from the 
German of Emil Schering) af Mary Hamed. Häj* 
ofvan nämnda fru- Howard har af Strindbergs dramatiska 
arbeten nyligen öfversatt "Första vamingen^^ (The First 
Warning) och "Lycko-Pers resa'^ (Lucky Per^s Travels). 
Dessa skådespel komma att befordras till tryck först sedan 
de uppförts på scenen, hvilket lär komma att ske i New York 
instundande säsong. Strindbergs "Fadem^^ som utkom i 
engelsk öfversättning af N". Erichsen i London 1899, har hös- 
ten 1907 utkommit i ny upplaga i Boston, Mass. 

Ett par år sedan utkom i London Harald Molanders "En 
lyckoriddare'^ (A Fortune Hunter) i öfversättning, och un- 
der 1902 — 3 i Chicago Carl Pontus Wikners "Min moders 
testamente^' (My Mother^s Will. Translated by Emanuel 
Schmidt), sannolikt de enda af dessa författares arbeten, som 
öf verilyttats till engelska. 

Med en viss förkärlek sysselsätta sig öfversättarna fortfa- 
rande med vår rika sagolitteratur. Tvenne samlingar, en i 
England och en i Amerika, ha utgifvits, utgörande ett urval 
från "Svenska folksagor berättade för barn'' af Fridtjuv 
Berg. (Swedish Fairy Tales. By F. Berg. Translated by 
Tyra Engdahl and Jessie Eew. London 1904; The Golden 
Goose, and other Fairy Tales. From the Swedish. By Eva 
Mark Tappan. Boston, 1905). "Trollets Son" af J. A. Kiell- 
man-Göransson håller för närvarande på att öfversättas och 



Digiti 



ized by Google 



64 GUBT. N. 8WAN. 

införas som följetong i The Viking, Fremont, Nebr., (The 
Witch's Son. Historical N^arrative of the Feudal Times in 
Sweden. Translated by Eric and Georgia T. Johnson.) En 
öfversättning af Emelie Flygare-Carlens "Nanny"^ (Trans- 
lated from the Swedish by Constance Osbom) påbörjades i 
Northland Magazine 1898, men blef troligen aldrig full- 
bordad. 

Ett urval af Gustaf Frödings dikter utgafs i Sverige på 
engelska af en svensk år 1903. (Poems. Translated by Al- 
bert Björck, Stockholm.) Några smärre poem af Fröding 
ha tolkats på engelska här i landet af dr Victor Nilsson och 
Ernst W. Olson. Rörande Bellman offentliggjordes några år 
sedan tvenne uppsatser i amerikanska tidskrifter (A. Swe- 
dish King of Song. By A. W. Moore. Northland Magazine 
1899; Bellman: The Swedish Poet of Native Eomance. By 
P. H. Pearson. Poet-Lore 1899) men några öfversättningar 
af hans poem ha mig veterligt ej utkommit. Hans "Fredmans 
sång No. 31 om fiskafänget^' (Upp, Amaryllis!) tolkades af 
Mary Howitt. Hon öfversatte bland andra svenska poem 
Anna Maria Lönngrens "Grefvinnans besök^^, "Pojkame'^ och 
"Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon'\ 

För fullständighetens skull. torde jag, såsom här ofvan är 
antydt, nu böra redogöra för de äldre, till det mesta historiska 
arbeten, som på sin tid öfversattes till engelska. T den ord- 
ning, de i min förra uppsats omnämndes, äro de som följer : 
Israel Acrelius. Å History of New Sweden. Translated from 
the Swedish by William M. Reynolds, D. D., Philadelphia, 
1874; Thomas Campanius Holm. Description of the Province 
of New Sweden. Translated by Peter S. Du Ponceau,- LL 
D., Philadelphia, 1834. Pehr Kalm. Travels into North 
America. Translated into English by J. Reinhold Forster. 
London, 1770 — 71; Carl von Linné. Ivachesis Lapponica, or 
a tour in liapland. Now published by James E. Smith. Lon- 
don, 1811; Olaus Magnus. Compendious History of the 



Digiti 



ized by Google 



SVENSK LITTERATUR I ENGELSK ÖFVEBSÄTTNING. 65 

Goths, Swedes, and Vandals, and ather ^Northern Nations. 
Translated by J. S. London 1658 ; Eraannel Swedenborg. 
Många olika upplagor af en del af hans arbeten ha tid efter 
annan ntgifvits. Den senaste upplagan af hans teologiska 
arbeten har under år 1907 utkommit i Boston, Mass., i 32 
volymer; Lars A. Anjou. "Svenska kyrkoreforjnationens 
historia^^ (The Histor}^ of the Eeformation in Sweden, Trans- 
lated by Mason. New York, 1859) ; Anders Fryxell. 

The History of S Veden. Translated from the original (Swe- 
dish by A. von Schoultz). Edited by Mary Howitt. London, 
1844. Öfversättningen i två volymer omfattar tiden till år 
1612; Erik Gustaf Geijer. The History of the Swedes. 
Translated from. the Swedish, with an introduction and notes, 
by J. H. Turner, M. A., Tjondon, 1845. Denna öfversättning 
inbegriper hela Geijers "Svenska Folkets Historia^^, d. v. s. 
till ooh med drottning Christinas regeringstid; Hans Hilde- 
brand. The industrial arts of Scandinavia in the pagan time. 
London, 1883; Oscar Montelius. Eemains from the Iron 
Age of Scandinavia. Stockholm, 1869 ; samt The Ci\älisation 
of Sweden in Heathen Times. Translated from the Second 
Swedish Edition by Rev. F. H. Woods, B. I). Tx)ndon, 1888 ; 
Sven Nilsson. The Primitive Inhabitants of Scandinavia. 
Edited, with an Introduction, by Sir John Lubbock. Lon- 
don, 1868. Och till denna förteckning kan nu fogas: F. 
Hasselquist. Voyages and Travels in the Levant. Ix)ndon. 
1766; och P. A. Siljeström. The Educational Institutions of 
the United States; Character and organization. London, 
1853 ; samt K. P. Arnoldson. Pax Mundi : A concise ac- 
count of the moveuient for Peace by Means of Arbitration, 
Neutralisation, International Law, and Disarmament. With 
an Introduction by the Bishop of Durham. London, 1892. 

Ett antal större, arbeten, som åtminstone i de flesta fall 
först skrifvits och offentliggjorts på svenska språket och se- 
dan antingen af författaren själf, eller af annan icke namn- 



Digiti 



ized by Google 



66 GUBT. N, SWAN. 

gifven person, öfversatts till engelska, torde jag i detta sam- 
manhang böra omnämna, helst som de utkommit de senare 
åren. Bland dessa vill jag då först nämna vår berömde 
forskningsresande Sven Hedins arbeten. Hans "En färd ge- 
nom Asien'^ (Throngh Asia) utkom till julen 1898 samtidigt 
på åtminstone sju olika språk. Hans nästa stora arbete 
"Asien. Tusen mil på okända vägar'^ (Central Asia and Ti- 
bet) utgafs på hösten 1903 på tolf olika språk. Dessa båda 
arbeten, hvardera om två volymer, utgåfvos på engelska i 
Ijondon och New York i upplagor afsedda för England och 
Amerika. År 1904 hade han åter ett par arbeten färdiga — 
"Tibetanska äfventyr'' (Adventures in Tibet) och första vo- 
lymen af det stora, ännu ej af slutade arbetet — "Seientific 
results of a joumey in Central Asia 1899 — 1902^^, som sam- 
tidigt utkom, det senare dock endast på engelska, i Stock- 
holm och London. Därnäst förtjänar att nämnas vår andre 
forskningsresande, som valde en annan okänd del af världen 
till sitt verksamhetsfält — Otto Nordenskiöld. Eedogörel- 
sen för hans upptäcktsresor mot Sydpolen utkom 1905 under 
titeln "Antarctic. Två år bland Sydpolens isar" (Antarcti- 
ca; or Two Years Amongst the Ice of the South Pole, By Dr. 
N. Otto G. Nordenskiöld, Dr.' Joh. Gunnar Andersson and 
C. J. Skottsberg). 

Det stora, under redaktion af Gustav Sundbärg på offent- 
ligt uppdrag utgifna arbetet "Sveriges Land och Folk. His- 
torisk- Statistisk handbok'^, Stockholm, 1901, som tidigare ut- 
kom på franska språket, utgafs från Stockholm på engelska 
år 1904 (Sweden: its People and its Industry). Samma år 
utkom i New York och förmodligen också i London ett ar- 
bete om Sverige af en svensk (Swedish Life in Town and 
Country. By O. G. von Heidenstam), men om det samtidigt 
eller tidigare utgifvits på svenska, har jag ej kunnat utröna. 

Af religiös litteratur utkom år 1904 i Burlington, lowa, i 
engelsk öfversättning 25 skriftetal af framlidne hofpredikan- 



Digiti 



ized by Google 



SVENSK LITTBRATUB I BNGEIiSK ÖFVERSÄTTNING 67 

ten J. C. Bring i Stockholm (This Do in Remembrance of 
Me. By J. C. Bring. Translated by H. E. D.) På hösten 
1906 utgafs från Rock Island, 111., biskop Ijövgrens "Kyrko- 
historia till skolornas tjänst^^ i öfversättning. (A Church 
History for the use of Schools and Colleges. By Nils Löv- 
gren. Translated by M. Wahlström and C. W. Foss). Det 
bör kanske här också nämnas, att det af kyrkoherden Olof A. 
TofEteen år 1897 utgifna kyrkohistoriska arbetet "Våra fä- 
ders kyrka'^, ehuru svensk-amerikanskt, ett år senare under 
titeln "Church of our Fathers'^ på eget förlag i Minneapolis, 
Minn., utgafs på engelska af författaren. 

Om jag nu till slut omnämner, att på hösten 1907 i New 
York utgafs "Home Gymnastics on Ling^s System. By Prof. 
Anders Wide, M. D.'^ år 1905, äfvenledes i New York, "The 
Russian Revolutionary Movement. By Konni Ziliacus'^, tro- 
ligen först skrifvet på svenska, och sist, men ej minst, att 
svensk-lutherske pastorn i Lindsborg, Kansas, fil. dr Al- 
fred Bergin år 1906 i engelsk öfversättning utgaf den gamla 
västgötalagen (The Law of the Westgoths, according to the 
Manuscript of Aeskil, Lawman of Västergötland, Sweden, 
1200 A. D., with an introduction and explanatory notes, done 
into English by Alfred Bergin, B. D., A. M., Ph. D., Rock 
Island, 111.)^ så torde det allra mesta vara omnämndt, som 
af svensk litteratur i vidsträcktare ' bemärkelse under den 
flydda tiden öfverflyttats till engelska. 




Digiti 



ized by Google 



SVENSK- AMERIKANSK KYRKOARKITEKTUR : 

SVENSKA LUTHERSKA BETHLEHEMS-KYRKAN I BROOKLYN, N. Y. 



Digiti 



ized by Google 



fjL ^^ ^h 



En Julkväll på mon. 

(Motiv från Skottland.) 
Af Ludvls Holmes. 

VUd och hemsk hörs stormen rasa 
öfver dyster, ödslig mo, 
och han bringar hitter pröfning 
till de armas låga lo. 

Öfver gärdsgård, öfver häckar 
höga drifvor tornas opp, 
och de dölja markens sänkor, 
och de hämma blickens lopp. 

Men i hemmen omkring brasan 
sluta sig i täta led 
alla och med bäfvan undra 
öfver stormen mäktig, vred, 
Prårieblomman, 5 



Digiti 



ized by Google 



70 LUDVIG HOLMES. 

/ en halmtäcki hydda sitter 
invid spiseln gammal mor, 
stickar färdig vacker tröja, 
visst för far eri julklapp stor. 

Gubben läser i en tidning, 
medan sonen brådtom har 
lägga saminan julpresenter, 
ämnade ät mor och far. 

Modern reser sig och lyssnar: 
''Nyss ett skri mig tycktes nä 
och ett rop om hjälp, men ingen 
kan i kväll till räddning gå." 

Fadern står en stund vid dörren 
lyssnande, men intet hörs, 
endast stormens röst, som tjuter, 
öfver mon till honom förs. 

''Hemsk är stormen", så han mumlar, 
"dånande han far sin stig." — 
"Fader, fader", sonen svarar, 
"hör du! — Någon ropar mig." 

"Nej, min son, så kan ej vara, 
ej ditt lif på spel nu sätt, 
vi ha mist din äldre broder, 
säkert hörde du ej rätt." — 

"Fader, fader, det är båttre 
att få dö än veta, att 
jag var feg nog att ej lyssna 
till ett nödrop denna natt. 



Digiti 



ized by Google 



EN JULKVÄLL PÄ MON. 71 

Om min broder än förliste 
ute på det vilda haf, 
kan den Gnd mig dock bevara, 
som en gång mig lifvet gaf." — 

Och i natten ut han ilar, 
lyssnar ej till varning öm, 
högt han ropar, svar ej kommer, 
var då allt en elak dröm ? — 

I en drifva då han spanar 
något, som har mänsklig form, 
upp han reser det och ropar 
starkare än nattens storm: — 

''Fader, kom, det är mim, broder, 
det är Frans, vi sörjt som död. — 
Gud ske lofl — Än hjärtat klappar, 
släckt ej än är lifvets glöd T 



Digiti 



ized by Google 



SVENSK- AMERIKANSK KYRKOARKITEKTUR : 

SVENSKA LUTHERSKA BETHLEHEMS-KYRKAN I BROOKLYN, N. Y. 



Digiti 



ized by Google 





Musiken vid våra svensk-amerikanska 
läroverk. 

Af Harbard Brase. 

Ö forna tiders musikodling spelade skolorna en betydande 
roll. Undervisningen i sång och musik vid de svenska 
skolorna under t. ex. reformationstidehvarfvet upptog en 
så stor del af den gemensamma arbetstiden, att det för den 
i förhållandena oinvigde ser fullkomligt ofattbart ut. I 1571 
års kyrko- och skolordning bestämmes läroämnena till fyra, 
kristendom, latin, skrifning och sång. Man började och sluta- 
de dagens arbete med sång, och dessutom öfvades sång och 
musik en timma hvarje dag. Orsaken till detta var, dels att 
skolgossarna i allmänhet tänkte utbilda sig till präster och 
såsom sådana måste känna till den kyrkliga sången och musi- 
ken, dels att skolungdomen enligt lag skulle leda sången i kyr- 
korna. När engelska sändebudet AVhitelocke den 5 december 
1653 var i Skara och besåg domkyrkan, funnos där ^^en myc- 
kenhet skolgossar, som sjöngo morgonpsalmer efter orgorna 
och säckpipor.'' Om engelska sändebudet Whitelocke nu kun- 



Digiti 



ized by Google 



74 HAGBARD BRASE. 

de komma till Skara, skulle han få se domkyrkan betydligt 
vackrare än sist, där skulle också finnas en myckenhet skol- 
gossar, som sjunga både morgon- och aftonpsalmer till myc- 
ket bättre orgor, men han skulle sakna något i själfva sång- 
en. I vår tids svenska skolor betraktas sången som ett "öf- 
ningsämne'', åt hvilket anslås ett par timmar i veckan till 
deras tjänst, som ej lyckas slingra sig undan. 

Xär de svenska utvandrarna till Amerika för snart ett hälft 
sekel tillbaka först tänkte på att upprätta svensk skolverk- 
samhet i sitt adoptivland, så måste detta helt naturligt ske 
efter amerikanskt mönster. Amerikanen är framför allt en 
praktisk man. Han sammanför på ett ställe en mängd fack- 
skolor under gemensamt namn och gemensam styrelse, och 
där kunna hans barn sedan utbilda sina anlag, de må nu 
peka åt det vetenskapliga, konstnärliga eller kommersiella 
hållet. Och efter denna plan äro våra svensk-amerikanska 
skolor inrättade. I hvilken grad rent svenskt och rent ame- 
rikanskt inflytande gör sig gällande vid våra ^^colleges", skulle 
vara intressant att närmare taga reda på. I ^^collegeafdelning- 
en", d. v. s. den afdelning, som närmast motsvarar de svenska 
elementarläroverken, är väl ännu delvis svenskt inflytande 
förhärskande, men ej så i musikafdelningama. Dessa äro 
mer kosmopolitiska. Vid Bethany College hafva sålunda 
under de sista 6 — 7 åren musiklärarna tillhört följande na- 
tionaliteter : den svenska, tyska, engelska, irländska, spanska, 
italienska, polska och "amerikanska^'. Med afseende på tros- 
bekännelsen ser det lika brokigt ut — lutheraner, metodis- 
ter, presbyterianer och — katoliker. De svenska eleverna 
utgöra ej majoriteten. Skolåret 1905 — 1906 uppgick elev- 
antalet vid Bethany Colleges musikaf delning till 420. Utaf 
dessa voro ungefär 170 af svensk härkomst. Vid Augustana 
och Gustavus Adolphus tyckas förhållandena vara i hufvud- 
sak de samma, om också det svenska elevantalet ställer sig 
proportionsvis något högre. Det kan således ej bJifva tal 



Digiti 



ized by Google 



MUSIKEN VID VÅBA SVENSK-AMEBIKAN8KA LÄBOVBRK. 75 

om något öfvervägande svenskt inflytande på musiklifvet 
vid våra svensk-amerikanska skolor. 

Det anses väl numera tämligen allmänt^ att vi svensk-ame- 
rikaner knnna blifva vårt adoptivland till mesta, nytta genom 
att bibehålla våra goda svenska karaktärsdrag och vidare ut- 
veckla dem i deras nationella egendomlighet. Det är därför 
vi lära våra barn vårt svenska språk, det är därför vi söka 
bibehålla vår fädemeärfda tro, det är därför den svenska 
sången med sådan entusiasm odlas af de svensk-amerikanska 
manskörerna. Det tycks, som om de svensk-amerikanska 
musikkonservatorierna äfven här skulle hafva en uppgift att 
fylla. Eller består vårt arf från fäderna endast i vår reli- 
gion, vårt språk och en del seder och bruk? Väcker ej vår 
sång och vår musik främlingens beundran, när helst han får 
tillfälle att höra dem? Och borde ej våra högre musiksko- 
lor vara de själfskrifna vårdarinnorna af denna sång och 
musik ? Det är sant, att musiken är ett kosmopolitiskt språk, 
och att en läroanstalt i musik ej kan inskränka sig till od- 
landet af endast en dialekt, om jag så får uttrycka mig, af 
detta världsspråk, men så kosmopolitisk är nog ej någon verk- 
lik musiker, att ej hans eget lands musikspråk ligger honom 
varmast om hjärtat. Och därför höras också alla världens 
melodier vid våra musikskolor, och ur detta virrvarr af to- 
ner kan man endast med svårighet urskilja den enkla svens- 
ka folkvisan eller den en gång så mäktiga lutherska koralen. 
Och det vill till både god vilja och fint öra för att upptäcka 
dem alls. De moderna svenska tonsättarna äro i regeln ta- 
get ej kända ens till namnet bland svenskar födda i Amerika. 
Däremot sjungas irländska folkvisor, amerikanska "gospel- 
hymns^^ och moderna italienare och tyskar ganska allmänt 
och med stort nöje. Om en svensk folkvisa och en mo- 
dern svensk sång ännu stundom sjungas i de svenska hem- 
men, och om den lutherska koralen ännu ej tystnat i våra 
kyrkor — den svensk-amerikanska allmänheten kan nog ej 



Digiti 



ized by Google 



76 HAOBABD BRASE. 

i första hand tacka sina musikskolor för detta lyckliga för- 
hållande. 

Med ofvanstående reflexioner har nu undertecknad endast 
velat uttrycka sin, och äfven andras, åsikt, att våra svensk- 
amerikanska musikkonservatorier hittills icke i någon högre 
grad kunnat vara vårt svenska folk i Amerika till någon 
direkt nytta i musikaliskt hänseende, och i ännu mindre 
grad förmått bevara sin själf ständighet som svenska musik- 
skolor eller odlare af nationell svensk musik. Orsakerna 
äro klara nog och i många fall oundvikliga. Det kostar 
något att studera musik i vår tid. Med den vakna blick 
man nu har för hvad som ^^talar sig'^ kan man ju ej undra 
på att en ung man icke gärna kostar på sig en 4 — 6 års 
kurs vid ett af våra konservatorier för att sedan blifva t. ex. 
organist i en svensk församling med en lön, som oftast un- 
derstiger en kroppsarbetares. Låt vara att han har flera da- 
gar i veckan lediga, men de kostnader, han iklädt sig för 
sin utbildning, och den löii, han mottager för sitt arbete, stå 
dock ej i någon rimlig proportion till hvarandra. Hvad är 
naturligare, än att han snart öfverger det svenska arbets- 
fältet och söker sin utkomst bland amerikanerna, där. äfven 
utsikten till extra inkomster genom lektionsgifvande är stör- 
re. Och å andra sidan måste ju våra skolor taga betaldt för 
den undervisning de lämna, äfven om man kan tycka, att 
konservatoriepriserna stundom äro höga nog, jämförda med 
afgifterifö. i andra afdelningar. Hvad orsaken till den has- 
tiga ^^amerikaniseringen^^ af våra musikskolor angår, så står 
den naturligen i samband med svårigheten att anskaffa lämp- 
liga svenska mudci som lärare. För att fylla lediga plat- 
ser får man ofta tillgripa den utvägen att anställa lärare, 
utan att hänsyn kan tagas till nationaliteten, och huru duk- 
tiga dessa än kunna vara i sitt yrke, så kan denna utväg ej 
vara till fromma för svensk musikodling. Och det kanske 
här ännu en gång måste betonas, att ett svenskt-amerikanskt 



Digiti 



ized by Google 



MUSIKEN VID VÅRA SVENSK- AMERIKANSK A. LÄROVERK 77 

mufiikkonsen^atorium, upprättadt och styrdt af svensk-ame- 
rikaner, måste som sin första och största uppgift anse od- 
landet af nationell svensk musik till förmån för svensk- 
amerikaner. 

Men läsaren har kanske redan tröttnat på dessa allvar- 
samma funderingar och längtar efter litet omväxling i svensk- 
heten. En sådan erbjudes oss genast, då vi nu, vilja taga 
arbetet vid våra konservatorier i närmare skärskådande. Det 
är mig ett nöje att konstatera, att detta arbete i rent musi- 
kaliskt hänseende är storartadt nog. Så långt undertecknad 
har sig bekant äro lärarna vid våra musikskolor ej blott duk- 
tiga och rutinerade musici, utan äfven samvetsgranna lärare, 
som i sitt arbete se ej blott ett medel att få sitt uppehälle, 
utan en lifsuppgift, som ej slutar med att gifva ett visst an- 
tal lektioner i veckan. För att få en klar föreställning om 
det arbete, som utföres, kunna vi börja med att tala något 
om de ämnen, i hvilka undervisning meddelas. Det ojäm-^ 
förligt största antalet elever studera naturligtvis pianospel- 
ning. Pianot är vår tids instrument »framför alla andra; 
och härtill bidrager nog ej minst det faktum, att det är en 
mycket vacker — möbel. Hvad nu undervisningen i piano- 
spelning angår, så äro metoderna i allmänhet lika många 
som lärarna, men däremot den undervisningslitteratur som 
användes ungefär den samma. Hvilken pianoelev har icke 
plågats af Schmitts fingeröfningar, Czernys, Loeschhoms, 
Hellers och Cramers studier, för att så småningom nå fram 
till den "tråkige'^ Bach, den ^^förtjusande" Chopin o. s. v. 
genom hela raden, för att till slut få spela något af Liszt, 
alla pianoelevers önskningsmål. Men ej alla hinna detta 
mål. Trots all öfning komma många ej ens halfvägs, kan- 
ske emedan de ej förstått det enkla faktum, att den kraft, 
som rör fingrarna, sitter i hufvudet. Det har sagts, att 
intet öfvas så mycket och så tanklöst i våra dagar som piano- 
spelning, och det kanske är sant. Hälften af den tid, som 



Digiti 



ized by Google 



78 HA.GBABD BRASE. 

åtgår till dunkande på ett piano, kunde säkert användas 
bättre, och med nödig koncentration under öfningstiden 
blefve resultatet minst lika bra. 

Det synes underligt, att så många elever ägna sig åt piano- 
spelning, då dock de allra flesta i sin egen röst erhållit ett 
instrument, som öfvergår alla andra i skönhet, då det be- 
handlas väl. Det är ett obestridligt faktum, att vi svens- 
kar som ingen annan nation äga förutsättningar för att 
blifva — hvad vi en gång sägas hafva varit — ett sjungande 
folk. Icke ett kvartettsjungande, icke ett körsjungande folk, 
det äro vi redan, utan ett folk, dä-r livar och en efter för- 
måga kan och törs sjjinga utan att bedja minst tre andra 
hjälpa till. För att lära oss denna af glömda konst ge vi äf- 
ven undervisning i sång vid våra konservatorier. Sånglä- 
raren har af alla musici den svåraste uppgiften. Är han ej 
fullt hemmastadd i sitt arbete, så är det troligt, att han för- 
stör lika många röster^ som han utbildar, om han ens utbil- 
dar någon. Ett förstördt piano kan möjligen repareras, men 
en förstörd ^•öst är i de flesta fall förstörd för alltid. Du 
svensk-amerikanska ungdom, gå ej till närmaste sånglärare 
och tag' lektioner för billigt pris ! Ju billigare lektionerna 
äro, ju fortare blir din röst förstörd. Otaliga äro de elever, 
som komma till våra skolor för att ^^vidare utbilda sin röst'^, 
och den "vidare utbildningen" måste ofta bestå i att om 
möjligt söka glömma den föregående "utbildningen". Och 
så efter något år är eleven färdig att börja på nytt. Han 
får då börja "placera sin röst^^, hvilket är svårare än det 
låter, får lära sig andas rätt, hvilket han nog tror, att han 
kunde förut, men har han ej tagit några lektioner för en 
okompetent lärare, kanske både "röstplaceringen" och and- 
hämtningen faller sig naturligt nog. Dessutom får han 
lära sig att uttala först och främst sitt eget modersmål och 
sedan äfven andras, i den mån han är språkkunnig. Så kom- 
ma Marchesi, Panofka, Gareia och de andra med öfningar 



Digiti 



ized by Google 



MUSIKEN VID VÅRA SVENSK- AMERIKANSK A LÄROVERK. 79 

och vokaliser; italienska drillar omväxla nied engelska o-ra- 
torie-recitativ och tyska romanser och, om läraren och eleven 
båda äro svenskar, kanske också en svensk sång som femte 
hjulet under vagnen. 

Fiolen, detta lilla underbara instrument, som kommer så 
nära människorösten i uttrycksfullhet, spelas ofta af de 
mer begåfvade eleverna. Och därför att verklig musikalisk 
l)egåfning utgör en så viktig förutsättning för framsteg i 
studierna af detta instrument, är antalet fiolelever vid våra 
konservatorier jämförelsevis mindre än det i piano eller sång. 
Äfven här gäller det att från början få kompetent ledning. 
Och där sådan erhålles, är det intressant att bevittna, hur de 
första skrapande, hoppande, ohyggliga ljuden så småningom 
förvandlas till lugna, fasta, klara toner, som i likhet med 
människorösten kunna gifva uttryck åt alla de skiftande 
känslor och stämningar, som finnas i människans själslif. 
Men äfven fiolspelarens väg är törnbeströdd. Han får veta, 
att han ingenting kan, redan från början, hvarken stå rätt, 
eller hålla armarna rätt, för att nu ej tala om en så omöjlig 
sak som att hålla instrument eller stråke rätt. Har han 
ändtligen fått en något så när god "hållning", komma nya 
svårigheter i form af öfningar för vänster hand och för hö- 
ger arm, skalor, stråkföring, frasering, o. s. v., o. s. v. Och 
till råga på allt, ej ens de toner han med ^så mycket l^esvär 
lyckas frambringa kunna i egentlig mån kallas vackra. Fiol- 
eleven borde de första åren af sitt konstnärslif bo för sig själf 
lå-ngt ifrån andra dödliga ; han sluppe då många onda blickar 
och hårda ord af sina grannar. En af undertecknads bekan- 
ta, en framstående domkyrkoorganist i Sverige och komposi- 
tör af flera allmänt sjungna manskvartetter, måste, sedan 
hans studietid i egentlig mening var af slutad, lära sig spela 
fiol för att kunna gifva någon undervisning häri vid det ele- 
mentarläroverk, där han var anställd som musiklärare. Han 
försvann regelbundet hvarje förmiddag, utan att någon visste 



Digiti 



ized by Google 



80 HAGBARD BRA8E. 

hvart han tog vägen ; slutligen upptäckte några personer, ut- 
rustade med goda öron, att musikdirektören satt i domkyr- 
kans torn, så högt upp han kunde komma, och — spelade fiol. 
Det var en ny sfärernas musik. 

Har fioleleven väl kommit öfver denna första period i sin 
utbildning, blir hans musik snart njutbar så väl för honom 
själf som för andra. Den musiklitteratur, han får att göra 
med, är i många hänseenden ytterst gedigen. Nästan alla 
de stora mästarna hafva skrifvit för fiol, Bach, Beethoven och 
Brahms, musikens tre stora Bn, hafva gifvit honom odödliga 
mästerverk, och tycker han detta är för hårdsmält,- så kan 
han för omväxlings skull spela en ungersk dans eller en ung- 
ersk rhapsodi eller något dylikt zigenaraktigt. Att det ena 
ungerska stycket skiljer sig från det andra ungefär lika myc- 
ket som ett bär ifrån ett annat, är nog bara förtal. 

Från det mest subjektiva af alla instrument gå vi med ens 
till det mest objektiva — orgeln. Antalet orgelelever är j^u 
ej så stort vid våra skolor. Man behöfver ej kunna spela or- 
gel för att blifva organist i en af våra församlingar ; är piano- 
tekniken någorlunda stadgad, så hjälper man sig fram på 
egen hand. Att undantag från dessas antal finnas, erkännes 
med glädje. De elever, som grundligt studera orgel och af- 
lägga en gedigen examen, äro som sagdt få, något talrikare äro 
de, som vilja lära sig ^^nog för att spela i kyrkan'\ Att 
man aldrig lär sig nog för att väl kunna ^^spela d kyrkan", 
är och förblir en hemlighet för de flesta. Och organisterna 
äro härvidlag ej egentligen att klandra. Fordrar församling- 
en ingenting af sin organist, så får den i regeln ingenting. 
Och många organister tycka kanske, att de göra så godt de 
kunna och alldeles nog för betalningen. 

Orgeln, liksom alla andra instrument,^ ger dock rikt ut- 
byte, åt den, som på allvar och med kärlek studerar den. Vid 
orgeln arbetas med både händer och fötter och dessutom icke 
minst med hjärnan. Har eleven lärt sig att ^'hitta rätt i pe- 



Digiti 



ized by Google 



MUSIKEN VID VÅRA SVENSK-AMERIKANSKA LÄROVERK. 81 

dalen", så får han börja sammanbinda pedalspelet med raa- 
nualspelet, d. v. s. den del af kompositionen, som är ämnad 
att utföras med händerna. Och hur det första försöket af- 
löper, veta alla organister. Orgellitteraturen är ej så rik som 
pianots eller fiolens, men det som finnes är så mycket gedig- 
nare. Nio tiondedelar af den värdefulla orgelmusiken är 
skrifven af Baeh, till stor ledsnad för alla orgelelever. Huru 
många ungdomliga suckar hafva ej höjts öfver den gamle 
"perukstocken'^ och hans underliga musik, samma musik 
som för den mer mogne musikern är en källa till outtömlig 
musikalisk vederkvickelse. 

Vid våra större musikskolor ges äfven undervisning i de 
flesta orkesterinstrument, t. ex. flöjt, oboe, karinett, horn, 
basun^ den i Amerika oumbärliga kornetten ej till förglöm- 
m andes. 

För den verklige musikern anses kunskap om de lagar, i 
enlighet med hvilka ett musikstycke är uppställdt, såsom oum- 
bärlig. Utan kännedom om t. ex. harmoniläran skall en 
pianist aldrig på ett öfvertygande sätt kunna utföra en mer 
invecklad ackordföljd, och utan kunskap om de olika musik- 
formerna, skall han aldrig vid utförandet af en komposition 
kunna så fördela hvad man brukar kalla dess dagrar och 
skuggor, att det hela framstår för åhöraren på ett fullt fatt- 
ligt sätt. Harmonilära, kontrapunkt, kanon och fuga, form- 
lära och musikhistoria studeras af alla de elever, som önska 
aflägga någon examen. Äfven orkestrering, hvarmed för- 
stås en teoretisk kännedom om de olika orkesterinstrumen- 
ten samt färdighet att på ett effektfullt sätt använda och 
sammanbinda dem vid komponerande för orkester, fordras af 
de längst komna eleverna. 

Våra konservMtorier mottaga som bekant alla elever, som 
önska studera musik, oafsedt om de äro nybörjare eller något 
försigkomna -på sina respektive instrument. Undantag häri- 
från gör endast orgelaf delningen, där eleverna måste hafva 



Digiti 



ized by Google 



82 HAGBAKD BRA8E. 

någon kännedom om pianospelning, innan undervisning med- 
delas. Våra eleyer kunna delas i två grupper: till den ena 
gruppen höra de, som ämna utbilda sig till musiei och van- 
ligen studera från 3 till G år, beroende på den examen som 
utgör slutmålet för studierna. Den andra gruppen omfattar 
dem som studera musik endast "til Lyst", och dessa komma 
och gå som de behaga, ofta midt under brinnande terminen. 
De examjna, som afläggas, äro de i amerikanska konservato- 
rier vanliga : "Teacher^s Certificate", "Diploma'^ och "Gradu- 
ate", hvilken sistnämnda berättigar till graden "Bachelor of 
Music^\ Gustavus Adolphus college utdelar dessutom graden 
"Master of Music'^ De elever, som studera för att aflägga 
någon af dessa examina, måste utom sitt hufvudinstrument 
äfven ägna någon tid åt pianospelning, hvilket är obligato- 
riskt för alla elever, samt dessutom harmoni, kontrapunkt, 
musikhistoria o. d. För elever i sång tillkommer italienska 
språket. Augustana och Gustavus Adolphus fordra dessutom 
någon kunskap i psykologi af sina musikelever, och Bethany 
en kurs i engelska språket och litteraturen. Dessa sistnämn- 
da fordringar hafva tillkommit i det lofvärda syftet att gifva 
eleverna en vidare utbildning, än enbart musikstudier förmå 
skänka. 

Då den unge musikern fått någon färdighet på sitt instru- 
ment, bör han öfvas i att utföra musik tillsammans med and- 
ra. Pianisten måste lära sig ackompanjera, sångaren att till- 
sammans .med andra utföra duetter, trior, kvartetter o. d., 
violinisten får lära sig "spela i stråkkvartetter^^ o. s. v. Allt 
detta brukar man kalla ensemblespel eller ensemblesång. Det- 
ta ger upphof åt stående organisationer, såsom sångkvartet- 
ter, stråkkvartetter och, i sin största utsträckning, kör och or- 
kester. Sångkvartetter äro lätta att organisera, likaså olika 
slag af körer, blandad kör, manskör, damkor etc, stråkkvar- 
tetter äro nog värre att hålla vid makt någon längre tid, och 
hvad orkester angår, hafva nog ej alla våra läroverk kunnat 



Digiti 



ized by Google 



MUSIKEN VID VÅRA SVENSK-AMERIKANSKA LÄROVERK. 83 

uppsätta någon mer fullständig sådan. Undantag bör kanske 
göras för militär-orkester (band), som i flera upplagor finnas 
vid alla våra skolor. Nyttan af att tillhöra en dylik organi- 
sation är för eleven oerhördt stor, han får här tillfälle att göra 
bekantskap med musikverk, som ej kunna erhållas på något 
annat sätt, och han får lära sig att, till förmån för det hela, 
låta sitt eget stora jag för en stund krypa i skymundan. Ut- 
rymmet medger ej att närmare ingå på alla dessa organisa- 
tioner och deras arbete, blott några ord om våra skolkörer. 

Att en gång om året vid en större musikfest uppföra ett 
anspråksfullare verk är älskningstanken hos våra skolkörer. 
Augustana College började med att gifva delar af Händels 
oratorium "Messias", Bethany tog upp tanken och gaf snart 
hela '^Messias", Gustavus Adolphus har äfven gifvit "Mes- 
sias'^ ett par gånger, Luther Academy och Upsala College 
hafva väl ej ännu gifvit det, men ämna nog i framtiden göra 
det. Händels odödliga oratorium förtjänar till fullo den po- 
pularitet det åtnjuter, men det finnes andra musikverk, som 
stå lika högt och i mångas tankar högre. Kan ej en af våra 
skolor söka uppföra t. ex. Bachs "Jul-oratorium", strax innan 
skolan afslutar sin verksamhet i december, eller samma kom- 
positörs "Mattheus Passion'^ vid påsktiden. Det kunde ju 
ej bli f va tal om att gifva hela verket genast, men någon del 
kunde ju alltid inöfvas till att börja med. Eller hvarför ej 
gifva delar af något modernt arbete, t. ex. Kiehls "Kristus'^ 
eller Cesar Francks "Les Beatitudes" eller till och med något 
oratorium af en svensk kompositör ; det finnes verkligen någ- 
ra sådana. Genom att inskränka oss till ett verk blifva vi 
lätt ensidiga, och de som lida mest af detta äro våra elever. 
Bethany har insett detta, och numera gifvas äfven Haydns 
"Skapelsen" eller Mendelssohns "Elias" på hösten och om 
möjligt också något modernare arbete i förening med de be- 
kanta Messias-konsertema under påskveckan. Nu kanske nå- 
gon väntar att för höra något om dessa konserter, men så 



Digiti 



ized by Google 



84 HAGBARD BBASfi. 

mycket' har skrifvits om dem, att intet nytt är att tillägga. 
Blott det skulle undertecknad vilja nämna till förmån för ut- 
omstående musici, som kanske rynka på näsan åt de svensk- 
amerikanska läroverken och deras skolmusik, att "Messias- 
kören^^ i Lindsborg verkligen gör sin sak bra. Att det finnes 
både "blindpipor'^ och "falska pipor^^ i en kör på 600, är ju 
naturligt, men — ^blindpipoma göra ingen skada, och de falska 
piporna utgöra en försvinnande minoritet. Men ändock — 
tänk, om vi kunde vid våra läroverk införa de regler, som 
gällde för medeltidens kyrkokörer i Sverige! I en gammal 
stadga för kor-tjänsten från år 1298 för Uppsala stift finnas 
åtskilliga bestämmelser gällande körmedlemmarna. Uteblef 
någon från kor-tjänsten, straffades han med penningböter, oli- 
ka höga allt efter högtidens betydelse. Falsk sång straffades 
lika med uteblifvande ! Tänk, hvilken nätt "endowment 
fond''^ våra läroverk skulle kunna erhålla på detta enkla sätt! 

För att gifva eleverna öfning i det offentliga uppträdandets 
svåra konst anordnas med vissa mellanrum s. k. musikföre- 
drag (recitals). Af alla förströelser, som bjudas på under 
skolåret, är kanske ingen så omtyckt som dessa små konserter, 
då eleverna själfva få bjuda på musik. Stundom är program- 
met blandadt, stundom deltaga endast elever från en af delning, 
t. ex. pianoafdelningen. I den mån så kan ske gifva lärarna 
själfva dylika musikföredrag, hvilka böra bevistas af elever- 
na. Af de europeiska artister, som på sina konsertresor årli- 
gen korsa Amerika i alla riktningar, hittar ett ej ringa antal 
vägen till våra skolor. Allt detta skänker icke blott omväx- 
ling åt musiklifvet, det förebygger också den ensidighet, som 
lätt bli f ver följden af studier i mindre städer, där i regeln 
tillfällena att höra musik och deltaga i uppförandet af musik 
äro sällsynta. 

De amerikanska, inclusive svensk-amerikanska, skolorna bil- 
da små samhällen för sig själfva. Det engelska ord, som an- 
vändes, då man talar om läi-are, elever och andra vid skolan 



Digiti 



ized by Google 



CQ 



m 
1— ( 

^ i 



Digiti 



ized by Google 



Digiti 



ized by Google 



MUSIKEN VID VÅBA SVENSK-AMERIKANSKA LÄROVERK. 85 

anställda personer, och hvilket ord äfven öfversatts till svens- 
ka, är mycket betecknande och tilltalande: man talar om 
^^skolfamiljen'\ Medlemmarna i denna famJlj hafva det ge- 
mensamt med familjemedlemmar i allmänhet, att de äro hän- 
visade till ungefär samma sorger och fröjder, i stort sedt 
samma arbete, nämligen att utbilda eller utbildas för lifvet, 
och samma förströelser. Medlemmarna .i skolfamiljen lära 
äfven af hvai'andra. Mångfalden af arbetet i de olika afdel- 
ningarna, med hvilket eleven alltid på något sätt kommer i 
beröring^ hindrar honom från att anse sig och sitt arbete som 
det viktigaste i universum. Det utbyte af kunskaper, som sker 
genom umgänget mellan en ^^coUege-elev'^ och en musik-elev, 
mellan en konst-elev och en handelsskol-elev o. s. v. kan väl 
ej beräknas, men att det icke är en oviktig faktor vid danan- 
det af karaktären, är nog säkert. 

Undertecknad kan ej afsluta denna lilla artikel utan att 
påpeka några önskningsmål, som, om förverkligade, i hög grad 
borde gagna och vidare utveckla musikbildningen vid våra 
skolor. Främst bland dessa önskningsmål skulle jag vilja 
sätta samarbete. Något sådant existerar till dato ej mellan 
våra konseiTatorier. Huru välgörande ett dylikt samarbete 
skulle vara ej blott för stärkandet af samhörighetskänslan, 
utan äfven direkt för lärokurser, examina o. d., ligger i öppen 
dag. Till samarbete skulle äfven kunna räknas täflingar 
mellan eleverna från de olika konservatoriema i spelning af 
något instrument, komposition och dylikt. Ett annat önsk- 
ningsmål är upprättandet af stipendier och premier för ele- 
ver, som visat större framsteg i sina studier, samt friplatser 
åt fattiga, men begåfvade gossar och flickor, som önska utbilda 
sig till musikidkare. Att våra skolor själfva skulle upprätta, 
de härför nödvändiga fondema, är för närvarande otänkbart. 
Men det borde ej vara lika otänkbart, att bland alla dem, som 
intressera zlg för sång och musik, det skulle finnas någon, 

Pråriebtom. . 6 



Digiti 



ized by Google 



86 HAGBARD BBASE. 

som på detta sätt kimde och ville gagna den uppväxande 
ungdomen bland våra landsmän. 

I början af denna framställning af musiken vid våra läro- 
verk sades något om skolmusiken under flydda århundraden. 
Någon jämförelse mellan denna och vår tids utvecklade mu- 
sikundeiTisning och musiklif kan ju ej blifva tal om, de mnsi- 
ci äro nog få, om ens någon finnes, som skulle vilja gå ens ett 
århundrade tillbaka i tiden. Musiken är stadd i en ständig 
utveckling: hvad som i går ansågs omöjligt i tekniskt hän- 
seende är i dag en möjlighet och i morgon en öfvervunnen 
ståndpunkt. Mycket arbete nedlägges äfven i våra dagar på 
att göra de musikaliska konstverken kända och värderade af 
en större allmänhet. Vår tids musiklif är häri på intet sätt 
att jämföra med gångna århundradens. Hvad vi däremot 
otvifvelaktigt hålla på att förlora är den omedelbara, person- 
liga, jag skulle vilja säga naiva kärleken till musiken, som så 
karakteriserade forna tiders folk. Nutidens musikidkare och 
konservatorier gå i spetsen för den s. k. konstmusiken, och 
"folket^^ har glömt bort sina visor och låtar, Hvad de fått 
i stället förtjänar ej ens namnet musik. Låt oss göra konst- 
musiken känd och älskad af vårt folk, men låtom oss ej glöm- 
ma folkmusiken, denna outtömliga källa, ur hvilken konst- 
musiken så ofta har druckit i djupa drag. 'Alltför länge har 
musiken varit en aristokratisk konst. Att blifva sant folklig 
är dock konstens bästa och högsta mål. 



Digiti 



ized by Google 



Rike morbror. 

Skiss ur verkligheten. 
Af PeUx Vivo. 

Jahan Erikson föddes i Smålands lingonbygder. Det är 
nu omkring ett trettiotal år sedan, och tjugu år däref- 
ter, när en sommar krösonen började lysa röda öfver 
hembygdens moar, for han till det förlofvade landet i väster. 
Han for ifrån far och mor, ifrån stenbackar och tallskogar, 
ifrån gård och grund, som enligt ärfdabalken i Sveriges rikes 
lag en gång skulle tillfalla honom. 

Hvarför i all fridens namn for han till Amerika? Det var 
inte i följd af olycklig kärlek, därtill var han allt för förstån- 
dig. Inte var det heller af fruktan för beväringsexercisen, 
därtill var han allt för svensksinnad. Nej, det var den ger- 
manska folkstammens arf från förhistorisk tid, vandringslus- 
ten, som dref Johan bort från lugna och stadgade förhållan- 
den i hembygden för att gå okända öden tillmötes i det stora 
landet i väster. Amerika-feber kallar man ju i vår tid denna 
vandringslust. Johan fick Amerika-feber af morbror Svens 
bref. 

Morbror Sven hade dragits med af den stora utvandrare- 
ström, som under de dåliga åren i Sverige på 1880-talet drog 



Digiti 



ized by Google 



88 FBLIX VIVO. 

öfver hafvet, och satt nu som välbärgad jordbrukare på en 
farm i närheten af Svenskville borta på de bördiga vidderna 
där ute i väster. Morbror Sven skref ofta till sina släkting- 
ar och talade om, hur allt gick honom val i det nya landet. I 
hvarje bref var det alltid något nytt för att visa, hur mor- 
bror Sven blef rikare för hvar dag. Än hade han odlat upp 
fem tunnland jord, än sålt kreatur i Chicago för mer än två 
tusen kronor i svenska pengar och än städslat en ny dräng. 
När han till slut skref, att han hade lika många nötkreatur i 
sin ladugård som på Höberga herrgård, och så många svin, 
att han inte brydde sig om att räkna dem, samt till slut, att 
han fick så många ägg af sina höns, att drängarna fingo dric- 
ka så många råa ägg till frukost, som de orkade, då var det, 
som Johan fick Amerika-feber. Han skref till morbror Sven 
och hörde sig för, om han kunde få komma till honom. Efter 
några veckor fick han svar, att det gick väl an, och att han 
borde resa strax för att hinna fram till skördetiden. Nu 
fanns det ingen makt på jorden, som kunde hålla Johan kvar 
hemma. Föräldrarna talade med honom om den fäderneärf- 
da gården, som en gkng skulle bli hans, men hvad hjälpte det. 
att tala om en bondgård i Småland, när en herrgård i 'Ame- 
rika hägrade för honom. Kyrkoherden, hans konfirmations- 
lärare, påminde honom om innehållet i fjärde buciet, men ej 
heller det hjälpte. 

Johan for hemifrån, när Sverige stod i sin vackraste som- 
marskrud. Himlen var hög och blå, fåglarna sjöngo på trä- 
dens grenar, rågen började gå i ax, och luften var mättad af 
blommornas doft. Johan märkte ingenting af allt detta. Han 
tänkte endast på morbror Svens herrgård, där svinen voro 
stora som öltunnor och hönsen värpte hela vintern. 

Under järnvägsresan mellan New York och Svenskville satt 
Johan hela tiden och tänkte på hvad han skulle göra på mor- 
brors egendom. Därpå hade han icke tänkt förut, hvarken i 
Sverige eller under sjöresan. Han tänkte både hit och dit, 



Digiti 



ized by Google 



niEfi: MOfiBROÉ. 89 

och ju mer han funderade på saken, desto mer oviss blef han 
om sin framtid i Amerika. Ibland tyckte han, att han gifvit 
sig af litet förhastadt, och nästan ångrade hela resan. När 
tåget stannade vid Svenskville, steg Johan af med sin natt- 
säck och såg äfven, att hans koffert ordentligt kom af tåget. 
Sedan gick han bakom det lilla stationshuset för att se efter 
skjutsen. Han hade från New York telegraferat till morbror 
om sin ankomst och blef därför storligen förvånad att icke 
finna någon emot sig. 

Han gick in och satte sig i väntsalen för att afvakta hän- 
delsemas vidare utveckling. Tiden gick, men ingen syntes 
till. Med stationsföreståndaren kunde han icke tala, ty den- 
ne var amerikanare. Snai*t började skymningen breda sig 
öfver nejden, och då blef Johan allvarligt orolig. Slutligen 
kom en äldre man in i väntsalen och fixerade honom skarpt, 
hvarpå han gick fram och frågade på svenska: 

"Är det du, som skall till Sven Johnsons farm ?" 

"Ja, det är jag'^, svarade Johan och reste sig upp för att 
hälsa. Främlingen gjorde dock ingen min af att fatta Jo- 
hans framsträckta hand, utan sade i sträf, nästan befallande 
ton: 

"Du får sofva hemma hos mig här strax bredvid, lofvade 
jag din morbror i går, så kommer nog någon från hans farm 
i morgon och hämtar dig. Jag vet, att Sven är hårdt uppe 
för en man nu.^^ 

Hvad främlingen menade med den sista svensk-amerikan- 
ska ordvändningen, begrep Johan inte riktigt, men följde dock 
med utan att göra några vidare frågor. Han var trött efter 
den långa järnvägsresan och längtade efter att få gå till hvila 
i en ordentlig säng. Följande morgon var Johan tidigt uppe 
för att speja efter morbror, men ingen hördes af. Efter fru- 
kosten kom en farmare körande förbi huset. Johans värd 
ropade an honom och frågade, om han ville taga Johan med 
sig till Sven Johnsons farm, då han ju skulle vägen fram. 



Digiti 



ized by Google 



90 FELIX VIVO, 

Det gick för sig, och Johan satte sig upp med sin nattsäck i 
åkdonet, och så bar det i väg. Farmaren var tysk, så' någon 
konversation knnde ej komma i fråga. 

Med undran blickade Johan omkring sig på allt det nya, 
som mötte hans blickar. Efter en stund stannade farmaren 
hästen och pekade med piskan på en gård, söm ingalunda var 
den största eller vackraste af dem, som syntes däromkring. 
Då Johan ej genast tycktes begripa, hvad det var fråga om, 
sade farmaren helt kort: 

"Sven Johnsons farm^\ 

Detta begrep Johan och hoppade af med sin nattsäck. I 
det samma han skulle vända sig om för att tacka för skjutsen 
med ett handslag, som väl tysken borde förstå, hade denne 
satt skjutsen i gång och for vidare utan att ens se sig om. 
Johan tyckte inte om sederna i Amerika, och det var med en 
viss ängslan, som han gick fram mot gården. Ingen syntes 
till, och ingen svarade på hans upprepade knackningar på 
förstugudörren, som var vä.1 tillåst. Johan satte sig och vän- 
tade, och efter nära ett par timmar kom Svens hustru hem 
för att tillreda middagen. Johan presenterade sig och fick 
till sin stora förvåning till svar: 

"Det var bra, du är här, vi ha väntat efter dig. Gå och ta 
in litet ved åt mig från ^^am'', ty jag har ingen inne i köket, 
och jag måste ha raiddagen färdig i rappet.^^ 

Johan blef stående och gapade af T>ur förvåning, men fick 
dock inte stå och se dum ut så vä,rst länge, förr än moster 
Stina visade honom, hvart han skulle gå, och det låg något i 
hennes röst och sätt^ som gjorde, att Johan lomade i väg ef- 
ter veden. 

Klockan 12 kommo husets öfriga medlemmar hem. Fa- 
miljen bestod af far och mor och tre barn, mellan 10 och 15 
år gamla. Morbror Sven mottog Johan vänligt och förkla- 
rade, att det varit omöjligt att möta honom vid stationen, 
enär det var så brådt med skörden. När barnen nu vuxit upp 



Digiti 



ized by Google 



RIKE MORBBOB, 91 

så pass, och" som Johan var i annalkande, hade Sven ej brytt 
sig om att skaffa sig någon dräng, och därför måfite familjens 
alla medlemmar hjälpa till med arbetet, upplyste Sven. 

'Nu satte moster Stina fram maten på köksbordet, och fa- 
miljens medlemmar slogo sig ned omkring detsamma. Johan 
tyckte, det gick till alldeles som hemma i Småland. Ingen 
syntes dock bry sig om honom, och som samtalet nästan ute- 
slutande fördes på engelska, kände han sig bortkommen och 
började redan få hemlängtan. ■ 

Efter middagen tände morbror Sven sin pipa, och sedan 
han med synbart välbehag dragit några bloss, frågade han 
Johan : 

"Har du din trunk på station ?'' 

"Ja^^, svarade Johan, som redan lärt sig så pass engelska^ 
att han visste, hvad trunk betydde. 

"Du behöfde nog få hit den^^, fortsatte morbror Sven, "så 
du finge ut andra kläder, ty du kan inte gå så där klädd." 

Johan blef verkligen stött, då morbror gjorde anmärkning 
på hans snygga reskostym, som han köpt i Kalmar för 43 
kronor. Visserligen hade den blifvit litet tillskrynklad, men 
han tyckte, att den kunde duga mycket bra i morbror Svens 
hem. Där var inte så värst ståtligt, det hade han redan kom- 
mit underfund med. Han väcktes ur sina funderingar af 
morbror Svens röst. 

"Well, vi få ge oss i väg. Kom med mig, Johan, ska vi se, 
hvad jag kan göra för dig." 

Johan följde med, storligen undrande, hvad det nu skulle 
bli af. Sven tog ur sin gardebrob fram en del gamla kläder, 
som han bad Johan taga på sig. Johan hade upplefvat så 
mycket underligt under sin korta vistelse i Amerika, att han 
knappast längre blef förvånad öfver någonting, men han 
tyckte dock, att detta föreföll något märkvärdigt. Han tog 
af sig sin snygga kostym och tog på sig ett par gamla byxor 
och en rock, gammal och trasig den också. 



Digiti 



ized by Google 



92 FELIX VI VO. 

"Det är all right'", fprklarade Sven. 

Nu marscherade hela familjen med morbror Sven i spet- 
sen utåt gärdena. Snart var man framme vid arbetsplatsen, 
och arbetet tog sin början. Johan hade råJrat komma midt 
uppe i majsskörden och fick genast bli med om att "plocka 
com^^ den ena fåran upp och den andra ned. Han arbetade 
af alla krafter, han som de andra, allt under det han tänkte 
underliga tankar. När klockan blef 5, slutade arbetet på 
åkern, och då trodde Johan, att hvilotiden var inne, men häri 
bedrog han sig grundligt. Nu togo sysslorna vid gården sin 
början, hästarna skulle lyktas, korna mjölkas, svinen och 
hönsen ha mat o. s. v. 

Under det morbror Sven höll på att sätta Johan in i mjölk- 
ningskonstens hemligheter, passade denne på att inleda ett 
litet samtal med morbror om ändamålet med sin Amerika-resa. 
Han hann emellertid ej mer än förklara, att han ej rest den 
långa vägen för att bli dräng, förrän morbror afbröt honom : 

"Hvad pratar du, vill du inte arbeta, utan spela herre som 
i Sverige? Se det går inte i det här landet. Här heter det 
att arbeta från morgon till kväll, och den, som gör det, kan 
gå lika rak i ryggen som en millionär. Vill du inte arbeta, 
kan du gärna ge dig tillbaka hem, ty jag ämnar inte föda 
någon latmask.^^ 

Johan teg. Han var visst inte lat och hade aldrig rest till 
Amerika för att slippa arbeta. Han förstod dock, att han 
alldeles förblindats af morbrors blomstermålningar i brefven, 
och att han kunde få det lika bra hemma i Sverige, när en 
gång föräldrarna föllo ifrån och han fick hand om egen- 
domen, som lätt kunde drifvas upp och bära skördar som en 
Minnesota-farm. Han fick hemlängtan, men beslöt sig dock 
för att hålla ut en tid. Han hade 300 kronor insydda i väs- 
ten utom sin handkassa i amerikanska pengar, så han visste, 
att han kunde komma hem när som helst. 

När han varit i morbrors hem i nio dagar, stod han dock 



Digiti 



ized by Google 



RKE MORBBOR 93 

inte ut längre^ utan sade bestämdt ifrån, att han ämnade ge 
sig i väg. 

"Hvad pratar du, pojke", skrek morbror Sven till, "ge dig 
bort och sätta mig i sticket midt i skörden. Jag tänkte, jag 
skulle reda mig utan dräng, när jag lofvade dig komma hit, 
och nu ger du dig bort i den värsta tiden, när det inte står 
till att få en man, om jag så betalade honom guld. Jo, det 
är tacken man får, när man hjälper sina släktingar." 

"Jag har väl inte legat morbror till besvär'^, svarade Johan 
lugnt, "utan jag har ju arbetat från kl. 5 på morgonen till 8 
på kvällen i en och en half vecka, så jag borde väl ha betaldt 
i stället för hårda ord." 

"Tror du, att en, som kommer grön från Sverige och inte 
kan språket, kan tänka på lön första månaden?" 

"Man behöfver väl ej kunna engelska för att plocka com 
och ge grisarna mat." 

^TVell, man bör vara hemmastadd med förhållandena här 
och inte en ^greenhorn^, om man skall komma och fjädra sig. 
Jag vet inte, hvar jag skall få tag på någon, som kommit 
nyss öfver." 

Morbror Sven och Johan talade icke mer med hvarandra 
om saken. Sven var ond, och Johan var ej heller vid bästa 
lynne, ty han hade insett, att morbrodern hälsat honom väl- 
kommen till sitt hem endast för att slippa undan en dräng- 
lön. Afskedet mellan Johan och morbror Sven jämte hans 
familj var kyligt 'och af mätt. 

Under det tåget med rask fart förde Johan österut mot 
New York, satt han och tänkte på hur skamligt det skulle 
se ut att komma så snart tillbaka från Amerika. Ju mer han 
tänkte på saken, deeto mer öf vertygad blef han, att man skul- 
le göra spektakel af honom i hela socknen för den här Ame- 
rika-resan. Han beslöt därför att stanna i ISTew York för att 
pröfva lyckan och se, om han inte kunde bryta sig en bana 
utan att hänga efter någon släkting. Så fort han fattat sitt 



Digiti 



ized by Google 



94 FELIX VIVO. 

beslut, kände han riktigt, hur som modet växte hos honom, 
och han slog ett par slag med armarna i luften af ren läng- 
tan att få hugga tag i något arbete, sak samma hvad det yore. 
Johan satt och rent af blef amerikaniserad på tåget, och när 
han kom till New York, slog han sig ner där med fullt upp- 
såt att stanna. 

Han hade först några tämligen dåliga . platser, men kom 
sedan in på en fabrik, där han arbetade i flera år. Sedan 
satte han med sina sparade medel upp egen affär och äx nu 
en af millionstadens mest framgångsrika svenska affärsmän. 

Under sina nio dagar som farmaredräng lärde han sig, att 
vägen till framgång i Amerika går icke öfver släktingars och 
goda vänners tegar, utan den får man röja själf med egna 
armar. 




Digiti 



ized by Google 



bi 
O 



I 



:0 

o 

H 
M 



(h 



Digiti 



ized by Google 





Festpoem. 

( uppläst vid Svenska Nationalförbundets midsommarfest i Elliotts Park, Chicago^ 
Jll,y den 23 juni 1907.) 

Af Frithiof Malmquist, 

Du svenska folk, med åsars kraft i armen 
och gudars kyss pä pannans vackra midt, 
med sol i ögat och med guld i harmen 
och kinden skiftande i rödt och hvitt, 
dig halsar jag inunder ljusa ekar 
och' himmehhlå som fältet på vår duk 
och manar dig tUl gamla svenska lekar 
kring sirad mujstäng enligt sed och bruk. 

Jag halsar dig, du Sveas son, som gömmer 
i minnet kvar hvad stort och skönt du lärt. 
Jag hälsar dig, du fagra mö, som drömmer 
om allt, hvad hemma var dig dyrt och kärt. 



Digiti 



ized by Google 



FE8TPOKM. 97 

då du kring Jcullarna till herregården ' 
på bruna fötter öfv&r ljungen sprang, 
då du stod lutad intill minnesvården, 
när tempelklochan öfver nejden rang. 

Från fjärran hygd, från midnattssolens rike, 
i dag oss når en hälsning varm och huld 
från tron, från tjäll, från öfverhet och like, 
från klippig strand, från fält och åkrars guld. 
Och genklang vinner den i våra sinnen, 
och ögats eld blir dubbelt ljus och grann, 
ty än vi älska fodrens stora minnen, 
vi älska Svea, som vår kärlek vann. 

''Hvart flyr hon helst, min sjal, på örnstark vinge V 
Du fråge dig, du svensk på f rammad strand, 
och sjdlf ditt svar du fram till likar bringe, 
jag känner det; det täljs på pulsens brand: 
Till sagolandet invid norra polen 
hon styr sim, kosa i den dag, som är. 
Hon vill sig löga uti midnattssolen, 
dess hvita ljus, som- färg åt tallar bär. 

Hon ville hem till strandens ättestupa, 
till hög, som gömmer åldrig hö f din g s ben, 
till gråstenshäll och forsarna de djupa, 
till blomrik äng, till faders åkerren. 
Hon vUle dröja invid vikens vatten 
och höra källans milda sorl och sång. 
Hon ville tälja stjärnorna i natten 
och tyst betrakta deras stilla gång. 



Digiti 



ized by Google 



98 FRITHIOF MALMQUIST. 

Hon ville ut pä 'tusenmilafärden 
att pröfva minnets starka vinge.par. 
Hon ville hän till slätterna och gärden, 
till insjö täch, som inga böljor har. 
Hon ville återse de gråa jättar, 
som stå på vaht i höga NordansJcog 
och läsa sagorna om forntidsvättar, 
som nya tiden hastigt nederslog. 

Hon ville hem till skärgårdsö och hagar, 
till bokträdsdnngen utmed sundets våg. 
Hon ville lefva sina barndomsdagar, 
där norrskensflamman under pollen låg. 
Hon ville sväfva öfver kära ställen 
och trampa mossa grön i lundars famn. 
Hon ville drömma i den ljumma kvällen 
om modersråden och om älsklings namn. 

Så drömde du i dag, när skuggor svunno 
för sol och sång, från popplars silfverblad, 
och drömde än, när vakna blickar funno 
det kära minne, hvarom tanken bad: 
En sirad majstång, lik den hemlandsängen 
i nuets stunder bär mot hvalfvet opp 
och torpar jäntan liksom, herr gårdsdräng en 
till ringdans manar under stjärnors lopp. 

Så lyft din blick från markens blomsterdalar, 

till stormars väg och västanvindens stig, 

där smekt och kysst af blad från alm och alar 



Digiti 



ized by Google 



FE8TPOEM. 99 

det stolta stjärnbcméret höjer sig! 
Och vid dess sida, ofvan eMöfshransar, 
du ser en fana, rik i färger två. 
Hon fordom vajat öfver fästens skansar 
den sollikt gula och den himmelskt blå. 

Ett fyrfdldt hell! for dessa kära fanor, 
de stoltaste som lekt med vindars smek. 
De vunnit segrar, ej på skilda banor, 
nej, på desamma, emot våld och svek. 
Hurra för duken med de röda ränder! 
Hurra för den, som blåa fältet bär! 
Hurra för den, som hvita stjärnor tänder! 
Hurra för den, som gtda korset skär! 




Digiti 



ized by Google 



CABL VON LINNé. 



Digiti 



ized by Google 





Carl von Linné. 

Qruoddragen af ett tvéhuodra-érsmiooe, tecknade af 
Joh. A. Eoaoder. 

På man färdas söderut å östra stambanan i Sverige genom 
den natursköna provinsen Småland och kommit inom 
det gamla Värends gränder samt passerat jämvägsknu- 
ten Vislanda, kommer man sydväst därifrån till det i en kär- 
rig skogsbygd liggande Liatorp och lastplatsen Diö vid den 
stora sjön Möckeln, &om sträcker sig söderut mot Skånes nor- 
ra gräns. 

Hå,r, nära Diö, Allbo härad, Kronobergs län, ligger, icke 
långt från banan, en gård med en anspråJcslös envåningsbygg- 
nad, till hvilken berömda vetenskapsmän icke sällan vallfär- 
da. Den kan hvad yttre utseende angår icke mäta sig med de 
under en nyare tid uppförda präktiga bondgårdarna i Små- 
land. Det är komministerbostället Eåshult, utanför hvilket 
ses en år 1866 nära banan upprest öfver 25 fot hög obelisk, 
å hvars topp -glänser en förgylld stjärna,, och å hvilken ses 
få fot of van marken en bronsmedalj ong med omskrift : "Karl 
von Linné, född i Eåshult den 23 maj 1707.'' 
Prärieblommm. 7 



Digiti 



ized by Google 



102 JOH. A. ENANDKR. 

Man har sålunda här framför sig ett af de många svenska 
hem, under h vilkas låga tak stora män skådat dagens ljus. 
Den af blommor och grönt omgifna anspråkslösa stugan fram- 
står i historisk belysning såsom ett skönt slott, inom hvars 
väggar "^^lommomas konung'^ drömde sina barndomsdröm- 
mar, innan han ännu fattat spiran och sträckt densamma öf- 
ver naturens trenne riken. Solen, som speglat sig i Möckelns 
klara vatten, sjunker blodröd bakom björkarna och furorna i 
väster, skymning inträder, och minnet börjar hviska om den 
blodiga riksskj-mning, som svepte i den unga piltens barnaår 
äfven denna trakt i sin mörka slöja. Likna icke formationer- 
na af Taxas höga berg — Fredrikshall, där ett skott i vinter- 
natten satte punkt efter Karl XII:s hjältesaga? 

Under denna pröfningarnas tid beboddes Råshult af kom- 
ministern Nicolaus Linnaeus och hans unga maka Christina 
Brodersonia till året efter sonens födelse, då fadern utnämn- 
des till kyrkoherde i det närliggande Stenbrohult och familjen 
flyttade dit. Fadern, som tagit sitt tillnamn efter ett stort 
^^vardträd^^, en lind, som grönskade i närheten af hans fäder- 
negård, var en stor blomsterälskare, likaså hans unga fru. De 
brukade smycka sin sons vagga med blommor, och då denne 
blef äldre, fick han sitt eget lilla blomsterland att odla och 
vårda i föräldrarnas trädgård. Kärlek till blommor väcktes 
hos honom i tidig barndom, och den kärleken följde honom 
genom lifvet. 

Föräldrahemmet var fattigt, och den ekonomiska ställning- 
en förbättrades icke under de senare åren af Karl XII rs lef- 
nad. Svenskarna, som då voro till folkmängd föga mer än en 
femtedel mot hvad de nu äro, hade under sekler kämpat med 
Europas stormakter om länderna omkring Östersjön och det 
med samma ära, mod och ihärdighet som de långt talrikare ro- 
marna kämpat om länderna vid Medelhafvet. Men det svens- 
ka folket var då mer än nu "en liten hop", ett barn iklädt en 
tung riddarrustiting, dess krafter utmattades, dess blod för- 



Digiti 



ized by Google 



CÄKL LINNiEUS. 103 

rann å tusende slagfält. När Pultavas jardskalf slutligen 
betänkligt skakade den svenska stormalctsställningen och ko- 
nungen efter 15 års bortovaro återkom med orygglig föresats 
att våga det yttersta för hvad han ansåg vara rätt och sant, 
så minskades icke, utan ökades folkets bördor, och fattigdomen 
blef bofast i prästgården, såv<äl som i herrgården och i bon- 
dens stuga. Hurdan ställningen var hos prästerna, som voro 



BÅSHULT I SMÅLAND. 

Linnés födelseort. 

villiga att uppoffra för riket icke blott sina egna ägodelar, 
utan ock sina kyrkors silfver och tillhörigheter, kan man få 
en aning om, då man läser de upplysningar, som lämnades vid 
1710 års riksmöte. Präster funnos i det sädesrika Uppland, 
som på flera månader icke haft något bröd i huset. På den 
bördiga Västgötaslätten funnos präster, som på lång tid icke 
ätit annat bröd än af målen ärthalm, och i Halland nödgades 
prästerna själfva plöja och så samt arbeta på fästningsverken 
i Varberg och Halmstad, sedan alla drängar blifvit utskrifna 



Digiti 



ized by Google 



104 JOH. A. ENANDER. 

till soldater. Då ställningen var sådan i landets bördiga de- 
lar, så kan det icke förvåna någon, att den var likadan eller 
möjligen sämre i den jämförelsevis magra delen af Småland 
i och omkring Stenbrohult. Det klagas här i Förenta stater- 
na, och det icke utan skäl, att de svenska prästerna i de 
svensk-amerikanska samhällena äro för klent aflönade, men 
deras årsinl^omster äro dock i de flesta fall större än de fatti- 
ga svenska prästernas under kung Karls olycksår. 

Skolpilten Linnaeus. 
År 1717, då Linnaeus var 10 år gammal^ sändes han till 
Vexjö läroverk. Af Samuel Ödmans "Hågkomster från hem- 
bygden och skolan^' omkring 40 år därefter kan man bilda sig 
en tämligen god föreställning om nämnda läroverk och dess 
lärjungar vid den tid, då den unge Linnaeus där började sina 
studier., Hos läroverkets rektor, som själf var älskare af ört- 
kunskapen, blef gossen som örtkännare väl anskrifven, men 
icke så hos läroverkets ofri ga lärare, hvilkas läroämnen af ho- 
nom försummades, ja, för hvilka ämnen han "genom hård 
medfart fattat stor aversion". Han kände hvarhelst hvar 
ört växte på de fem svenska milen mellan Stenbrohult och 
Vexjö, men den latinska grammatikens regler kände han ej, 
och då latinet var läroverkets hufvudämne och den, som icke 
kunde latin, ansågs som ett dumhufvud, var det ej underligt, 
att han af mer än en lärare förklarades vara till studier odug- 
lig. Efter sju år flyttades han emellertid på gymnasium, 
men äfven här försummade han de latinska studierna, så att 
fadern blef af sonens lärare tillrådd att i tid sätta denne "i 
lära hos en snickare eller skomakare, emedan han med boken 
ingenting kunde uträtta." 

"Detta", säger Linné själf, "var ett dunderslag för fadern, 
som efter sina svaga villkor nu uti tolf år användt på sitt 
käraste barn allt det han kunde åstadkomma." Föräldrarna 
önskade ingenting högre, än att deras son skulle blifva präst 



Digiti 



ized by Google 



CARL LINN^US, 105 

och sin faders medhjälpare, men att tänka sig en präst, som 
icke kunde tala och skrifva latin, att föreställa sig någon, som 
ej kunde diskutera på latin, skulle blifva en duglig kyrkans 
tjänare, var omöjligt. 

Då en fattig yngling begaf sig till ''storskolan", så var det 
en gif ven sak, .att han skulle ''studera till präst''. I synner- 
het var detta händelsen, om han var prästson. Valde han en 
annan lefnadsbana, så var han i fara för att förlora allmän- 
hetens aktning och blifva räknad bland de utom eller emot 
folket stående "herreskraporna", då prästen däremot, om han 
ej själf förverkat folkets förtroende, betraktades såsom en 
folktribun, äfven då han nödgades i många år sitta på konsi- 
storie skjutskärra. Icke mycket bättre gick det ynglingen, 
om. han till sitt lefnadskall valde något af de praktiska yrkena, 
som i våra dagar draga så många begåfvade ynglingar från 
den "lärda banan" i Sverige, då däremot de ynglingar äro 
jämförelsevis få, som sätta prästkallct till sin lefnads mål. 

Linnseus var fattig, och troligen hade det gif na rådet blif- 
vit följ dt och sonen satts i något handtverk, om icke lärover- 
kets rektor, Lannerius, och lektorn och provinsialläkaren dok- 
tor Rothman lyckats öfvertyga fadern, "att ehuru Karl svår- 
ligen kunde bli präst, så kunde» han dock blifva en namnkun- 
nig läkare, som kunde föda sig rätt så väl som någon präst." 

Dr Rothman upptog ynglingen i sitt hus, föreläste för ho- 
nom de första grunderna i läkarevetenskapen och väckte hos 
honom lust till det latinska språket genom att sätta Plinii na^ 
turalhistoria i hans händer. Genom flitiga studier lärde s.ig 
den begåfvade ynglingen att inom en jämförelsevis kort tid 
ledigt bruka nämnda språk. Samtidigt mognade hos honom 
föresatsen att icke blifva präst, utan i stället beträda läkare- 
banan. Han underrättade slutligen fadern om detta sitt be- 
slut och denne gaf med tårfulla ögon slutligen sitt bifall till 
detsamma. För modern vågade man icke på ett helt år yppa 
sonens beslut; då hon slutligen blef om detta underrättad. 



Digiti 



ized by Google 



106 JOH. A. ENANDER. 

var det näxa, att hon af sorg och grämelse fått slag. Hon 
kastade hela skulden till olyckan på trädgården och på sina 
förut älskade blommor och förbjöd sin andre son "att någon- 
sin befatta sig med dessa olycksyrken". Antydan att hennes 
son i framtiden kunde blifva en framstående läkare eller, som 
hon uttryckte sig, en "eländig bensågare och en fältskärs jäm- 
like^^, upprörde henne på det högsta. 

Linnaens som student i Lund, 

Med ett mindre godt betyg begaf sig den 20-årige yngling- 
en till Lunds universitet 1727. Eedan i tullporten erfor han, 
att begrafning just då firades efter domprosten Humerus, 
den, af hvilken han väntat hjälp och stöd. Han blef dock i 
imiversitetet inskrifven och för sina kunskaper i botaniken 
omtyckt af den lärde professom Kilian Stobaeus, hvilken upp- 
tog honom i sitt hus. De rika samlingar, som här funnos, 
eldade ynglingens studielust, så att dagen för honom ej ville 
räcka till. Mer än en gkxig varnade den lärde professorns 
moder sin son for "smålänningen, som hvarje natt somnade 
från ljuset och satte hela hans hus i äfventyr^^, men då pro- 
fessorn en natt öfverraskade "smålänningen" med ett besök, 
fann han denne ifrigt sysselsatt med studier. Redan dagen 
därpå fick Linnaeus fritt tillträde till professorns bibliotek och 
omhuldades därefter på flera sätt af den ansedde mannen. 
Denne, som var barnlös, talade till och med om att göra den 
unge studenten till sin arfvinge. 

Linnaeus som student i Uppsala, 

Den unge Linnaeus ägde förmåga att skilja hufvudsak från 
bisak. Hufvudsak för honom var att erhålla undervisning i 
naturvetenskapen af de bästa lärare, som funnos i landet. 
Han tänkte aeke som en svensk-amerikansk yngling, hvilken 
för några år sedan yttrade: "Då jag skulle studera, så var 



Digiti 



ized by Google 



M 
m 



I^ SS 

« 5 

O 

GJ 

o 



Digiti 



ized by Google 



108 JOH. A. ENANDER. 

jag dum^ som icke begaf mig till ett läroverk, där lärarna hade 
små fordringar, där de gåfva höga betyg, och där det var 
lätt att slippa igenom/^ Linnaeus var icke en af dem, som 
vilja "slippa lätt igenom". 

Under sommaren 1728 tillråddes han af sina vänner att 
begifva sig till Uppsala, hvarest de berömda professorerna 
Hoifvenius, Eoberg och Eudbeck den yngre då voro Universi- 
tetslärare. Den klang, som dessa namn ägde, bevekte den vet- 
girige ynglingen att på hösten samma år lämna sina vänner 
och gynnare i Lund och begifva sig till lärdomsstaden vid 
Fyris stränder, hvarest väntade honom, icke ett sysslolöst dag- 
drifvareldf, utan en genom flitiga studier utmärkt arbetsdag, 
af hvilken icke en timma fick gagnlöst förspillas. 

Men under det Linnaeus med brinnande ifver här fortsatte 
s,ina studier, hade han att kämpa med fattigdom och nöd. 
Ofta led han brist på det nödvändigaste. En student lainde 
icke, såsom här i Amerika, genom hvilket ärligt arbete som 
helst förtjäna sitt dagliga bröd. Det ansågs opassande, ja, 
för honom nedsättande. Den högättade aristokraten och den 
fattige bonden hade i denna sak samma tanke. Om en yng- 
ling tillbragte termin efter termin vid ak:ademien utan att 
aflägga några examina, om han lefde på rika släktingars me- 
del, på lån eller led nöd på en informators "svältlön", så hör- 
des sällan något klander, men sådant uteblef icke, om han 
företog sig att förtjäna något till lifvets uppehälle genom 
kroppsarbete eller genom att "fuska" i en handtverkares yrke, 
hvilket senare också var i gällande lag förbjudet. 

Linnaeus var i Uppsala en främling, utan medel, utan vän- 
ner och gynnare. Oupphörligt bestormades han af fadern, 
som var ur stånd att hjälpa honom, att han skulle lämna Upp- 
sala och den valda lefnadsl)anan och begifva sig hem för att 
därefter studera till präst och därigenom uppfylla sina för- 
äldrars lifligaste önskan. Tvingad af nöden beslöt Linnaeus 
att öom en lydig son tillmötesgå sina föräldrars önskan. 



Digiti 



ized by Google 



CARL LINN^US. 109 

Men innan han lämnade Uppsala på hästen 1729, gdck han 
först att taga afsked af den kära botaniska trädgården. Här 
stannade han vemodig framför en sällsynt, nyss utslagen blom- 
ma, hvilken han ämnade bryta och medtaga som minne. Här- 
ifrån hindrades han dock af en myndig röst, som befallde ho- 
nom att lämna blomman orörd. Denna röst kom från dompros- 
ten Olof Celsius d. ä., som genom sitt latinska verk om bibelns 
växter och genom andra arbeten vunnit ett berömdt namn i 
den vetenskapliga världen. Sedan denne förmögne och an- 
sedde man gifvit sig i samtal med den tilltalade ynglingen 
och till sin förundran erfarit, att denne "visste göra reda för 
hvad som fanns i trädgården och dessutom ägde öfver 600 
inländska växter inlagda^^, och sedan han förnummit några 
drag ur ynglingens lefnadssaga, upptog han honom i sitt 
hem, gaf honom tillträde till sitt bibliotek och blef hädanefter 
hans vän och gynnare. Hemresan till föräldrarna i Småland 
blef nu till deras, i synnerhet moderns, stora sorg inställd. 



Linnaeus begynner sin lifsgärning, 

I slutet af 1729 väcktes hos Linnaeus första tanken på det 
s. k. "sexual-systemef ^ att hos växterna verkligen förefanns 
någonting motsvarande könen i djuiTiket, att vissa delar kun- 
de kallas hanor och honor, samt att på dessa delars antal kun- 
de grundas växtrikets indelning i klasser efter hanarna och i 
ordningar efter honorna. Kort därefter öfverlämnade han till 
sin välgörare en liten uppsats om "växternas kön", i hvilken 
ofvannämnda sanningar aningsfullt uttalades. Denna skrift, 
som blef utgångspunkten för dess författares vetenskapliga 
storhet, skaffade honom inträde till professorn i medicin och 
fxvtanik 01. Kudbeck d. y., hvilken antog honom till informa- 
tor för sina söner och framgent gynnade honom. Då Rudbeck 
året därpå erhöll tjänstledighet, antogs Linnaeus att bestrida 
de botaniska föreläsningarna. Häri lyckades han öfver för- 



Digiti 



ized by Google 



110 JOH. A. BNANDER. 

väntan. Då professorerna räknade högst 80 åhörare, hade 
Linnaeus 400. 

Då den unge studentens moder, som länge betraktat sin 
Carl som en "förlorad son", fiek höra, att han i Uppsala icke 
tjänstgjorde som en "fältskärsgesäll", utan såsom professor, 
"förbyttes hennes först nästan kallnade sinne", dock smög sig 
säkert ur hennes modersbröst mer än en gkng en smärtans 
suck vid tanken på att den älskade sonen icke kom att blifva 
präst och pastorsmedhjälpare i , Stenbrohult. 



GÅBDEN SVEDEN VID FALUN 

där Linné firade sitt bröllop. 

Genom sina gynnares bemedling fick han af vetenskapsaka- 
demien i Uppsala understöd för en botanisk resa i Lappland; 
hvilken företogs 1732. , Han färdades öfver 1,000 svenska 
mil, men resan kostade endast 112 daler silfvermynt (af hvil- 
ka 3 motsvarade ungefär en dollar) . Skörden af naturalster 
och iakttagelser var stor, och Linnaeus började efter hemkoms- 
ten åter hålla föreläsningar i Uppsala. Men den svenska af- 
undsjukan vaknade. Han förbjöds att vidare föreläsa, "eme- 
dan han icke aflagt vederbörligt kunskapsprof". Den häftiga 



Digiti 



ized by Google 



CARL LINN^US. 111 

harm, han härvid erfor, kunde han icke kufva, utan utmanade 
upphofsmannen till förföljelsen (med. adj. Eosén) till duell. 
Han undgick lyckligtvis att belasta sitt samvete med ett broti 
men slapp endast genom Celsii bemedling sk}Tnfen att blifva 
från universitetet förvisad. Af stängd från tjästgöring begaf 
han sig på kallelse till Dalame för undersökning af bergver- 
ken därstädes. Sedan densamma var förrättad, höll han i 
Falun föreläsningar i mineralogi, praktiserade äfven som lä- 
kare samt blef förlofvad med dottern till stadsläkaren i Fa- 
lun, en prosaisk kvinna, Sara Elisabeth Moraea, om hvilken 
det vid denna tid heter, att hon var dotter till en efter sitt 
stånd ansenligen rik man. Hans stora ekonomiska betryck, 
som t. o. m. nödgat honom att under en längre tid förtiga san 
moders död, emedan han icke ägde penningar till inköp af 
sorgekläder, blef härefter mindre tryckande. 

Men studielusten blef därför icke mindre. Linnaeus för- 
nötte icke tiden under kärlekspjoller med sin fästmö. Både 
han och hans vänner insågo, att det för erhållande af tr^^ggad 
samliällsställning var för honom af nöden att blifva promove- 
rad till medicine doktor. 

Linnaei vistelse i utlandet. 
Med denna promotion till sitt mål reste Linnaeus 1735 först 
till sin far i Smålaad och därefter öf ver Hamburg till Harder- 
wyk i Holland, hvarest han den 23 juni samma år promovera- 
des till medicine doktor. För att få tillfälle att åhöra den rykt- 
bare läkaren Boerhaaves föreläsningar vid universitetet i T^ey- 
den reste han dit, hvarest hans lilla reskassa snart smalt bort 
och han nödgades lefva det torftigaste lif . Han lyckades dock 
förvärfva sig några vänner, och en af dessg, botanikern Johan 
Fredrik Gronov, bekostade tryckningen af den unge svens- 
kens "Systema Naturae^', i hvilket arbete på 14 foliosidor 
framställdes grunddragen till ett storartadt system, omfat- 
tande alla naturens fiken. Detta "utkasf ' väckte ett sådant 



Digiti 



ized by Google 



112 JOH. A. ENANDBR. 

uppseende, att den berömde Boerhaave, som låtit den ryske 
czaren "Peter I vänta i flera timmar på ett samtal, inbjöd den 
•ange svensken till sitt hus och försökte förmå honom att för 
alltid stanna i Holland. Härtill var Linna^us' icke villig, men 
lät af Amsterdams rike borgmästare Georg Clifford öfvertala 
sig att ordna och beskrifva hans praktfulla trädgård å landt- 
godset Hartekamp mellan Harlem och I^yden. Här, hvarest 
odlades en mängd växter från södra EUropa och de öfriga 
världsdelarna, var linnaeus i sitt "rä.tta element", och här lef- 
de han, den fattige smålänningen, enligt egen uppgift, "som 
en prins, ägde ett spann hästar och kusk och betjänt till sin 
disposition och kunde med all högtidlig välfägnad mottag:a 
dem, som gjorde honom besök." 

På sin väns bekostnad fick han efter en tid företaga en resa 
till England, hvarest odlades flera nordamerikanska växter, 
med hvilka Clifford önskade öka sina samlingar. Till den 
berömde naturforskaren och sedermera stiftaren af British 
Museum, H. Sloane, medförde Linnaeus från Clifford ,ett 
smickrande rekommendationsbref, som beredde den förre till- 
träde till de förnämsta samlingar i England. Här försökte 
man att få för alltid behålla honom. Liknande blef förhål- 
landet, då han därefter kom till Paris. Men Tiinnaeus var 
svensk. Hans fosterlandskärlek drog honom med oemotstånd- 
lig makt tillbaka till fosterjorden, till hvilken han efter tre 
års bortovaro återkom 1738. 

Linnaeus en främling i dit eget fädernesland. 
Svenskarna äga en gammal ful vana att sällan erkänna en 
landsmans förtjänster, förrän han är död och begrafven, och 
knappast då. Detta är i synnerhet fallet, om personen i fråga 
icke vunnit i utlandet beröm och utmärkelse. Det hade Lin- 
naeus visserligen vunnit, men på en bana, som var i hans fos- 
terland föga känd. Hade det varit en utländsk kvacksalvare, 
hvilkens underkurer blifvit vidt och bredt utbasunade, hade 



Digiti 



ized by Google 



n 



fe 
fe 

M 



Digiti 



ized by Google 



314 JOH. A. ENANDER. 

han varit en utländsk charlatan^ som påstått sig hafva i främ- 
mande land förrättat underverk, så hade han nog kommit att 
genast äga vänner och beundrare, nu däremot var han ju en- 
dast en simpel läkare och därtill en svensk. 

Det var under en dekadansperiod, uuder det politiska par- 
tityranniets frihetstid, som icke ännu hunnit blifva en veten- 
skapemas storhetstid i Sverige, som Linnaeus dit återvände. 
Den köld, med hvilken han där mottogs, var nära att beveka 
honom att antaga något af de fördelaktiga anbud, som han 
erhållit från utländska regeringar och universitet. Den, som 
räddade honom åt fäderneslandet, var Caxl Gustaf Tessin, 
som erbjöd honom rum och bord i sitt eget hus samt seder- 
mera utverkade för honom g,f ständerna ett årligt anslag af 
100 dukater mot förbindelse att i Stockholm hålla föreläs- 
ningar i botanik och mineralogi. På Tessins förord blef han 
därefter förordnad till amiralitetsläkare i Stockholm 1739, 
samma år som han gifte sig med sin trolofvade, samt blef pro- 
fessor i medicin vid Uppsala universitet 1741. I detta pro- 
fessorskall och å det medicinska området inlade han stora för- 
tjänster, hvilka blifvit alltför mycket glömda till följd af det 
uppseende, som väcktes af hans epokgörande verksamhet in- 
om botaniken, inom hvilken vetenskap han blef påföljande år, '. 
efter en botanisk resa till Öland och Grottland, genom byte 
med sin forne medtäflare, numera vän, Nils Rosén, professor 
vid samma universitet. 

Sveriges krigiska stormaktsbyggnad hade ramlat. I stället 
för att rikta sina blickar utåt riktade nationen mer och mer 
desamma inåt, och på vetenskapens grund började bildas en 
ny storraaktsbyggnad, som sedermera aldrig ramlat. Den för- 
nämsta grundläggaren och byggmästaren var Linnaeus, alla 
tiders största naturforskare. Eedan 1739 hade han tillsam- 
mans med Triewald, Höpken, Alströmer och ett par andra 
stiftat Svenska Vetenskapsakademien, hvilkens första ordfö- 
rande han genom lottning blef. Botaniken, i hvilkens kaos 



Digiti 



ized by Google 



CARL LINN^US. 115 

han med sitt artificiella sexual-system bragt ordning och reda, 
började blifva den svenska samtidens älsklingsstudium, och 
den kärlek till träd och blomsterplanteringar, genom hvilka 
många bondgårdar i Sverige än i dag fördelaktigt utmärka 
sig framför de flesta "farmarehemmen^^ i Amerika, väcktes af 
liinnseus och hans lärjungar till lif. 

Linnaeus på ryhteis och ärans höjd. 
Det rA^kte och anseende, som Linnasus redan förvärfvat sig, 
ökades med hvarje år. Det svenska namnet förenadt med 
hans flög äradt genom världen. !N'ationalkänslan vaknade, 
namnet svensk blef ett hedersnamn. Studentemas antal vid 
universitetet ökades från 500 till 1,500, många af dem från 
främmande länder, äfven från 'Amerika. Tinnaeus var en 
yp]:)erlig un.gdomslärare, kanhända den bästa, som Sverige ägt. 
Den kärlek, som han själf hyste till vetenskapen, meddelade 
han åt sina åhörare. Utländska lärda, till och med furstliga 
personer, kommo till hans lärosalar eller till hans anspråks- 
lösa, i en enformig nejd nära Uppsala liggande gård. Ham- 
marby, för att i sällskap med honom, det stora snillet, företaga 
^^med blommor i hattarna, med pukor och valdthom^' botanis- 
ka exkursioner å höjder och i dalar längs de leriga vägarna. 
Med förtjusning lyssnade alla till honom, öfversteprästen i 
naturens sköna tempel, då han på latin för dem tolkade den 
bibel, som utkommer i förnyad upplaga hvarje vår, när berg 
och dalar blomsterströs. Många af hans svenska lärjungar 
sändes af honom såsom naturvetenskapens missionärer till 
jordens aflägsna länder. Bland dem, som besökte och arbe- 
tade här i Amerika, voro: Per Kalm under åren 1748 — 1751 
och Per Löfving, som här afled 27 år gammal 1756. 

Konung, ständer och medborgare öfverhopade Linnaeus 
med heders- och aktningsbetygelser. Redan under hans lifstid 
slogoe tre medaljer till hans ära. Åv 1747 utnämndes han 
till arkiater och år 175e3 till riddare af Nordstjämeorden, och 



Digiti 



ized by Google 



116 JOH. A. ENANDER, 

var han den förste svenske lärde, som tilldelades denna ära. 
Ar 1757 upphöjdes han i adligt stånd och antog då namnet 
von Linné. Från Spanien, Kyssland, Frankrike och andra 
länder mottog han de mest simckrande anbud och kallelser, 
hviika han dock alla af slog. Lärda samfund öfver hela värl- 
den täflade dessutom om äran att få räkna honom bland sina 
ledamöter. Så länge den blyga skogsblomm.an Linnea Bore- 
alis, som efter honom fått sitt namn, doftar i Sveriges gran- 
och furulundar, så länge naturvetenskapen älskas och odlas 
på jorden, kommer namnet Carl von Linné icke att dö. 

lÅnnés ålderdom och död. 
Linné ägde en tämligen god hälsa, men häng såväl kropps- 
som själskrafter brötos genom ett slaganfall i maj 1774. Häl- 
sotillståndet försämrades år 1776, och han anhöll då om sitt 
afsked, men konung Gustaf III uttalade den önskan, att han 
måtte "till akademiens heder blifva kvar, emedan ingen, så 
hedrat henne som han", och Linné erhöll nu "dubbel lön samt 
tvenne gårdar i Hubby för sig och sina barn." Den 10 janu- 
ari 1778 slutades hans dagar. Dödsfallet väckte djup sorg i 
hela den civiliserade världen, och konungen underrättade stän- 
derna om detsamma som om en nationalf örlust. Linnés änka 
öfverlefde honom till 1806, då hon afled vid 94 års ålder. Hon 
företog sig att efter Linnés död bortslumpa till engelsmän 
för en spottstyfver den större delen af hans rika samlingar, 
hvilket så förtörnade konung Gustaf den III, att han skall 
hafva sändt ett svenskt krigsfartyg att uppbringa det engelska 
fartyg, som hade Linnés samlingar ombord, innan det upp- 
nådde England, hvilket dock icke 13'ckades. Sonen Carl, som 
blef sin faders efterträdare på professorstolen, ägde hvarken 
sin faders kunskaper eller dennes begåfning, stod i spändt för- 
liållando till sin moder och afled ogift 1783. Den ena af 
Linnes två ogifta döttrar lefde till 1839, då hon afled vid 90 
års ålder. 



Digiti 



ized by Google 



LINNE. 

Af skulptören Christian Ericsson utförd gipsrelief, skänkt 

är 1893 till Ait Institute i Chicago af godsägaren P, 8. 

Peterson å Rose Hill. 



Digiti 



ized by Google 



Digiti 



ized by Google 



CARL LINNJEUS. 117 

Äfven efter döden, ja, icke minst i vår tid, har Linnés min- 
ne firats som ingens af hans samtida. I Uppsala domkyrka, 
hvarest den stora naturforskaren och hans son hvila, upprestes 
redan 1798 ett enkelt, men vackert liinné-monument af Elf- 
dalsporfyr, 1885 aftäcktes i Humlegården, Stockholm, ett 
ståtligt linné-monument af brons, och 1891 ett liknande i 
Lincoln Park, Chicago. Förlidet år firades Linnés tvåhundra- 
åriga minne nästan i hela den civiliserade världen, mest stor- 
artadt i Uppsala, vid -det universitet, hvars prydnad han i 
lifstiden var. 

Linnés utseende och personlighet, 

Linné var icke stor till växten, men hade en stark kropps- 
byggnad, v*ar brunögd, snabb på foten, häftig till sitt lynne, 
men blef lätt försonad, arbetade oafbrutet och tålde icke sen- 
färdigt folk, brydde sig litet om utseendet, utan trodde, att 
"karlen borde pryda klädenia, ej tvärt om^^ ; han såg på en 
gång fort, djupt och långt, samt uppfattade skarpsinnigt det 
hufvudsakliga, hvarje föremåls mest utmärkande kännetec- 
ken ; han var glädtig och skämtsam ; sparsam i sitt hushåll ; 
välgörande emot behöf vande ; frikostig för sin vetenskap. To- 
bak och kaffe brukade han till öfverflöd, men iakttog eliest 
måtta i allt. Hans varma, oskrv^mtade gudsfruktan var ett 
af hans ädlaste karaktärsdrag. Hans vetenskapliga sträfvan 
var genomträngd af en äkta religiös ande : på hvarje blad gif- 
ver han Gud äran. I företalet till Systema Naturae yttrar 
han: "Jag såg skuggan af det högsta väsendet skrida förbi 
mig, och jag intogs af vördna-d och beundran. Jag letade 
efter dess spår i sanden — h vilken kraft, hvilken vishet ! Jag 
såg djuren vara till endast genom växterna, växterna genom 
de liflösa partiklarna, och dessa åter bilda jorden. Jag såg 
solen och stjärnor utan tal hänga fria i nnuden, hållna i han- 
den af varelsemas varelse, det stora mästerverkets konstnär.^' 

Prårieblomman, 8 



Digiti 



ized by Google 



UNNé-STATYEN I LINCOLN FABK, CHICAGO. 



Digitized by VjOOQ iC I 



CABL LINNJEUS. 119 

Omdömen om Linné som iatanish forskare. 
På tal härom yttrar Hvasser: "Blomstervärlden var för 
honam naturens klaraste och fullkomligaste hieroglyfskrift, 
en uppenbarelse af lifvets eviga grund^ det var denna, icke 
dess förgängliga alster, som kallade honom och spände hans 
forskningskraft. Han stod inför den praktfulla förgården i 
naturens tempel och förtjustes af dess härlighet, men icke 
var det förlåten själf, så skön och rikt pry^dd den äfven var, 
som fängslade hans blickar, utan tvärtom ville han genom- 
skåda den och uppfatta det eviga inre, som på en gång allt- 
efter graden och beskaffenheten af betraktarens åskådnings- 
förmåga, af densamma fördöljes eller uppenbaras." Om sig 
själf skrifver han i sina anteckningar: ^^Gud har fört ho- 
nom (liinné) med sin egen allsmäktiga hand; låtit honom 
utsprieka ur en stubbotan rot, ' omplanterat honom på en 
fjärran ort härligen och låtit honom uppstiga till ett ansenligt 
träd; ingifvit honom en brinnande håg för vetenskap; fört 
honom så, att det han önskat och ej vunnit blifvit hans största 
förmån; gifvit honom hederlig tjänst, just den han mest ef- 
tersträfvat, likaledes den hustru han mest önskat och dygdiga 
barn, gods och egendom, samt det största herbarium i världen 
samt låtit honom koxa in i sin (Guds) hemliga rådkammare 
och se mera af sina skapade verk än någon dödlig före ho- 
nom." Linnés valspråk var också: "Innocue vivito, Numen 
adest." (Lef oförvitligt. Gud är närvarande). 

Linnés efterlämnade shrifter. 

Linnés flesta utgifna arbeten äro författade på latin, som 
var under hans tid den lärda världens tungomål. Under vis- 
telsen i Holland utkommo: Systema Naturae (Leyden 1735), 
hvilket arbete sedermera under hans lifstid utgafs i 13 upp- 
lagor på olika tungomål; Genera Plantarum (1736) ; Funda- 
menta Botanica (Amsterdam 1736); Bibliotheca Botanica 



Digiti 



ized by Google 



120 JOH. A. ENANDER. 

(Amsterdam 1736) ; Hortus Cliffortianus (A^msterdam 
1737) ; Critic Botanica (Leyden 1737) ; Classes Plantarum 
(Leyden 1738); Flora Lapponica (1739). Efter Linnés 
återkomst till Sverige utkommo hans Öländska resa (1745) ; 
Animalia Sueciae (Stockholm 1745) ; Fauna Sueciae Eegni 
(1746); Flora Sueciae (Leyden 1745); Vestgöta resa 
(1747); Flora Ceylonica (1747); Hortus Upsaliensls 
(1748); Materia Medica (1749); Philosophia Botanica 
(1751); Skånska Eesa (1751); Species Plantarum (1753, 
1762-73); Clavis Medicine (1766) m. fl. Han har dess- 
utom utgifvit 187 disputationer, 5 orationer, en prisskrift 
och 67 afhandlingar. 



Digiti 



ized by Google* 




Oléa. 

In memorlam. 
Af Jakob Boflggreo. 

Om redan det är stort och ära ger 
att samvetsgrant uppfylla sina plikter, 
livad dr det då att. , göra det och mer: 
att flytta himmelsk fröjd till jorden ner 
och inspirera skaldens hösta dikter? 
Om det är g o dt att glädja någon ann', 
att le f v ande förljtifva mänskors öden 
med trofast vänskap, kärlek ren och sann. 
hur mycket bättre då, när någon kan 
med I ju f va minnen glädja än i döden! 

Så många själfviskhetens bana gå 
och' göra det, som de Jios nästan klandra. 
Sin egen fördel föi'st de tänka på, 
beräkna hvad de själfva kunna få: . 



Digiti 



ized by Google 



122 JAKOB BONGGBEN. 

men hon i stallet tänkte först på andra. 
Hon ville aldrig ensam Mnna fröjd: 
hon ville dela den med sina kära. 
Och var hos någon sorg och oro röjd, 
den hjärtegoda först vardt riktigt nöjd, 
när hon fick hjälpa till att hör dan bära. 

Man ser hos mÅngen, mindre god och skön, 
ett kraf att framför andra hyllad blifva. 
Är gäckadt hopp en sådans bittra rön, 
beundran från en hvar fick hon till lön, 
oskrymtad hyllning, som kan glädje gifva. 
Ty hennes godhet ej satt utanpå; 
det blida leendet var ärligt menadt. 
Allt skönt, som blott är ytligt ^ skall förgå; 
hos henne fagert yttre fick bestå, 
ty det med själens fägring var förenadt. 

Vid trägna loford mången tärna tror 
i allt sig bättre än de andra vara. 
' Ett sådant fel på inbilskhet beror; 
men hon, så klok som hon var skön och stor, 
med lätthet undgick of ver skattnings fara. 
Hon sade: "Allt för mången smicker bär 
och tror sig så min ynnest kunna vinna, 
men gör sig blott onödiga besvär. 
Allt godt hos mig ser du, som har mig kär; 
må något då af det du sökt du finna!'' 

Jag fann, och mycket mera än jag tänkt, 
af det, som jag värderar högst i världen. 



Digiti 



ized by Google 



OLGA. 123 

På ytan hlott en ringa del har blänkt 

af Ijuft och hjärtevarmt, som gladt hon shånkt 

ät sin ledsagare på lefnadsfärden. 

KoTcett hon aldrig bredde grannlåt ut, 

ett billigt kram, för Pål och Per att plundra 

och misslynt kasta bort om en minut. 

Hon hade hjärteguld, som ej tog slut, 

för vännen blott att älska och beundra. 

De sade hon var stolt. Hon ödmjuk var. 
Fast öfverlägsen, hon ej så sig trodde. 
Att jämt sitt vackra hufvud högt hon bar, 
ej sträf och sträng, men leende och rar, 
på stark och ädel karaktär berodde. 
Hon framgick trygg liksom en mäktig ström, 
en blomsteräng omkransad, klarblå Volga. 
Så ljus hon var som barnets lyckodröm, 
som vårens ängel var hon blid och öm, 
min lefnadsfföjd, min hjärtevän, min Olga. 

I kroppsgestalt hon ej är med oss mer; 
vi ej som fordomdags få se den kära. 
Men all den lycka, som hon gett och ger, 
likt solen där hon är, går aldrig ner, 
och hennes änglasjäl är alltid nära. 
Jag känner henne än vid hemmets härd, 
af Ijufva minnen beledsagad, vandra. 
Med tacksamhet för lycka, mig beskärd, 
jag bidar stunden, då i ljusets värld 
vi än en gång få återse hvarandra. 



Digiti 



ized by Google 





^ — ^ ve 



En misskänd samhällsdanare. 

Biografiskt utkast. 
Af Ernst Skarstedt. 

är en erkänd sanning, att "öfverträdarens väg är 
svår/^ Detsamma skulle kunna sägas, om ordet "öf- 
verträdare'^ utbyttes mot. t. ex. reformator eller sam- 
hällsdanare, ty de, som utan själf viska eller andra orena be- 
vekelsegrunder, endast af nit för mänsklighetens väl. försökt 
att väcka sina medmänniskors håg för något ädlare än det 
alldagliga penningförs^ärfvet och omsorgen om kläder och 
föda, ha i allmänhet funnit sin väg ganska svår och törnbe- 
strödd. 'Att det bland de s. k. reformatorerna funnits och 
alltjämt finnes många, som drifvas af egennytta, är en be- 
klaglig sanning, och att dylika personer vanligen förstå att 
göra sin väg jämn och bekväm, är lika ovedersägligt. Men 
det är icke om dem eller någon af deras släkte, jag i denna 
uppsats ämnar orda, utan om en af de oegennyttiga och upp- 
offrande samhällsförbättrare, hvilka i intet land förekommit 
allt för talrikt och allra minst så i det svenska Amerika, och 
hvilka vanligen just på grund af sin oegennytta och oför- 



Digiti 



ized by Google 



EN MISSKÄND SAMHÄLLSDANARE. 125 

måga af kalla, hjärtlösa beräkningar förefalla, särskildt i vår 
illsluga och beräknande tidsålder, opraktiska och bli betrakta- 
de som odugliga svärmare och original. 

Bland de svensk-amerikaner, som trott sig skapade för den 
vanskliga uppgiften att söka förbättra människorna och dana 
en ny, renare samhällsform, har säkerligen ingen varit mer 
originell och icke heller mer misskänd och oförstådd af sin 
samtid än den gamle tidningsskrifvaren Frans Herman Wid- 
strand, som afled i litchfield, Minn., i sept. 1891, fattig och 
föraktad, efter att ha användt stöi-sta delen af sin 67-åriga 
lefnad på uttänkande af planer till människosläktets föräd- 
ling. I min bok "Våra pennfäktare^' har Jag redan förut 
tämligen utförligt skrifvit om Widstrand, ocjh mycket af hvad 
som följer blir endast ett upprepande af hväd som yttrats där. 
Men dels vann den nämnda boken endast en obetydlig sprid- 
ning, dels är Widstrands lefnadssaga tillräckligt märklig och 
lärorik att väl tåla att höras om igen. 

Frans Herman Widstrand var född 1824. -Han genom- 
gick Örebro skola och Strengnäs gymnasium, tog studentexa- 
men, "stora teologen", nationalekonomen m. m., läste "för 
graden'^, skref för kansliexamen oeh gaf sig in i ämbetsver- 
ken i Stockholm. År 1841 hade, som bekant, Unonius ut- 
vandrat till Wisconsin och grundlagt det första svensk-ame- 
rikanska nybygget. Hans bref till tidningar i Sverige väck- 
te, såsom Widstrand själf uttryckt det, "stark håg'' hos Wid- 
strand att fara till Amerika. Som han var ofärdig, kunde 
han ej fara dit som sjöman, hvilket han troligen eljest gjort, 
och sålunäa kom han att fullborda sina studier och bli "en 
man i verken och i staten med lön, som räcker jämnt och nätt 
till maten'', för att tala med Elias Sehlstedt. Han kände det 
rysligt att varda "skälld för kunglig sekter, då han var re- 
publikan i själ och hjärta", och det är därför icke underligt, 
att nyheterna om franska revolutionen år 1848 åter hos ho- 
nom skulle väcka längtan efter frihet. Han skref till Paris 



Digiti 



ized by Google 



126 BBN8T 8KAR8TEDT. 

efter tidningar och broschyrer m. m. och slukade deras inne- 
håll med stor ifver. I ett bref till "Svenska Amerikanaren'' 
1880, ur hvilket jag hämtat dessa uppgifter om hans yngre 
dagar, skref han bl. a. : "Eedan förut hade jag afskytt den 
rysliga orättvasa, som utöfvades mot de fattiga af. de rika, 
präster och andra. Aug. Sohlman, sedermera redaktör af 
"Aftonbladet", och jag — kamrater sedan 1835 i Örebro sko- 
la — talade ofta om hvad som skulle göras för att få slut 
därpå. Vi räknade efter, att om all egendom delades, skulle 
det bli endast fattigdom för alla, och gåfvo upp i förtviflan.'' 

I en fransk skrift af reformatom Cabet trodde han sig 
slutligen finna lösningen på gåtan, hur fattigdomen skulle 
kunna afskaffas. Han beslöt att fara till Cabet och hans an- 
hängare, icariema, som 1850 grundat ett "mönster-samhälle'' 
i Nauvoo, Illinois. Vid samma tid bildades den första arbe- 
tareföreningen i Stockholm. Widstrand var en af de första 
nuedlemmama och trodde, att "allt skulle kunna bli bra i 
Sverige och republik införas", samt åtog sig redigerandet af 
arbetareföreningens organ "Demokraten". Den bar sig dock 
ej och måste upphöra 1851, sedan Widstrand därpå uppoffrat 
mycket tid och penningar. 

Först år 1855 fann han omständigheterna gynnande för 
en resa till Amerika. Han hade "utbetalt penningar i Sve- 
rige för en yngre broder, som farit till Amerika, då han ej 
kunde reda sig i Sverige", på det villkor att han skulle köpa * 
land åt Widstrand. Han skref, att han gjort det, men W. 
fann vid sin ankomst till Amerika, att brodern bedragit ho- 
nom. Detta smärtade den rättrådige och finkänslige Wid- 
strand djupt. "Helveteskvalen kunna ej vara stort värre", 
tillägger han i sin berättelse därom. 

Widstrand tog ett stycke homesteadland vid Lake Con- 
stance, 3 mil norr om Buffalo i Wright co., Minn. Han bref- 
växlade med Cabet och fick veta, att hans följeslagare " ej vo- 
ro så goda, som de borde ha varit." 1856 blef Cabet, som inom 



Digiti 



ized by Google 



EN MISSKÄND SAMHXlLSDANARB. 127 

parentes sagdt var en ytterligt opraktisk människa ooh i stäl- 
let för att sköta koloniens angelägenheter använde all sin tid . 
på att skrdfva böcker, af majoriteten inom kolonien drifven 
bort. Han slog sig med några af sina trognaste vänner ned 
i St. Louis, men dog kort därefter. 1858 begaf sig Wid- 
strand till hans lärjungar, men då han fann, att de grälade, 
återvände han till sitt hem i Minnesota. Han besökte äfven 
Nauvoo, Oneida-samhället, Shakers och en mängd reformato- 
rer, gjorde upp stadgar m. m., undei:höll en betydlig brefväx- 
ling, men fann ingenting, som motsvarade hans ideal. 

Ar 1863 erhöll han en syssla vid ett af regeringens kontor 
i Washington, men stannade där endast en kort tid. Under 
sin vistelse i Washington synes han ha sysslat något med 
forskningar i spiritism, att döma af en del utdrag ur hans 
efterlämnade papper, som Jakob Bonggren för några år se- 
dan införde i "Svenska Amerikanaren^^, och hvari omtalas, 
hvad som försiggick vid tre seancer, som Widstrand bevistade. 
Vid en af dem hade Widstrand, enligt föregifvande af mediet, 
en viss Colchester, blifvit satt i förbindelse med den aflidne 
Cabet. Widstrand kallade sin plan till framtidsstat farism, 
Cabets idealstat hette Icaria. Nu frågade W. den föregifne 
anden, om farism vore bättre än icarism, och fick till svar 
medelst s. k. andeskrift : "Farism är bättre än icarism. Myc- 
ket bättre. Cabet.^^ På samma sätt fick han från reforma- 
tom Robert Owen följande försäkran : "j^Ti vill och kan gagna 
människosläktet. Vi skola genom ert eget hjärta ge er in- 
tryck af hvad ni bör göra.^^ Intet i hans anteckningar tyder 
dock på att han satte någ"on lit till dessa utsagor eller i dem 
såg något annat, än hvad de voro, nämligen utslag af hans 
egna tankar och önskningar. 

År 1875 sökte Widstrand bli uppsatt som kandidat för gu- 
vemörsämbetet i Minnesota eller ock som senatorskandidat. 
Han erbjöd sig att tjäna som guvernör för $500 om året och 
hade uppsatt en den mest originella "plattform'', som kan 



Digiti 



ized by Google 



128 BRN8T SKAR8TEDT. 

tänkas. I denna hette det bland annat: "Ingen statsämbets- 
. man skulle ha mer än $1,000 om året, så länge som majori- 
teten af folket ej har mer. Hans arbete är ej så drygt, ej 
heller så svårt som en farmares. Det är lättare att lära än 
åkerbrulc eller hvilket yrke som helst, i det närmaste. Att 
gifva guvernören $800 till hushyra är rån. Han har goda 
nim i kapitolium och kan där ha en säng att sofva i. H var- 
ken han eller kongressledamöterna behöfva taga med sig sina 
hustrur. Mina grannar, som gå ut på skogsarbete under vin- 
tern, göra det ej, och troligen utföra de arbetet bättre, än om 
de hade sina hustrur med sig. Guvernören skulle köpa en 
tunna crackers af osiktadt h vetemjöl, en tunna äpplen, en 
låda té och skaffa sig några majskakor, hvilket skulle gifva 
honom tillräckligt god föda för omkring tio cents om dagen. 
Kläder, tvätt m. m. behöfva ej kof?ta mer än $75 per år.^' 

Widstrand räknade ut, att guvernörens alla utgifter icke 
behöfde belöpa sig till mer än $300 om året, och att det såle- 
des vore vanvett att gifva honom $3,800, den gällande guver- 
nörslönen. Han omtalade den diet han själf förde under 
ett fem dagars besök i St. Paul : äpplen för 55 cents, fikon för 
15 cents, crackers och kakor för 30 cents, och tillade, att det 
ej behöft kosta mer än hälften så' mycket, om han köpt allt 
på en gång, samt att han var mer belåten, än om han suttit 
i något hotell och där sett kött, hvilket skulle förtagit honom 
matlusten. 

Hans reformationslust inskränkte s,ig, såsom af ofvanstå- 
ende synes, ej endast till samhällsfonn och styrelse, utan om- 
fattade äfven hälsovård och matordning. Han var själf 
sträng vegetarian och nykterist, fiende till tobak och utsväf- 
ningar af alla slag, en don mest nitiske och djupt trängande 
förkämpe för själfförsakelse och måttlighet, som Svensk-Ame- 
rikas historia hittills kunnat uppvisa. 

Hur det var, drefvo hans reformationsifver och människo- 
kärlek honom omsider till ett steg, som blef ödesdigert för 



Digiti 



ized by Google 



EN MI88KÅND SAMHXLLSDANARE. 129 

honom. I december 1878 införde han i en Chicago-tidning 
ett tillkännagif vande, att några personer, som vore ntan sys- 
selsättning och fria från dåliga seder, kunde komma till ho- 
nom och stanna på hans farm. Bland dem, som svarade på 
annonsen, var en 36-årig man vid namn W. D. Sutton, bo- 
ende i Kentucky, hvilken beskref sig som en människa med 
do förträffligaste egenskaper. Efter hans bref skulle man 
nästan kunnat tro honom vara en ängel. Widstrand, godtro- 
gen och välmenande, dröjde icke att hälsa honom välkommen 
till sin mönsterkoloni. Först på våren 1879 kommo de per- 
soner, som Widstrand godkänt. De voro fem män och tre 
kvinnor, och Widstrand lät dem underteckna stadgar, enligt 
hvilka de förbundo sig att icke begagna ^^rusgifvande drycker, 
tobak, opium, ohöfligt språk eller annat, som kunde skada 
någon.^^ Som boningshuset var litet, måste Widstrand, för 
att kunna skrifva ostörd, resa därifrån, sedan kolonistema 
lofvat att bygga ett nytt hus. Widstrand tillbringade som- 
maren, om jag minnes rätt, hos goda vänner i Topeka eller 
Lawrence, Kansas. Då han återkom till sitt hem i Minne- 
sota, fann han, att alla utom Sutton liade fl}i:tat från plat- 
sen, och att ingen byggnad hade blifvit uppförd af kolonis- 
terna. Sutton var full, när W. kom hem, och grannarna be- 
rättade, att han flera gånger förut varit full och oregerlig, 
och att kolonisterna i öfrigt icke alls lefvat i enlighet med 
stadgarna. Allt det arbete, de gjort ]>å farmen under som- 
maren, och som var till någon fördel för Widstrand, var ej 
värdt $25. De hade mestadels arbetat hos andra och förtjä- 
nat ej så litet. Sutton erkände, att han själf på det sättet 
förtjänat $200. Under tiden hade de haft fritt husrum, ved, 
trädgårdssaker m. m. pä Widstrands farm och vid afflyttning- 
cn tagit med sig eller sålt en stor del af grödan, som bestod af 
hö, 200 bushels potatis, bönor m. m. Om deras vidare be- 
drifter berättade Widstrand: 'vSiitton hade velat göra tegel 
och hade de andra att hjälpa sig med att gräfva en brunn. 



Digiti 



ized by Google 



130 BBNST SKABSTBDT. 

43 fot djup, där det skulle göras; men endast några hundra 
tegel blefvo gjorda och inga brända. De fyllde upp den 
brunn, jag hade förut, hvilken var närmare huset, och gräfde 
en annan, som är sämre ocJi ej så djup; och den nya brun- 
nen är mig endast till skada. Huset står endast omkring 
140 fot från sjön, och sjövattnet begagnades vanligen, ehuru 
bnmn fanns." 

Widstrand skulle med rätta fått på sin andel en sjättedel 
af grödan, emedan han hjälpt till vid planteringen. Men 
Sutton hade sålt Widstrands andel, och han ej blott behöll 
de penningar, han mottagit vid försäljningen, utan företedde 
dessutom en räkning mot Widstrand på $1 75 för arbete, som 
han påstod sig ha gjort på farmen. Då Widstrand ej kunde 
eller ville betala, tog Sutton farmen i besittning, därtill upp- 
mimtrad af några af eonty^ets ämbetsmän, och Widstrand, 
som troligen också försummat att ordentligt betala skatt för 
landet, såg sig nödsaJcad att lämna sin egendom i skurkens 
våld. Några af Widstrands vänner i Kansas skrefvo till 
Sutton och hotade att lagsöka honom. Han svarade med 
ovettiga och lögnaktiga bref om Widstrand och förblef "herre- 
på täppan." Wright county, hvari farmen var belägen, räk- 
nade bland sina ämbetsmän en liga, hvars medlemmar enligt 
utsago af en af de tre county-tidningarna, borde suttit i 
fängelse, i fall de fått lön efter förtjänst. En person ut- 
tr^^ckte sig i ett bref till sin i någon af de östra staterna boen- 
de fader på följande sätt: "Dear father, oome west. Almighty 
mean men get office here." Detta passade in på ifrågavaran- 
de oounty. Det är därför lätt förklarligt, hur en man sådan 
som Sutton kunde ostraffadt tillskansa sig en annans egen- 
dom. 

Widstrand flyttade i maj 1880 till Grove City och blef re- 
daktör för den s. k. "doktor" Eriksons beryktade tidning 
"Upplysningens Tidehvarf", ett litterärt missfoster, som dock 
under Widstrands ledning blef ganska läsvärd. Redan i 



Digiti 



ized by Google 



EN MISSKÄND SAMHÄLL8DANABE 131 

augusti tröttnade dock Widstrand på att arbeta för Erikson, 
fast han både förut och. efteråt insände bidrag till tidningen 
och under februari 1881 återigen redigerade den. Om sin 
vistelse hos Erikson skref han längre fram i bref till mig: 
"Jag fick nästan ingen betalning, ty han sade, att han hade 
mycket smått om pengar. Jag låg på golf vet på en vind, 
satt på en låda och skref på en lår, värre än en missionär 
bland andra hedningar, och jag ansåg mig såsom sådan. Un- 
der de senaste två åren har jag med undantag af några veckor 
lämnat mer bidrag till U. T. än alla andra tillsamman, dels 
i hvad jag själf skrifvit, dels i öfversättningar och dels som 
omskrifningar och förbättringar af Eriksons och andras ar- 
tiklar. Erikson och Olson (Eriksons kompanjon) skrefvo 
nästan intet, och Eriksons dugde icke alls utan att omskrif- 
vas.^^ 

Under 1879 och 1880 skref Widstrand likaledes ganska 
många bref till "Svenska x\merikanaren", nästan utan undan- 
tag handlande om orättvisor, maktmissbruk o. d., för hvilka 
han och andra varit offer. Hans erfarenhet hade varit sådan, 
att han ansåg sig berättigad att ^^rännmärka styrelsen såsom 
fullkomligt otjänlig för mänskliga varelser.^^ Hans hopp 
var, att landet i stället för att gå tillbaka till envälde måtte 
gå framåt till något bättre, och fast hans egen erfarenhet 
varit bitter, ansåg han, att det kanske funnes andra, som lidit 
eller skulle komma att lida värre än han. Men han fann det 
märkvärdigt, att "icke något af de sex politiska partier, som 
vi nu (sept. 1880) ha, fästat behörig vikt vid rättegångsvä- 
sendets förbättring, ehuru det troligen är det viktigaste af 
allt.^^ 

När den berömde advokaten Leonard Swett i Chicago icke 
ville åtaga sig att försvara den därsammastädes år 1880 för 
mord anklagade svensken Hultgren, såvida han icke erhölle 
högre arvode än de $100, som conty't anslagit för detta ända- 
mål, och svenskarna därför hade möten för bestämmande om 



Digiti 



ized by Google 



132 ERNST SKAR8TEDT. 

en insamling till förmån för den anklagade, mente Widstrand 
på, att det vore bäst att ^^ej bry sig om Swett, om han vore 
oförskämd nog att ej vara nöjd med $100." Det funnes nog 
någon, som var hederlig nog att nöja sig med $100 och skick- 
lig nog att försvara Hultgren. Denne borde, om han vore 
skyldig, ej bry sig om någon advokat alls, utan blott omtala 
sanningen, då straffet skulle bli lindrigare. Vore han oskyl- 
dig, borde han ej låta lura sig af någon advokat att säga ett 
enda asant ord. De redan insamlade medlen borde förvaras 
för att efter rättegångens slut, om H. befunnes oskyldig, eller 
efter strafftidens slut, om han befunnits skyldig, tillställas 
honom. Detta var, tycker jag, sund t förnuft. Men ingen 
lyssnade till Widstrands råd. Hans ord förklingade ohörda. 
Någon hade intalat Widstrand, att det s. k. greenbackspartiet 
skulle, om det komme till makten, kunna lyckas bättre än det 
rådande partiet att ordna samhällsförhållandena, och W. blef 
anmodad att redigera en svensk greenbackstidning, som det 
var på tal att utgifva i Minnesota. I ett bref till Svenska 
Amerikanaren uttryckte han sin önskan, att den ^^ ville intaga, 
hvad som är ämnadt för den nya tidningen, och därigenom 
göra dess utgif vande obehöfligt." Därmed kunde Amerikana" 
ren icke befatta sig, och den tilltänkta tidningen torkade ock- 
så in. I stället utkom den sedermera så förkättrade och för- 
löjligade tidningen Rothuggaren, hvilken var ämnad att göra 
Widstrands namn mer kändt än något af alla hans föregående 
excentriska tilltag. Rothuggarens första nummer utkom i 
Litchfield, Minn., den 2 okt. 1880, nära nog på dagen 30 år, 
efter det första numret af den likaledes af Widstrand redige- 
rade Demokraten utkom i Stockholm. Dess första nummer 
utgafs nämligen den 5 oktober 1850. Rothuggaren var en 
månadstidning och sade sig i ett motto under själfva titeln 
vara "ägnad att afskaffa fattigdom, okunnighet, elakhet, 
okyskhet, fylleri, orättvisa, lagvrängning och allt ondt." Den 
skrefs dels på svenska, dels på engelska och fortfor att ut- 



Digiti 



ized by Google 



EN MtSSKXND SAMHXlLSDANARE. 133 

komma, under långa tider ganska oregelbundet, ända till i 
mars 1886. Dess innehåll var i högsta grad originellt, ofta 
mycket rafflande. Bland medlen till utförandet af det stor- 
artade program, som tidningen satt sig till rättesnöre, voro 
vegetarianism, införande af ett gemensamt världsspråk, för- 
bud mot skuldsättning och ocker o. s. v. Widstrand hade 
själf uttänkt ett världsspråk, som skulle talats i hans koloni, 
om den någonsin kommit till stånd. I sin tidning berömde 
han alltsom oftast den vegetarianska dieten. Man kunde få 
läsa sådana notiser som denna: "Trikiner äro ej goda att 
äta, äfven om de äro kokta. Låt bli att ha och äta svin. Haf- 
regryn äro mycket bättre och kosta mindre. Försök att äta 
dem okokta, som de göra i Skottland. Det går mycket bra 
med eller utan socker.'^ Vid andra tillfällen omtalade han, 
att han på en restaurant, där han intog sina enkla mål, 
hade till bordskamrater personer, som åto stekar och annan 
dyr mat, och som voro sjukliga, medan han själf, som blott 
förtärde majsmjöl och vatten, var frisk som en nötkärna. 
Stundom meddelades ^^senaste nyheter från redaktörens 
farm.^^ De voro af ungefär samma innehåll : Att Sutton än- 
nu bodde kvar på farmen och hotat att skjuta redaktören, 
om han visade sig där, eller att Sutton varit full. Denna 
farm, af hvilken han väntat sig så m3^cket, och som han långt 
förut i ett prospekt anslagit till sin mönsterkoloni — "Farist 
Community^^, som den skulle heta, — hade han allt jämt i 
kär hågkomst, och han drömde fortfarande om kolonien. Så- 
lunda införde han i Rothuggaren ett förslag till direkt lag- 
stiftning för kolonien, innehållande omkring 80 paragrafer, 
bland hvilka förekommo så ovanliga stadganden, som att "ing- 
en man tillätes begagna tobak på annan mans land." Wid- 
strand hade kvarlämnat på farmen flera hundra böcker, en 
mängd tidningar, tusentals bref, manuskript, husgerådssaker, 
verktyg, kläder m. m. På senhösten 1880 fick han höra, att 
Sutton sålt farmen för $200 till en svensk från lowa — ''mitt 

Prårieblomman, 9 



Digiti 



ized by Google 



134 ERNST 8KARSTEDT. 

land^^j skref Widstrand, "som jag skänkt för ett samhälle af 
hyggliga människor/^ Han anmälde saken för en lagkarl, 
men hade ännu 6 veckor därefter ej hört från honom. Wid- 
strand fick aldrig tillbaka sin farm. Det är ju icke underligt, 
om han blef bitter mot mänskligheten och som slutresultat af 
sina iakttagelser kungjorde, att "skurkar hedras och firas", 
och att "mänsklighetens välgörare beljugas, försmädas och 
plundras." Han såg ingen annan räddning, än att de få red- 
liga människorna ville hjälpa hvarandra genom att skrifva till 
guvernörer, domare, redaktörer m. fl., då de finna., att någon 
person lidit orätt, och uppmana dem att söka skaffa den för- 
orättade rättvisa. Widstrand trodde, att om en guvernör eller 
domare får några tusen postkort eller bref med en sådan an- 
hållan, han ej vågar ignorera dem. Han såg i andanom ett 
krig förestående mellan de goda och de elaka, hvaruti de se- 
nare otvifvelaktigt komme att segra, därest icke de först- 
nämnda till förebyggande af denna sammandrabbning sloge 
sig tillsamman och köpte ett landområde, där de, fria f råil 
intrång af andra, kunde "utveckla dygd, vetenskaper och kon- 
ster och därigenom tygla och utrota de elaka och visa, att, 
om allt ordnas rätt, man kan lefva mycket godt med litet ar- 
bete och därigenom få tillfälle att förädla sig själf." 

Widstrand betraktade med misstro alla högt uppsatta perso- 
ner och i all synnerhet furstar, adelsmän och andra, som för- 
mena sig stå öfver majoriteten af mänskligheten. Men han 
kunde dock gifva äfven sådana ett erkännande, då han trodde 
sig hos dem för märka intresse för de fattiga och ringaktade, 
såsom då han i Rothuggaren skref, att de Geers förslag vid 
1882 års riksdag om införande af progressiv beskattning i 
Sverige och de fattigas fritagning från skatt var "något i .den 
rätta riktningen" och ett bevis på att "icke alla adelsmän äro 
skurkar." Att Widstrand ofta i sin harm öfver orättvisorna 
lät sig förledas till begagnande af hätska uttryck, är sant, lik-- 
som' att han lätt kunde förefalla oresonlig för den, som ej 



Digiti 



ized by Google 



EN MISSKÄND SAMHXLLSDANARE. 135 

tagit reda på de förhållanden, som framkallat hans vrede, 
men det är öfverdrift att påstå, såsom Widstrands biograf i 
O. N. Nelsons "History of the Scandinavians in the TJ. S/^ 
gör, att Rothuggaren "förde krig mot religion, regering och 
hela människosläktet'^ och att "'^nästan hvarje rad innehöll 
orden tjuf, lögnare, skurk, lymmel o. s. v/', ty så var inga- 
lunda förhållandet. Under det första året af Rothuggarens 
tillvaro gjorde dess redaktör arbetsbyte med den ofvannämnde 
"dr'' Erikson på så vis, att Erikson skulle tr}Tka Rothuggaren 
och förse dess utgifvare med husrum och mat, mot det att 
denne förrättade vissa redaktionsgöromål vid Upplysningens 
Tidehvarf. De båda gubbarna blefvo emellertid osams, och 
den räkning, som Erikson skref mot Widstrand, och som den- 
ne sände mig i afskrift, var sådan, att man ej visste, om man 
skulle gråta eller skratta däråt. Widstrands fordran var ned- 
prutad till det lägsta belopp, medan Eriksons fordran var 
uppdrifven till det orimliga. Efter ett skamligt högt till- 
taget pris för tryckningen af Widstrands tidning och för hans 
s. k. "board" följde så komiskt affattade och barocka poster 
som t. ex. dessa: "Widstrand skadat tidningen genom sina 
artiklar för mycket mer, än vi kunna beräkna, men låt oss 
säga $75. Annat dylikt $150." Jag minns nu icke precis or- 
dalydelsen, men det var något i denna stil. Widstrand var 
alldeles förtviflad. Han skref till mig och klagade sin nöd, 
då han så oväntadt kommit i skuld till Erikson. Hur de 
uppgjorde afiEären, minnes jag icke nu. 

De sista åren af sitt lif tillbragte Widstrand i en koja en- 
sam med sina böcker. Hans offervilliga, men på samma gång 
en smula tyranniska reformifver hade icke uppskattats. Oför- 
stådd och fattig gick han genom lifvet. Lik mången annan 
sanningsifrare och forskarenatur var han en gåta i den stora 
mängdens ögon. Han hade aldrig varit gift. Han ansåg, att 
människosläktet var så djupt sjunket, att det ej borde vidare 
förökas. I den ofvan nämnda biografien öfver honom i O. N. 



Digiti 



ized by Google 



130 ERN8T 8KAR8TEDT. 

Nelöons bok säges, att han var "i besittning af många ädla 
egenskaper, men så opraktisk, att det tycktes, som om han 
ej vore riktigt klok/' Detta är i få ord ett ganska träffande 
omdöme. ]\Ien det kan lätt missförstås. Alla, som lefva för 
en idé, äro i världens ögon opraktiska. Men detta är ingen- 
ting att skämmas för. Widstrand stod aldrig i vägen för nå- 
gon. Han ville det rätta. Han var nöjd med litet. Han 
lefde, som han lärde, hvilket tyvärr icke kan sägas om alla 
sedelärare. Han blef häcklad och beljngen. Han förgick-sig 
möjligen någon gång i hetsighet och harm, men hans sinne- 
lag var blidt och fogligt. Utan skryt kunde han skrifva om 
sig själf : ^^Jag har aldrig slagit någon mänsklig varelse, och 
min granne John Kelly sade, att jag var för lat att slå hans 
stackars häst, som jag ibland brnkade låna.'' 

Den kände, framstående svenske tidnings- och riksdags- 
mannen Ernst Beckman berättar i sin bok "Amerikanska stu- 
diei-^' om sitt besök hos Widstrand i början af 1880-talet: 
"Allt köttätande är enligt Rothuggarens åsikt en kvarlefva 
från den tid, då kannibalismen var regel. ISTär jag hade nöjet 
att personligen besöka ^den vise i Litchfield', fanns också myc- 
ket riktigt den blodtörstige tronskakaren i sin vindskupa tug- 
gande — råa hafregryn. I skrift en så förfärlig omstörtare, 
var han ansikte mot ansikte en vänlig, beskedlig, hjälpsam 
personlighet. Till sitt yttre är Rothuggarens utgifvare en liten 
halt gubbe med ett fredligt ansikte och ett par godmodiga 
ögon, hvilka blickade fram bakom brillor med spruckna glas. 
En gång blixtrade det till i dessa ögon. Jag frågade honom, 
om han aldrig tänkte att åter besöka Europa 'Det törs jag 
inte', lydde svaret; 'jag kunde då möta en kung på gatorna, 
och det tål jag inte, då blir jag sjuk'." 

IM mesta af hvad som på Widstrands tid betraktades som 
radikalt och väckte häpnad och förargelse förefaller nu gans- 
ka oskvldigt. Världen går stadigt framåt, och hvad grubb- 
lande enstörings-orignal fundera ut och i tal och skrift för- 



Digiti 



ized by Google 



EN MISSKÄND SAMHÄLLSDANA^E. 13? 

orda blir ofta, hur orimligt det än i början förefaller, inom 
några få år allmänt hyllade och erkända sanningar. Wid- 
strands vegetarianska idéer, hans måttlighetslära m. m. för- 
fäktas i dag af en mängd vetenskapliga författare, läkare och 
tidskrifter, och tusentals människor ha genom derii återvun- 
nit förlorad hälsa och lefnadslust. "Vi måste", skref Wid- 
strand, "studera naturen, så att vi kunna begagna oss af dess 
krafter för att spara arbete och afvända plågor från männi- 
skor och alla andra djur. Yi måste läsa och tänka mer än 
arbeta." Är icke detta, fast i andra ordalag, alldeles detsam- 
ma, som våra dagars tänkare och filosofer förkunna? "Vi 
måste söka att hjälpa oss själfva, bäst vi kunna; och detta, 
finna vi, sker bäst genom att hjälpa hvarandra." Detta är 
en annan af Widstrands lärosatser, som står i full öfverens- 
stämmelse med våra dagars lifsåskådning. Klyftan mellan 
de ädla karaktärerna här i världen, hvilken uppehållits genom 
olika trosbekännelser och religiösa föreställningar, , minskas 
dag för dag. De goda och ädla bland olika tänkande skaka 
nu hand och erkänna, att mänsklighetens lyeJ^a och framåt- 
skridande icke beror så mycket på människornas tro eller åsik- 
ter om det okända som fastmera på deras uppriktighet och 
offervillighet. Ur denna liberala, människovänliga nutids-syn- 
punkt te sig Frans Herman Widstrands personlighet och lif 
i en helt annan dager än pk den tid, då ofördragsamhet och 
bigotteri sutto i högsätet vid bedömandet af en människas 
vandel. För oss är han visserligen fortfarande den misskän- 
de, missförstådde samhällsdanaren, men också framför allt 
den välmenande, ärlige, uppoffrande, genomhederlige män- 
niskovännen. Och en högre titel kan icke gifvas åt någon 
varelse på jorden. 




Digiti 



ized by Google 




Kort historik öfverConciliumSkvallerasticum, 
den största klubb i världen. 

Af Aina. 

rK\ land alla de klubbar, som florera i vårt tjugonde år- 
\r\\ hundrade, intager Concilium shvallerasticum allra 
^— ^ första rummet. Denna klubb är äldst af alla klubbar i 
världen. Den stiftades en gång långt tillbaka i gråaste forn- 
tiden, eller närmare bestämdt år ett. EQubbens medlems- 
antal uppgår till flera millioner; enligt senaste statisti<5ka 
uppgifter räknar Concilium shvallerasticum för närvarande 
omkring en 500,000,000 aktiva medlemmar. Denna klubb 
står alltså långt framom alla andra institutioner hvad så väl 
ålder som medlemsantal beträffar. Detta senare består huf- 
vudsakligen af .kvinnor, men klubben äger äfven ett stort an- 
tal manliga medlemmar. Till Concilium shvallerasticum hö- 
ra män och kvinnor af alla samhällsklasser — höga och låga, 
fattiga och rika, lärda och olärda, kyrkliga och okyrkliga. 
På detta område mötas och samarbeta alla slags människor 
med en endräkt och ett nit, till hvilka ej någonsin funnits 
ett motstycke. 



Digiti 



ized by Google 



CONCIIilUM 8KVALLKRA8TICUM. 139 

Efter hvad man kunnat utröna, har aldrig någon formlig 
orgÄnisation af nämnda klubb ägt rum, ej heller har någon 
bindande konstitution blifvit af dess medlemmar antagen, och 
likväl kan historien ej framvisa ett enda exempel på någon 
institution, hvars ledamöter visat en sådan lojalitet, en sådan 
trohet, som just i Concilium skvaller asticum. 

Klubbens arbetsfält är ofantligt vidtomfattande. I hvarje 
samhälle, om än så litet, äger denna klubb sina medlenmiar, 
d. v. s. i hvarje samhälle till hvilket civilisationen nått fram. 
Huruvida Concilium skvallerasticums verksamhet ännu sträc- 
ker sig så långt som till Afrikas hottentotter eller buschmän- 
niskor, därom har man hittilldags ej lyckats få någon defini- 
tiv underrättelse. Det lär vara mycket sällsynt, att t. ex. en 
kannibal-fru ingår som aktiv medlem i klubben. Orsaken 
härtill är lätt förklarlig: det ansvar och det maktpåliggan- 
de arbete, som medlemskapet i Concilium skvallerasticum för 
med sig, fordrar framför allt sådana egenskaper, som endast 
de folkslag besitta, hvilka kommit i beröring med hvad man 
kanske bäst skulle kunna beteckna med uttrycket "kulturens 
offerväsen'\ Ville man ge sig tid till att något litet blicka 
in i den storslagna verksamhet, som har utöfvats och ännu 
fortfarande utöfvas af denna klubb, så skulle man rentaf för- 
stummas inför den kolossala oflEervillighet och uthållighet, 
som här gör sig gällande. 

Hvad innebär det då egentligen att som aktiv medlem till- 
höra Concilium shvallerasticum, torde kanske någon fråga. 
Vi svara då: Det innebär först och främst, att man upp- 
öfvar sin observationsförmåga till högsta punkt för att på 
alla möjliga sätt kunna göra bruk af denna sin förmåga i 
klubbens tjänst. För det andra, att man vet berätta hvad 
man sett och hört på ett fängslande och ytterst varierande 
sätt, samt, först och sist, att man under alla omständigheter 
förblir oberörd af fakta eller, med andra ord, ej låter sig stö- 
ras af tingen sådana de i verkligheten äro, utan att man be- 



Digiti 



ized by Google 



140 ' AINA. 

traktar dem från dens synpunkt, hvilken lefver ocli verkar 
med detta mål i sikte: 

Grannfolkens ve, 

Ofvanstående ord ha tjänat klubben Ooncilmm shvalleras- 
ticum som valspråk ända sedan dess stiftelse. Grannfolkens 
ve. — Med detta motto för ögonen ha klubbmedlemmarna 
verkat med aldrig sviktande trohet, aldrig sviktande intresse. 
Plikten framför allt, den plikt, som bjuder, att man låter 
egna intressen fara och åtar sig andras i stället. 

Som aktiv medlem i Concilium skvallerasticum kan hvem 
som helst bli antagen, som nämligen äger de förutsättningar, 
hvilka ovillkorligen fordras för att personen i fråga skall bli 
klubben till verklig nytta. Den äger äfven en mängd heders- 
ledamöter, hvilka ej kunna sägas i direkt mening deltaga i 
klubbens verksamhet, men som likväl följa dess framåtskri- 
dande med lifligt intresse och odelad sympati. 

Klubbens möten hållas i regeln ej på någon bestämdt ut- 
satt tid. Dock har tiden mellan nio odi elfva f. m. och tre 
till fem e. m. visat sig vara lämpligast för dess samman- 
komster. Extra möten kunna dock hållas hvilken tid på da- 
gen som helst. Hvem som helst af klubbens medlemmar äger 
också härvid rättighet att kalla samman de öfriga i grann- 
skapet boende medlemmarna. Dylika möten hållas oftare än 
de reguliära. 

Det händer äfven ganska ofta, att medlemmar af Concili- 
um skvallerasticum kallas samman till extra ordinarie möte, 
midt under det de bevista pågående session af en samman- 
komst af helt annan art. Skulle omständigheterna kräifya, det, 
så kan detta t. ex. hända under ett syföreningsmöte, ett mis- 
sionsmöte, en prästkonferens eller ett möte af ^^city eounciP\ 
Då gäller det för klubbens medlemmar att i all tysthet draga 
sig tillbaka och med friskt mod taga itu med dess enskilda af- 
färer, trots det störande i omgif ningen. 



Digiti 



ized by Google 



CONCILItTM SKVALLBRASTICUM. 141 

På klubbmötena få aldrig finnas vare sig böcker eller tid- 
ningar af något slag. Allt sådant har befunnits verka stö- 
rande på medlemmarna i utöfvandet af de viktiga göromål, 
som alltid äxo för handen. 

Ordförande väljas i de flesta fall pro tempore. Samma 
regel gäller äfven sekreterarebefattningen. Condlium skval- 
lerasticum skiljer sig dock från andra klubbar äfven däri, att 
sekreterarens rapport här afgifyes muntligt. Till ordföran 
de i klubben kan endast den medlem väljas, som äger tid och 
krafter att helt uppoffra sig för fyllandet af detta ansvars- 
fulla värf. 

Ingen medlemsafgift erlägges i Ooncilium shvaUerasticiim. 
utan medlemskapet är helt och hållet kostnadsfritt, om man 
undantager den lilla utgift medlemmarna ådraga sig genom 
serveringen af kaffe under mötena. Denna dryck har spelat 
en stor roll i klubbens historia och har i sin mån bidragit 
till att hålla den vid makt. 

Det torde ej vara ur vägen att ännu något närmare taga 
i betraktande ConcUium sJcvallerasticums verksamhet i dess 
olika grenar. 

Skulle det t. ex. hända, att en kvinna, tillhörande den klass 
af folk, man vanligen benämner Grannfolken, en dag helt 
plötsligt uppträder i en dräkt, något mera elegant än som 
vanligtvis plägar vara fallet, så åligger det klubbmedlem (i 
regeln kvinnlig sådan), som först får syn på eller kännedom 
om klädningen i fråga, att ofördröjligen slå alarm, d. v. s. 
sammankalla andra i grannskapet varande medlemmar af 
ConcUium slcvnllerasticum till extra ordinarie möte ute på 
någon kökstrappa eller på trottoaren framför en affärslokal 
nere i staden. För dylika möten äro följande punkter offici- 
ellt uppsatta till behandling: 

1. Hvar hon kommit öfver klädningen. 

2. Hur mycket den kostat. 

3. - Huruvida det är i enlighet med hennes samhällsställ- 



Digiti 



ized by Google 



142 AINA. 

ning så väl som ekonomiska ställning att bära denna kläd- 
ning. 

Familjer med en eller flera till åren komna, ogifta döttrar 
ligga klubbens medlemmar ömt om hjärtat, ja, sådana ha i 
alla tider förorsakat dem oerhörda bekymmer. Allra först 
uppstår i dylika fall den frågan: 

Hvarför äro dessa döttrar ej gifta? 

Därpå gäller det att undersöka huruvida de någonsin haft 
något giftermålsanbud eller ej, * och om det förra är fallet, 
hvarför de likväl förblifvit ogifta. Och slutligen faller det 
på medlemmarnas af Concilium skvallerasticum lott att söka 
förehålla döttrama i fråga det hopplösa i deras ställning samt 
att äfven välja friare åt dem. Hvilket nit och hvilken själf- 
uppoflring ett sådant arbete kräf\^er, kan lättare tänkas än 
beskrifvas. Det händer t. ex. ganska ofta, att en kvinna ser 
sig nödsakad lämna sitt hem vind fÖr våg, ja, till och med 
sitt lilla sjuka barn för att verka i klubbens tjänst. 

Till bröllop och begrafn ingår uraktlåter ConcUium skval- 
lerasticum aldrig att sända sina representanter. Vid begraf- 
ningar sker detta hufvudsakligen för att utforska, huruvida 
de efterlefvande verkligen sörja den döde, som tillbörligt är, 
samt för att ta kännedom om hur mycket pengar han lämnat 
efter sig. Den summa som uppgifves måste uttryckligen an- 
tingen fyrdubblas eller förminskas vid rapporterandet till 
öfriga klubbmedlemmar. 

Den oerhörda mängd extra sammankomster, som Concilium 
skvallerasticum alltid nödgats hålla så väl före som efter ett 
bröllop, har föranledt vidtagandet af särskilda mått och steg 
för att i någon mån lätta arbetet vid sagda möten. Man har 
härvid gått synnerligen logiskt till väga och till behandling 
uppställt endast trenne hufvudpunkter, från h vilka man se- 
dan med lätthet kan utgå i detaljer: 

1. Hur kunde han vilja ha just henne? 

2. Hur kunde hon vilja ta just honom? 



Digiti 



ized by Google 



CONCILIUM SKVALLERASTICUM. 143 

3. Hvarför hade man ej visat en smula nrskillning vid 
utsändandet af bjudningskorten? De som först och främst 
bort bjudas till bröllopet, dem hade man helt och hållet gått 
förbi. 

Änkors och faderlösas affärer skötas nästan uteslutande af 
Concilium skvallerasticum. Detta gäller i all synnerhet så- 
dana, hvilka måste förtjäna sitt uppehälle med sina händers 
verk. 

Det mest påkostande i hela det vidtomf attande arbete, som 
kommit klubben till del, är utan gensägelse det egentliga 
rapporteringsarbetet, eller utsändandet af rapporterna. Den 
medlem, som fått på sin lott att rapportera till en utom klub- 
])en stlende person eller, med andra ord, att delgifva honom 
(eller henne) de olika klagopunkter, som ConcUmm skval- 
lerasticum funnit sig nödgadt att uppställa emot honom, den- 
na medlem har i sanning fått ett svårt uppdrag att fullgöra. 
Här om någonsin gäller det åsidosättandet af alla personliga 
tycken och känslor. 

Endast i största nödfall händer det, att klubben framställer 
något klagomål emot klubbmedlemmar i dessas närvaro, utan 
sker sådant alltid, då de är o frånvarande från mötena. 

T flera fall har det hän dt, att klubbens hedersledamöter 
måst bistå de egentliga medlemmarna vid arbetet med rap- 
porterna. 

Det händer mycket sällan, att någon aktiv medlem utträ- 
der ur Concilium skvallerasticum. Den som en gkng såsom 
sådan inträdt i klubben står i de flesta fall kvar där för lifs- 
tiden. 

Concilium skvallerasticum har, som ofvan är antydt, gått 
framåt i jämbredd med civilisationen; den har gått framåt 
med jättesteg under de senaste åhundradena och kommer, 
efter hvad som synes, allt fortfarande att gå framåt och till- 
växa, både hvad medlemsantal och verksamhet beträffar. 



Digiti 



ized by Google 




Vallgossens drömmar. 

Af Sisne Ankarfelt. 

Det är så tyst i skogen kring liten pilt allen\ 
Han alla sina låtar har sjungit dagen lång, 
men gettema och fåren ha ej förstått hans sång. 
Sin näfverhir han slungar mot mossbelupen sten 
och stirrar hopplöst upp mot blåa rymden, % ' 

I skogen tassa trollen och kommu pilten när, — 
''Jag gitter icke mera, min lott är alltför tung. 
Nej, jag vill ut i världen, bli stor, ja, kanske kung" 
Så suckar uti kvällen vallgossen, lille Per; 
men trollen skratta uti mjugg vid branten. 

Så kastar han sig neder vid mossbelupen sten 

och fattar åter luren af näfver i sin hand. 

Snart drager han mot fjärran till drömmars fagra land; 

där klinga nu hans låtar, han är ju konung re'n! 

Med silfverspira stifr han sina riken. 



Digiti 



ized by Google 



VALLGOSSENS DRÖMMAB. 145 

Men getterna och fåren, likt riddare i prakt, 
de höja knä så ödmjukt och tjusas af hans sång. 
Så gifver han åt hvarje af guld det största fång; 
då skälla ropen vida: ''O, konung, stor din makt; 
må länge du få lefva uppå jorden T 

Det är så mörkt i sokgen; re'n vissnat dagens ros, 
och uti kvällen susar en graflikt kylig vind. 
En läderlapp så omildt berör hans bleka kind, — 
"Har hoppets sista stjärna med drömmen flytt sin kos ? 
Hur har du nyttjat tiden?'' skria trollen. 

Af gettema och fåren det synes mer ej spår, 
och dagen gått till ända, och slutad är hans sång, 
ty lille Per han slumrar i dödens sömn så lång, 
och aldrig mer han vaknar att fälla någon tår, 
att icke hon blef kung i sångens rike. 




Digiti 



ized by Google 




Den nye svenske ministern till Förenta 
Staterna. 

Några anteckningar af A. Schön. 

rK\ land de många nationella förödmjukelser, som gamla 
InS Sverige nödgades underkasta sig till bevarande af den 
^— ^ hufvudsakligen af dynastiska skäl tillkomna, på mycket 
lösa grundvalar hvilande unionen med Norge, var väl den 
att nödgas åt norrmännen afstå ett stort antal af de förnäm- 
sta ministeriella och konsulära representantplatserna i utlan- 
det en af de allra djupaste och största. För oss svensk-ame- 
rikaner, som understundom med brännande harm, mången 
gång med häpnad och alltid med det spändaste intresse följde 
den politiska tillbakagången därhemma, såg det tidtals ut, 
som om den i unionspoli tiskt af seende nästan ständigt svaga 
regeringen i vårt gamla fädernesland ej ansåg något offer för 
stort, då det gällde att från bristning rädda det alltifrån 
första början mer än lofligt sköra unionsbandet. Det före- 
föll oss, som om man i ledande kretsar därhemma fullt och 
fast ansåg, att Sveriges nationella existens ytterst berodde på 



Digiti 



ized by Google 



DEN NYE SVENSKE MINISTERN TILL FÖRENTA STATERNA. 147 

denna den berömde ^^stamfaderns^^ af mer än en sann svensk 
fosterlandsvän med berättigadt tvifvel och misstro betraktade 
skapelse. Det var icke utan, att vi svensk-amerikaner, med 
blicken fäst å ena sidan vid norrmännens aggressiva, mot uni- 
onsupplösning städse målmedvetet syftande politik, och å den 
andra vid svenskamas tilltagande flathet och undfallenhet, 
med en oro, som endast fosterlandskärleken och månheten 
om moderlandets ära kan framkalla, frågade oss: 

Hvad skall väl slutet på detta politiska skådespel blifva? 

Svaret kom den 7 juni 1905, då ridån till den långa piä- 
sens sista akt uppgick och det för oss och hela världen full- 
ständigt blottades, att den större af de båda roUinnehaf varna 
aldrig kunnat sin roll i detta stycke ordentligt^ och — hvad 
värre var — att det nu var för sent att ^^rja läsa på^\ 

Sverige hade med Norge som motspelare gjort ohjälpligt 
fiasco, och det blef därför nu af dubbelt stor vikt att rehabili- 
tera sig som ensam spelare i några af de äktsvenska stycken, i 
hvilka det fordom vunnit hela världens beundran. Liksom 
det efter 1809 gällde att ^^inom Sveriges gTäns eröfra Fin- 
land åter'^ gällde det nu att, sedan landet förlorat sitt sista 
utländska stöd, lita uteslutande på sig själft och till den än- 
dan samla och ena de inom egna gränser befintliga rika, men 
vidt spridda krafterna till gemensamt arbete, med landets 
inre och yttre väl som mål. Detta samlingsarbete, som just 
nu börjat få riktig fart, och som vi innerligen hoppas måtte 
länge fortgå, gör, att Sveriges framtid nu ter sig lika ljus 
och glad, som den under dess politiska dekadansperiod tedde 
sig mörk och dyster. 

Sedan Sverige genom unionsupplösningen kommit, liksom 
i gamla ärofullare dagar, på egna fötter, blef ett af dess första 
steg mot sitt ljusa framtidsmål att söka inför utlandet fram- 
stå såsom uteslutande svenskt. Intet "samröre^' med något 
som var norskt kunde numera komma ifråga. Svenska mi- 
nistrar och svenska konsuler och vice konsuler i stället för 



Digiti 



ized by Google 



148 A. 8CHÖN. 

de förut varande svensk-norska utnämndes, i den mån nni- 
onsaffärema hnnno, enligt Karlstads-konventionens närmare 
bestämmelser, af vecklas. Af de talrika norrmän, som intill 
unionsupplösningen voro i egenskap af de förenade rikenas 
representanter i utlandet anställda, öfvergingo väl antagligen 
de flesta i norsk statstjänst. En och annan bibehölls tills 
vidare af lokala skäl som svensk konsul eller vice konsul. 

En af de "Sönner af Norge'^ som sålunda i, utlandet förde 
de förenade rikenas runor med den äran, var svensk-norske 
ministern till Förenta staterna, A. Grip. Hans påfallande ky- 
lighet möt den nya norska regeringen — den tog sig bl. a. 
uttryck däri, att han vid besök i Kristiania ej uppvaktade 
regeringsmedlemmarna — och hans åtgärd att kort efter uni- 
onskrisens lösning söka svenskt medborgarskap, tyddes af 
mer än en som tecken till att han ännu under någon tid kom- 
me att kvarstanna i Washington som Sveriges representant. 
Huru det nu var, blef hans tjänstgöring som svensk minister 
i Washington af endast kort varaktighet. 

Då det officiellt tillkännagafs att envoyén Grip ingifvit 
till svenska regeringen sin afskedsansökan, var det icke utan 
en viss spänning vi härute — liksom för resten svenskarna 
därhemma — afvaktade utnämningen af hans efterträdare. 
Huru gladt öfverraskade blefvo vi därför ej, då det i slutet 
af januari detta år (1907) förspordes, att den Lindmanska 
ministären — det förkroppsligade uttrycket af den vackra 
svenska samlingstanken och summan af flera utaf det nya 
Sveriges allra bästa politiska krafter — utnämnt till svensk 
minister i Washington, ej en i trånga byråkratiska former in- 
snärd och stelnad ämbetsman, utan en med grundliga kun- 
skaper på de mest skilda områden utrustad representant för 
svensk samlingspolitik — bruksägaren H. L. F. Ijagercrantz. 

Med den kännedom vi härute redan ägde rörande den nye 
svenske ministerns personlighet och karriär, voro vi med ens 
på det klara med att arbetet på den svenska samlingstankens 



Digiti 



ized by Google 



gg 



JÄ 


f-^ 


;^ 


C 


-^ 




'Å 


2I 




^ 


« 


© 


K 


'S 


kH 




< 


iå 


0* 





i^ 




ÖQ 




^ 


'fe 


^ 




> 


fe 


m 


s 



Digiti 



ized by Google 



Digiti 



ized by Google 



DBN NYE SVENSKE MINISTERN TILL FÖRENTA STATERNA. 149 

förverkligande skulle komma att med honom utsträckas äfven 
till Svensk- Amerika, att den nye ministern ej skulle anse oss 
svensk-amerikaner som ett blott och bart statistiskt material 
med mera kuriositets- än vetenskapligt värde, utan som lef- 
vande varelser af kött och blod, söner och döttrar af samma 
land som han, arftagare liksom han till Sveriges urgamla 
kultur — svenskar, som, fastän vi utvandrat till ett främ- 
mande land, likväl varit, äro och komma att blifva till stor 
nytta för det aldrig förgätna fäderneslandet. 

Under sin nu nära årslånga vistelse i Förenta staterna har 
envoyén Lagercrantz^ ställning till svensk-amerikanerna på 
det vackraste sätt infriat ofvan uttalade förhoppningar. Un- 
der sin genom Svensk-Amerika sistlidne sommar företagna 
eriksgata, begynnande i Providenee, E. I., sträckande sig ge- 
nom Worcester, New Britain, Chicago, Minneapolis, m. fl. 
ställen och ändande i Duluth, Minn., kom han i beröring med 
hundratusentals svensk-amerikaner, fick tillfälle att till dem 
framföra en hjärtevarm hälsning från Sveriges åldrige, vör- 
dade monark, redogöra för Sveriges tillstånd på en mängd 
olika områden, skildra Sveriges ljusa framtidsutsikter, men 
tillika detsamma hotande faror, utveckla samlingstanken och 
sist, men icke minst, stifta en mängd personliga bekantskaper 
i de svensk-amerikanska samhällena, något som torde vara af 
den allra största vikt vid utförandet af den vackra mission, 
envoyén Lagercrantz gjort till sin. 

Den svenska samlingstanken innesluter i sig äfven möj- 
ligheten till återbördande åt fäderneslandet af så många im- 
migranter som möjligt, på det att de måtte med sin härute 
vunna yrkesskicklighet och rika erfarenhet på skilda områden 
föra den svenska utvecklingen ytterligare framåt. Sitt pro- 
gram i emigrationsfrågan sammanfattar envoyén Lagercrantz 
sålunda : 

1 :o. Sverige bör med all kraft söka skapa sådana förhål- 
landen hemma, att svenska medborgare föredraga att stanna 

Prarieblomman, iQ 



Digiti 



ized by Google 



150 A. SCHÖN, 

i sitt land och där finna samma fördelar som i Amerika, lika 
goda hem, lika ekonomiska möjligheter och lika politiska rät- 
tigheter. 

2 :o. Sverige bör med tacksamhet och förtroende mottaga 
sådana sjäifmant återvändande landsmän, som med en verk- 
lig fond af praJctish erfarenhet kunna deltaga i arbetet för 
kloka reformer. I förhållande till lefnadskostnaderna kunna 
i Sverige otvifvelaktigt lika höga löner betalas som i Amerika, 
under förutsättning att bättre arbetsmetoder införas och där- 
af följande högre arbetsintensitet. 

3:o. Däremot är jag absolut emot att öfvertala eller ens 
tillråda genomsnittsemigranten att återvända. Han trifves 
ej i Sverige och blir blott ett missnöj dt element, en börda 
för sig själf och lande. En sådan öfvertalning följes dess- 
utom endast af de mindre dugliga, som ej förstått att till- 
godogöra sig de förhållanden i Amerika, som med fördel 
borde omplanteras i svensk jord. 

Som man ser, är det ingalunda minister Lagercrantz' me- 
ning att "draga, locka eller tubba" svensk-amerikanerna att 
återvända till fäderneslandet. Men i den dubbla egenskapen 
af god patriot och sitt fäderneslands officiella representant, 
gläder han sig hjärtligt öfver hvarje tillskott Sverige erhål- 
ler i materiell och andlig arbetskraft. 

Betecknande för hans kärlek till fäderneslandet äro följan- 
de i ett bref till författaren yttrade ord: 

"För den som har god vilja, kraft och entusiasm är det i 
hvarje fall en härlig uppgift, som både materiellt och and- 
ligt ger fosterlandsvännen riklig lön, att se Sverige blifva 
hvad det med sin intelligenta befolkning, sitt arf från red- 
bara fäder, sina naturliga rikedomar i skog och vattenkraft 
och malm borde och skall bli: ett lyckligt föregångsfolk i 
världen, och vi veta, att härtill följa oss tusenden svensk- 
amerikaners välönskningar.'' 

På tal om envoyén Lagercrantz' resa genom dé större 



Digiti 



ized by Google 



DEN NYE SVENSKE MINISTERN TILL FÖRENTA STATERNA. 151 

svensk-centra i Amerika bör det kanske erinras om att han 
är veterligen den förste svenske minister i Washington, som 
gjort sig mödan att uppsöka landsmännen. Och den som i 
likhet med författaren bevittnat ett sammanträffande mellan 
ministern och tiotusentals svensk-amerikaner (vid Svenska 
nationalförbundets midsommarfest i Elliots Park, Chicago, 
den 23 juni 1907) och sett den rörelse ministerns af den dju- 
paste fosterlandskärlek burna ord, hans hälsning från "fars 
och mors grafvar" utanför den landtliga kyrkan därhemma, 
framkallade, kan intyga, att det ovanliga besöket tillbörligt 
uppskattades. 

Nu några biografiska data om den nye svenske ministern. 
Herman Lagercrantz föddes å gården Barkarby nära Drott- 
ningholm den 29 juli 1859. Fadern var då guvernör för 
krigsakademien och tillbragte sommaren på den gamla enkla 
gården, som ej mycket skilde sig från en vanlig odalmanna- 
gård. Fadern blef sedan landshöfding och afled 1867 som 
statsråd och chef för kungliga finansdepartementet. Sonen 
Herman blef i likhet med sina tre bröder militär, aflade stu- 
dentexamen 1879, utexaminerades från krigsskolan 1881, blef 
underlöjtnant vid Kungl. Svea artilleri, genomgick artilleri- 
och ingeniörsskolan och tog af sked ur krigstjänsten 1889. 

År 1886 ingick han äktenskap med Hedvig Groneborg, dot- 
ter till kammarherre Groneborg på Östanås och hans maka. 
friherrinnan von Berg, samt har med henne sju barn. 

Varmt och lifligt tilltalad af det storartade arbete i den 
allmänna människokärlekens tjänst, som Frälsningsarmén ut- 
förde, slöt sig Lagercrantz 1889 till nämnda organisaticm. 
Det behöfdes säkert en alldeles ovanligt stark religiös hän- 
gifvenhet för en man i hans ställning att taga ett steg, som då 
var ännu ovanligare än nu. Oificeren från Svea artilleri- 
regemente avancerade emellertid raskt på sitt nya verksam- 
hetsområde och kom snart att erhålla ledareskapet för arméns 
förlags- och öfriga ekonomiska verksamhet i Sverige. Han 



Digiti 



ized by Google 



152 A. 8CHÖN. 

verkade sedermera i Frälsningsarméns intresse i Holland, 
Tyskland och England. 

Arméns högsta ledning i England fäste sin uppmärksam- 
het vid L:s ovanliga organisatoriska duglighet. Ett tillfälle 
att prof va denna i större utsträckning yppade sig snart. De 
oftA återkommande hungeråren i Indien föranledde nämligen 
egelska regeringen att ställa 300,000 kr. till Frälsningsar- 
méns förfogande för igångsättande af åkerbrukskolonier där- 
städes. Äfven Frälsningsarmén tillade en summa och Lager- 
crantz erhöll i uppdrag att leda första organiserandet af det 
viktiga socialekonimska företaget. Under inemot två år vis- 
tades han jämte fru därute och igångsatte koloniseringen, 
h varvid han biträddes af sex svenskar. Hur intressant L. 
än fann detta arbete, måste han dock lämna platsen. Det 
heta klimatet, öfveransträngning och tanken på de sex i Sve- 
rige kvarlämnade barnen torde ha bidragit till insjuknandet 
i tyfus, som år 1897 nödvändiggjorde återtåget till hemlan- 
dets svalare luftstreck och en tids hvila. 

Vid hemkomsten inköpte han tillsammans med en af sina 
bröder Virsbo och Fors bruk i Västmanland. Här byggdes 
nya verkstäder och torrlades sjöar, bebyggdes vattenfall och 
anlades egna hem. Bruken, som länge legat i lägervall, blom- 
strade upp, lönerna fördubblades och befolkningen växte som 
i ett nybygge. Dessa genom energi och praktisk duglighet 
vunna framgångar riktade snart den allmänna uppmärksam- 
heten på Lagercrantz. Inom kort anmodades han att deltaga 
i omorganiseringen af de stora järnbruken Larsbo-Norn, Elf- 
vestorp, Hellefors och andra stora bruks- och järnvägsbolag. 
Fema bruk i Västmanland skötte han, till dess han kallades 
till svensk minister i Förenta staterna. 

I sin ort var han helt naturligt en verksam kommunalman. 
Äfven i statsvärf har han tagit del. Sålunda var han leda- 
mot af den kungliga kommitté, som utarbetade nu gällande 
organisatioji för statens järnvägar och telegrafverket, 



Digiti 



ized by Google 



DEN NYB SVENSKE MINISTERN TILL FÖRENTA STATERNA. 153 

En insändare i Svenska Folkets Tidning i Minneapolis, 
Minn., yttrar om envoyén Lagercrantz och hans förhållande 
till svensk-amerikanerna bl. a. : 

"I minister Lagercrantz' hela uppträdande som förmedlare 
och jämkare, om vi så få uttrycka oss, mellan oss och hemma- 
svenskarna, skönjes en hedrande samvetsgrannhet att göra 
båda parterna rätt och ett sorgfälligt undvikande af att höja 
den enas värde och anseende på den andras bekostnad, och 
därför har han vunnit vår aktning och vårt förtroende i högre 
grad och i större utsträckning än någon annan från gamla 
Sverige till Amerika och Svensk-Amerika utsänd person. 

Svensk-Amerika är visserligen att lyckön,ska i anledning 
af det svenska ministerombytet i Washington. Men i huru 
oändligt mycket högre grad har ej Sverige själft orsak att 
gratuleras till förändringen ! Sverige har i minister Lager- 
crantz ändtligen fått en representant, som representerar, och 
som både vill och kan tillvarataga sitt lands politiska och 
kommersiella intressen på ett värdigt och respektingifvande 
sätt. Vi ha oss bekant, att minister Lagercrantz redan hun- 
nit förvärfva sig president Eoosevelts vänskap och bevågen- 
het just föt de egenskapers skull, som äro ägnade att göra 
honom nyttig för Sverige i dess relationer till Förenta sta- 
terna, nämligen ministerns diplomatiska takt och begåfning, 
hans folkliga och flärdfria väsen, snabba iakttagelse- och an- 
passningsförmåga samt sist, men ej minst, hans praktiska och 
klara affärsinstinkter och handlingskmft.'' 

Det må till sist sägas, att envoyén Lagercrantz också är en 
synnerligen intressant personlighet med en utprägladt själf- 
ständig uppfattning af människor och förhållanden, förenad 
med den borna urbanitet, som man kunde vänta sig finna hos 
en man ur samhällets högsta kretsar. 



Digiti 



ized by Google 



UPSALA COLLEGE. 

Äldsta hyggnaden. 



Digiti 



ized by Google 



Upsala College. 

Kort historik af L. H. Beck. 

vensk-amerikanema älska kunskaper. Att blifva lärd 
betyder mera för dem i allmänhet än att blifva rik. 
Vetandets värld lockar med en underlig makt. Blir 
man lärd, så blir man mäktig och ärad, då lär man sig kän- 
.na lifvets hemligheter och det, som för den okunnige är 
hölj dt i mörker. Att vinna kunskaper är att blifva vis, att 
stiga högre upp, att komma i en annan tillvaro än den, hvari 
don okunnige befinner sig. Och noghafva vi svenskar rätt 
i dessa våra åsikter, ty hvad är väl mera värdt att sträfva 
efter än kunskaper? Eedan det gamla Havamal vet att sätta 
visdomen ypperst af alla förmögenheter, och invånarna i den 
höga Norden hafya aldrig glömt denna sanning. Därför har 
Sverige en hel rad af berömda vetenskapsmän, flera i pro- 
portion till folkmängden än andra länder, därför finnes det 
ock så många skolor och berömda universitet i vårt gamla 
fädernesland. Den allmänna bildningen står där ock ganska 
högt. I intet annat land är procenten af läs- och skriflcun- 
niga så hög som i Sverige. 



Digiti 



ized by Google 



156 Ii. H. BECK. 

Då nu så är, kan man ju icke undra öfvor att våra lands- 
män, sedan de kommit hit, visa samma kärlek till kunskaper 
och här anse såsom sitt viktiga mål att upprätta och under- 
hålla läroanstalter. Liksom pilgrims fäderna anlade våra 
första representanter i Amerika nästan samtidigt med sin 
ankomst på 1850- och 1860-talen en läroanstalt, Augustana 
College. De, som kommo hit på sjuttonde århundradet, voro 
aldrig talrika nog att tänka på upprättandet af en högskola. 
Hade de det varit, så hade deras historia säkerligen blifvit 
annorunda än den blef. Men de, som kommo hit i det nit- 
tonde århundradet, kommo i stor mängd, de allra flesta för- 
nämligast drifna af längtan att förbättra sin ekonomiska 
ställning o<*h att vinna den frihet, som rangskillnad och 
samhällsförhållanden i gamla världen ej tilläto dem. Men 
de förde med sig kärleken till vetande och vördnaden för det 
ideella och andliga. Därför anlade de skolor, därför byggde 
de kyrkor, därför danade de ett stort svenskt lutherskt sam- 
fund, som är svensk-amerikanernas förnämsta föreningslänk. 
Allt detta hör till vår tid, ty det äldsta af våra svensk-ame- 
rikanska läroverk är ännu icke. femtio år gammalt, TJpsala 
College, ett af de yngsta, har icke ännu fyllt femton år, och 
Augustana-synoden har ej ännu firat sin tillvaros half sekel- 
fest. 

Redan fanns det många församlingar och några läroverk 
i Västern, då svenskarna mera allmänt började slå sig ned 
härute i Östern, öster om Chicago. Visserligen hade några 
svenskar bosatt sig redan år 1848 i hvad som nu utgör västra 
delen af den stora New York-konferensen, men det dröjde 
ännu många år, innan vårt folk mera allmänt valde sig bo- 
städer i de östra staterna. Man stannade till en början här 
på sin höjd något år för att förvärfva sig medel att komma 
vidare och skaffa sig jordegendom i den stora Västern, som 
alltid hägrade för invandrarens inre syn som målet för hans 
färd. Men under tidens lopp upptagas och odlas de stora 



Digiti 



ized by Google 



UP8ALA COLLEGE. 157 

slätterna mellan Alleghany- och Klippbergen, och till och 
med de bördiga dalarna på den soliga västkusten befolkas, 
och vårt folk, som ännu kommer i tusental hvarje år från den 
fruktsamma moder Svea, börjar se sig om i österns städer, 
fabriksbyar och gruffält efter arbete och utkomst. Man fin- 
ner här godt om bäggedera, och antalet af dem, som stanna 
i östern, blifver med hvarje år allt större, och snart uppgår 
deras antal till hundra tusen. 

Ganska tidigt började bland Österns svenskar det kyrkliga 
arb.etet. År 1870 organiserades I^ew York-konferensen, som 
sedan dess växt, så att den nu är den tredje i ordningen af 
Augustana-synodens åtta konferenser. Redan tidigt kändes 
och diskuterades behofvet af en högskola inom denna konfe- 
rens. Ett kändt faktum är ju det, att kyrka och skola gå 
hand i hand. Utan skolväsendet kan icke det kyrkliga arbetet 
i längden lyckas. Vid konferensmötet i Portland, Conn,, 
år 1885 säger dåvarande ordföranden: ^^Emedan synodens 
skola är så aflägsen, kunna vi ej heller få den kyrkliga hjälp 
därifrån, som vi borde hafva'^ o. s. v. Den kommitté, som 
tillsatts att granska ordförandens årsberättelse och med anled- 
ning däraf framkomma med förslag, rapporterar: ^*Vi fästa 
konferensens uppmärksamhet därpå, att vi genom att vara 
långt aflägsna från synodens naturliga centrum och hjärta 
förlora hvarjehanda förmåner, som komma de äldre och bätt- 
re lottade församlingarna till del.'^ Vid konferensmötet i 
Worcester, Mass., två år senare, 1887, gick man ett steg längre 
ocli valde en kommitté för att taga mått och steg för en hög- 
skolas upprättande, men år 1888 rapporterade denna kom- 
mitté, att intet kunnat uträttas på grund af den stora skuld, 
som då hvilade på konferensens barnhem. År 1892 blef en 
ny skolkommitté tillsatt och året därpå åter en annan, som 
befullmäktigades att bestämma plats för skolan och tiden för 
dess början. Denna senare kommitté hade sitt första möte 
den 14 juni 1893 i ett af seminarierummen i Augustana Col- 



Digiti 



ized by Google 



158 L. H. BECK. 

lege, Rook Island, 111., och beslöts där att börja skolan i ok- 
tober sära ma år i Brooklyn, N. Y. En viktig fråga för den- 
na kommitté och vid detta möte var, hvad namn skolan skulle 
hafva. Året 1893 var ett jubelår för vår kyrka här i landet. 
Vi firade minnet af Uppsala mötes beslut. Vi hade bland 
oss som hedersgäst en representant från den svenska moder- 
kyrkan och ombud till och med från Sveriges ädle monark. 
Denne representant var biskopen på Gottland, hvilken också 
många år varit professor i Uppsala i Sverige, K. H. Gez. von 
Schéele. Stämningen var fosterländsk, och den, nya lärdoms- 
härden skulle bära ett fosterländskt naonn — den skulle. heta 
Upsala College. Många ansågo då namnet förmätet, opas- 
sande, oamerikanskt o. s. v. Men nu har det redan växt in 
i vårt folks tänkesätt och blifvit kärt och bekant. Vid detta 
möte kallades också den, som skrifvit detta, till lärare vid och 
föreståndare för det blifvande läroverket, hvilken kallelse 
också antogs, och har han sedan dess tjänat skolan. 

Att skolan anlades i Brooklyn, N. Y., ansåg en och annan 
som ett misstag, men dess förläggande dit hade sina skäl. 
På den tiden talade man allmänt inom vår synod om att 
skolorna borde vara förlagda till de stora städerna. Det an- 
sågs som en stor olycka, att Augustana College någonsin flyt- 
tats från Chicago, hvarest det först började sin verksamhet. 
Gustavus Adolphus College borde utbyta det lilla landtliga 
St. Peter mot en af tvillingstäderna vid Mississippi, Bethany 
College borde man flytta från det oansenliga Lindsborg till 
Kansas City eller någon annan större stad. Då det allmänna 
tänkesättet var sådant, kunde det ej komma i fråga att för- 
lägga det blifvande Upsala till någon af de på svenskar så 
talrika och inbjudande New England-städerna, utan i en af 
de största städerna af den på stora städer så rika Östern skulle 
det nya Upsala börja sin tillvaro. Onekligen hade också 
Brooklyn många fördelar. Där bo och vistas många svenskar, 
där hade vi redan då ett stort missionsfält och en mycket 



Digiti 



ized by Google 



UP8ALA COLLEGE. 159 

snäll moderförsamling i Bethlehemskyrkan. Staden var ock- 
så belägen midt i konferensen. Men dessutom fanns det i 
synnerhet en omständighet, som kanske var den mest afgö- 
rande till Brooklyns förmån. St. Paul-församlingen var då 
ett påbörjadt missionsfält. Den nu saligt afsomnade pas- 
torn L. J. Sanden hade upparbetat detta fält och lyckats i 
församlingens namn inköpa ett stort hus på McDonough st. 
Det påstås, att, då detta hus inköptes, hade pastor Sanden, 
som mycket ifrade för att en skola i östern skulle påbörjas, 
den tanken, att skolan i detta hus skulle finna sitt första hem, 
i synnerhet som byggnaden i fråga var rymlig och väl kunde 
användas till skollokal. Allt nog, skolkommittéen menade, 
att detta var rätta platsen för Upsala och att skolan där skul- 
le börjas. Men såsom ordspråket lyder:* ^*^there is many a 
slip ^tween the cup and the lip'^ så förhöll sig äfven här. 

Men innan vi gå att omnämna de svårigheter, som mötte 
det nya företaget, vilja vi blott påpeka en omständighet, som 
den värda skolkommittéen icke syntes hafva fäst sig vidare 
vid, då den helt käckt beslutade, att ett läroverk skulle på- 
börjas och lärare kallas m. m., den nämligen, att inga som 
helst medel funnos till kommittéens eller skolans förfogande, 
och att, hvad värre var, föga utsikter funnos till medels an- 
skaffande. Konferensen var fattig, dess barnhem var skuld- 
belastadt, hvarjo församling hade tryckande skuldbördor. En 
stor mängd missionsfält funnos, som alla kräfde stora upp- 
offringar från dem, som hade sinne för kyrkligt arbete och 
kunde och ville uppoffra något. Dessutom började just med 
året 1893 de ödesdigra, hårda panik-åren, som bragte finansi- 
,^ ell ruin öfver så många enskilda och offentliga företag. Att 
under sådana omständiglietcr och i sådana tider påbörja ett 
företag, som ovillkorligen fordrar otroligt stora penningsum- 
mor hvarje år för att kunna uppehållas och drifvas framåt, 
det syntes visserligen, då man nu tänker därpå, såsoni höjden 
af dristighet, för att ej säga något värre. För skolkommit- 



Digiti 



ized by Google 



160 L. H. BECK. 

téen var det ju ganska lätt att hålla möte, välja ämbetsmän^ 
tesluta att en skola skulle påbörjas, att kalla lärare, att an- 
taga ett ståtligt namn o. s. v. Men för den, som skulle för- 
verkliga allt detta, så att det blef något mer än blott beslut 
på papperet, var detta arbete förenadt med så mycken för- 
sakelse och möda, förödmjukelse och klander från "vänner" 
inom' och utom konferensen, att få hafva en aning därom. 
Men visst är, att den, som äger all makt, icke lämnade det 
nya företaget att förgås, utan hjälpte det igenom och framåt, 
om det än skedde under fattigdom och med mycken möda. 
Och. så mycket är visst: hade vi icke börjat skolverksamheten 
här ute, förrän vi ägt de erforderliga medlen, så hade det 
säkerligen icke funnit något Upsala College, ej heller någon 
annan högskola inom New York-konferensen i dag, ty vår 
konferens är ännu icke rik på gods och guld, men väl på fat- 
tiga missionsfält och, vi hoppas det, på företagsamhet och tro 
på dens hjälp, som är mäktig att hjälpa. 

Upsala Colleges historia är enastående icke blott däruti, 
att läroverket började utan en enda cent i kassan, utan också 
dä,rför, att beslutet om dess början skedde i Augustana Col- 
lege, vår synods moderskola. Vidare torde ingen annan af 
våra konferensskolor hafva tillkommit på så reguliär väg som 
Upsala College. Alla våra andra skolor hafva någon enskild 
man eller på sin höjd ett miss ionsdistrikt att tacka för sin 
tillvaro; Upsala College är till. därför att New York-konfe- 
rensen beslutat, att den skulle finnas till. Hvarje år har sko- 
lan aflämnat rapport till konferensen, och vid dess möten haf- 
va skolans öden af gjorts. Konferensen både äger och är ansva- 
rig för skolan och har varit det från dess första början. Men 
fastän detta varit fallet, synes kärleken till skolan inom kon- 
ferensen icke vara större eller intresset varmare, utan väl nå- 
got mindre, än de konferenser visat, hvilka åtagit sig de sko- 
lor, som påbörjats af enskilda personer, hvilka, då de ej för- 
mådde utföra hvad de påbörjat, funnit det lättast att lägga 



Digiti 



ized by Google 



UP8ALV COLLEGE. 



161 



bördan på samfimdet. Intresset för skolsaken inom New 
York-konferensen var dock bland dess ledande och mera fram- 
synta män stort 1893 och har sedan dess tillvnxit inom kon- 
ferensen, så att vi i detta stycke numera haf va intet att vara 
missnöjda öfver. Men vi måste minnas, att konferensen all- 
tid haft ett oerhördt stort missionsfält, som kraft mer än alla 
våra krafter, och att om vi därtill lägga den omständigheten, 
att vårt folk i östern utgöres till en större del af nykomna 
immigranter och därför ej är så väl lottadt i ekonomiskt hän- 
seende som våra landsmän i västern, så har man förklaring 
öfver att TJpsala College haft stora finansiella svårigheter att 
kämpa sig igenom, och att det i anseende till byggnader och 
fonder ännu måste räknas bland de svagaste inom Svensk- 
Amerika. 

De första åren af läroverkets tillvaro fanns det nog åtskil- 
liga här ute, som ansågo skolföretaget öfverflödigt. Vi hade 
ju nog af skolor förut. Upsala läroverk komme ju också att 
skada Augustana College. Därför såg man med sneda ögon 
på företaget, och i hemlighet hoppades man kanske, att det 
snart skulle blifva om intet. Detta missnöjda element blef 
allt starkare, och det var en tid, då det till och med var fråga 
om skolans vara eller icke vara. Men hur det än var, seg- 
rade dock den sidan, som ansåg, att Kew York-konferensen 
både behöfde och kunde hafva egen skola, och nu tro vi, att 
hela Östern är ense i den tanken, att ITpsala College är det 
förnämsta och mest hedrande af alla svensk-amerikanska före- 
tag i de östra staterna. 

Då skolan 1893 skulle börja, befanns det, att den nybildade 
församlingen icke var villig att upplåta sin lokal för detta 
ändamål. Församlingen hade kort förut fått sig en ny pastor, 
som föga kände till vår konferens eller vårt samfund. Han 
hade nämligen sökt» och vunnit inträde i Augustana-synoden 
från annat samfund. Han ansåg det farligt för den nybil- 
dade församligen att h^fya ett läroverk så nära inpå, för att 



Digiti 



ized by Google 



162 L H. BECK. 

icke säga inom, sina dörrar, och så stod skolan, redan innan 
den ännu skådat dagen, husvill. Moderförsamlingen, den 
snälla Bethlehems-kyrkan, erbjöd då genom sin pastor skolan 
att få hyresfritt använda kapellvåningen af dess kyrka under 
första skolåret. Detta var i sanning en skön handräckning, 
just när skolan som mest behöfde uppmuntran och i synner- 
het var i behof af finansiellt understöd. I Bethlehemskyr- 
kans kapellvåning börjades därför skolan den 3 okt. 1893 kl. 
10 f. m. Där fortgick den också till vårterminens slut den 25 
maj 189-1. Under sommaren sistnämnda år lyckades skol- 
styrelsen komma öfverens med St. Pauls-församlingens kyrko- 
styrelse, och den 11 september började andra läsåret i förut 
beskrifna lokal och fortgick sedan därstädes under fyra läsår. 
Men i längden kunde ju skolan icke heller förblifva där. Skol- 
styrelsen började därför redan första året att se sig om efter 
passande hem för skolan och fortsatte därmed, tills det slut- 
ligen lyckades. Man besåg vackra egendomar, större och min- 
dre landsträckor i Westchester, N. Y., Long Island, Jersey 
City, 'Arlington, m. fl. platser. Hade styrelsen förfogat öfver 
några tusen dollars, så hade nog vackert land och stora pryd- 
liga byggnader kunnat anskaffas. Som det nu var, blef intet 
köp och ingen flyttning af på fyra år. 1897 erbjöd ett land- 
bolag, "The New Orange Industrial Association", skolan om- 
kring 15 acres land och dessutom något penningar, om denna 
förlades på dess i Union count}^ N. J., belägna landområde., 
som då kallades New Orange. Som detta var det enda anbud, 
skolan erhållit och kunnat antaga, flyttades den hit 1898 och 
har sedan dess här förblifvit och fortsatt sin verksamhet år 
efter år. 

Skolan är belägen i en vacker och hälsosam trakt, omkr. 12 
mil från New York city, på en dominerande höid, hvarifrån 
man har den härligaste utsikt vida omkj-ing. Under klara 
dagar ser man tydligt därifrån staden New Yorks jättebygg- 
nader, dess hamn och det blånande hafvet därutanför. Är 



Digiti 



ized by Google 



UPSALA COLLEGE. 163 

1899 uppfördes den första och ännu förnämsta byggnaden. 
Denna är en trevånings tegelbyggnad, icke synnerligen stor, 
men bekväm och ändamålsenlig. Först 1906 lyckades direk- 
tionen förskaffa skolan dess andra byggnad, som är ämnad 
och redan delvis användes till ^^dormitory^' eller hem för 
kvinnliga studerande och af dem kallas "Crescendo Hair\ Det 
är ett rymligt, trevånings ^^frame^-hus, innehållande 26 rum. 
Under sommaren 1907 har det tredje huset anskaffats. Det 
är 64 fot långt, 36 fot bredt och fyra våningar högt samt in- 
nehåller 43 rum jämte många garderober. Det användes till 
"dormitory^' för de manliga eleverna och inhyser lokal för 
affärsskolan samt innehåller matsal och kök i bottenvåningen. 
Med dessa tre byggnader är utrymmet för närvarande något 
så när tillgodosedt vid Upsala. Men ännu saknas samlings- 
plats vid högtidliga tillfällen, då tilloppet af folk är större 
än vanligt. Dessutom behöfva vi en gymnastiksal m. fl. bygg- 
nader. Men "Rom byggdes icke på en dag^\ 

Det har varit en ständig fråga här ute, om Kenilworth, som 
platsen nu kallas, är rätta läget för vårt konferensläroverk. 
Visst är, att platsen har sina fördelar. Den är hälsosam och 
skönt belägen. Den ligger äfven i centrum af konferensen. 
Den är nära den västra kontinentens stolta metropol, New 
York, med alla sina mångfaldiga sevärdheter, såsom parker, 
zoologiska och botaniska trädgårdar, naturalhistoriska och 
konstmuseer, minnesstoder och storslagna mästerverk i bygg- 
nadskonst m. m., h vilket allt ju äger sin stora betydelse för en 
efter bildning och fostran sträfvande ungdomsskara. Men 
trots allt detta är Kenilworth ännu icke hvad det borde vara 
såsom Upsala Colleges hem. Det finnes där nämligen inga 
svenskar, ej heller finnes det något stort svenskt samhälle 
närmare än New York. Och storstadsfolket är ju kändt så- 
som olitterärt och för kunskaper föga intresseradt. Just på 
grund häraf är det, som platsen är olämplig. Hade vi sådana 
samhällen att få elever från som våra öfriga konferensskolor 



Digiti 



ized by Google 



164 L. H. BBCK. 

och Augustana College, så skulle antalet af våra studerande 
vara åtminstone dubbelt så stort som det nu är. Emellertid 
har ITpsala Coltege förblifvit där det nu är i nio års tid och 
kommer troligen att förblifva härstädes ännu i många år, 
om ej alltid, ty att flytta till en ny plats är icke lätt, helst 
som inga eller ringa s. k. "inducements'^ lofvats och troligen 
icke. komma att lofvas af någon annan plats. I det stora hela 
är ju också Kenilworth icke den sämsta platsen. Väl vore 
det, om talet om flyttning en gkng för alla upphörde, ty det 
gagnar sannerligen icke skolsaken. 

Upsala Colleges styrelse, som till att börja med var en kom- 
mitté, bestående af en medlem fråti hvarje missionsdistrikt, 
organiserade sig redan på hösten 1893 till skoldirektion. För- 
sök gjordes att få direktionen inkorporerad i New York, men 
det visade sig snart vara omöjligt, ty lagarna i den staten 
bestämma, att intet college kan inkorporeras med ett mindre 
kapital än fem hundra tusen dollars som grundfond. Dess- 
utom står hela skolväsendet i New York, från universitet till 
^^kindergarten'^, under en viss skolstyrelse, kallad "the Board 
of Eegents'', hvilken examinerar både lärare och elever. Allt 
detta tyder ju på ett visst statstvång, som en kyrklig institu- 
tion icke borde underkasta sig. Därför var det med en viss 
tillfredsställelse skolan flyttade till New Jersey, ty i denna 
. fria stat gick det lätt både att få oktroj och att utöfva själf- 
ständig skolverksamhet. Enligt läroverkets "charter'' — hvars 
utverkande själfva guvernören i staten ombesörjde — består 
skolans direktion af ej mindre än 13 och ej flera än 23 män, 
som alla skola tillhöra den lutherska kyrkan, och af hvilka en 
tredjedel skall utnämnas af konferensen och väljas af direk- 
tionen hvarje år. De äro nu femton till antalet. Skolans 
oktroj bestämmer, att den skall vara en institution med sam- 
undervisning och meddela klassiska, vetenskapliga och all- 
männa kunskaper under kristligt inflytande samt stå under 
New York-konferensens af Augustana-synodeu kontroll Alla 



Digiti 



ized by Google 



SVENSK-AMERIKANSKA BILDHUGGARES ARBETEN: 
Viking, 



Staty i terracotta af Jean Le Veau:*^^^]^ 

)igitized by VjOOQ le 



Digiti 



ized by Google 



UP8ALA. COLLEGE. 



165 



viktiga beslut rörande skolan fattas vid konferensmötena, men 
den direkta ledningen ligger i direktionens händer. Omedel- 
bart styres skolan af dess president, assisterad af de öfriga 
lärarna. Eedan från början beslöts det, att skolan skulle 
bestå af en förberedande, en musikalisk och, så snart ske kun- 
de, en affärsaf delning. Därför fördelades strax eleverna, som 
voro mer eller mindre försigkomna, i tre klasser, och en mu- 
sikafdelning upprättades. Vid andra terminens början gjor- 
des ett försök att upprätta en ailärsafdelning. Det andra 
läsåret tillades en fjärde klass, och gjordes skolan sålunda till 
ett college. Ett fullständigt sådant, eller elementarläroverk, 
där de studerande kunde taga fullständig studentexamen, blef 
den också ganska snart. Orsaken härtill var den, att man 
ansåg det vara af behofvet påkalladt för vår ungdom, så att 
denna ej skulle behöfva begifva sig låugt bort för att fullborda 
sina studier. Vidare behöfdes de unga männen här i konfe- 
rensen för det kyrkliga arbetet. Äldre och därtill passande 
studerande användas nämligen till predikobiträden både på 
söndagar under skolåret och under ferierna. Klart var, att 
med endast fyra klasser kunde Upsala ej tillgodose konferen- 
sens behof af predikanter. Det var år 1902, som det beslöts 
att behålla eleverna här och tillägga en klass för hvarje år, 
till dess de blef ve färdiga för mogenhetsexamen. År 1905 
afgick den första senior-klassen med studentexamen, och be- 
stod denna klass af fyra goda och präktiga unga män, som 
alla nu fortsätta i det teologiska seminariet i Eock Island och 
förbereda sig till predikoämbetet. Sedan 1905 har hvarje år 
en klass utgått från collegeafdelningen. Förutom dessa af- 
delningar har också försök gjorts till upprättandet af en 
konst- och slöjdskola. 

Den mest besökta af delningen har varit den förberedande, 
därnäst ailärsafdelningen, som betaiat sig bäst. Få fortsätta 
sina studier igenom college, och därför äro klasserna i denna 
del af skolan icke stora. Musikafdelningen är icke heller så 

Prärieblomman, ii 



Digiti 



ized by Google 



166 L. H. BECK. 

väl besökt, som vi från början hade väntat. Då skolan var i 
Brooklyn, hade visserligen denna afdelning de flesta eleverna, 
men antalet har alltid varit ringa häx ute, helt naturligt där- 
för att musiklärare finnes det öfverallt för dem, som vilja 
lära sig litet musik till husbehof. De åter, som vilja studera 
musik grundligt, begifva sig ofta till något af de många stora 
konservatorierna, på hvilka Östern är så rik. Försöket till en 
slöjdaf delnings upprättande möttes icke af mycken uppmunt- 
ran från lärjungarnas sida. Med rätta hör ju slöjd mera till 
fackskolan än till den allmänna skolan. För ritning och mål- 
ning visade sig ett större intresse. Kedan första året hade vi 
klasser i ritning, men först på senare åren har detta ämne 
återigen upptagits och kommer att utgöra en afdelning af 
skolan för framtiden. 

Med afseende på eleverna vid Upsala College kan det sägas, 
att de alltid varit väl ansedda. De, som fortsatt sina studier 
vid annat läroverk, hafva ansetts som mycket väl förberedda, 
och de, som utgått från vår affä-rsafdelning, hafva alltid lyc- 
kats erhålla förmånliga anställningar. Upsalas elever äro nu 
spridda nästan öfver hela landet och. göra heder åt sin Alma 
Mäter, hvar de än befinna sig. I andra konferenser och de- 
lar af vårt land har man pekat finger åt oss för att vi haft 
så få elever vid Upsala. Antalet har här aldrig öfverstigit 
150. Om man kände till våra förhållanden litet bättre, skul- 
le man undra öfver att vi hafva så många, som vi verkligen 
hafva. Man borde besinna, att alla våra församlingar med 
ett par undantag endast äro stadsförsamlingar; att i hvarje 
stad finnas högskolor; och en mängd colleges och därjämte 
universitet finnas spridda öfverallt i Östern. Lägg härtill, att 
våra. landsmän här ute äro alla nästan nykomna från Sverige, 
de flesta unga och ogifta, och att, där familjer finnas, dessa 
bo i fabriksstäder eller vid grufvor, där barnen vid 10 @ 12 
års ålder måste hjälpa till med arbetet och förtjäna sitt uppe- 
hälle. Huru är det i Västern? Där är vårt folk förmöget, 



Digiti 



ized by Google 



UPSALA COLLEGB. 167 

och de flesta bo i landtförsamlingar, hvarest inga högskolor 
finnas, inga colleges invid ens dörr, och där befolkningen 
egentligen intet arbete har under vintern. Där är det ingen 
konst att få elever. Det kan dock sägas, att elevantalet vid 
Upsala College varit i ständig tillväxt, och att utsikterna för 
framtiden i detta stycke äro allt hvad man kan önska sig. Allt 
efter som vårt folk i Östern yäxer till, kommer också elev- 
antalet vid vår skola att förökas. 

Upsala lärarekår har förändrats nästan hvarje år. I all- 
mänhet hafva professorerna icke stannat länge vid detta läjx>- 
verk. Orsaken därtill är de små löner, som betalts. På 
grund af de skrala ekonomiska omständigheter, vi alltid be- 
funnit oss i, hafva inga ordentliga löner kunnat betalas, o<?h 
våra lärare hafva därför stannat blott så länge, tills de fått 
en bättre aflönad plats. .Många af lärarna hafva varit så- 
dana, som tagit någon grad vid ett af Österns beryktade uni- 
versitet och ämnat ägna sig åt lärarekallet. Dessa hafva be- 
traktat vistelsen vid Upsala College såsom en god lärospån 
för sitt blifvande kall. I det stora hela hafva alla lärare varit 
präktiga karlar, som med nit och trohet skött sitt kall. En 
del hafva varit bemärkta män på sina olika områden. Så 
kunna vi nämna dr Stolpe som musiker och kompositör, dr 
P. A. Kydberg som botanisk vetenskapsman, dr V. H. Hög- 
ström som skolman, m. fl. Flera af våra lärare hafva kal- 
lats till och beklädt viktiga lärarebefattningar vid andra col- 
leges eller högskolor, såsom dr A. J. Pearson, prof. Andrew 
Kempe, prof. E. C. Carlton, dr Philip Dowell m. fl. 

Upsala College har icke ännu något stort bibliotek, ej hel- 
ler något storartadt museum. Men det äger dock redan en 
början till dylika inrättningar. Den redan omnämnde pas- 
tor L. J. Sanden testamenterade sitt bibliotek till Upsala 
College, efter pastor C. A. Bergströms död skänkte hans änka 
en stor del af hans boksamling till skolan, genom herr Fri- 
dells och pastor S. C. Franzéns bemedling kora Upsala Col- 



Digiti 



ized by Google 



168 L. H BECK. 

Ieg6 i besittning af framlidne Ii. A. Bergs, den förste svens- 
kens i Connecticut, ansenliga bibliotek. Många andra hafva 
därjämte ihågkommit skolan med skänker i form af värde- 
fulla böcker, så att en vacker början till ett bibliotek finnes. 
I sammanhang med biblioteket har skolan också ett läsrum, 
hvari nästan alla i Amerika utgifna svenska tidningar och 
tidskrifter finnas jämte flera amerikanska: I museet förvaras 
en massa stenarter, en myntsamling och en del naturalhis- 
toriska samlingar för öfrigt. Det fysiologiska laboratoriet 
såväl som det kemiska hafva de för undervisningen nödiga 
apparaterna och äro i detta hänseende lika väl lottade som 
de vid våra öfriga skolor. 

Framtiden ter sig ljus för Upsala College. Den stora New 
York-konferensen med sina 30 @ 40 tusen kommunikanter 
behöfver sitt läroverk och kommer att visa sitt intresse därför 
allt mer. Senare, tidens historia visar detta. Elevantalet för- 
ökas, och inkomsterna förbättras. Underligt nog har det gått 
mycket bra på de senare åren. Icke blott de löpande utgifter- 
na hafva betalts, utan äfven en del på skulderna har afbe- 
talts. Sedan Upsala blef ett fullständigt college, har det ock- 
så i ekonomiskt hänseende gått mycket bättre än förut. Vis- 
serligen hafva vi ännu en ganska tryckande skuldbörda, icke 
alla nödiga byggnader, inga fonder och kunna icke ännu be- 
tala våra lärare ordentliga löner, men vi hoppas dock i trots 
af allt detta kunna med Guds hjälp uppehålla oss och gå 
framåt. De enda reguljära inkomster, skolan nu kan påräk- 
na, äro den s. k. 15 oents-af giften — d. v. s. den af gift af 
15 cents, hvarmed hvarje församlingskommunikant eller med- 
lem öfver 21 år inom konferensen bidrager till Upsala Col- 
leges underhåll — , och dessutom den ringa afgift, som ele- 
verna betala för undervisningen. Härtill komma jämväl fri- 
villiga bidrag, oflEer och donationer, som årligen inflyta. Med 
dessa inkomster har skolan hittills kunnat uppehållas och gå 
framåt. Ännu har ingen allmän och kraftig subskription 



Digiti 



ized by Google 



UP8ALA COLLEGE. 169 

upptagits öfver hela konferensen för Upsala College. En- 
skilda här och däx hafva bidragit med små gåfvor, men de 
stora summorna hafva ännu uteblifvit. Men med tiden skola 
äfven de komma denna lärdomshärd till godo. 

Under tiden må Upsala College fortsätta att verka sitt ädla 
verk. Må det sprida sann bildning, må det upprätthålla den 
svensk-amerikanska andan bland våra landsmän i denna 
landsända, som är belägen närmare den kära . fosterjorden ! 
Må det länge fortlefva att vittna om svensk-amerikanemas 
samhörighetskänsla och kärlek till sin fäderneärfda kultur! 
Må det städse förblifva en vetandets fyrbåk, som sprider den 
sanna visdomens ljus nära och fjärran och visar vägen till 
vetandets sälla hemland ! 




Digiti 



ized by Google 




Swedlsh-Amerlcan Boys In Blue. 

Remlnlscenses from the Civil War. 
By Nel8 Nelson. 

St is well known that the Government of the United States 
was in great peril, and menaeed by threats of disruption 
almost immediately foUowing the eleetion of the Eepubli- 
ean candidate, Abraham Lincoln, to the presideney in Novem- 
ber, 1860. The slaveholders of the Southern States declared 
they would set np a Government of their own, in order to 
enable them to perjjetuate and govern their own peculiar in- 
stitutions in their ov/n way. The feeling in the South was 
so bitter that Mr. Lincoln had to travel in disguise to Wash- 
ington when he was to be inaugurated, because of threats of 
assassination. He was, however, safely inaugurated on the 4th 
day of March, 1861, and in his inaugural address at that time 
fully and frankly discussed the questions that disturbed the 
slaveholders, the closing paragraph of that address showing 
to some extent the intensity of the feeling prevailing at that 
time. The sentiments expressed in those paragraphs should 



Digiti 



ized by Google 



SWEDISH-AMBKICAN BOYS IN MLUE. 171 

always be remembered when we think of the deplorable con- 
flict at arms that foUowed. 

Mr. Lincoln said, "My Countrymen, one and all, think calm- 
ly and well upon this whole subject ! Nothing valuable can be 
löst by takihg time . . . Such of you as are now dissatisfied 
still have the old constitution unimpaired, and, on the sensi- 
tive point, the laws of your own framing under it, while the 
new administration will have no immediate power, if it wonld, 
to change either. If it were admitted that you who are dis- 
satisfied hold the right side in the dispute, there will still be 
no single good reason for precipitate action ... In your hands, 
my dissatisfied fellow countrymen, and not in mine, is the 
mementons issue of civil war. The Government will not as- 
sail you. You can have no conflict withöut being yourselves 
the aggressors. You have no oath registered in heaven to de- 
stroy the Grovemment, while I shall have the most solemn 
one to preserve, protect, and def end it. 

I am loath to close. We are not enemies, but friends. We 
must not be enemies. Though passion may have strained, it 
must not break our bonds of aflfection. The mystic chords of 
memory, stretching from every battlefield and patriot grave 
to every living heart and hearthstone all över this broad land, 
will yet swell the chorus of the Union, when again touched, 
as surely they will be, by the better ängels of our nature.^^ 

This powerf ul appeal by the President was not heeded. The 
Legislatures of several of the slave States passed ordinances 
of secession, organized armies, attacked and siezed such Gov- 
ernment forts and properties within the boundaries of their 
States as they could. President Lincoln soon found that he 
would be compelled to use f orce to protect the Government of 
the United States and to enforce its laws. He therefore is- 
sued a proclamation on the 15th day of April, 1861, calling 
for 75,000 volunteers to serve three months for the purpose 
of putting down the rebell ion against the Government. 



Digiti 



ized by Google 



172 NEL8 KELSON. 

Under that call many times 75,000 men in the free states 
offered their services. The Swedish Americans in this coun- 
try at that time were not nearly as nnmerous as they are now, 
but they hastened as eagerly in responding to the call for 
defenders of the Government of their adopted country, as the 
most patriotic among the native-born citizens. A company 
was organized at Galesbnrg, 111., consisting exclusively of 
Swedish Americans. Mr. Leonard Holmberg was elected cap- 
tain, and our services were tendered to 
the Governor of Illinois. There were, 
however, three other companies organized 
for the same purpose in Knox county at 
the same time, and one of the other com- 
panies was accepted, and as no more 
troops were then considered needed, two 
of the other companies as well as ours 
THE AUTHOR wcrc disbanded, but it was not long be- 

As PRIVATE. före it became evident that the troops 

at the disposal of the Government were 
entirely inadequate to suppress the rebellion. Ad(Jitional 
calls for troops for short term service were issued, and 
Congress was called into extraordinary session. The Pres- 
ident was then authorized to call for 300,000 men for three 
years' service. The most urgent need of this last quota 
of men was shown by the fact that the enemy had practical 
possession of all the territory in the slave states, excepting 
only small portions of Virginia, Maryland and Missouri. 

We desired to respond to this urgent call by a reorganiza- 
tion of our disbanded company of Swedish Americans, but 
found that Capt. Holmberg with many others had previously 
gone into the army in other organizations, and the services 
required were to be for three years, and were to be rendered 
from purely patriotic motives, our only offer of pecuniary 
remuneration at that time being $15.00 per month. For these 



Digiti 



ized by Google 



SWEDI8H-AMERICAN BOY8 IN BLUE. 178 

reasons it wauld seem that very few would care to sacrifice 
themselves for such service, bnt patriotism won; by the first 
day of September, 1861, we had our company in Camp Butler, 
near Springfield, Til., consisting of 100 Swedish Amerieans 
and three German Amerieans. Tlie men of the company elec- 
ted the commissioned officers on the organization of the com- 
pany, as follows, Dr. Hugo M. Starkloff, Captain, Olof S'. 
Edvall, 1st Lientenant, and Nels P. McCool, 2d lieutenant. 
All non-commissioned officers were appointed by the captain. 
Dr. Starkloif was a German American, and it was understood 
that his election to the captaincy of the company was in re- 
ward for his material assistance in recruiting the company, 
and that he wonld be commissioned Kegimental Surgeon 
when the company would be assigned to the Eegiment in which 
it was to serve. That understanding was also promptly carried 
out when the company soon afterward was assigned to the 
43rd Eegiment, Illinois Infantry Volunteers, commanded by 
Col. Julius Raith. Our company was given the letter C in 
the regiment, and assigned to the position of Flag Company. 
First Lieutenant Olof S. Edvall was then commissioned Cap- 
tain of the company. 

We remained at Camp Butler, 111., a short time af ter being 
assigned to the regiment, and were busy drilling in company 
and regimental movements. October 13th, 1861, we were or- 
dered to St. I/>uis, Mo., where we were quartered at Benton 
Barracks. There we received old Austrian muskets to use in 
exercising in the Manuals of Arms. We had been furnished 
with uniforms and knapsacks at Camp Butler, and just be- 
fore leaving St. Louis for Otterville, Mo., about 150 miles 
west of St. Louis, we received Old Harpers Ferry and Old 
English Tower muskets, changed from flint lock to percussion 
caps. We arrived at Otterville, Mo., Nov. 4th, 1861, and re- 
mained in that vicinity doing guard duty and perfecting our- 
selves in drill and military duties as best we could, until Jan. 



Digiti 



ized by Google 



174 NEL8 NELSON. 

20th, 1862, when we wcre ordered to return to St. Louis. We 
were there equipped with new arms, a pattern called Belgium 
Rifles of 54 caliber. It was an excellent arm, but very heavy. 

There was only eight companies in our regiment until we 
returned to St. Ijouis this time, when we received companies 
I and K, which made the 10 companies we should have, but 
many of the companies were so small that our Regiment 
did not have anywhere near the maximum strength of- 1,000 
men. February 6th, 1862, we were ordered to join General 
Grant^s expedition against Fort Henry and Fort Donaldson. 
We went by boat to Fort Henry on the Tennessee river, where 
we had to remain guarding transports and supplies, so that 
we were prevented from taking part in the battle of Fort 
Donaldson, only 15 miles away. This seemed to be a most 
serious disappointment to some of our men,.they claimed to 
be sure that the rebellion would be wiped out in a very short 
time, and that we would then have to return home without 
having taken part in any real battle. We of Company C, of 
course, had heard of all possible and impossible deeds of 
Charles the Xlith of Sweden, and we his descendants ought to 
be able to drive every rebel back to his home, if we were only 
given a chance at them. This disappointment was however 
soon f orgotten, and we f ound at the real test that those who 
had been the loudest in their complaints because théy were 
prevented from taking part in the battle at Fort Donaldson, 
were not the ones that rendered the most efFective service 
when given all desired opportunity to fight. 

We remained at Fort Henry until the 25th day of February 
when we were ordered to Fort Donaldson. There we remained 
until March 4th when we were ordered back to the Tennessee 
river, where we embarked on steamboats and were taken up 
the river to Savannah, Tenn., where we disembarked and were 
ordered out in the country about 20 miles to disperse detach- 
ments of the enemy. They had, however, received timely warn- 



Digiti 



ized by Google 



8WEDI8H- AMERICAN BOY8 IN BLUE. 175 

ing SO as to escape us. Being early in March, the weather was 
cold aud a very heavy rain poured down on us all that night, 
There being no shelter of any kind we got thoroughly soaked 
with the cold rain, and had to march back the 20 miles to 
Savannah in our wet elothes. We were soon after our arrival 
at Savannah taken by boat to Pittsburg Landing, Tenn. Our 
regiment was in the 1st Brigade of General John A. McCler- 
nand^s Division, and was eamped about a mile and a half 
from Pittsburg Landing, a short distanee to the northeast 
of the loghouse called Shiloh Church. We had at thåt time 
what was called wedge tents. It was a small tent in which a 
person could not stånd up, was ealculated to hold 4 men, and 
was some help as a shelter from rain, hut was of very little 
value in cold or hot weather. The consequence was that many 
of the men were sick from exposures. The provisions were 
möstly army crackers and heavy smoked bacon, altemated 
with f resh beef when it could be had. We also got rice or beans, 
and coffe or tea sweetened with brown sugar, but no milk. 
The quantity of provisions was mostly sufficient, but the army 
eracker was unpalatable and härd to digest, and the very fat 
pork without any vegetables was not likely to build up the 
strength required for the strenuous work we had to do, but 
there was very seldom any complaint about little matters like 
that, a soldier was expected to stånd anything without grum- 
bling. 

We were engaged inguard duty on the picket line, and 
in keeping the camp in a clean and neat condition, the 
balance of the time being utilized in drilling. We had then 
been in the service about 7 months and felt that we could 
execute many of the movements in quite fine military style. 
And our skill was to be tested much sooner than we expected. 
We had been in camp near Shiloh Church, or Pittsburg 
Landing, about 3 weeks, waiting for reinforcements so as to 
have a sufficient force to march on Corinth, Miss., to attiick 



Digiti 



ized by Google 



176 NEL8 NELSON. 

the enemy who were assembling a large force there, and were 
reported to be fortifying the plaoe heavily. Corinth was only 
20 mies from our camp, and when there was so large an 
army of the enemy it was natural that scouting parties 
from the enemy^s camp would eome as near to our eamp 
as they could without serious danger, and conflicts on 
a small scale would sometimes take place between our cavalry 
scouts and those of the enemy. On Friday evening. April 4th, 
our regiment and some of the other troops were called out 
on the line in front of our eamp, and were kept there until 
nearly midnight, in readiness for any emergency, but it was 
finally said that it was nothing more than one of the enemy^s 
scouting partieö that came in contact with our outposts, so 
we thought no more about it. No one in our camp seemed 
to have any idea that the enemy would come to us to make an 
attack in force, but we expected to go to them as soon as we 
had sufficient force. 

On Saturday aftemoon, April 5th, our regiment was order- 
ed to be in readiness for inspection and review Sunday 
moming; we bumished up and fixed up so as to make 
a good appearance, and were ready for inspection Sunday 
moming, April 6th, at 7 o^clock, but as we were awaiting the 
orders to form ranks, we could hear vollies of musketry in our 
front, which was at first said to be the picket guards who were 
discharging their guns in order to clean them up in readiness 
for inspection. But while we were discussing the meaning of 
the musket firing on the picket line, the drummer on duty at 
our regimental headquarters was ordered to heat the "long 
Toll/' which meant alarm. We immediately got our arms and 
ammunition, and formed ranks in company quarters, marched 
to the parade ground in front of the camp and formed line of 
battle. But although it did not take över 5 minutes for the 
regiment to form, yet the firing had increased so as to be 
continuous all along the line, and just as our company swung 



Digiti 



ized by Google 



8WEDISH-AMER1CAN BOY8 IN BLUE. 177 

into position a shell from one of the enemy^s batteries came 
screaming över our heads and cnt off a limb on a tree by the 
right flank of our company which stnick one of our men, 
Louis Nelson, so that he was placed out of action. Col. Raith 
of our regiment had by this time communicated with General 
Mc Clernand commanding our division, and received orders 
to take command of our brigade, because of the absence of 
the brigade commander. Col. Eaith ordered captain Water- 
house^s battery of artillery to take position on an elevation in 
front of our eamp, and our regiment was to support the bat- 
tery. Lieut. Col. Engelman was in command of our regiment. 
He ordered out a line of skirmishers, but that line had hardly 
time to deploy bef ore the enemy appeared in our front, march- 
ing in regimental divisions in sueh inasses as to cover the 
ground as far as we could see, and they were so close to us 
that our skirmish line was forced back on the regiment. There 
it was found that our lef t flank was left exposed by the retire- 
ment of our troops that should have checked the enemy^s ad- 
vance, but were driven out of their camp even before they had 
time to form a line or fire a gun. Lieut. Col. Engelman then 
ordered the 2d battalion, 5 companies of our regiment in- 
cluding our company, to take the position left vacant by the 
regiment on our left. 

We moved into that position and opened flre at close 
range, and caused some disturbance in the enemy^s ranks, 
but while we were not över 300 men, the enemy had över 
3,000 in that position. We held our position probably 
10 minutes, then we were forced back to the 1st battalion 
of our regiment, leaving many dead and wounded behind. 
Charles Samuelson of our company was instantly killed there, 
and Swan Olson and Nels Bodelson were very seveiely wound- 
ed. After returning to the 1st battlion of our regiment we 
held our position together with Captain Waterhouse^s battery 
as long as our right flank was protected against an enfilading 



Digiti 



ized by Google 



178 NBL8 NBLSON. 

fire from the enemy, but when the troops on our right were 
forced back, and the enemy was on our left and rear^ we were 
eompelled to retire forcing our way back, or surrender. lu 
that movement we löst two guns of the battery, and had to 
drag the others with us by hand. We retired probably 1,000 
feet, and formed a new line which we held sometime and 
punished the enemy very severely, but we were also suflEering 
heavy losses. Lars O. Berglof of our company was instantly 
killed there, and Victor Erickson and others badly wounded. 

In this last position we found our new rifles, though 
heayy and clumsy, did splendid execution. We had only one 
thin line of troops, and we suffered from an enfilading fire 
on our unprotected left flank, but we could hold the large 
force of many lines of the enemy in our immediate front in 
ckeck because our rifles carried farther by about 200 feet than 
those of the enemy. Finally, however, there was infantry and 
artillery massed against us so as to practically surround us. 
There was then only two other regiments of our troops any- 
where near us, the 20th Illinois Infantry, and one other regi- 
ment on our right. These three regiments did not have över 
1,500 men in action, and we had no artillery. We all fought 
with desperation, but it was finally evident that we must either 
cut our way to the rear, or stay and be taken prisoners. Our 
brigade commander Col. Raith had been mortally wounded, 
and a large number of the officers of our regiment had been 
killed or wounded. It was nearly noon when the word was 
finally given to retire slowly to the rear, thus leaving 
our comrades dead and wounded to the mercy of the enemy. 
Our camp equipage and all we posscssed was left for the ene- 
my to gloat över, and on retreating we found the enemy^s 
forces holding the ground between us and the balance of our 
army. 

We had to go a roundabout way about a mile in order 
to make connection with other troops of our army. There 



Digiti 



ized by Google 



SWEDISH- AMERICAN BOYS IN BLUE. 179 

we joined with other regiments and attacked the enemy again, . 
and forced them back same, but when we were just on the 
point of making a capture of one of the enemy^s batteries we 
found our ammunition eompletely exhausted, and a fresh f oree 
of the enemy swung around our right flank forcing us back 
again a considerabie distance. It was now about 3 o^clock 
in the afternoon, and our regiment was then on the road 
leading to Crump^s landing, where Greneral Wallace of our 
army was stationed with 5,000 troops, and we were told he 
was hourly expected to come to our aid. Up to this time our 
army had been fighting under the great disadvantage of ab- 
solute conf usion. lliere had apparently been no precautions 
taken against any attack by a large force of the enemy. 
The consequence was that the enemy suddenly appeared in 
largely superior force to our own, and forced his way into our 
camps, between divisions and brigades, and even forcing regi- 
ments of the same brigade apart, practically destroying all 
semblance of organization, excepting the regimental organiza- 
tion which was kept intact fairly well. At the time aboye 
mentioned. General Grant, who had been given the command 
of our army just before that battle commenced, came to the 
position held by us, and said that there was now a continuous 
line of troops from here to Pittsburg Landing, intimating that 
the line must be held, so as to enable General Wallace to come 
to US, and also to enable General Buel of our army, who was 
expected to come with about 20,000 fresh troops, to be ferried 
across the river at the Landing when they should arrive. This 
information was very encouraging and much appreciated by 
US all at that time. We had all been supplied with ammu- 
nition, and the hint from the General to hold that line for 
the reasons mentioned was superfluous. We held the line, but 
not without a severe struggle. The enemy was well informed 
about the reinforcements we expected, and the moet desperate 



Digiti 



ized by Google 



180 NKLS NEL80N. 

efforts were made to take us prisoners before reinforcements 
could arrive. 

There were three very desperate charges made by the 
enemy on our line that afternoon and evening. Our regiment 
being on the extreme right of our line at that time did not, 
however, suflEer much from these charges, because the enemy 
concentrated their forces nearer the river in the attempt to 
capture the Landing, but their charges were repulsed, and 
when darkness set in they retired a short distance from our 
lines. As they had captured all our camps with supplies of 
all descriptions, they evidently had a high time that night, 
but our poor unfortunate oomrades who were badly wounded 
still lay on the field in possession of the enemy, unattended and 
uncared for. We received some army crackers and dried 
äpples in the evening from some stores that had been saved. 
^his helped to pacify our hunger. It rained very härd all 
night, and as we had nothing to protect us, we had to stånd 
and take the soaking while contemplating what the morrow 
would bring. During that night, however, the fortunes of 
war turned in our favör. Both Generals Wallace and Buel 
arrived with their troops, so that on Monday morning our 
line was ordered forward with a strong line of reserve be- 
hind US, and where our line needed strengthening or extension 
it was done with the new ar rivals. 

We advanced very nearly a mile before we met with 
any serious resistance. Then the battle opened again, but 
we pressed the enemy back slowly, and at times the firing 
slackened some, until a' little after noon, when we met 
the seemingly entire force of the enemy concentrated for 
one last effort, and for about 2^ hours we struggled in practi- 
cally the same position. Every available piece of artillery was 
evidently used on both sides, and grape, canister, shells and 
solid shot filled the air with whistling and screaming. Count- 
ing the troops on both sides there was probably 50,000 men 



Digiti 



ized by Google 



SWBDI8H-AMERICAN BOYS IN BLUE. 181 

engaged at that time in loading and firing their rifles or canon 
as fast as they could do so. The roaring of musketry and 
booming of canon was deafening, bnt the calm observer was 
perhaps more impressed by the terrible destruction wrought. 
It was an awful sight to see shells dropping down and explo- 
ding among us, tearing its victims into unrecognizable masses, 
the solid shot from the canon tearing up the ground in the 
ranks, or cutting off young trees, and the showers of rifle balls 
coming like hail stones maiming or killing all within their 
range. Scores of horses, most of them with saddles and somo 
with harness, were constantly running between the opposiiig 
lines, receiving the missiles from both sides until they dropped 
dead. Captain Edvall of our company received his mortal 
woiind in this last conflict, and Claes Danielson was also 
killed, though the writer does not know at what time, in this 
battle. Others were wounded, hut I have not now any memo- 
randa of their names. 

Our forces with the reinforcements were numerically su- 
perior to those of the enemy, and by 4 o'clock in the aftemoon 
of the second day of the battle we suoeeeded in getting them 
on the run, and they kept on running the 20 miJes to Corinth. 
We were completely exhausted by that time, as we had been 
fighting almost constantly two days, with no rest at night, and 
very little to eat. When we returned to our camp, all our tents 
were down, and whatever there was that the rebels wanted was 
carried away. The ground all about was strewn with dead and 
wounded. We did all we could to take care of our men who 
showed any sign of life, but we were too exhausted to care for 
the enemy^s wounded that night, so we lay down among them 
to rest. The next day details were made from each company 
and regiment to bury the dead and care for the wounded. Our 
regiment went into action with only about 500 men, and 206 
of them were either killed or wounded in the two days' fight- 
ing. The losses of our company was only 17. There wa?, 

Präfiiblomman. 12 



Digiti 



ized by Google 



182 NBLS NBL80N. 

however, only three killed on the battlefield, but others died 
soon after from wounds received there. 

The battle of Pittsburg Landing, or Shiloh, was fought as 
before mentioned on the 6th and 7th days of April, 1862. Th<: 
Union army was camped in a half circle within a mile and 
a half of the Landing, and was under the command of General 
Smith, whose headquarters were at Savannah, Tenn., 10 miles 
from the Landing. There was reported to be 33,000 men in 
eamp near this place, and 5,000 men at Cnimp's Landing. 
General Sherman was the senior officer in immediate com- 
mand of the troops. General Grant was at Smith'8 head- 
quarters, but had no command until the first day of battle» 
when Smith, who was sick, ordered Grant to take the com- 
mand. The Confederate army was commanded by General 
A. S. Johnston and consisted of 41,000 men. His intention 
was to take our army before reinforcements could arrive, and 
owing to the fact that he suoceeded in covering his movements 
so well that the commanding officers of our army were not 
aware of his real movements and intentions until he had his 
entire army within range of our picket line, came very near 
accomplishing his purpose. Whatever may have been said to 
the contrary, there is now sufficient reliable evidence to cor- 
roborate my statement here. General Johnston was, however, 
killed the first day of the battle, and General Beauregard suo- 
ceeded him in command. 

The losses of the Union army were 1,754 killed, 8,408 
wounded, and 2,885 missing (taken prisoners). Of course 
many of the wounded died from the wounds soon after. Gen- 
eral Beauregard reported his loss as follows: 1,728 killed, 
8,012 wounded, and 957 missing, but our burial parties who 
buried all on the battlofield, reported having buried 4,000 
Confederate dead. And General Beauregard claimed himself 
that he had only 20,000 effective men left to fight the second 
day^s battle. It is therefore evident that the losses in killed 



Digiti 



ized by Google 



SWEDISH-AMERICAN BOY8 IM BLUE. 183 

and wounded on both sides during the two days was approxi- 
mately 23,000 men. Our regiment participated in the ad- 
vance and capture of Corinth, and was then sent to Bethel, 
Jackson, and Bolivar, Tenn. At the latter place we had onr 
camp from July 1862 to May 31, 1863, when we were ordered 
to Vicksburg, Miss., but while we had our camp at Bolivar, 
Tenn., we made frequent expeditions to disperse detachments 
of Confederate troops and answer emergency calls where 
needed. 200 of our regiment were mounted during that time, 
and we were out much of the time dispersing or capturing 
raiding bands of Confederates. While we were at Bolivar, Carl 
Arosenius, who was a quarter master sergeant in the 59th 111. 
regiment, was transferred to our company and commissioned 
captain to succeed captain Edvall who died of the wound re- 
eeived in the battle of Pittsburg Landing. 

We arrived at Vicksburg, June 2nd, and were ordered to 
proceed up to Yazoo Valley, about 3'5 miles, to disperse Con- 
federate forces that were being gathered there to attack our 
army a Vicksburg. This we accomplished and retumed to 
Haines Bluff. We fortified that point on the right flank of 
our army, and on the 4th day of July the enemy that had 
held Vicksburg about six weeks' time, surrendered some över 
30,000 men and a large quantity of ordnance stores. Our 
regiment was then ordered to Big Black liiver Bridge in the 
rear of Vicksburg, where we remained a short time, and were 
ordered to proceed to Helena, Arkansas, where we were to join 
an expedition under General Fredrick Steele through the 
country in Arkansas to disperse the enemy under the com- 
mand of the Confederate General Sterling Price. We march- 
ed from Helena with a force of about 12,000 men and arrived 
at Little Eock, Ark., Sept. 11, 1863, where we found General 
Price with his command of Confederates. The City of Little 
Rock being all on the south side of the Arkansas Eiver at 
that time. General Price had most of his forces intrenched 



Digiti 



ized by Google 



184 NELS NEL80N. 

on the north side of the river. Our regiment with other in- 
fantry regiments were deployed in front of the enemy's in- 
trenchments, while a battalion of cavalry and a battery of ar- 
tillery croesed the river a few miles below, and when the 
mounted foree drove in the Confederate pickets on the south 
side of the river we made a demonstration against the in- 
trenchments on the north side whieh caused oonstemation in 
the ranks of the enemy. They abandoned their intrench- 
ments and erossed the river on their "pontoon bridge to join 
their comrades on the other side, and the whole Confederate 
force left the city. They forgot to destroy the bridge, so we 
erossed at once and took possession of the city. Our regiment 
being the first infantry troops to enter it, was detailed to 
act as police gnard during that fall. We built loghonses for 
winter quarters and had the most eomfortablé quarters we 
had at any time while in the army. But although we had 
our camp at Ldttle Eock from the llth day of September, 
1863, until our muster out, Nov. 30th, 1865, yet we made 
many expeditions to different sections of the oountry, march- 
ing from 50 to 150 miles at the time, to disperse organizations 
of Confederate troops, and the climate in that eountry is so 
malariouB that we all suffered severely from it. In Decem- 
ber^ 1863, when we had only 8 months more to serve of our 
£hree year term, the Government offered us 30 days' furlough 
and free transportation to our homes and retum, if we would 
enlist for another term of 3 years. The new term was to com- 
mence at once, and if the war ended before the expiration of 
the three years we should be mustered out and reoeive a 
bounty of $400. Our monthly salary had previously been 
increased from $13 to $16. This pecuniary consideration may 
have influenced some, but there was really very little in that. 
We were naturally paid in paper money, because gold or silver 
was not in circulation, and greenbacks and National Bank 
notes at that time were only worth 40 cents on the dollar in 



Digiti 



ized by Google 



8WEDI8H-AMERICAN BOY8 IN BLUE. 185 

gold, and for anythiing we bought we paid prices according 
to the difference in the value of the money. But most of us 
had become so imbued with the determination to finish the 
job of suppressing the slaveholders^ rebellion that had cost 
US so dearly, that we were willing to devote our lives to it 
if neoessary. For that reason more than any other, the most 
of US in our eompany, who were in such eondition of health 
that we felt able to eontinue, re-enlisted for änother term of 
three years, and the following 
February we were given our 30 
days' furlough and went home, 
and that this was most heartily 
enjoyed by us, can better be im- 
agjned than described. 

While we were at home we se- 
cured 3Q recruits to fill up the 
depleted ranks of our company, 
all of whom were Swedish 
Americans. We returned just 
in time to take part with the 
balance of our army in an ex- 
pedition to Camden on the Red 

t^, , , .1 . THE AUTHOR AS LIEUTENANT. 

River, about 300 miles from 
Little Rock. The object of the 

expedition was to reinforce General Bankos army on the Red 
River, but he was defeated by the Confederate f orces under 
General Kirby Smith before we could reach the point of the 
intended junction. Kirby Smith theh turned his whole 
army on our small foroe with the assurance that he could 
easily take us in, but in this he failed, though we had several 
encounters with his troops. This was in April, 1864, and 
from that time we had no fights with any regular forces of 
the enemy. We were stationed at Little Rock as before, and 
as the men who had not re-enlisted were mustered out of 



Digiti 



ized by Google 



186 NELS NKL80N. 

service on expiration of their three year term, our regiment 
was reorganized, and many changes in company organizations 
and company officers at that time took place. Onr company 
was assigned to the position of company A and was known 
by that title after reorganization. We were mustered ont of 
the service at Little Kock, Ark., Nov. 30, 1865, and our 
services being no longer needed, we were taken to Springfield, 
111., where we received onr final pay, Dec. 14^ 1865. The regi- 
mental and company organizations were then disbanded and 
we returned to our homes after a continuous service of 4 years 
and 3 1/2 months. It was estimated that we traveled 30,000 
miles by marches and by railroad and steamboat during the 
time we served the Goverfiment. 

The number of men that served in our company were : 103, 
enlisted Sept. 1, 1861; 30 recruits in 1864; 35 men trans- 
ferred to our company on reorganization. Total 168. 

Men mustered out after 3 years^ service 34; died from in- 
juries in battle and from disease 29; discharged from the 
service on account of sickness 30; balance mustered out as 
above, Nov. 30, 1865, 75. Total 168. 

Our company and regiment participated in the following 
engagements and sieges: 

Battle of Pittsburg Landing, or Shiloh, April 6 and 7, 
1862. 

Siege and capture of Corinth, Miss., in May, 1862. 

Battle at Salem Cemetcry, Tenn., Dec. 18, 1862. 

Skirmishes around Sömmerville, Tenn., April and May, 
1863. 

Siege and capture of Vicksburg, Miss., June and July, 
1863. 

Capture of Little Eock, Arkansas, Sept. 11, 1863. 

Battle at Prairie D'Ahn, Ark., April 10, 1864. 

Battle of Jenkins Ferry, Ark., April 30, 1864. 

The hardship of the service is best illustrated by the fact 



Digiti 



ized by Google 



SWEDISH-AMERICAN BOYS IN BLUE. 187 

that out of the original enlistment of 103 men, who were 
strong and healthy at that time, and at an average age prob- 
ably below 30 years, there weré 27 deaths from wounds in 
battle and sickness while in the service, 30 were discharged 
on account of sickness contracted in the service, and the 
health of the 34 who were mustered out when their tern. 
expdred was very seriously impaired. And vet the experienoe 
of onr company and regiment was no worse than the average 
of the men who were in the service as long as we were. And 
I also take pleasure in being able to say from personal knowl- 
edge that there were many Swedish- American companies in 
the service for the Union, and a very large number of onr 
nationality were found in other companies and regiments of 
the Union army, but I do not remember of hearing of any 
servjng on the other side. 

In the foregoing sketch of the principal events in the ex- 
perience of our company during the war, I had to almost en- 
tirely omit names, because if any were mentioned for special 
commendation, it would have made too long a list for an 
article like this. It will therefore have to suffice to say that 
we had the best of reasons for believing that we had as good 
a company of men as the best in the army. 



Digiti 



ized by Google 



Digiti 



ized by Google 




Till Sveriges konunéapar. 

På Deras Majestäters éuldbröllopsdaé den 6 juni 1907.* 
Af Erast W. Olsoa. 

I RhenlandsparJcen vid Monrepos 
ses yngling och mö lustvandra. 
De le i sin lycha, de unga två — 
deras hjärtan nyss funnit hvarandra. 
En duhhel-eh uti furstlig park 
de unga till vittne taga. 
Ett O, ett S uti trädens hark 
än tälja den hjärtesaga. 

Då nästa maj sol i Norden ler, 
Jean lyckoprinsen ej töfva. 
Han finner ej ro i Sverige mer, 
se'n Djurgårds-ekar sig löfva. 



•) Framsagdt vid en fest firad i Chicago med anledning: af det kungliga 50 års-jubileet. 



Digiti 



ized by Google 



190 ERNST W. OLSON. 

TUl sagoborgen vid Rhen han drar 
att hämta sagans prinsessa, 
och snart förenas ett furstepar 
med myrten och vigselmässa. 

Ett ädlare band ej Tcnöts på jord 
än på Biebrichs slott den dagen — 
han, den blifvande fredsdrott i Nord, 
en konung med Gudi och agen, 
hon, en drottning till sinne och själ, 
ett föredöme som hvinna, 
och bägge måna om folkets väl, 
om att folkets genkärlek vinna. 

Där rådde jubel i Mälarstad 

och känslorna svallade fria, 

då moder Svea famnade glad 

sin nyvunna dotter Sophia, 

Och än jublar Sveriges folk därhos 

öfver dygdens och snillets förmölning 

i hv^et Nassaiis väriaste ros 

och Bernadottes ädlaste telning, 

Se'n femtio år har Sverige fred 

och vill ingen blodig manöver. 

Prins Oscar sig slår vid sitt skrifbord ned 

och hänger sitt svärd däröfver. 

Än diktar han där sin lyckas gäng 

i makans och sångmöns sköte, 

än klingar från lyran en hjältesång 

af Herder eller af Goethe. 



Digiti 



ized by Google 



TILL SVERIGES KONUKGAPAR. 191 

Når Sveriges rike i arf han fått 

att troget vårda och värna, 

förhlef han dock sångens krönte drott 

och lekte på lutan så gärna. 

Aldrig sitt kungsord eller s-in sång 

han klädde i krigets pansar, 

och kronan vikit så mången gång 

för vetandets lagerkransar. 

Och hon, som delar hans kungaborg 

ooh folkets hjärtan tillika, 

hvem täljer de hem, där nöd och sorg 

för hennes spira fått vika? 

En gång, en enda, till kamp de gått, 

de två, men mot mänskliga nöden. 

Då Sverige en rad af skansar väl fått, 

men skansar mot ''hvita döden'\ 

Då ur svenska hjärtans djup går fram 

i dag en hälsning till tronen, 

en röst från hiltog svenskmannastam 

sig hlande i jubeltonen: 

Väl gänge allas vår fädernejord, 

landet, det fjällhöga, fria! 

Väl gänge drotten i älskad Nord 

och den ädla drottning Sophia! 




Digiti 



ized by Google 



De svenska församlinésskolorna i Delaware. 

Historiska aateckniagar af A. Sclida. 

r7\\ edan tidigt insåg svenska regeringen^ att, på det dess 
I p/ koloni i Delaware skulle kunna äga bestånd som ett 
^^^ kristet samhälle och ändamålet med kyrkans mission 
därstädes uppnås, kristlig bamaundervisning och uppfostran 
vore af nöden. Därför heter det ock i den instruktion, gu- 
vernör Printz vid sin afresa till Delaware år 1642 af kungl. 
m :t erhöll, att han skulle noga tillse, det ungdomen erhölle 
ordentlig kristendomsundervisning. Någon skollärare med- 
sändes dock ej, utan regeringen tänkte sig naturligtvis, att 
denna undervisning skulle meddelas af prästerna. Ehuru 
inga till våra dagar bevarade handlingar därom upplysa, tor- 
de det få anses vara säkert, att den guvernör Printz åtföl- 
jande pastor Johannes Campanius varit minst lika verksam 
uti att undervisa den svenska ungdomen i Delaware i innan- 
läsning och kristendomens hufvudstycken, som han var uti 
att meddela de kringboende indianerna salighetens kunskap. 
Det är knappast troligt, att denne nitiske och samvetsgranne 
man tillgodosåg de senare på de förres bekostnad. Hvar och 
i hvad form undervisningen meddelades, är ej bekant. Det 
sannolikaste är likväl, att den skedde i kyrkan i samband 



Digiti 



ized by Google 



DE SVENSKA FÖRSAMLINGSSKOLORNA I DELAWAKE 193 

med det vanligen före högmässogudstjänsten företagna kate- 
ki sationsf örhöret. 

Innan någon församlingsskola i egentlig mening upprätta- 
des, erhöllo koloniens medlemmar, på egen begäran, från 
Sverige sin första samling litteratur. Denna sändes år 1696 
med pastorerna Eudman och Björk och utgjordes till stor 
del af uppbyggelseböcker. Men äfven läroböcker i försvar- 
lig mängd funnes i den rekvirerade samlingen, och synes 
detta antyda, att kolonisterna själfva voro lifligt medvetna 
om barn- och ungdomsimdervisningens stora betydelse för 
koloniens religiösa framtid. 

Den sålunda erhållna sändningen bestod. af följande böc- 
ker: 

30 st. biblar, 

6 si. postill or, 
50 st. manualer, 

100 st. andliga betraktelser, 

100* st. psalmböcker, 
2 st. kyrkohandlingar, 
2 st. kyrkoordningar, 

100 st. Svebilii katekeser, 

300 st. små katekeser, 

400 st. abc-böcker. 

500 st. katekeser på indianspråket (Öfvers. af pastor Cam- 
panius) . 

Nu fingo Delaware-svenskarna något att läsa. Att kunskaps- 
törsten var stor, framgår utaf }d:tranden i bref till Sverige 
från de båda sistnämnda pastorerna. Pastor Andreas Rud- 
man skrifver sålunda, att "nästan allesammans kunna läsa'^; 
pastor Björk meddelar, att vid deras ankomst till Delaware 
funnos därstädes knappast tre svenska böcker, men att svens- 
skarna voro så angelägna om att deras harn mätte få lära sig 
läsa, att de lånade böckerna af hvarandra, med den påföljd, 
att de alla kunde läsa försvarligt innantill. Den sistnämnde 



Digiti 



ized by Google 



194 A. 8CHÖN. 

klagar dock öfver olikheten i undervisningsmöjligheter här 
och i Sverige, "men detta är ej underligt", säger han, ty De- 
laware-svenskamas präster, "i synnerhet de senaste, voro gam- 
la och orkeslösa och kunde ej ägna tillbörlig uppmärksamhet 
åt ungdomens undervisning/^ 

Ankomsten af den förhållandevis stora boksamlingen hade 
ett ytterst välgörande inflytande på landsmännen. Efter 
knappast ett tredjedels års arbete kunde de två prästmännen 
i bref till en hemmavarande vän samfäldt intyga: "Råder 
nu ett sådant läsande i bygden af gamla och unga, gifta och 
ogifta, att en rättsinnig människas hjärta gläds och fröjdas 
innerligen/^ 

Behofvet af en ordnad skolundenåsning gjorde sig likväl 
fortfarande gällande, och den kraftfulle pastor Erik Björk, 
som synes ha innehaft ledningen af den kyrkliga verksam- 
hetens detaljer, lät sig angeläget vara att söka afhjälpa detta 
behof. Början gjordes i hans egen församling, Kristina. 
Den 22 oktober 1699 blef en Sven Colsberg anställd som för- 
samlingens klockare, men då lönen för denna hans tjänst 
visade sig vara otillräcklig för hans underhåll, antog försam- 
lingen honom jämväl till skolmästare samt förband sig att 
till hans skola, som skulle hållas i Peter Munsons hem, sända 
åtminstone 18 @ 20 barn. Samtidigt öppnades i Bokton, 
midt emot Kristina, på andra sidan Brandywine-ån, likale- 
des en skola. Påföljande vår vidtogos förberedelser till byg- 
gande af ett skolhus, och 43 st. timmer om 20 fots längd hög- 
gos, men till följd af sjukdom hos fiybyggama och andra 
hinder gjordes ingenting vidare åt saken, och timret blef ald- 
rig framkördt. Tidigt i maj afbröts skolhållningen i Bokton^ 
"dels på grund af ofvannämnda sjukdom och andra orsaker'^; 
dels på grund af att åtskilliga föräldrar ej regelbundet höllo 
sina barn i skolan, ehuru dessa fingo god och grundlig under- 
visning. Saken gick ej som den borde, och läraren erhöll 
ringa lön för sin möda. 



Digiti 



ized by Google 



DE B7ENSKA FÖRSAMLINGSSKOLORNA I DELA W ARE. 195 

Nedslagen och modlös var Colsberg betänkt på att upphöra . 
med skolundervisningen, då en viss Göran Anderson flyttade 
ut ur sin egen stuga och ställde densamma till Colshergs dis- 
position kostnadsfritt för ett hälft års tid,hvarjämte han upp- 
lät ett stycke jord åt skolmästaren till planteringsland. Men 
ej nog härmed. En annan ^^skolvän'^, Josper Walraven, före- 
tog sig att "till befordrande af GTuds ära genom barnens krisi> 
liga uppfostran^^ skänka ett stycke jord att bi*ukas af skol- 
mästaren, och han lofvade dessutom denne fri kost under två 
månaders tid, ett löfte, som han också ärligt höll. Den 10 
juni återupptog därför Colsberg i Herrens namn skolhållning- 
en å sistnämnda plats för ännu ett halfår. 

Skolmästare och klockare Colsberg afled den 22 januari 
1710. Pastor Björk yttrar om hans frånfälle, att det var en 
ej ringa förlust för honom och församlingen, på grund af 
Colsbergs nyttiga arbete. 

Samma år virket till den blifvande skolan i Kristina upp- 
höggs, lyckades pastor Björk få till stånd en svensk skola äf- 
ven i Vicacoa, där Gloria Dei-kyrkan då nyss uppförts. Han 
yttrar också, att han vid densamma lyckats anställa en skick- 
lig skollärare, som tillika tjänstgjorde som sockenskrifvare. 
Hvad denne, som nog tillika var klockare, hette, omtalas ej. 

Samtidigt pågick ett annat skolarbete, men detta bland in- 
dianerna. En amerikansk historieskrifvare uppgifver näm- 
ligen, att dessa engagerade kyrkovärden Carl Springer i 
Kristina att lära deras barn läsa katekesen enligt pastor Cam- 
panii öfversättning. Att Springer utsågs till de små vildar- 
nas lärare, torde ha berott därpå, att han bättre än de öfriga 
svenskarna förstod indianemas tungomål. 

År 1699 skall konung Karl XII hafva på begäran af pastor 
Björk sänd t till Delaware-s venskarna en samling obundna 
böcker. Denna hos amerikanska historiker synliga uppgift 
bekräftas dock ej af svenska historiska arbeten i ämnet. 

På Jersey-sidan tjänstgjorde som klockare och skollärare 



Digiti 



ized by Google 



106 A. »CHÖN. 

tmder pastor Björks tid en Hans Stålt, som, då folket ej kun- 
de komma öfver älfven för att bevista gudstjänsten i Kristina 
kjTka, föreläste predikan ur någon postilla. 

En tredje sändning böcker ankom år 1705 och fördelades 
lika mellan församlingarna i Vicacoa och Kristina. Denna 
samling utgjordes af : 

4 st. nya kyrkobiblar, 
30 st. biblar i oktavformat. 
4 st. psalmböcker, 
300 st. svenska psalmböcker, 
44 st. själfbiografier, 
6 st. Specula relig. Clausula, 
2 st. barnböcker, 

2 st. predikningar med anledning af konungens seger i 

Clissow, och 

3 st. Kristi blodiga offer för världens synder. 

År 1708 finna vi en viss John Club som skolmästare i Vi- 
cacoa. Om hans verksamhet är emellertid ingenting vidare 
kändt. Han efterträddes därstädes af Arvid Hernbohm, en 
gymnasist från Skara, hvilken år 1713 eller 1714 ankommit 
till Amerika. Denne erhöll af biskop Svedberg tillstånd att 
predika och var af honom föreslagen till mottagande af präst- 
vigning, men detta blef ej af, emedan prästerna ej ansågo ho- 
nom lämplig och han själf undanbad sig. Huru länge han i 
Vicacoa verkade som skollärare och predikobiträde, är ej 
kändt. 

Den fjärde boksamlingen från Sverige anlände år 1712 
med pastorerna Hesselius och Lidenius. Den omfattade: 
10 st. Konung Karl XII:s biblar, 

360 st. psalmböcker, 
12 st. Fursten-Lehre. 

Kristina församling gjorde den 9 maj 1716 ett försök att 
få ofvannämnde Arvid Hembohm till lärare vid sin skola, 
men misslyckades, ehuru hon erbjöd fullt ut lika stor lön, 



Digiti 



ized by Google 



SVENSK-AMERIKANSKA BILDHUGGARES ARBETEN : 
Qrupp i terracotta: Justice, LaWj and Bondage af C. J. Nilsson. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digiti 



ized by Google 



D^ B7EN8KA FÖRSAMLINGSSKOLORNA I DELAWARE. 197 

som han hade i den öfre församlingen. Han afslog kallelsen 
på den grund, att en flyttning skulle komma att verka skadligt 
på hans dåvarande lärjungars undervisning. 

Då församlingen ej lyckades erhålla Hernbohm till skol- 
mästare, vände hon sig med kallelse till Johan Göding, som 
"förut såväl på västra som på östra sidan floden varit med 
om undervisning, de unga till stort gagn.'^ Johan Gustafs- 
son erbjöd sig att bestå både husrum och kost åt skolmästa- 
ren ; och pastorn, Måns Gustafsson, Gustaf Gustafsson, Johan 
Stalcop och Ante Vainans hustru Margareta utfäste sig att 
betala honom i lön 30 shillings för hvarje barn samt läm- 
nade till de öfriga församlingsbornas godtfinnande att sända 
sina barn till honom och öfverenskomma om lönevillkoren på 
bästa sätt de kunde. 

Så öppnade vällärde herr skolmästare Göding den 17 juni 
1717 i Johan Gustafssons hus sin skola. Huru härvid till- 
gick, huru pass försigkomna hans då inskrifna elever voro 
och huru terminen, eller rättare läsåret, afslutades några må- 
nader senare, skola vi i det följande berätta'. Mäster Gödings 
skola erbjuder en så ypperlig bild af skolförhållandena i 
1700-talets Svensk- Amerika, att vi anse oss ej böra affärda 
densamma med endast några ord. 

A-^id skolans öppnande var kyrkoherden Andreas Hesselius 
närvarande äfvensom så många af föräldrarna, som hade kun- 
nat komma tillstädes. Sedan sång utförts och bön förrättats 
af kyrkoherden, höll denne till barn och föräldrar ett gudligt 
tal och höll därpå förhör med barnen för utrönande af deras 
kunskaper och färdighet i innanläsning, h varefter han öfver- 
iämnade dem till skolmästare Göding, hvilken nu förrättade? 
uppekrifningen. Skolmatrikeln fick följande utseende: 

1. Gustaf Johan Gustafsson, nio år gammal. Kan läsa 
sin katekes försvarligt och desslikes besvara rätt väl olika frå- 
gor i kristendomskunskapen. 

2. Peter Johan Gustafsson, sju år gammal. Kan läsa de 
Präriebtotnman, is 



Digiti 



ized by Google 



198 A. SCHÖN. 

tio budorden försvarligt. 

3. Mary Geens, nio år gammal. Kan läsa svenska och 
uppläsa de tio budorden. 

4. Gustaf Måns Gustafsson, sju år gammal. Kan läsa 
svenska försvarligt. 

5. Måns Gustafs dotter Annika, sex år gammal. Kan 
stafva svenska försvarligt. 

6. * Anders Gustafs dotter Catherina, tolf år gammal. Kan 
lä«a i bok, men måste börja lära sig stafva rätt. 

7. Peter Staleop Johanssons son, fem år gammal. Kän- 
ner bokstäfverna. 

8. Margaretha, framlidne Peter Stalcops dotter, 11 år 
gammal. lAser svenska ganska väl, men måste på nytt lära 
sig stafva. 

9. Thomas Davis, 11 år gammal. Kan stafva svenska 
en smula. 

10. Annika, Anders Gustafs dotter, åtta år gammal. Kan 
stafva en smula. 

11. Ante Vainans son liars, sju år gammal. Känner bok- 
stäfverna. 

Dessa voro mäster Gödings lärjungar. Dem skulle han nu, 
så vidt möjligt vore, lära läsa i bok samt vidare "informera" 
i kristendomens hufvudsanningar i enlighet med den svenska 
kyrkans lära. Huru han härutinnan lyckades, finna vi af 
den i församlingens protokollsböcker införda berättelsen om 
förloppet vid examen med hans disciplar. 

Denna hölls den 8 april 1718 i Johan Stalcops hus i närva- 
ro af kyrkoherden och de flesta af barnens föräldrar. Kyr- 
koherden öppnade examen med bön och lämpliga erinringar, 
hvarefter "herr Göding på sitt l)erömvärda sätt framställde, 
i enlighet med anvisningarna i början af hans högvördighet 
biskop Svedbergs katekes, frågor rörande de viktigaste af kris- 
tendomens hufvudstycken och uppmanade barnen att med 
skriftens ord styrka sina svar." På dessa frågor, heter det 



Digiti 



ized by Google 



DE SVENSKA FÖBSAMLINGSSKOLORNA I.DELAWARE. 199 

vidare, "svarade till samtliga närvarandes stora förvåning och 
glädje barnen raskt och säkert och bekräftade så snabbt med ' 
den heliga skrifts ord sina. svar, att alla de närvarande ej 
kunde annat än med tårar af glädje och fröjd tacka Gud för 
sina barns goda minne och färdighet och för skolmästarens 
tålamod och omtänksamhet/^ Allt detta hade han genom 
samtal med barnen och utan ringaste hjälp af lärobok inpräg- 
lat hos dem. Att han för kristendomsnndervisningen ej för- 
summat att lära dem läsa innantill, framgick, då kyrkoherden 
lät dem uppläsa psalmverser, hvilka han själf utvalde. Till 
sin stora tillfredsställelse fann han därvid, att de kunde läsa 
svenska väl. 

Af de barn, hvilka i juni året förut inskrifvits, voro alla 
närvarande med undantag af Mary Grcens, Thomas Davis 
och Anders Gustafs dotter Catherina. Dessa hade ej kunnat 
bevista skolan regelbundet, hvilket dock icke hindrade, att 
Catherina var ganska väl försigkommen i läsning, efter hvad 
som upplystes. 

När alla blifvit förhörda, afslöt kyrkoherden examen med 
en sång samt välsignelsen, hvarefter alla framemot aftonen 
åtskildes under ömsesidig belåtenhet och lyckönskningar öf- 
ver hvad de hört. 

På detta enkla, men allvarliga sätt tillgick det vid examen i 
en svensk skola i Amerika i början af 1700-talet. 

Om mäster Göding, den duglige skolläraren, vet man, att 
han var verksam på äfven andra områden än skolundervis- 
ningens. Han synes hafva varit en ledare bland sitt folk, 
ty när böckerna kommo från Sverige, meddelar Acrelius, upp- 
manade Göding folket ej endast till tack och lof till Gud, utan 
också, att hvar och en måtte gifva något till kyrkan såsom 
tacksamhetsgåfva för hvarje bok. Han uppmanade också fol- 
ket att samla pälsverk, såsom räfskinn, tvättbjömskinn, sobel-' 
skiiin o. s. v. för att hemsända till drottning Ulrika Eleonora 
och till biskop Svedberg. Sådana sändningar verkställdes 



Digiti 



ized by Google 



200 A. SCHÖN. 

också, hvilket visar, att mäster Göding hade icke så litet in- 
flytande bland Delaware-s venskarna. Emellanåt roade han 
sig med att disputera med kväkarna, hvilkas religiösa åsik- 
ter han ej kunde gilla. 

Denne i svenskamas i Delaware kyrkliga historia märklige 
lekman afled den sista dagen af år 1719 eller nyårsdagen 
1720, man vet ej med visshet hvilkendera. 

På Jersey-sidan, i Racoons och Pennsnecks församlingar, 
tjänstgjorde under någon tid i slutet på 1730-talet såsom skol- 
lärare studeranden Olof Malander, hvilken rest till Amerika 
för detta ändamål. Någon vidare framgång i sitt kall synes 
han emellertid ej haft. 

Trots Gödings m. fl. vackra insatser till det svenska skol- 
väsendets höjande och trots prästerskapets oaflåtliga bemö- 
danden i samma riktning fortfor undervisningsfrågan under 
hela den svenska missionens tid att vara bränbande. Under- 
visningen i svenska och kristendom var oundgängligen nöd- 
vändig, om kyrkan härute skulle kunna bibehålla sin karak- 
tär af svensk-luthei-sk. Men svårigheterna att på ett något 
så när tillfredsställande sätt ordna skolväsendet voro hart 
när oöfverstigliga. Dels bodde familjerna så långt från hvar- 
andra, dels hade de fullt upp att göra för att kunna under- 
hålla kyrka och präst. Till upprättande och underhållande 
af svenska skolor behöfdes en tämligen stor fond, men h var- 
ifrån skulle den tagas? Följden af allt detta blef, att skol- 
lärarna, så snart utsikt till bättre aflönad verksamhet yppade 
sig, vanligen togo farväl af lärarekallet. 

Man må dock för ingen del tro, att i landet saknades skolor 
på den tiden. Tvärt om synes det hafva funnits sådana i 
öfverflöd. "Intet land kan hafva flera skolor", skrifver Acre- 
lius. Men han skyndar sig att tillägga: "och svagare under- 
visning i kristendom än detta." Hurudana dessa skolor voro, 
därom vittnar en till våra dagar bevarad skildring af desam- 
ma och deras lärare. Det heter, att till lärare anskaffades 



Digiti 



ized by Google 



DE BVKNÖKA FÖRSäMLINGSSKOLORNA t DELAWARE. 201 

någon afdankad matros eller soldat, oafsedt af hvad religion 
han var. Dessa voro föga pålitliga, och skolorna kunde få 
stå tomma i flera dagar å rad, medan de värde lärarna gingo 
från krog till krog. I bästa fall rymde lärarna sin kos och 
lämnade skolarbetet åt sitt öde. 

Klart är, att svenskarna och deras präster ej gärna ville 
sända sina barn till dylika skolor. Därför beslöto de också 
år 1722 att själfva undervisa sina barn i svenska och kris- 
tendom. 

Från den tiden till kyrkoherde Acrelii ankomst 1749 synes 
ingen svensk skola med särskildt engagerad lärare hafva hål- 
lits på västra Delaware-stranden. På Acrelii uppmaning an- 
togs nu emellertid till skollärare en student från Lund vid 
namn Nils Forsberg, hvilken nyligen anländt från Göteborg 
och som erbjöd sig att tjänstgöra. Till en början undervi- 
sade han här och där i hemmen. Under vintern 1749 — 1750 
upplåts åt honom ett privat hus till skollokal nära Kristina 
kyrka. Men då han under den påföljande hösten och vintern 
var vid dålig hälsa och åtnjöt ringa lön för sin möda, upp- 
hörde han med skolhållningen. År 1 758 återtog han dock san 
verksamhet, då i ett hus tillhörigt Timothy Stedham och be- 
läget nära kyrkan. Svårigheterna voro emellertid de vanliga, 
och Forsberg tröttnade. 

Härmed slutar Kristina församlingsskolas historia. 

Då Peter Kalm, Åbo-professorn, hitkom 1748 för att idka 
naturvetenskapliga och nationalekonomiska studier, hade han 
i sällskap en ung svensk vid namn Joakim Eeinke, hvilken 
under en kort tid höll skola vid Eapapo i Rac^ons församling. 
På samma ställe tjänstgjorde som skollärare under en kort 
tid i början af 17G0-talet den på grund af sin dryckenskap 
olycklige pastor Lidenius d. y. 

Det sista kraftiga försöket att upprätta och uppehålla en 
ordnad svensk skolverksamhet i församlingarna gjordes af 
prosten Carl Magnus Wrangel. I Kingsessing af satte han den 



Digiti 



ized by Google 



202 A. SCJfÖN. 

tjänstgörande oduglige skolläraren och anställde en ny, för 
hvars aflönande den rike godsägaren Coiiltas bidrog med 10 
pund sterling årligen. Prosten hade snart glädjen se ej mind- 
re än 60 barn bevista undervisningen. Flera lärjungar hade 
nog kunnat erhållas, men utrymme saknades. För denna sko- 
la uppsatte prosten den 27 nov. 1761 en skolordning i 10 para- 
grafer, som ännu förtjänar att med eftertanke läsas såsom 
varande det kanske viktigaste dokument till belysning af de 
svenska skolförhållandena i Amerika på 1700-talet. Vid 
den religiösa undervisningen lades i denna skolordning den 
största vikt. Så snart kyrkobyggnaden i Kingsessing var 
fullbordad, ämnade han förmå församlingen att uppföra än- 
nu ett skolhus, till hvilket 80 pund redan voro subskribe- 
rade. Detta var afsedt att blifva en s. k. boarding-school. 
Företaget synes emellertid ej hafva kommit till utförande. 

Det påbegynta goda verket afstannade i det närmaste i 
och med prosten Wrangels hemresa år 1768. Efter den tiden 
omtalas ingen svensk skolverksamhet i församlingarna på 
båda sidorna Delaware-floden. Allt gick nu med stora steg 
sin amerikanisering till mötes. 

Innan vi afsluta denna korta teckning af det svenska skol- 
väsendet i Delaware, kunna vi ej underlåta att nämna ett par 
saker, som därmed ägde på visst *sätt sammanhang. Den 
första är, att år 1771 en ung svensk-amerikan, Daniel Kuhn, 
reste öfver till Sverige för att vid Uppsala universitet fort- 
sätta sina studier, *och torde han varit den förste i Amerika 
födde svensk, som för sådant ändamål rest till Sverige. Kuhn 
blef i Uppsala prästvigd och erhöll den 22 september 1775 
fullmakt på Kristina pastorat. På utresan dog han dock i 
London den 7 okt. 1776, och därmed strandade den svenska 
regeringens af sikt att för framtiden besätta de svenska pas- 
toraten i Amerika med infödda svensk-amerikaner. 

Den andra är den, att den siste svenske kyrkoherden i Kri- 
stina, Lars Girelius, var en af de första ledamöterna af sty- 



Digiti 



ized by Google 



DB SVENSKA FÖRSAMLINGSSEOLORNA t DELAWAHS. 203 

relsen för det år 1765 i Wilmington, Del., grundade lärover- 
ket Wilmington Academy. Läroverkets namn ändrades 1803 
till College of Wilmington. 

Dess tillvaro ändades emellertid omkring 1830. 




Digiti 



ized by Google 





En sommarvisa. 

Af WUh. Reslow. 

Nu är det just som när vår mor 
en gång var glad och ung, 
ty örter blomma, gräset gror 
och röd står hedens ljung. 

Nu är det just som när vår mor 
gick med i leh och dans, 
och minsta haclchnut syntes stor 
i sommarsolens glans. 

Nu är det just som när vår mor 
spann hjärtats kärleksgarn 
hring framtid ljus, Tering sådd som gror, 
allt sen vi voro harn. 



Digiti 



ized by Google 



EN SOMMARVISA, 205 

I^u är det just fiom når vår mor 
oss visade ett haf 
där bortom — världen är så stor, 
men lifvet hlott en graf. 

Nu är det just som när vår mor 
hon diktade en sång 
med ord: ''Hvad nu du icTce tror, 
du tro dock skall en gång/' 

Nu är det just som om vår mor, 
fast gammal, lefver än 
och drömmer, anar, hoppfullt tror 
oss harn få se igen! 




Digiti 



ized by Google 





I skymningsstund. 

Af Anna Halländer. 

Djupt skuggorna falla i sJcog och kring sjö, 

och fåglarnas lofsänger ljuda ej mer, 

och dimman, ett skimrande flor, sänkes ner 

och döljer den grönskande ö. 

Då blir det så tyst kring den ödsliga mo, 

där alfvorna sä^as tyst tråda sin dans, 

m.en minnet väl knyter sin doftande krans 

i kvällens förtrollande ro. 

Då klingar i dalen en klocka. Så klart 
den dallrande tonen kring nejderna går, 
och fram till de längtande hjärtan den når, 
då slumra väl sorgerna snart; 
om mödan var tung och om dagen var lång. 



Digiti 



ized by Google 



I SKYMNINGSSTUND. 207 

doch aftonen hommer omsider med frid; 
då glömmes all oro och äflan och strid, 
och Ijuflig blir hvilan en gång. 

Ring Jcärlehens eviga, mäktiga hud, 

dti Jcloclca i dalen, hring väntande värld, 

men skönast vid hemmets Ijuft fridlysta härd 

du tolke din hälsning från Qud, 

Där står nog en ängel, osynlig, och ler, 

på vakt hos de kära, de sofvande små, 

kanhända de drömma blott vackrare då, 

när ängeln så mildt pä dem ser. 

Ring frid till hvart hjärta, du klocka i dal, 
ring sabbat till alla i skymningens stund. 
När eko dig svara/r där borta) i lund, 
då stillas de stingande kval, 
och glädjens förtjusande blomma, som stått 
förtvinad den heta och brännande dag, 
uppblomstrar på nytt i fördubbladt behag, 
men friskare, skönare blott. 

Högtidlig är stunden och kvaUen så skön, 
och blickarna lyftas mot himmelen blå, 
dit uppåt med längtan väl tankarna gå, 
och händerna knäppas till bön; 
ej tankarna bindas af jordiska band, 
men svinga sig fria som örnen dit opp 
till målet för människans eviga hopp, 
till löftets ljust hägrande land. 



Digiti 



ized by Google 



208 ANNA HALLÄNDER. 

Då bugar sig ,skogen, den älskade skog, 
vid ljudet af klocktoners gripande makt, 
den står där i sommarens fullaste prakt, 
de tonerna känner den nog; 
det är som ett tempel i skogen i kväll, 
och dit komma minnenas tjusande här, 
och hälsning från hänsvunna tider den här 
från hembygdens dalar och fjäll. 




Digiti 



ized by Google 



DÖDSRUNOR 

öf ver mera bemärkta svensk-amerikaner, hvilka under det 
senaste året aflidit. 

Af A. Schdn. 



Digiti 



ized by Google 



Digiti 



ized by Google 




ANDREW PALM. 

Denne landsman var en utaf Kansas' första svenska banbry- 
tare och var redan i början af 1860-talet med om att göra 
en smula historia därute i rödskinnens, skallerormarnas, cyklo- 
nernas, prärieldarnas och gränsstridernas mycket omtalade lands- 
ändar. 

Kansas blef, som bekant, territorium 1854. Redan året därpå 
hade en svensk hunnit förirra sig ditut. Det var John H. Johnson 
från Horns socken i Östergötland. Han slog sig ned i Mariadahl 
och blef här storf armare, framstående politiker och en mycket 
ansedd kyrklig samfundsman. Han afled den 27 juni 1893. Af 
sin efterlämnade stora förmögenhet befanns han hafva testamen- 
terat omkring $40,000 till svensk-amerikanska läroverk och barm- 
härtighetsinrättningar. 

Den sjätte i ordningen af Kansas' första svenskar var Palm. 
Han anlände till nuvarande Lawrence redan i augusti 1858 och 
hann sålunda vara med om ej blott att se territoriet förvandlas 
till stat (den 29 januari 1861), utan äfven deltaga i de häftiga 
lokala strider, till hvilka inbördeskriget gåfvo anledning. 

Palm var skåning till börden och född i Killeröd, Billinge soc- 
ken, den 30 april 1835. Efter att hafva genomgått ortens folk- 
skola inträdde han i smedlära i Lund och erhöll efter fyra års 
lärotid af denna stads handtverksförening sitt gesällbref. Detta 
var i oktober 1855. I juli påföljande år begaf han sig till Göte- 



Digiti 



ized by Google 



212 A. 8CHÖN. 

borg, där han erhöll anställning vid Lindholmens mekaniska 
verkstad. Palm och tre andra på samma verkstad anställda ar- 
betare kommo öfverens om att begifva sig till Amerika för att 
hät sätta sig in i de nyaste arbetsmetoderna på det mekaniska 
området och sedan återvända till Sverige i ändamål att där 
etablera sig som verkstadsägare. I maj 1857 lämnade de fyra 
Göteborg med ett norskt segelfartyg vid namn "Uniona". Resan 
saknade ej sina äfventyr. Sålunda inträffade en eldsvåda om- 
bord, och om sin dödlighet påmindes besättning och passagerare 
ytterligare därigenom, att ett dödsfall inträffade under resan. 
Efter fem veckor anlände sällskapet till Boston den 2 juli. 

Detta var i de dagar, då det stod och vägde huruvida terri- 
toriet Kansas skulle i unionen upptagas som en slafstat eller ej. 
"Let US go and help make Kansas a free state", var lösen bland 
den manliga ungdomen i det abolitionistiskt sinnade Boston. 
Sällskap efter sällskap af äfventyrslystna organiserades och drog 
mot västern. Palm, som likaledes brann af begär att komma 
ditut, slöt sig dock ej till några af dessa, utan beslöt att resa 
mol allena för att få tillfälle att bese landet en smula. I april 
1858 begaf han sig på väg via New York till Chicago och därifrån 
till St Louis. Från denna stad reste han med ångare uppför 
Missouri-floden till Lexington, där han kvarstannade i två må- 
nader och fick tillfälle att något lära känna si af ver i väsendets för- 
svarare samt blef vittne till huru negrer såldes som boskap på 
stadens torg. 

Den 27 juli bröt han upp från Lexington och fortsatte med ång- 
båt resan till Wyandotte, Kans. Efter åtskilliga äfventyr ham- 
nade han slutligen i Lawrence och kvarstannade där i fjorton 
dagar för att se sig om en smula, innan han slog sig ned på 
allvar. Bloomington tycktes vara en ort med framtid för sig. 
Belägen midt i Douglas county syntes den hafva de bästa utsik- 
terna till att blifva county'ets hufvudort. Här beslöt Palm att 
etablera sig och började i augusti uppföra en smedja och vagn- 
makeriverkstad. Det hade sig dock icke så lätt att komma i ord- 
ning. Timmer, kol, järn och annat, som han behöfde, nödgades 
han anskaffa långväga ifrån. Tiderna voro emellertid goda, och 
nybyggare i massa strömmade in, hvadan Palms framtidsutsikter 
voro rätt ljusa, då han i oktober samma år slog första hammar- 
slaget i sin egen smedja. 

Omväxling i hvardagslifvet saknades ingalunda. En dag upp- 



Digiti 



ized by Google 



DÖDSRUNOR. 213 

stod i Bloomington ett styfvare slagsmål mellan ett antal slafveri- 
vänner och ett d:o slafverimotståndare. Oaktadt omkring 40 
skott lossades, blef endast en person, en neger, dödad. Palm 
hade den sorgliga plikten att vara med om att begrafva honom. 

Ej nöjd med endast sin smedja och vagnmakeriverkstad for 
Palm år 1859 till Osage county för att anmäla sig till erhållande 
af ett frihemman om 160 acres. Denna brist på förnöjsamhet 
straffades i juli samma år därmed, att en cyklon bortsopade både 
smedjan och vagnmakeriverkstaden. Palm skulle ej varit den 
sega skåning han var, om han ej genast börjat bygga nya i de 
bortblåstas ställe. Två år senare köpte han tredjeparten i Bloom- 
ington Saw and Grist Mill, hvars båda andra ägare voro ameri- 
kanerna Hy de och Swain. Men äfven detta framsteg följdes af 
bakslag. I januari 1862 kom nämligen ett af dessa guerillaband, 
på hvilka Kansas* och Missouris gränstrakter på den tiden voro 
så rika, inföll i Bloomington och förstörde bland annat äfven i 
grund firman Hyde, Swain & Palms kvarn. Men Palm hade något 
af gubben Paavos tålamod. I bolag med en A. J. Stokes åtreupp- 
byggde han kvarnen, men för att ej ånyo blifva utsatt för samma 
öde sålde han snart sin andel i företaget. 

Palm synes nu hafva fått nog af framgångar och motgångar i 
Bloomington och flyttade på hösten 1862 till Lawrence, där han 
ingick i bolag med J. H. Wilder från Massachusetts för tillverk- 
ning af jordbruksredskap. På den tiden blåste det minst lika 
starkt i Kansas som det gör nu. Palm, som ju haft en mindre 
angenäm erfarenhet af vindens styrka, beslöt att vända denna sig 
till godo och uppgjorde därför jämte sin kompanjon plan till en 
väderkvarn om åttio hästkrafter. I november samma år begaf 
han sig till Sverige för att anskaffa tolf i kvarnbyggnad skickliga 
mekaniker och timmermän. Efter en sex månader lång vistelse 
i fäderneslandet lämnade han på våren 1863 jämte de tolf arbe- 
tarna Malmö för att begifva sig till Amerika, men följdes äfven 
nu af sin vanliga otur, i det att fartyget på Atlanten uppbringades 
af rebellkryssaren "Alabama" och underkastades en grundlig 
undersökning, som dock ändades därmed, att fartyget såsom 
varande tyskt erhöll tillåtelse att fortsätta sin färd. Utan vidare 
äfventyr nådde Palm, själf trettonde, den 15 juni Lawrence. 

Den 1 juli begynte man kvarnbygget med inhemsk ek som 
virke. Arbetet fortskred i lugn och ro till den 21 augusti, då ett 
300 man starkt guerillaband under anförande af öfverste Quantrell 

Prärieblomman. u 



Digiti 



ized by Google 



214 A. SCHÖN. 

inföll i staden, nedbrände densamma och dödade omkring 180 
af dess invånare. Wilder & Palms verkstad samt alla innelig- 
gande, för kvarnen afsedda maskindelar förstördes. Palm och 
kvarnbyggama befunno sig vid Quantrells attack inne i Wilders 
två våningar höga stenbyggnad vid Kentucky street. Denna 
sökte de öfverfallande sätta eld på, men misslyckades, och Palm 
och hans arbetare undkommo med lifvet. Sina pengar hade de, 
då anfallet väntades, nedgräft på bankir Lichens tomt och åter- 
upptogo dem efteråt oskadade. 

Efter att med mycket besvär hafva lyckats anskaffa material 
och åter fått sin verkstad uppbyggd och i ordning fick firman på 
våren 1864 väderkvarnen färdig och kunde i maj taga densamma 
i anspråk för sitt ändamål. Den var försedd med alla erforderliga 
maskiner, och på densamma förmaldes såväl majs som hvete. 
Det befanns emellertid, att dess väldiga vingar . utvecklade mer 
kraft än som behöfdes för målningen, och den praktiske Palm lät 
därför, på vårn 1865, såväl rundt omkring kvarnbyggnaden som 
nära därintill uppföra verkstadslokaler, till hvilka den erfor- 
derliga kraften genom ledningar öfverfördes från kvarnen. Senare 
uppfördes ytterligare två verkstadsbyggnader. Samtliga anlägg- 
ningarna voro belägna på ett tre acres omfattande område strax 
väster om staden. 

Om kvarnen kan tilläggas,' a^t den nyttjades till den 31 juli 
1885, då den kasserades. Ännu för fyra år sedan stod den kvar 
på samma plats, ett vördnadsvärdt minnesmärke från stadens och 
statens tidigare dagar. 

Efter inbördeskrigets slut inträdde äfven i Kansas lugnare 
borgerliga förhållanden, och firman Wilder & Palm kunde an- 
senligt utvidga sin affär. Sålunda öppnade firman år 1867 inne 
i staden Lawrence engros- och minutaffär med farmredskap, 
stängseltråd och utsädesfrö. Dess affärsförbindelser sträckte sig 
öfver hela staten. Är 1880 befanns affären hafva antagit sådana 
proportioner, att den gamla firman ej bekvämt kunde sköta den- 
samma, hvarför den ombildades till ett aktiebolag, benämndt 
The Lawrence Plow Co. Palm blef det nya bolagets president. 
Tre års ihållande torka minskade emellertid ansenligt Kansas- 
f armarnas köpkraft, och firman i fråga stupade den 30 juli 1885. 
Trots alla motgångar ägde Palm sin sega energi kvar, och i augusti 
1886 etablerade han sig åter som redskapshandlare, smed och 
vagnmakare i Lawrence och dref nu med framgång affären I 13 år 



Digiti 



ized by Google 



DÖDSRUNOR. 215 

eller till i december 1899, då han drog sig tillbaka och slog sig till 
ro i sitt landtliga hem på kullen nära den gamla väderkvarnen. 
Vid den dagliga anblicken af denna återkallade han helt säkert 
mer än en episod ur sitt flydde, långt ifrån lugna lif. Här bodde 
den gamle pioniä^en ända till sin död, som inträffade den 5 no- 
vember 1906. 

Palm ingick den 4 augusti 186^ äktenskap med Charlotte G. 
Peterson, som 1899 afled. I detta äktenskap föddes fem barn, 
af hvilka två lefva, nämligen sonen William L. Palm, advokat i 
Den ver, Colo., och dottern Blenda Palm Reynolds, som bodde hos 
fadern. 

Palm försökte sig äfven som uppfinnare inom redskapsbranschen 
och innehade ett par patent. I föreningsverksamheten tog han 
liflig del och organiserade år 1864 The Lawrence Scandinavian 
Society samt biträdde vid organiserandet af Fraternal Aid Asso- 
ciation. Han tillhörde dessutom Ancient Order of United Work- 
men. 

Han deltog på unionisternas sida i slaget vid Big Blue i Mis- 
souri den 22 — 2S oktober 1864, då de till motståndare hade rebell- 
generalen Sterling Price och hans armé. På grund af sitt delta- 
gande i detta slag var Palm medlem af The Grand Army of the 
Republic. 




Digiti 



ized by Google 



216 A.. 80HÖN. 



ERNST LUNDGREN. 

En särdeles mångsidig och gagnande verksamhet afbröts allt för 
tidigt genom advokaten och ingenlören Ernst Lundgrens i Brook- 
lyn, N. Y., den 17 dec. 1906 timade död. Lundgren var emellertid 
ej blott en det praktiska arbetets man, utan därtill en represen- 
tativ personlighet, som genom sitt uppträdande bland amerika- 
nerna städse bidrog att höja aktningen för vårt fädernesland och 
vår nationalitet. Ensamt ur denna sistnämnda synpunkt är han 
värd följande, af hr Wm. Berger skrifna, ur Nordstjärnan häm- 
tade sympatiska minnesruna. 

Ernst M. Lundgren var född i Stockholm den 1 sept. 1851 och 
ingick efter aflagd studentexamen som elev vid Ultuna landtbruks- 
institut, hvarifrån han efter fullbordad kurs utexaminerades. 
För omkring 22 år sedan anlände han till Amerika och slog då 
ned sina bopålar i Brooklyn, där han allt sedan vistats och hvarest 
han några år därefter ingick äktenskap med sin nu efterlefvande 
maka, hvilken tillika med tvenne förhoppningsfulla söner, resp. 
18 och 15 år, står sörjande vid den i sina bästa år så hastigt bort- 
ryckte familjefaderns bår. 

Strax efter sin ankomst hit blef Lundgren genom sin intelli- 
gens, sin medfödda belefvenhet och sitt angenäma umgängessätt 
en eftersökt personlighet bland eliten af härvarande unga lands- 
män. Såsom varande en framstående hästkarl och skicklig ryt- 
tare hade han inom kort bildat en rldklubb, som på sin tid arran- 
gerade flera utmärkta uppvisningar och vittnade om instruktörens 
eminenta förmåga på det området. Icke långt därefter såg man 
ingeniör Lundgren på ingeniör A. W. Almquists patentbyrå, där 
han biträdde med ritningar o. d., tills ingeniör Almquist drog sig 
tillbaka och öfverlämnade affären i Lundgrens händer. Såsom ett 
bevis på Lundgrens energi och viljekraft må omnämnas, att han 
för omkring 10 år tillbaka började studera juridik vid New Yorks 
universitet samtidigt med att han skötte sin patentafiCär och ab- 
solverade sin examen med glans, hvarefter han inrättade ett 
advokatskontor tillsammans med patentbyrån, hvilka båda affärer 
han innehade, tills han öfverraskades af döden. 

Ingeniör Lundgren var i besittning af en sällsynt organisations- 
förmåga, och genom sitt gentlemannalika uppträdande blef han 



Digiti 



ized by Google 



DÖDSRtJNOR. 217 

oomtvistad t en af de ledande inom både föreningsvärlden och 
societetslifvet. Så var han med om stiftandet af Svenska Inge- 
niörsldubben eller, såsom den nu kallas, Svenska Ingeniörsför- 
eningen i Förenta staterna, och var dess president från 1897 till 
1901 ; Svenska Hjälpf öreningen, hvars president han varit under 
flera år, och Svenska Hospitalsföreningen, inom hvilken han varit 
en mångårig vice ordförande och vid sin död des» sekreterare. 
Under flera år tillhörde Lundgren direktionen för Svenska Inbör- 
deshjälpföreningen Skandia och var till sin död ej mindre denna 
förenings, utan äfven Svenska Hospitalets och Svenska Central- 
förbundets af New York och omnejd juridiska ombud, och alla 
dessa sysslor har han skött samvetsgrant och troget. Ingen 
större festlighet, där nationens ära ifrågakommit, har under de 
sistförflutna 15 åren gått af stapeln inom den svenska -kolonien 
här, med mindre Ernst Lundgren varit med bland stödjepelarna. 
Vid af täckningen af den nya John Ericsson-statyn i Battery Park 
var han den prydlige ceremonimästaren, och vid paraden i fjol 
till ära för professor Nordenskjöld tjänstgjorde han som marskalk. 
Såsom festarrangör var han oöfverträflaig, och vid de banketter, 
som under de senare tolf åren hållits till firandet af John 
Ericssons minne, har han alltid varit på festtalarnas lista. Hans 
tal, speciellt de af honom på förhand nedskrifna, utmärkte sig 
för ett ledigt och vårdadt språk, och i den humoristiska genren 
var han öfverdådigt lyckad och spirituell. Hans af den mest 
sprudlande humor späckade tal för sin gode vän ingeniör Emil 
F. Johnson vid den bankett, som gafs till hans ära efter hans 
hemkomst från Sverige den 11 oktober 1906, utgjorde ett eklatant 
bevis på Lundgrens förmåga i den branschen. Detta tal var också 
det sista, som hållits vid någon festlighet af Lundgren. 

Genom sin duglighet och starkt utpräglade pliktkänsla hade 
Lundgren väckt uppmärksamhet äfven i hemlandet, hvilket hade 
till följd, att han af den kungl. svenska kommittéen för världs- 
utställningen i Chicago år 1893 utnämndes till biträdande kom- 
missarie åt herr Arthur Leflfler, som utsetts till kommissarie för 
den svenska afdelningen af denna utställning. Efter utställning- 
ens slut gafs å Svenska ingen iörsklubben den 9 februari 1894 
en bankett till herr Lefflers ära, hvarvid denne i ett tal bl. a. 
yttrade, att han särskildt tackade klubben, därför "att den ur 
sina leder släppt till en man, som kanske bäst af alla här i landet 
bosatta svenskar verkat i kungl. kommittéens och fäderneslandets 
intresse, nämligen ingeniör Ernst Lundgren." 



Digiti 



ized by Google 



218 A. SCHÖN. 

För den plikttrohet och noggrannhet in i den minsta detalj, 
hvarmed Lundgren slsötte detta maktpåliggande uppdrag, blef han 
af konung Oscar utnämnd till riddare af kungl. Vasaorden. 

På ingeniör Lundgrens 50-årsdag den 1 september 1901 hyllades 
han af sin stora vänkrets med en subskriberad middag i Svenska 
ingeniörsf öreningens lokal, därvid till honom . öfverlämnades ett 
suvenir, bestående af en dyrbar urkedja med berlock, prydd med 
en stor diamant. 

Ingeniör Lundgren var en godhjärtad man och stod gärna till 
tjänst med att räcka sina mindre lottade landsmän en hjälpsam 
hand efter bästa förmåga, ehuru hans ekonomiska ställning icke 
var den bästa. Hans deltagande i och intresse för så många 
välgörenhetsinrättningar visar tydligt nog hans goda hjärtelag. 
Hans ståtliga gestalt, nobla sätt och tilldragande väsen gjorde 
honom till en prydnad för hela vår svenska koloni, och en så 
representativ svensk som han torde man få söka efter. 




Digiti 



ized by Google 



DÖDSRUNOR. 219 



L. M. NOUNG. 

Bland de tusentals under svenskars kraftiga medverkan till- 
komna samhällen i Amerika torde staden Rockford i Illinois 
vara typiskt svensk-amerikansk. Svenskar och amerikaner bo 
här sida vid sida och umgås med hvarandra inom affärslifvet 
och flera andra oipråden utan att därför egentligen samman- 
smälta. Båda bibehålla de sina nationella egendomligheter, som 
i synnerhet hvad svenskarna beträffar äro starkt markerade. 
De båda folkkaraktärerna komplettera här ^ hvarandra på det 
vackraste sätt. Den ofta framställda satsen, att svensken bör 
för att blifva en verkligt god medborgare i Amerika ej blott 
tillägna sig det bästa af hvad dess unga kultur har att bjuda på, 
utan därjämte lämna som insats det bästa af hvad han själf 
tilläfventyrs äger i kulturellt afseende, har här omsatts i verk- 
ligheten. Och ingen amerikan har hörts klaga öfver detta slag 
af natur al iserade medborgare. Tvärtom anses det som en verklig 
lycka för samhället att äga många sådana. Landsmännen i Rock- 
ford hafva måhända bäst af alla visat, hvilka utvecklingsmöjlig- 
heter svensken i själfva verket sitter inne med, och huruledes 
det endast fordras i det yttre gynnsamma betingelser, för att dessa 
möjligheter skola kunna framträda. En icke allt för petrificerad 
svensk byråkrat skulle genom att studera Rockfords svenskar 
och i synnerhet deras arbetsförhållanden få tankematerial nog 
för en god del af sin återstående lifstid. Lika välgörande skulle 
helt säkert ett dylikt studium vara för den sortens amerikaner, 
som hålla före, att man nödvändigt måste vara en inföding och 
ej få äga kunskap i något annat språk än engelskan för att kunna 
vara en god medborgare. 

Är Rockford sålunda, såsom antydts, ett typiskt svenskt-ame- 
rikanskt samhälle, så var den man, åt hvars minne denna enkla 
runa är ägnad, en typisk Rockfordssvensk. Begåfvad, energisk 
och vaken verkade han på en mängd olika områden för sitt sam- 
hälles utveckling. Det var dock såsom framstående industri- 
idkare han mest utmärkte sig, och såsom sådan skall han länge 
ihågkommas bland såväl amerikanerna som svenskarna i Rock- 
ford. 

Lars Magnus Noling var till börden västgöte och född den 4 



Digiti 



ized by Google 



220 A. SOHÖN. 

maj 1843. Vid 21 års ålder lämnade han fäderneslandet och 
ankom till New York den 28 juni 1864 samt fortsatte omedelbart 
resan till Rockford. Under de första åren af sin vistelse här- 
städes var han anställd som snickare i N. C. Thompsons verkstad. 
Senare tog han anställning hos sin onkel, John Nelson, strump- 
stickningsmaskinens berömde uppfinnare, som då ägnade sig åt 
möbeltillverkning. Han återupptog senare sitt arbete hos Thomp- 
son, där han kvarstannade i femton års tid. Med öppen blick 
för stadens stora utvecklingsmöjligheter köpte han en vid Kish- 
waukee street, strax utom stadsgränsen belägen farm om 80 
acres, hvilken han, då tiden ansågs härför lämplig, styckade i 
stadstomter, som efterhand fingo afsättning. En vacker stadsdel 
är nu belägen på den forna farmen. 

Rockford är ju kändt som möbelfabrikernas stad. Noling var 
en af de svenskar, som kraftigast medverkade till att förskaffa 
staden denna benämning. I det industriella uppsving, som inträf- 
fade i Rockford i slutet på 1880- och början af 1890-talet, var 
Noling aktivt intresserad samt blef delägare och styrelseledamot 
i flera af de möbelfabriker, som då uppfördes. Sålunda var han 
president för Mechanics Furniture Co., Forest City Bit & Tool 
Co. samt Rockford Manufacturing Co. Han var äfven delägare 
i Skandia Coal Co., Rockford Furniture & Undertaking Co. samt 
Svenska byggnads- och låneföreningen, i hvilka företag han tjänst- 
gjorde som president till sin död. I den Skandinaviska begraf- 
ningsplatsföreningen var han styrelseledamot. För en längre tid 
tillbaka tjänstgjorde han äfven som vice president i Illinois 
Sewing Machine Co. 

På det politiska området var Noling likaledes lifligt verksam. 
Sålunda blef han tvenne gånger, åren 1894 och 1896, invald till 
medlem af statslegislaturen från det distrikt, som innefattar 
Winnebago county. I legislaturen lyckades han genomdrifva 
flera allmännyttiga och praktiska lagförslag. Han var en hand- 
lingens man och slösade ej mycket med ord. Bland de lagförslag 
han inlämnade, och som antogos af den lagstiftande församlingen, 
märkas följande, som för den fattiga befolkningen blifvit till 
stor fördel : en lag, som nedsatte igenlösningstaxan på för obetalda 
skatter såld egendom från 8 till 6 procent ; samt en lag, som fritog 
byggnads- och låneföreningar från att betala en dem pålagd 
statsskatt. 

Hans städse visade intresse för folkupplysningen gjorde, att 



Digiti 



ized by Google 



DÖDSRUNOB. 221 

han insattes som ledamot af stadens skolstyrelse. Här förvärf- 
vade han sig sådan kännedom om skolarbetets alla detaljer, att 
då stadens nya skolstyrelse i november 1905 organiserades, ut- 
nämnde honom borgmästaren till styrelsens president. 

Strax efter sin ankomst till Rockford ingick Noling som medlem 
af Första svenska lutherska församlingen, inom hvilken han 
hedrades med en mängd förtroendeuppdrag. Sålunda var han 
under 30 års tid medlem af dess trustees och under en följd af 
år deras ordförande. 

Under flera år var han därjämte delägare i och president för 
det bolag, som då utgaf den ännu existerande svenska tidningen 
Rockford8-Po8ten. 

Mot slutet af förlidet år angreps Noling af en invärtes åkomma 
och fördes till Wesleyan hospital i Chicago för undergående af 
operation. Denna utfördes och lyckades förträffligt, men kom- 
plikationer tillstötte, och tidigt på morgonen juldagen (1906) 
inslumrade han stilla i döden. Stoftet fördes på juldagen till 
Rockford, där begrafningen under stor tillslutning firades i 
Första sv. luth. kyrkan den 28 december. Noling fick sin sista 
hvilostad på den svenska begrafningsplatsen, där så mången en 
redlig svensk arbetets son efter fuUbordadt dagsverk lagts till ro. 

Noling efterlämnade maka, född Josephina Johnson, med hvil- 
ken han förenades juldagen 1866, en dotter, gift med statssenator 
Samuel E. Erickson i Chicago, samt tre barnbarn. Ar 1890 drab- 
bades han af ett svårt slag, då en förhoppningsfull 22-årig son 
af led. Hans efterlefvande syskon voro Andrew och John Noling 
samt fru L. P. Anderson, bosatta i Rockford, fru L. A. Hokanson 
i St. Paul och fru Alfred Johnson i Chicago. Brodern Andrew 
afled dock kort efter Noling. 




Digiti 



ized by Google 



222 A. 8CHÖN. 



C. o. 5WANSON. 

Denne landsmans namn bör räddas undan glömskan därföre, 
att han var en af dem som under de senaste femton åren kraf- 
tigast bidrogo att leda den svenska invandrareströmmen till 
Canada samt att kolonisera vidsträckta områden af detta vårt 
grannland. Tusentals svenskar och andra nordbor sitta nu som 
välbärgade män på egna större eller mindre hemman däruppe, 
tack vare Swansons energi som landagent i canadensiska rege- 
ringens tjän§t. Bland svenska "landnamsmän" i Nya världen 
skall Swanson för alla tider intaga ett framstående rum. 

Det var i början af 1890-talet som Swanson genom bref från 
landsmän bosatta i norra Alberta fick sin uppmärksamhet riktad 
på denna trakts rika framtidsmöjligheter. På inrådan af en 
annan i Canadas utveckling ganska djupt ingripande landsman, 
hr J. A. Forslund, företog han vid nämnda tidpunkt en resa på 
den då nyöppnade Calgary — Edmonton-banan i ändamål att göra 
sig förtrogen med landets naturtillgångar och utsikterna till 
deras exploaterande. Han hyste förut visserligen inga stora för- 
hoppningar om denna landsända, men under denna sin resa blef 
han, till följd af hvad han så^, fullständigt omstämd till densamr 
mas förmån, och med energi och entusiasm grep han sig verket 
an med att grundlägga skandinaviska kolonier i denna del af 
Canada. 

Sin utnämning som canadensiska regeringens immigrations- och 
landagent erhöll han 1892. De första åren efter sin utnämning 
bedref han sin verksamhet i de östra staterna, men utsträckte 
den sedermera till de mellersta och nordvästra staterna, med 
hufvudkontor i St. Paul, Minn. Härifrån ledde han sedermera 
den alltjämt växande invandrareströmmen till dessa nordliga 
trakter, förnämligast till nybyggen utmed Canadian Northerns 
bibana Edmonton- järn vägen. 

De första åren voro för Wetaskiwin-settlementet mycket bekym- 
mersamma, och endast Swansons outtröttlighet, omtanke och 
optimism höllo modet uppe hos de tviflande nybyggarna. Det var 
endast en upprepning af de olika svenska nybyggenas i Förenta 
staterna tidigaste historia : samma hårda kamp för existensen, 
samma strid mot alldeles oundvikliga svårigheter i nya samhällen 



Digiti 



ized by Google 



DOD8RUNOK. 



223 



ANDBEW PALM. 



ERNST LUNDGREN. 



L. M. NOLING. 



C. O. SWANSON. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digiti 



ized by Google 



DÖDSBUNOR. 225 

i ett nytt land, samma nedslående motgångar till en början, men 
också till slut samma segrar. Och nybyggarna däruppe fingo, 
minsann, lära sig, att ingen framgång vinnes utan möda, att 
ingenting är så hårdt, att icke någonting ännu hårdare biter på 
detsamma. 

Under de hårda åren plägade han ofta föra med sig lifsförnö- 
denheter af olika slag för att hjälpa de behöfvande. Han fick 
ofta uppbära klander för det han förmådde folk att bosätta sig 
så långt ute i västern, men utvecklingen och händelsernas gång 
i öfrigt bestyrkte, att hans åsikter och tro om norra Alberta, som 
han skapade sig vid sitt första besök, voro riktiga, och alla sett- 
lare, som han förde dit, skola säkerligen behålla hans minne i 
kär och tacksam hågkomst. 

Swanson gaf intrycket af att vara en äkta hedersman. Vänlig, 
flärdfri och hjälpsam, trogen i sitt arbete och hållande styft på 
sina kära skandinaver blef han mycket omtyckt och populär bland 
alla han kom i beröring med, och canadensiska regeringen, förlo- 
rade med honom en nitisk agent och erkändt den mest fram- 
gångsrike af dess ombud i Förenta staterna. Staden Wetaskiwin 
gaf honom också för några år sedan sitt erkännande i form af 
en offentlig hyllning, hvarvid bl. a. öfverlämnades till honom en 
adress, tackande honom för det utmärkta arbete han utfört för 
distriktets bebyggande och de dugliga nybyggare, han ditfört. 

Carl Olof Swanson föddes i Grinstads socken, Dalsland, den 
5 juni 1844 och anlände redan 1869 till Canada, där han slog sig 
ned i Waterville, Que., som snickare. Genom idoghet, duglighet 
och redbarhet i handel och vandel arbetade han upp sig till en 
oberoen(Je ställning och ett aktadt namn i sitt samhälle samt an- 
sågs såsom en af dess stöttepinnar och tjänade det i offentliga 
ämbeten, bl. a. ett år såsom borgmästare. I kyrkligt af seende 
tillhörde han kongregationalistkyrkan och var en af dess fram- 
stående medlemmar. 

På våren 1901 flyttade han med sin familj ut på sitt "home- 
stead" fem mil sydost om Wetaskiwin, Alberta, och bodde där 
till sin död, som inträffade den 25 december 1906. 

Flera månader före sin död kände han, hurusom krafterna 
småningom sveko, men med vanlig energi och ihärdighet fortsatte 
han likväl sin verksamhet, till dess han i början af förliden 
vinter fick ett slaganfall, som fullständigt band honom vid hem- 
met, och som blef den närmaste orsaken till hans död. Ingen, 



Digiti 



ized by Google 



226 A. 8CHÖN. 

vare sig af hans anhöriga eller andra, anade dock, att hans slut 
var så nära, hvarför öfverraskn ingen blef så mycket större, när 
det kom. 

Han efterlämnar maka, en son och en dotter, båda vuxna, samt 
en broder, som är handlande och bosatt i Waterville. Här fick 
också hans stoft sin hvilostad. 




Digiti 



ized by Google 



DÖDSRUNOR. 227 



WILHELM HALLÄNDER. 

Svensk-amerikanska pressens nestor, hvad lefnadsår beträffar, 
var redaktör Wilhelm Halländer, som den 27 januari 1907 afled 
yå Svenska hospitalet i Brooklyn, N. Y., i den höga åldern af 
83 år. 

Halländer var född i Stockholm den 15 oktober 1824, blef 
student i Uppsala vid 16 års ålder och eröfrade vid 24 lagerkran- 
sen. Han hade särskildt lagt an på språkstudier och var hemma 
i flera döda och lefvande språk. Han innehade under en följd 
af år anställning som järnvägstjänsteman i Skåne och var sam- 
tidigt medarbetare i en Helsingborgstidning, men lämnade dessa 
anställningar och reste till England samt, år 1882, därifrån till 
Förenta staterna. Här slog han sig ned i Boston och skref där- 
ifrån "Boston-bref" till Stockholms-tidningar, särskildt Fädernes- 
landet, hvars dåvarande utgifvare var hans synnerligen gode 
vän, och hvilken han en gång varit i tillfälle att- bevisa en stor 
tjänst. 

Då tidningen Skandinavia i Worcester, Mass., för ungefär 25 
år sedan började utgifvas, blef han dess hufvudredaktör och 
innehade denna befattning omkring ett år. Blef därpå redaktör 
för den illustrerade tidskriften Vega, som utgafs i Boston af 
firman Mudge & Mellin. Denna tidskrift upphörde efter ett år, 
hvarpå han blef redaktör för tidningen Tiden, som utgafs i Provi- 
dence, R. I. När äfven denna tidning upphört, flyttade Halländer 
tillbaka till Boston, hvarifrån han under ett par års tid skref 
"Boston-bref" och andra artiklar till Nordstjärna/n. 

För 16 år sedan flyttade han till New York och blef då redaktör 
för fjordstjärnan, en post som han plikttroget skötte till för 
omkring tre och ett hälft år sedan, då ålderdomssvaghet tvingade 
honom att nedlägga pennan för alltid. 

Sina olika redaktörsbefattningar skötte han med stort nit och 
intresse, hvarvid hans gedigna kunskaper voro af synnerligen 
stort värde. 

Han var ända tills hans hälsa började af taga ungdomlig, liflig 
och gladlynt, alltid mycket vänsäll, artig och förekommande, 
tyckte om att vara tillsammans med ungdom och var ytterst 
hjälpsam. Många äro de svenska unga män i östern, i synnerhet 



Digiti 



ized by Google 



228 A. 8CBÖN. 

bland dem, som kämpat med motgång pä den publicistiska banan, 
mot hvilka han visade stor hjälpsamhet. 

Äfven för en ytlig betraktare var det lätt att se, att man i 
honom hade framför sig en fint bildad, belefvad och högt begåf- 
vad man. 

De sista åren aftogo hans krafter allt mer, och under senaste 
fem månaderna af sitt lif var han sängliggande på grund af 
ålderdomssvaghet Slutet kom dock oväntadt och hastigt. 

Begrafningen ägde rum den 30 januari, då stoftet nedmyllades 
i Svensk-norska föreningens afdelning af Evergreen-begrafnings- 
platsen i Brooklyn. 

Halländer var sedan 1895 i lyckligt äktenskap förenad med sin 
efterlämnade maka Anna Halländer, född Jakobsson, af Prärie- 
hlommans, Ungdomsvännens m. fl. publikationers läsare känd som 
talangfull författarinna. 




Digiti 



ized by Google 



DÖDSRUNOR. 229' 



ROBERT LINDBLOM. 

Ett ovanligt verksamt och på en mångfald områden gagnande 
lif slöts, då Robert Lindblom, en af Svensk-Amerikas allra 
främsta personligheter, den 16 februari 1907 oväntadt skattade 
åt förgängelsen. Han hade endast en kort tid, blott några få 
dagar, varit opasslig, och ingen anade, att slutet på den högt 
förtjänte mannens lefnadsbana var så nära. 

Robert Lindblom föddes den 17 november 1844 på Loviseberg 
i Askers socken af Nerike och erhöll sin första uppfostran vid 
Hggsjö bruksskola i Södermanland, hvarest han tillägnade sig 
rätt aktningsvärda kunskaper, särskildt i lefvande språk. Efter 
att därpå under någon tid hafva ägnat sig åt landtmäteriyrket, 
inträdde han såsom biträde l>'å grosshandlaren Erik Söderlindhs 
kontor, då den största affären i Örebro, men lämnade sin plats där 
för en befattning i Örebro Enskilda bank. En hans vän och 
kamrat i banken lämnade sin anställning för att liksom så många 
andra af skandinavismens idé hänförda unga svenskar kämpa 
på Danmarks sida i det då pågående dansk-tyska kriget. Då han 
efter krigets slut hemkom och ej lyckades erhålla anställning, 
af stod den ridderlige Lindblom åt honom sin innehafda plats 
och beslöt att själf söka sin lycka i framtidslandet på andra sidan 
Atlanten. 

Fattig på guld, men rik icke blott på förhoppningar, utan fram- 
för allt på energi anlände han på sin 21 :a födelsedag, den 17 
nov. 1864, till Amerika och började med ens att bryta sig den 
bana, som blef mera framgångsrik och lysande än de flesta andra 
svensk-amerikaners. Han slog sig ned i Milwaukee, Wis., blef här 
efter kort tid reporter vid en amerikansk dagtidning och sedan 
själf redaktör, men tog snart afsked från tidningsmannabanan 
för att återgå till sin första kärlek, affärslifvet. Han tog näm- 
ligen anställning hos spannmåls- och fläskexportfirman L. H. 
Higby & Co., hos hvilken han inom kort steg i graderna till 
kassör vid hufvudkontoret. 

Ar 1873 började han för egen räkning i Milwaukee spannmåls- 
affärer, som han år efter år utvidgade, och han blef inom kort en 
af de förnämsta medlemmarna öf stadens börs. Under åren 1873 
och 1874 hade Lindblom gjort många lyckade spekulationer. 
Prärieblomman. 15 



Digiti 



ized by Google 



230 A. 8CHÖN. 

hufvudsakligen i spannmål, men år 1875 blef han ruinerad i den 
ryktbara kraschen, känd under namnet "May corner of 1875." Han 
repade sig emellertid åter, men inseende att Milwaukee ej erbjöd 
sanuna afifärstillfällen som den vida större grannstaden Chicago, 
flyttade han år 1877 dit, blef medlem af dess börs och fortsatte 
i vida större skala än förut sina affärer. I början af 1880-talet 
var han känd som en af de djärfvaste spekulanterna på börsen 
och kunde ofta på en dag köpa och sälja partier af 500,000 
bushels hvete och majs. 

Hans duglighet såsom köpman ledde till lysande framgångar, 
och länge var hans firma en af de ledande på Chicagos handels- 
börs, med afdelningskontor i New York och talrika andra platser. 
Ekonomiska motgångar träffade honom dock mot slutet af hans 
bana, och till följd af den bekanta Leiterska hvetespekulationen 
i slutet af 90-talet måste han inställa sina betalningar — endast 
några dagar innan den Leiterska bubblan brast och Lindblom 
själf skulle ha gått segrande ur striden med ökadt anseende för 
sin skarpa afiTärsblick. Det hade dock fordrats, att han satt 
allting på ett kort och riskerat icke blott sina egna, utan många 
kunders ruin, och tanken därpå förlamade hans motståndskraft. 
Han förmådde knappast rädda spillrorna af en för svensk-ameri- 
kanska förhållanden storartad förmögenhet. Till sin lefnads slut 
bibehöll han sitt medlemskap på börsen, men syntes endast med 
likgiltighet deltaga i affärerna. 

Men Lindblom intresserade sig ej endast för affärer, utan där- 
jämte för politiska och allmänna frågor. I politiken var Lind- 
blom demokrat med stark lutning åt socialismen. Af Chicagos 
skolstyrelse var han medlem från 1893 till 1896 och tjänstgjorde 
såsom ordförande uti dess finansutskott. Från 1893 till 1897 var 
han medlem af guvernör Altgelds stab med rang af öfverste. Af 
borgmästare Carter Harrison d. y. utnämndes han 1898 till med- 
lem af stadens civiltjänstkommission och var dess ordförande 
i fyra år till 1902. 

Som ämbetsman var Lindblom nitisk och skicklig. Han refor- 
merade och förenklade ansenligt skolstyrelsens ekonomiska sys- 
tem och inlade som ordförande i civiltjänstkommissionen ovärder- 
liga förtjänster om detta systems bestånd och utveckling. 

Kandidat till borgmästaresysslan i Chicago 1897 drog han sig 
tillbaka till förmån för Carter Harrison d. y., som trots sina 
många misstag lyckades klamra sig fast vid sysslan 1 hela 
åtta år. 



Digiti 



ized by Google 



DÖDSRUNOB. 231 

Vid Bryans första uptprädande såsom kandidat för president- 
ämbetet tog Lindblom en kraftig del i hans kampanj och erkändes 
såsom en af "det fria silfrets" skarpsinnigaste och mest praktiskt 
dugliga förkämpar. "Hade Bryan vunnit, torde Lindbloms in- 
tagande af platsen såsom finansminister i hans kabinett ha varit 
högst sannolikt", skrifver hans mångårige vän och förtrogne, red. 
Alex. J. Johnson i Svenska Kuriren. Säkert är, att Lindblom i 
fråga om finansiellt skarpsinne godt kunde mäta sig med en stor 
del af dem som innehaft Förenta statemas finansministerportfölj. 

Förlidet år (1906) var han af Independent League-partiet upp- 
ställd såsom kandidat till ordförande i countynämnden, men be- 
segrades af sin republikanske motkandidat. 

Detta om Lindblom som politiker. Då han stod på höjden af 
finansiell framgång, uppträdde han äfven som mecenat i stor stil. 
Sålunda var han en af dem som ifrigast arbetade för att få den 
Columbiska världsutställningen förlagd till Chicago, författade 
det första uppropet till amerikanska folket rörande detta företag, 
var en af dem som donerade $500,000 hvardera till Chicago stads 
garantifond, invaldes som en af utställningens 36 direktörer och 
tjänstgjorde som tillförordnad svensk utställningskommissarie, 
tills den utnämnde svenske kommissarien, ingeniör Arthur Leffler, 
anlände. I denna egenskap ådagalade han en storartad gästfrihet 
mot besökande svenskar, såväl utställare som andra, och erhöll 
såsom erkännande därför af konung Oscar II Vasa-ordens riddare- 
värdighet. 

På 1890-talet försökte sig Lindblom äfven såsom publicist och 
utgaf en dagtidning på engelska språket med demokratisk-socia- 
listisk prägel. Tidningen upphörde dock efter några månader att 
utkomma, antagligen af "brist på uppmuntran". Han lär äfven 
hafva på engelska språket utgifvit en novell med titeln "Unrest", 
i hvilken han skall ha närmare utvecklat sina tämligen radikala 
åsikter i samhällsfrågor. 

Lindblom var en god amerikansk medborgare, men den mång- 
åriga vistelsen i adoptivlandet hade dock ej utplånat kärleken till 
det gamla fosterlandet Aktningen för allt det svenska fanns 
kvar, och städse visade Lindblom 1 ord och handling, att gamla 
Sveas och dess söners välgång låg honom varmt om hjärtat. Sär- 
skildt intresserade han sig för svenskt föreningsväsende och 
svensk sång och var länge själfskrlfven ceremonimästare vid de 
flesta af svenskarnas i Chicago större tillställningar. Det var 



Digiti 



ized by Google 



232 A. 80UÖN. 

Lindblom, som skänkte Skandinaviska sångarförbundet i Amerika 
det dyrbara sidenbanéret, rejwesenterande "Norden", hvilket sång- 
föreningarna täflade om vid sångarfesten i Minneapolis år 1891, 
och som då vanns af Svenska Gleeklubben i Brooklyn, hvilken 
ännu Innehar detsamma. Detta baner var ämnadt att blifva ett 
täflingspris mellan sångföreningarna inom förbundet. På grund 
af sitt rättframma uppträdande som svensk lyckades han ådraga 
sig de norska sångarbrödernas misshag och blef mycket opopulär 
bland norrmännen, icke allenast i Chicago, utan öfverallt i väs- 
tern. Vid ett konvent af Skandinaviska sångarförbundet, som 
hölls 1892 å sångföreningen Lyrans lokal i New York, vägrade 
norska sångföreningarna att sjunga för sångarförbundets baner 
vid framtida sångarfester — de hatade gifvaren och det Lind- 
blomska baneret, som de kallade det. Mötet upplöstes i oenighet, 
och flertalet af de svenska föreningarna utträdde vid detta kon- 
vent från det Skandinaviska sångarförbundet, och i november 
samma år stiftades Svenska sångarförbundet i Amerika vid ett 
möte, som hölls på **Thanksgiving Day" å Svenska Gleeklubben 
i Chicago. Skandinaviska sångarförbundet och Svenska sångar- 
förbundet höllo hvar sin sångarfest i Chicago på världsutställ- 
ningen år 1893, hvarefter Skandinaviska sångarförbundet i stillhet 
slutade sina dagar, linder det att Svenska sångarförbundet i 
Amerika fortfarande lefver ett friskt lif. 

Hr Lindblom var medlem af Svenska Gleeklubben och Union 
League Club. För Svenska Gleeklubben intresserade sig Lind- 
blom särskildt och syntes för denna, åtminstone under de senare 
åren, hafva glömt sina amerikanska klubbförbindelser. Då klub- 
ben för ett par år sedan höll på att råka på finansiellt obestånd, 
åtog sig Lindblom att ordna dess affärer, och han gjorde det på 
ett sådant sätt, att den åter kom på säkra fötter och kan lugnt se 
framtiden an. Vid sitt frånfälle var Lindblom klubbens heders- 
president. 

Ar 1874 ingick Lindblom äktenskap med miss Ilattie Lewis i 
Milwaukee. Hon afled i Chicago 1896. Han efterlämnar tvenne 
döttrar, miss Lenor Lindblom, som ömt vårdade sin fader till 
hans död, och fru Vesta Räven Pauli, gift med löjtnant Ake Pauli 
och bosatt i Ystad, Sverige, en broder Oscar Lindblom i Mc- 
Cracken, Kansas, samt bröder och systrar i Sverige, svärmoder 
och talrika släktingar. 

Som privatman var Lindblom högt ajjtad såväl på grund af sitt 



Digiti 



ized by Google 



DÖD8RUN0H. 233 

angenäma umgängessätt och sin fina bildning som sitt ridderliga 
väsen och flärdlösa uppträdande. Han saknas därför ocliså myc- 
liet af Chicagos svensliar. De, som verkligen lärde känna Lind- 
blom, hyste för honom en tillgifvenhet, som inga yttre omstän- 
digheter förmådde rubba, och själf var han under en ibland något 
frånstötande yta den pålitligaste och mest uppoffrande vän. "Han 
var", säger O. A. Linder i Svenska Amerikanaren, "en af dessa 
personligheter, hos hvilka de mest framträdande dtagen visser- 
ligen här och där skaffa ovänner, men mer ändock af vänskap 
och beundran. Han besatt en fast karaktär, i hvilken intet svek 
var. Han var öppen och frimodig, stack alls inte under stol med 
sina åsikter, äfven om de voro rakt motsatta den allmänna 
meningen, och lät sig inte nöja med att skaffa sig en egen öfver- 
tygelse i alla frågor af betydelse, utan var städse färdig att 
aktivt arbeta för den sak han hyllade." 

En hvar skall villigt erkänna, att han i Chicago efterlämnade 
ett tomrum, som blir svårt att fylla, och att sent uppstår i vårt 
Svensk-Amerika Robert Lindbloms like i mångsidig begåiPning 
och målmedveten handlingskraft. 




Digiti 



ized by Google 



234 A. 80HÖN. 

SWAN 5WANSON. 

Denne landsman var i sin krafts dagar med om att genomlefva 
ett af de märkligaste kapitlen 1 svensk-amerikanernas historia, 
det, som handlar om Erik-Jansare-kolonien Bishop Hill i Illinois. 
Han var en af de tidigast invandrade Erik-jansarna, kom direkt 
från Erik-jansismens hufvudhärd Söderala i Helsingland, blef 
en af koloniens historiskt ryktbara sju trusteer, fick bevittna 
koloniens slutliga upplösning, medlemmarnas öfvergång till en 
mängd andra olikartade sekter och den religiösa intoleransens 
i samhället försvinnande, fick skåda koloniens gradvis försig- 
gående omdaning till ett vanligt amerikanskt köpingssamhälle, 
fick öfverlefva alla de öfriga sex: af de en gång så mäktiga sju 
styrpinnarna och dog slutligen 1 hög ålder såsom en af de sista 
utaf de första invandrarna — en böjd och grånad Jeremias på 
detta helsingländskt-amerikanska Jerusalems vittrande ruiner. * 

Swan Swanson, eller Sven Svensson såsom hans namn lydde i 
fäderneslandet, föddes i byn Valla af Söderala socken i Helsing- 
land den 28 maj 1825 och slöt sfg tidigt till profeten Erik Jans- 
sons i denna socken särdeles talrika lärjungar, bland hvilka den 
i Bishop Hills historia sedermera så bekante Jonas Olsson var 
ett slags underprofet. Erik Jansson själf med familj utvandrade 
Öfver Norge redan på våren 1846 och anlände i juli till Illinois. 
I samma månad ankom dit den första emigrantskaran, en hop 
dalfolk under Grinjo Gabriel Larsons ledning, och i augusti star- 
tade det andra invandraresällskapet från Sverige under den 
ofvannämnde Jonas Olssons anförande. I detta sällskap befann 
sig äfven Swan Swanson, och han anlände jämte detsamma i okto- 
ber till Bishop Hill, Sär han, som från det välbyggda Söderala 
var van vid väl ombonade storstugor till bostad, fick nöja si§ 
med att krypa till kojs i en jordkula. Men hvad försakade man 
ej för sin janssonistiska hänförelses skull? En marsch till fots 
från Chicago till Bishop Hill utgjorde en lämplig inledning till 
de lekamliga späkningar, som sedan följde. 

Den unge janssonisten kom emellertid snart att intaga en åt- 
minstone nominellt ledande ställning inom kolonien. Då Erik 
Jansson själf den 13 maj 1850 i tingssalen i Cambridge föll för 
äfventyraren John Ruths kula och den vid tillfället i California 
på en guldgräfvareexpedition vistande Jonas Olsson fått i sin 



Digiti 



ized by Google 



DÖDSRUNOBr 235 



WILHELM HALLANDEB. 



BOBEBT LINDBLOM. SWAN SWANSON. 



Digiti 



ized by Google 



Digiti 



ized by Google 



DÖDSRUNOR. 237 

ande det vittnesbördet, att han borde resa hem för att upptaga 
den mördade profetens fallna mantel, Inträdde kolonien med ens 
i ett nytt skede af sin utveckling. Ett slags demokratisk-repub- 
likansk styrelse infördes, och i denna var Jona^ Olsson, fastän i 
hemlighet, s;Jälen. Nästa drag i denne sluge och förslagne mans 
spel om makten var koloniens inkorporering under en styrelse 
af sju trustees. Detta skedde i januari 1853, och de sju trus- 
teema voro Jonas Olsson, Olof Johnson, Jonas Eriksson, Jacob 
Jacobsson, Swan Swanson, Peter Jansson (profetens bror) och 
Jonas Grönberg. De fem förstnämnda voro alla Söderala-bor och 
genom släktskap befryndade med hvarandra. Grönberg var bör- 
dig från Alfta socken. 

Såsom enhvar med koloniens historia förtrogen vet, påskyn- 
dades genom den djärfve Olof Johnsons finansspekulationer kolo- 
niens upplösning, och dess medlenmiar nödgades genom upprepade 
uttaxeringar skaffa medel till betalande af dess skulder — allt 
under det att de sju trusteema i det längsta drogo sig för att 
aflägga äskad räkenskap för sitt fögderi. 

Swanson lyckades emellertid bibehålla kolonimedlemmamas för- 
troende. Han utnämndes till postmästare därstädes redan 1854 
och kvarstod såsom sådan till 1872. Efter koloniens år 1860 
påbörjade upplösning öppnade han tillsammans med Jacob Jacobs- 
son, Jr., en diversehandel, som de båda kompanjonerna innehade 
till 1872, då de sålde sina andelar och drogo sig tillbaka från 
affären. I det township, som omfattar Bishop Hill, innehade 
Swanson flera förtroendeuppdrag. Så var han i sexton år skol- 
skattmäsjtare och i tolf år skoltrustee, och han tjänstgjorde äfven 
som trustee och president i Bishop Hill. De sista åren af sitt lif 
sysslade han ej med några allmänna värf, utan lefde i lugn och 
stillhet i sitt hem, men han var alltid redo att med råd och dåd 
bistå sådana som voro i behof af hjälp. Från de gamle settlarues 
årsfest i september 1906 och till den 6 mars 1907, då han afled, 
lämnade han ej sitt hem. 

Swanson ingick 1848 giftermål med Ghristina Gabrielson. Detta 
äktenskap välsignades med sju barn, fem söner och två döttrar, 
men två söner och de båda döttrarna afledo i unga år. Hustrun 
dog 1877. Är 1881 gifte Swanson om sig med Kate Erickson, 
hvilken öfverlefver honom. Förutom af den efterlämnade makan 
sörjes den bortgångne närmast af en dotter i detta gifte och sö- 
nerna Walter, Linnie och John från det föregående giftet samt en 
sondotter. 



Digiti 



ized by Google 



238 A. SGHÖN. 



C. S. AF ROLEN. 

Enligt svenska adelskalendrar vistas ej så få medlemmar af 
svenska ridderskapet och adeln här i Förenta staterna, ofta under 
förhållanden, som enligt hvad af de namnen bifogade knapphän- 
diga uppgifterna framgår, äro allt annat än lysande. Flera af 
dessa utvandrade ridders- och adelsmän ägna sig åt rätt och slätt 
borgerliga sysselsättningar, andra åter intaga i ekonomiskt och 
socialt hänseende en ställning vida underlägsen den, som deras 
hemmavarande släktingars tjänare innehafva. Ej så sällan på- 
träffar man här i landet en f. d. svensk ädling på den sociala 
stegens allra nedersta pinne, stundom befinnes han till och med 
liggande vid stegens fot, såsom fallet var t. ex. med grefvarna 
Cronhjelm, kusiner, af hvilka den ene slutade sina dagar på ett 
fattighus i Pennsylvania, under det den andre under många år 
tjänstgjorde som spottlådrensare och allmän passopp på en svensk 
krog i Boston. Till historien hör emellertid, att denne senare 
under de sista åren af sin lefnad innehade ett af släktens fidei- 
kommis, en glädje som han delade med f. d. värdinnan å nämnda 
krog, hvilken kvinna han i hennes änkestånd äktade af tacksam- 
het för hennes margfaldiga mot honom under hans förnedrings- 
tid visade välgärningar. 

Det ofvanstående anföres emellertid ingalunda i ändamål att 
inför svensk-amerikanerna nedsätta det svenska adelsståndets an- 
seende. Detta anseende är för öfrigt under tidehvarfven genom 
nämnda stånds mångsidiga och af ingen, allraminst af oss, be- 
stridda storartade inlägg i fäderneslandets utveckling så väl etab- 
leradt, att det omöjligen kan skadas af huru ett eller annat röt- 
ägg ur en annars vacker och frsik kull råkar blifva liggande vid 
allfarväg härute i Svensk-Amerika. Sådana rötägg — och säker- 
ligen vida talrikare i förhållande till de friska — finnas som 
bekant inom alla öfriga samhällsklasser, hvadan ju ingen förhäf- 
velse med anledning af påstådda företräden på någondera hållet 
gärna kan förekomma. Vi anföra det endast som ett exempel 
på huru grymt lifvet ibland kan vara äfven mot dem, som råkat 
blifva födda på dess solsida, och såsom en orienterande inledning 
till nedanstående korta biografi öfver en i Amerika förolyckad 
«w*^nsk ädling — Carl Samuel af Rolén. 



Digiti 



ized by Google 



DÖDSRUNOR. 239 

Denne beklagansvärde man afled i Hallock, Minn., den 11 SLpril 
1907. Han var född i Stockholm 1848 och son af justitlerådet af 
Rolén (hvilken dog endast några veckor efter sonens födelse) 
samt dennes andra hustru, född Klhl, hvilken vid sin död år 
1906 var 95 år gammal. Den aflidne hade i sin ungdom varit på 
handelskontor, ett par år vistats i Frankrike samt äfven varit 
landtbrukare i Uppland, där hans hustru och tre barn ännu lefva. 
För 12 ä 13 år sedan emigrerade han till Canada, där han stan- 
nade en kort tid, oth kom 1895 till Hallock, där han vistades till 
sin död. 

Antagligen har han under större delen af sitt lif fört ett mindre 
regelbundet lefnadssätt och var under de sista åren totalt ned- 
bruten till sin hälsa. Så länge modern lefde, brukade han regel- 
bundet brefväxla med henne, och ibland erhöll han små penning- 
försändelser, så långt hennes knappa tillgångar medgåfvo. På 
sista året, sedan arbetskrafterna aftogo, var hans enda existens 
hvad hjälpsamma människor gåfvo honom, och hans bostad ut- 
gjordes af ett litet rum, som fritt upplåts åt honom, och där han 
själf lagade sin mat. R. härstammade från en gammal respektabel 
familj och var brorson till de i Birger Schöldströms bok "Damer 
och knektar" beskrifna "De gamla i fäderneborgen" tvenne gamla, 
originella fröknarna af R. 

Man behöfde ej tala många ord vid R. för att finna, det han 
haft en god uppfostran och sett bättre dagar, och som han hade 
ett vänligt och språksamt sätt, alltid ytterst artig och förekom- 
mande, var det ej svårt för honom att få det lilla han behöfde 
till sitt uppehälle. Af alla, såväl skandinaver som amerikaner, 
kallades han "Stockholmaren" och var en välkänd personlighet 
Då han ej syntes till på ett par dagar, öppnades dörren till hans 
bostad, och där låg han död, enligt läkarens utsago af blodstört- 
ning. 

Sedan flera månader hade han dagligen väntat bref med ett 
litet arf efter modem, men han fick det aldrig. 

En bruten existens, ett förfeladt lif. Hvad skulle ej denne 
man under andra omständigheter kunnat blifva föi* sig själf, för 
sin familj och för samhället ! 




Digiti 



ized by Google 



240 A. 8CHÖN. 



CLARA DOHNEA. 

Den 25 april 1907 inträffade liär i Washington, skrifver märket 
W. till Nordstjärnan, ett dödsfall, som är ägnadt att väcka ett 
mer än vanligt uppseende, icke allenast här i landet, utan ock i 
hemlandet. Änkefru Clara Dohnea, om icke den äldsta så helt 
säkert en bland de äldsta af svenska kvinnor på denna sidan 
oceanen, lämnade på nämnda dag i en ålder af nära 94 år detta 
jordiska, uppriktigt sörjd och saknad af hufvudstadens svenska 
koloni och helt säkert också af de svenskar i öfriga delar af lan- 
det och därhemma, som haft förmånen af hennes bekantskap. 

Med Clara Dohnea skildes hädan en personlighet, hvars historia 
i flera hänseenden betydligt^ af viker från genomsnitts-emigrantens. 
Utgången ur en småländsk officersfamilj och försedd med den 
företagsamhet och de nyttiga kunskal)er, som uppfostran i ett 
gammaldags militärhem alltid asfåg att bibringa, lämnade Clara 
Kullberg fädernejorden vid 40 års ålder och anlände till New York 
1853 med en, efter den tidens mått, god reskassa, som dock nästan 
omedelbart blef henne frånstulen. Hennes energi sattes följakt- 
ligen genast på prof ; men hon var småländska : för henne funnos 
därför inga hinder. Redan följande år kom hon till Wash- 
ington, som alltsedan blef hennes hem, och där hon snart nog 
genom sin duglighet såsom hushållsförestånderskä blef försatt i 
tillfälle att skapa sig en oberoende ställning. Gift med den för 
sitt ståtliga yttre och sina hofmannamanér bekante, från den 
livländska grefliga familjen af samma namn härstammande Samuel 
Dohnea, lefde hon i lyckligt, fast barnlöst, äktenskap ända till 
1895, då hon blef änka. I hennes hus hafva under skilda tider 
svenska, ryska, belgiska och andra legationer haft sitt hem, 
för alla var hon den förstående, omtänksamma och belefvade vär- 
dinnan, och helt säkert skola de tilläfventyrs ännu lefvande af de 
diplomater, som i hennes hus hade sitt hem, med saknad sända 
den hädangångna en tacksamhetens tanke. Det är oss särskildt 
bekant, att de unga gref varna Lewenhaupt, söner af den aflidne 
förre svenske ministern, ända till sista året meddelat sig med den 
gamla. 

För "mina smålänningar" klappade hennes hjärta litet varmare ; 
men att vara svensk var dock alltid tillräckligt introduktionsbref 



Digiti 



ized by Google 



DÖDSRUNOR. 241 

hos henne, och legio äro de landsmän, som åtnjutit hennes gäst- 
frihet. Och för oss svenskar i Washington, äldre och yngre gene- 
rationer, hade Clara-dagen och hennes födelsedag blifvit häfd- 
vunna helgdagar, som samvetsgrant firades. 




Digiti 



ized by Google 



242 A. BCHÖN. 



NILS MANNOW. 

En ovanligt -plikttrogen och samvetsgrann, för sin uppgift syn- 
nerligen väl rustad tidningsman gick med Nils Mannow ur tiden. 
Ehuru ej mer än 48 år gammal hade han redan i 20 år tjänst- 
gjort inom den svensk-amerikanska pressen och räknades till dess 
veteraner. Han var som tidningsman ganska mångsidig, skötte 
omväxlande de mest olikartade afdelningar, skaldade emellanåt 
— stundom lé. klingande latin — då sådant behöfdes, och var 
styf korrekturkarl, korteligen en "murfvel" af det slag, som man 
har användning för vid en större svensk Chicago-tidning. 

Nils Mannow föddes den 11 september 1859 i Västra Vrams för- 
samling af Kristianstads län, intogs 1873 i andra klassen af 
Kristianstads högre elementarläroverk, aflade studentexamen på 
våren 1881 och inskrefs på hösten samma år i filosofiska fakul- 
teten vid Lunds universitet. Han studerade vid universitetet i 
fyra år, men så tog kassan slut, och i stället för att skuldsätta 
sig reste han då till Amerika. Han som andra fick de första åren 
"smaka på den amerikanska ekluten", och han yttrade vid ett 
samtal, att detta var mycket hälsosamt för honom. Är 1888 erhöll 
han anställning vid Svenska Tribunens redaktion, vid hvilken han 
kvarstod till år 1900, då han blef redaktör för Svenska Nyheter, 
Vid sistnämnda tidning kvarstod han, tills densamma 1906 uppgick 
i Svenska Trihunen^ och han tillhörde därefter till sin död Svenska 
Tribunen-Nyheters redaktion. 

Betecknande för hans kynne är följande utdrag ur en biografi, 
som han 1898 på begäran tillställde den illustrerade tidskriften 
Idunas redaktion: 

"Biografi var det, ja! Jag som andra tvåfotingar på jorden 
har kommit hit till världen, och detta skedde den 11 september 
1859 i Skåne. Föräldrahem och föräldrakärlek motvägde rotting 
i folkskola och elementarläroverk. Prisar jag dock icke mindre 
det ena än det andra, ty jag känner bådadera, det ena i hjärtat, 
det andra genom vissa hågkomster i ryggbastet. 

Hvad jag skulle i Amerika att göra? Fråga dig själf, du, som 
likt mig skuddat af fötterna stoftet af ett älskadt fosterland. 
Jag är här, och så är du. Men för att hålla mig till mitt löfte 
vill jag ändå nämna att jag, efter att 1 fyra års tid ha vistats 



Digiti 



ized by Google 



DÖDSRUNOR. 243 

vid Lunds universitet, begaf mig hit Hvarför? Jo, för att *skära 
guld med täljltnifvar'. Täljknifvarna voro visserligen 1885 billiga 
på Chicago ave., men guldet att sltära osynligt. En öO-centsskyfifel 
visade sig mera inkomstbringande på gatorna vid blocksättning, 
och stenbrotten ute vid västra kanten af staden inbragte cirka 
sex dollars i veckan. Lika stort belopp pr vecka kunde man ett 
år öka sin förmögenhet med genom att i grocerier sälja såpa, smör 
m. fl. andra hushällsnyttiga saker. Om arbetet i *under jorden' 
ute i stockyardarna vill jag ej tala. Det var mörkt där, nästan 
lika mörkt som det för undertecknad var ute å den irländska 
landlordens Scullys farm nere i Illinois under en vistelse därstädes 
af 17 månader, innan jag kom till Chicago. 

Men nu slut på det kapitlet ! 

Sedan år 1887 har jag varit anställd vid Svenska Tribunena 
redaktion, vid hvilken jag fortfarande kvarstår. Hvad jag som 
redaktör vid nämnda tidning uträttat, däröfver får den läsande 
allmänheten sitta som domare för den tid, som de senaste elfva 
åren slukat. 

Och till sist! Som alla förståndiga tidningsmän är jag gift. 
Vi kunna kanske ibland inbilla eller söka inbilla oss själfva oph 
andra, att vi äro bättre. utan att äga ett kvinnligt stöd vid vår 
sida. En sådan inbillning vare fjärran, i synnerhet för en tid- 
ningsman. Hvarje sådan med en god hustru äger en lycklig 
stjärna, den klaraste af de få, som stråla på hans så föga stjärn- 
beströdda himmel." 

Mannow får af kamrater i Svenska Trihunen-Nyheters redak- 
tion nedanstående vackra eftermäle: 

"Om Nils Mannow kan det med rätta sägas, att han var en 
man med ädel karaktär, och han har lämnat ett stort tomrum 
efter sig inom kamratkretsen. Redliga syften och stark plikt- 
känsla, upphöjda tänkesätt och bestämda åsikter voro känneteck- 
nande drag hos honom, och den som vunnit hans vänskap hade 
funnit en vän, som förblef trofast i alla lifvets skiften. Som tid- 
ningsman har han arbetat träget och troget och uträttat ofantligt 
mycket Han ägde grundliga kunskaper, och allt som utgick från 
hans hand var gediget och riktigt i minsta detalj. Hans penna 
var skarp, och ur den flödade ofta humor och satir, hvari allvar 
dock alltid spårades. Mannow ställde stora kraf på sig själf, 
och det arbete han uträttade var det bästa vittnesbördet om hans 
stora duglighet. Få torde ha varit så hemmastadda med nitin- 



Digiti 



ized by Google 



244 A. 8CHÖN. 

arbetet på en tidningsbyrå som han, och af ingen har det blifvit 
omsorgsfullare uträttadt. Äfven i bunden form uttryelite han 
sig, docli mera tillfälligt, och han har författat både humoristiska 
och allvarliga poem." 

Bättre vitsord än detta kan en tidningsman knappast önska 
sig på sin döda mull. 

På hösten. 1906 angreps Mannow af tuberkulosis, och några 
veckor efter nyåret blef hostan så svår, att han ständigt måste 
hålla sig inomhus och var oförmögen att besöka redaktionsbyrån. 
Arbetet ville han dock icke upphöra med, utan han fortfor att 
i hemmet sköta sina afdelningar i tidningen, så länge krafterna 
räckte till. Slutligen måste han dock nedlägga pennan och intaga 
sjuksängen. Söndagen den 26 maj 1907 kom slutet stilla och frid- 
fullt. Den 30 maj firades begrafningen. 

Samma år Mannow började sin tidningsmannabana inträdde 
han i äktenskap med Hanna Janson från Kristianstad, och den då 
stiftade familjen til lök tes med tre döttrar, Elsie Margaret, Ruth 
Linnea och Sigrid Christine, som alla öfverlefva honom. 




Digiti 



ized by Google 



DÖDSRUNOR. 245 



HERMAN ANDERSON. 

Ingen, som med uppmärksamhet läser den svenska tidningspres- 
sens i Amerika historia, skall kunna undgå att märka, att det 
hvilar ett visst drag af tragik öfver mer än en af dess personlig- 
heter. Mer än en af dem har likt den öfver ansträngde slafven 
vid Grottekvarnen stupat på sin post, endast för att ersättas af 
en annan, som lika oförmärkt förts bort, då hans kraft blifvit 
all. Detta kulturens offerväsen i smått skall helt säkert komma 
att fortgå, så länge ännu någon finnes, som är villig att kämpa 
svenskans ojämna, men ingalunda resultatlösa kamp mot den 
mäktiga engelskan; så länge ännu någon är till, som anser det 
som sin mission att med en smula svensk idealism förtaga hos 
sina landsmän den amerikanska materialismens kärfva smak. 

Detta drag återfinnes äfven hos den man, hvars namn läses 
härofvan. Väl är det sant, att det ej var i den svensk-ameri- 
kanska pressens tjänst han förslet sina sista krafter, men det 
torde dock få anses som oomtvistligt, att hans motgångar och 
sorgliga erfarenheter på tidningsmannabanan icke så litet bidrogo 
till hans förtidiga hädanfärd. 

Den framstående litteraturkännaren, konsul G. N. Swan i Sioux 
City, la., som var personligen bekant med Herman Anderson sedan 
många år tillbaka, ägnar honom i Svenska Monitoren följande 
ef termäle : 

"Ernest E. Herman Anderson var född 1860 på Charlottenlund, 
Långaryds socken, Jönköpings län, och utvandrade till Amerika 
1882. Han studerade i Halmstad och Lund, och troligen aflade 
han studentexamen före sin hitresa. Efter ett års vistelse i 
Omaha och ett kortare uppehåll i Oakland, Nebr., ankom han till 
Sioux City i maj 1884. Att börja med var han biträdande redak- 
tör vid den härstädes af herr A. W. Sjöholm utgifna tidningen 
Nya Nordvestem. Sedan denna i slutet af juli månad upphört att 
utkomma, uppsatte Anderson ett eget blad, veckotidningen Baro- 
metern^ som mer eller mindre regelbundet utkom från och med 
den 8 augusti 1884 till och med den 4 februari 1886. Det var 
Sioux Citys tredje svenska tidning, och samma oblida öde, som 
gjort slut på dess föregångare, drabbade nu också Barometern. 

Men Anderson lät dock ej modet falla. Inom några veckor hade 

J*r^rieblomman. tQ 



Digiti 



ized by Google 



246 A. BCHÖN. 

han träffat öfverenskommelse med en landagent, O. A. Anderson 
i Sheldon, la., om utgifvandet af en tidning. Det var Nybyggaren 
(The New Settler), daterad Sioux City och Sheldon, två sidor 
svensk och två sidor engelsk text, som utkom hvarje vecka till 
frampå hösten, då äfven den på grund af de tryckta konjunk- 
turerna upphörde att utkomma. 

Detta var Andersons sista erfarenhet som tidningsutgifvare, 
ehuru han fortfor att skrlfva för en hel del svensk-amerikanska 
tidningar och äfven allt emellanåt lämnade bidrag till de lokala 
engelska dagtidningama. 

Efter en tid sökte och erhöll, han anställning som bokhållare 
för ett järnvägsbolag här i staden, och sedan antog han liknande 
sysselsättning hos Cudahy Packing Co. härstädes. Fem år sedan 
gjorde han i sin hustrus och söners sällskap besök i det gamla 
föräldrahemmet i Småland, och kort efter återkomsten därifrån 
förflyttades hans verksamhet till Kausas City, Mo., i samma bolags 
tjänst, som han här arbetade för. Allt syntes där gå honom väl 
i händer, och det var därför med förvåning och sorg hans vänner 
i Sioux City förliden sommar mottogo underrättelse om att hans 
förstånd omtöcknats, och att det befunnits nödigt att föra honom 
till en asyl för sinnessvaga." 

Så långt konsul Swan. Det kan tilläggas, att Anderson afled å 
dårhuset i juli 1907. Som närmaste sörjande efterlämnar han 
änka och tvenne söner. 




Digiti 



ized by Google 



DÖDSRUNOR. 



247 



NILS MANNOW. 



GUSTAF KALLMAN. 



ANDREW ERICSON. 



N. B, NELSON, 



Digiti 



ized by Google 



Digiti 



ized by Google 



DÖD8RUN0K. 249 



GUSTAF KÄLLMAN. 

En man, hvars vackra lifsgärning länge skall lefva 1 välsignadt 
minne, i synnerhet hos svenskarne vid östervåg, var Gustaf Käll- 
man, grundläggare af och föreståndare för det efter honom upp- 
kallade svenska barnhemmet i Brooklyn, N. Y. Källman var en 
verklig människovän, en af de sorgligt nog allt för få af detta 
slag, man påträffar i denna de kalla beräkningarnas och den 
krassa egoismens tidsålder. 

Med benäget medgif vande af författaren låna vi här txr Wilhelm 
Bergers i Nordstjärnan i hög grad sympatiska runa öfver Käll- 
man. 

Källman var född i Karlskoga församling, Värmland, 1864 och 
anlände till Brooklyn för omkring 15 år sedan samt började redan 
under de första åren af sin vistelse där att verka bland sina 
sjuka och fattiga landsmän. Slutligen lyckades han upprätta ett 
barnhem, som efter sin stiftare bär namnet Källmans skandina- 
viska barnhem, hvilket den 3 januari 1898 började sin verksam- 
het i en byggnad vid 67 st., mellan 11 och 12 aves. Snart nog 
visade sig detta hem för litet, och ett annat, större och bättre, be- 
läget vid 18 ave., mellan 67 och 69 sts., inköptes för $28,500, och 
här har ett 60-tal värnlösa små funnit en fristad. 

Redan i Sverige ägnade Källman mycket af sin tid och sina 
krafter åt sina lidande medmänniskor, men det var dock under 
sin vistelse här, som detta hans arbete bar sina rikaste frukter. 
Under P*na första fem eller sex år här arbetade han i sitt 
.yrke, målareyrket, som gaf honom god utkomst, och under denna 
tid verkade han bland sina nödställda landsmän. Han besökte 
svenska fångar, fattiga och öfvergifna landsmän i olika delar 
af staden samt sjuka, hos hvilka han kunde vaka flera nätter i 
veckan, under det han arbetade på dagarna. Under denna tid 
gjorde sig hans länge närda önskan att helt få ägna sig åt sina 
behöf vande medmänniskor allt starkare förnimbar, och slutligen 
beslöt han sig för upprättande af ett barnhem, sedan han råd- 
gjort med några pastorer och kyrkomedlemmar. 

Utan några besparningar — det af sina arbetsförtjänster, som 
han ej själf behöf de, hade han gifvit behöf vande landsmän — 



Digiti 



ized by Google 



260 Å. SCHÖK. 

skred han till verket. Öaa grundade sin verksamhet pä kristlig 
iifsåskådning och fortsatte sedan hela tiden att sköta hemmet ef- 
ter kristliga grundsatser. I början var det väl blott inom vissa 
skandinaviska kyrkor, som' han fann sina gynnare, men med hvar- 
je år ökades kretsen af barnhemmets vänner, och nu finnas dessa 
inom alla våra skandinaviska kyrkosamfund och föreningar i 
staden. 

I den mån som gåfvor inflöto rikligare, ökades barnens antal, så 
att nu vårdas ett 60-tal barn på hemmet. I tio år arbetade Käll- 
man oafbrutet för barnhemmet. Dagarna räckte knappast till för 
de många göromål af olika slag, som hvilade på hans skuldror, 
och nätterna fick han ofta använda för korrespondensen och 
planeringar för verksamhetens vidmakthållande. Mänskliga kraf- 
ter kunde ej länge stå bi med sådant rastlöst arbete, och den senas- 
te tiden synes det af flera af hans yttranden, som om han anat, 
att slutet var i annalkande. 

Hans verksamhet i vårt samhälle blef jämförelsevis kort, men 
dock i hög grad välsignelserik. Den visade äfven hvilket stort 
fält här finnes endast inom vår svenska koloni för barmhärtig- 
hetsarbetet, och hvad som med energi hos en ledare och uppoff- 
ringar af enskilda och organisationer verkligen kan uträttas. 

Vi hoppas, att detta uppoffrande sinne hos våra landsmän, till 
hvilket Källman såsom få förstod att vädja, icke skall försvinna 
med hans död, utan än mer utveckla sig till fromma ej blott för 
den inrättning, han grundat, utan äfven för vår andra välgören- 
hetsinrättning. Svenska Hospitalet. Väl vore om Källmans lifs- 
gärning kunde mana någon eller några att sätta sig i spetsen för 
upprättande af ett ålderdomshem, där ålderstigna svenskar kunde 
finna en fristad och slippa att tillbringa sina sista år på ameri- 
kanska hem eller i brist och elände eller hvad ibland är än värre 
— äta barnabröd. 

Gustaf Källman finns ej mer, men hans lifsgärning bär rika 
frukter, och den utgör en allvarlig maning till hvarje hans lands- 
man och landsmaninna här att efter råd och lägenhet göra upp- 
offringar för behöf vande likar. Fältet är tillräckligt stort inom 
vår egen nationalitet. 

Källman afied på Norska hospitalet i Brooklyn den 17 juli 1907 
efter för blindtarmsinfiammation undergången operation. Den 21 
juli vigdes hans stoft till den eviga hvilan i närvaro af mer än 



Digiti 



ized by Google 



DÖDSRUNOR. 251 

2,000 personer, det största antals «ow, med undantag af John 
Ericssons likJyegängelsey i "New York och Brooklyn samlats kring 
en svensk mans hår. 

Detta visar, huru älskad och afhållen denne ädle son af vårt 
gamla fosterland var. 




Digiti 



ized by Google 



252 A. 8CHÖN. 



ANDREW ERICSON. 

Få om ens någon af våra landsmän 1 de östra staterna och sär- 
skildt 1 Brooklyn och New York torde hafva varit så anlitade i 
för svenskarna därstädes angelägna värf som Andrew Ericson. 
Och han har fått det vackra eftermälet, att han aldrig missbru- 
kade det förtroende man satte till honom, utan tvärtom fullgjorde 
alla åtagna plikter på det samvetsgrannaste sätt. 

Det var som framstående föreningsmedlem, lokalpolitiker och 
ledamot af styrelser för en mängd olikartade svensk-amerikanska 
organisationer denne landsman gjorde sin insats i vår nationella 
utveckling här i landet. Omfattningen af hans verksamhet för 
landsmännens bästa framgår måhända tydligast af den långa 
lista å de olika föreningar och andra organisationer, af hvilka 
han var medlem. Sålunda var han mångårig ordförande uti den 
stora och välkända Skandinaviska föreningen n:o 1, ordförande 
i föreningen Thule, medlem af Svenska hospitalsdirektionen och 
direktionsledamot i Svenska inbördeshjälpföreningen Skandia, p*ibt 
dictator af Sweden Lodge, Knights of Honor, medlem af the 
Veteran Association af samma orden, f. d. ordförande i logen 
Sture af Vasa-orden samt district master af samma orden, past 
chief ranger af Court Svea, Foresters of America, f. d. 1 :ste vice 
ordförande 1 Svenska centralförbundet, f. d. ordförande och sekre- 
terare i Skand. skyddsförbundet, medlem af Svenska hjälpför- 
eningen i New York, hedersledamot af Skand. hundramannaför- 
eningen af Brooklyn samt af "Svenska gardet", komp. G., 14:de 
regementet, medlem af Svenska gleeklubben, f. d. president of the 
Swedish Mutual Realty Association, medlem af svenska luth. 
Bethlehems-kyrkan samt af Kings County Undertakers* Associa- 
tion. 

Ericson föddes i Istorps socken af Elfsborgs län den 11 oktober 
1852 och kom jämte sina föräldrar som litet barn till Varberg. 
Härifrån emigrerade han vid 19 års ålder till Amerika för att 
själf bryta sig en bana, något hvari han äfven lyckades. Efter 
växlande erfarenheter blef E. för omkring 16 år sedan delägare 
i och föreståndare för ett svenskt bageribolag i Brooklyn samt 
började sedan egen bagerirörelse vid Smith street i nämnda stad. 
För några år sedan lämnade han denna sysselsättning och etable- 



Digiti 



ized by Google 



DÖDSRUNOR, 253 

rade sig som begrafningsentreprenör vid Atlantic avenue under 
firma Andrew Ericson & Son. Denna affär dref han framgångs- 
rikt till sitt oväntade frånfälle. 

Ehuru som affärsman träget sysselsatt fann han tid att ägna 
sig åt landsmännens gemensamma angelägenheter. I lokalpoli- 
tiken och föreningsllfvet var han outtröttlig. Utrustad med godt 
hufvud och stort ordningssinne samt snabb uppfattningsförmåga 
satte han sig med stor lätthet in i olika förhållanden och kom att 
allestädes intaga en ledande ställning. I många år var han ord- 
förande inom de svenska republikanska organisationerna i 3:dje 
wardet, och i 1 :sta assembly-distri^tet var han jämväl ordförande 
till sin död. 

I början af förliden sommar anträdde Ericson,- angripen af 
sockersjuka, jämte sin hustru en rekreationsresa till Sverige. Den 
regniga och ruskiga väderleken därstädes under sommaren gjorde 
emellertid att hans tillstånd förv^ärrades i stället för att förbätt- 
ras, och sjukare än när han for anträdde han hemresan. Han fick 
emellertid ej mera återse sitt hem, ty den 4 september (1907) * 
afled han å ångaren "St Louis", tre dagsresor från Förenta 
staternas kust. 

Hans likbegängelse firades den 9 september under stor tillslut- 
ning från landsmännen i Brooklyn. Den långa processionen till 
grafven vittnade i sin mån om huru populär Andrew Ericson varit. 

Ericson ingick för 32 år sedan äktenskap med öin efterläm- 
nade maka Anna Maria Ericson, född Larson, och sörjes närmast 
af henne, och två söner, fyra döttrar, svärson, sonhustrur och 
barnbarn, åldrig moder och andra släktingar här och i Sverige. 




Digiti 



ized by Google 



254 A. 8CIIÖN. 



N. B. NELSON. 

Bland det förhållandevis rätt stora antal svenskar, som därute 
1 yttersta västern lyckats svinga sig upp till rikedom och anse- 
ende och därtill utöfvat ett visst inflytande på landsmännens ut- 
veckling, var N. B. Nelson i Seattle, Wash., en. Det var hufvud- 
sakligen som framstående affärsman och tillika befrämjare af 
svenskamas i sin ort sammanhållning denne landsman utmärkte 
sig. Sålunda var han hälftenägare i staden Seattles största möbel- 
affär, om hvars betydelse man kan göra sig en föreställning, då 
man får höra, att denna lär vara i fråga om storleken den tredje 
i sitt slag i hela Förenta staterna och sysselsätter ej mindre än 
500 personer. 

Det hör tyvärr ej till sällsyntheterna, att svenskar, som på 
detta sätt lyckats arebta sig upp, lätt glömma både sitt fädernes- 
land, sitt språk och sin nationalitet. Ej så med Nelson. Var det 
någonting på denna jord han värderade högt, så var det allt hvad 
som kunde kallas svenskt: våra nationalitetssträfvanden, vår 
härliga svenksa sång och vårt sköna modersmål. Ett bevis härpå 
var hans städse varma och lifliga intresse för i synnerhet Svenska 
klubben och sångsällskapet Svea i Seattle, som i honom alltid 
hade en frikostig vän och stödjepelare, som aldrig var sen att stå 
dem till tjänst och hjälpa dem. Därför yttrar också lokaltid- 
ningen Pacific Trtbune i sin nekrolog öfver honom, att "hans 
arbete för den svenska koloniens enande, uppbyggande, trefnad 
och växt var lika betydelsefullt och framgångskrönt som någonsin 
hans köpmannaid. Utan Nelsons oförtrutna ifver att samla svens- 
karna, utan hans entusiasm för deras sociala uppryckning till 
ett svenskdöme, som bjöd respekt utåt och lefde ett sundt och 
kraftigt lif inåt, utan hans frikostighet för att främja detta mål, 
skulle svenskarna i Seattle ej i dag intaga den ställning de göra, 
deras klubb ej vara den mötesplats, det svenskhetens bo, den nu 
är." 

Det mest utmärkande draget hos Nelson som enskild person 
torde hafva varit hans godhjärtenhet. Hr Ernst Skarstedt, som 
kände honom väl, betonar detta, då han om honom skrifver i 
nyssnämnda tidning bl. a. ; 

"Jag tvekar ej att säga, att han i vissa afseenden icke haft 



Digiti 



ized by Google 



DÖDSRUNOR. 255 

eller har sin like i Svensk-Amerika. Det finnes och har funnits 
rika män bland oss, och äfven liberala och välgörande män äro 
icke alltför sällsynta. Men hos Nelson fanns det en ädelhet, en 
naturlig, medfödd, blygsam välvilja, ett fullkomligt oafifekteradt 
bemödande att aldrig låta den vänstra handen veta, hvad den 
högra gjorde, en rent af naiv människokärlek, som torde stå utan 
motstycke. Hans ideal som gosse och ung man var att kunna 
genom hederligt arbete förvärfva sig en sådan ställning, att han 
kunde bli till hjälp åt mindre lyckligt lottade medmänniskor. Han 
ägde en starkt utpräglad ambition, men den gick icke, som fallet 
annars för det mesta är, ut på att för egen del vinna rikedom och 
utmärkelse. Han tänkte icke på sig själf i första rummet. Det 
är så mycket, som bevisar detta." 

För alla svenskar hade han ett ömmande hjärta, och otaliga 
äro de, som blifvit uppmuntrade och hulpna af honom. Tyvärr 
blef han ofta bedragen, då han slösade sin hjälp på ovärdiga 
föremål, men detta afskräckte honom icke från att tro godt om 
människorna. 

Nelson var född i Skåne i juli 1854 och åtnjöt i sin tidiga 
ungdom en god uppfostran. Under det han bevistade Kristian- 
stads allmänna läroverk, gick han en dag upp till sin rektor, den 
kände latinaren Ehrnberg, för att utbedja sig några råd för lifvet. 
Han fick ett, så lydande : 

"Sköt dig så, att vi inte behöfva skämmas för dig !" 

Och det rådet följde Nelson. Hade Ehrnberg lefvat och fått 
kännedom om huru väl Nelson skötte sig, skulle han helt säkert 
känt sig lika stolt öfver honom som öfver hvilken som helst af 
sina till ära och berömmelse komna forna lärjungar. 

Redan vid 16 års ålder utvandrade Nelson till Amerika, slet 
. under två års tid ondt på en farm i Illinois, flyttade därefter in 
till världsstaden Chicago för att där med tiotusentals andra 
unga män kämpa om brödbiten, men fann kampen något för 
ojämn och till utgången oviss och följde därför inom kort Horace 
Greelys råd: "GrO west, young man, and grow up with the coun- 
try". Han reste till CJolorado, tog anställning på en boskapsranch 
och tilltalades så af detta rörliga lif, att han köpte en andel i en 
annan sådan och kvarstannade därstädes i åtta år. Under denna 
tid stiftade han bekantskap med sin blifvande kompanjon, mr 
D. E. Frederick, hvilken från CJolorado begaf sig till Seattle för 



Digiti 



ized by Google 



256 A. 80BÖN. 

att söka utnyttja dess rika möjligheter. Kort därefter (1892) 
följde Nelson sin vän dit. 

Beslutet att slå sig ned i Seattle fingo de båda vännerna aldrig 
anledning att ångra, ty här rönte de en i sanning storartad fram- 
gång. Deras medel tilläto dem ej en start i stor stil ; de öfvertogo 
en blygsam möbelaffär vid Pike st. Huru de från denna ringa 
början nådde fram till jätteaflfären vid Second och Madison sts., 
tillhör Seattles utvecklingshistoria och är allmänt bekant därute 
på västkusten. 

Här var det också som N. B. Nelson lärde känna fröken Thekla 
Johnson, bördig från Ronneby, som blef hans maka och som han 
nu efter ett 13-årigt lyckligt äktenskap lämnar som närmast sör- 
jande samt deras tre minderåriga söner. 

I slutet af förlidet år började Nelson iakttaga symptom, hvilka 
gåfvo vid handen, att han led af en sjukdom, som undergräfde 
hans krafter. Läkareundersökning ådagalade, att det var socker- 
sjuka. På läkares inrådan beslöt Nelson att om möjligt söka 
erhålla bot vid den världsbekanta kurorten Carlsbad i Böhmen. 
Härifrån reste han, förbättrad till hälsan, upp till Skåne för att 
ännu en gång få träffa sin gamla mor. Därpå anträdde han hem- 
resan med ångaren "C. F. Tietgen". Denna resa blef hans sista, 
ty den 4 oktober (1907) afled han ute på oceanen. Stoftet fördes 
till Seattle, där det erhöll en begrafning mer storartad än någon 
svensks före honom, och knappast någon annans heller. Minst 
2,000 personer följde honom till grafven. 

Som ett bevis på hans varma intresse för allt svenskt kan 
anföras, att han ämnade under sin vistelse i Sverige underhandla 
om en svensk studentkörs besök vid utställningen i Seattle 1909. 

Nelson var ganska förmögen och torde hafva efterlänmat om- 
kring en half million dollars. Han ägde ett elegant hem i Seattle 
och en villa vid Lake Washington, öster om Hillman City. 



Digiti 



ized by Google 



Digiti 



ized by Google 



Digiti 



ized by Google 



259 

Prärieblomman 

för 1908 

Illustrerad Litterär Kalender :: ÅTTONDE ÅRGÅNGEN. 

REDIGERAD AF REDAKTÖR A. SCHÖN, 
med bidrag från framstående sv»-am> föf fattare* 

Den enda i egentlig mening Vittra Svenska Kalender utgifven i 

Amerika. Rikt, intressant och omväxlande inDehåll i bunden 

och obunden form. Försedd med talrika väl utförda 

illustrationer, däribland flere reproduktioner af 

svensk- amerikanska konstnärers arbeten. 

Pris . . • inbanden i elegant klotband, $1.00 

Förut har utkommit : 

Första årgången klb. $1.00 

Andra årgången klb. 1.00 

Tredje årgången klb. 1.00 

Fjärde årgången klb. 1.00 

Femte årgången klb. 1.00 

Sjätte årgången klb. 1.00 

Sjunde årgången klb. 1.00 

9^ De, som nu rekvirera de sju äldre årgångarnay 
erhålla dem för nedsatt pris, så länge lagret varar, 
nämligen för $^.50, 

>ålede$ alla 4tta årgångarna för $5.50, netto. 



Digiti 



ized by Google 



260 

DIKTER AF TE0FILU8, 

Pris, kart 1.00 ; klot band med guldsnitt 1.50 

MED PENSEL OCH PENNA. 

Berättelser, studier och stämningar af Birger Sandzén. 
Med 21 helsidesillustrationer och talrika konstnärligt utför- 
da titelvignetter samt författarens porträtt. Kart. 75c; 
elegant klb 1.25 

8VEN8K-AMERIKANERNA, 
deras materiella och andliga sträfvanden. Anteckningar 
från en resa i Amerika, företagen med understöd af svens- 
ka staten, af dr Carl Sundbeck. Med öfver 350 porträtt 
och illustrationer. Pris, i elegant klotband 1.75 

NYA DIKTER 
af Ludvig Holmes. Pris, kart 1.25 ; elegant klotb. 2.00 

FRÅN VESTAJfSKOG, 

Dikter af — r — , kart 50 ; extra klb med glds 75 

VILDA BLOMMOR FRÅN PRÄRIEN. 

Dikter af — r — , extra klb med glds 1.50 

ETERNELLER OCH VÅRBLOMMOR, 

Deklamationsstycken och dialoger för föreningar och 
sällskap samt för läsning i hemmet. Samlade af Joh. A. 
Enander, LL. D. Första häftet: Religiösa skaldestycken, h .25 
— ^Andra häftet: Svenska historiska fosterländska sånger, 
h 25 ; första och andra häftet i ett bahd, kart .75 

8ÅN0ER OCH SAGOR, 

en samling dikter af Jakob Bonggren, extra klb 1.50 

—Do med glds 2.25 

UR SVENSKA SÅNGEN 
under det nittonde seklet samt blad ur den svenska sångens 
historia. Poetisk läsebok för de svensk-ameriaknska hem- 
men, ungdomsföreningarna och litterära sällskapen, af Joh. 
A. Enander. Första delen 1800—1850. Med 20 författares 
porträtt. Elegant klotband 1.50 

VALDA SKRIFTER. 

Af J. A. Enander. Med talrika illustrationer, extra klb. 2.50 

AUGUSTAINA BOOKCOINCERIN, Rock l$land,lll. 

Digitized by VjOOQ iC 



i 






Digiti 



ized by Google 



Digiti 



ized by Google 



Digiti 



ized by Google 



Digiti 



ized by Google